Alexandra_W
Trådstartare
Lååångt men väldigt tacksam för de som orkar läsa.
Har ett dilemma, som jag gärna tar emot utomståendes input angående. Fast ber er försöka ta med hela bilden, och inte bedömma svaret på enstaka detaljer bara.
Tekla är en 6 år gammal bondkatt. Hon är gårdens råttjägare/stallkatt, men går ut och in som hon vill, dvs inte en ren utekatt. Däremot mest varit ute, varit inne och ätit och sovit men annars ute, i ur och skur och året om.
Hösten 2008 skadade hon sig. Ingen vet exakt vad som hände då det skedde ute, men man tror det är en fall och vridskada, att hon fallit och fastnat med sitt bakben. Hursomhelst så hon kom in en dag, kraftigt halt på ett bakben. Ingen hälta/sår/annat. Gav det några dagar och höll henne inomhus, men inte direkt någon förbättring. Undersöktes då på klinik. Man röntgade hela bakbenet. Smärtan tycktes sitta kring hasen, men plåtarna var rena så man röntgade resten av benet. Ingenting. Sattes på antiinflammatoriskt och smärtstillande, och vila.
Innan det smärtstillande så var hon inte svår att hålla inne, hon låg mest på min säng. God aptit etc dock. Efter fem dagar på smärtis ville hon rabiat gå uuut. Fick såklart inte det, men kände sig uppenbart mycket bättre. När kuren var slut var hon fortfarande symptomfri, och efter någon vecka symptomfri fick hon börja gå ut lite. Efter en vecka var symptomen tillbaka. Ny koll på klinik, där det på blott en månad utvecklas en artros i hasleden. Kliniken skrev ut metacam, tyckte att ja det är ju tveksam prognos, hjälper inte metacam, så.. Hjälper det bör du kolla njur- och levervärden efter ca 6 mån.
Metacamet hjälpte inte. Jag var dock inte nöjd med klinikens bemötande, det kändes överlag ganska 'nonchalant'. Jag begärde ut plåtarna och gick till min hemmaveterinär. Han undersökte katten och granskade bilderna och tyckte att med tanke på bilderna från början och sen så snabbt artros, artrosens placering samt kattens symptom både innan och vid us tydde på ligamentskada i hasen. Men att det var svårt att säga om det var bara det eller det + artrosen som gjorde ont. Hon fick mer vila, och provbehandlades med cartrophen utan resultat. Då provades kortison, med förvarningen att kanske skulle man aldrig kunna ta bort kortisonet helt.
För att förkorta det hela så blev hon sedan stadig bättre, och kortisonet kunde helt sättas ut, och katten var som vanligt, tillbaka 'i tjänst' utan problem. Någon gång fick hon en liten känning som gick bort med några dagars vila inne, hon valde själv att vara inne och vila.
Nu i vinter så har hon självmant dragit ner på utetiden, och är mer inne. Helt okej för mig, om hon vill får hon gå i pension och bli innekatt som pryder soffkuddarna. Men hon har verkat justera själv, och inte märkts någon hälta/ömhet. Dock tycker jag hon ute verkar vara mer lättfrusen? Så har försökt att ropa in henne, så hon inte är ute mer än ett halvt dygn. Hon kommer inte om hon inte vill, men oftast har hon kommit som ett skott och alltså velat gå in.
Nu när det varit så mkt snö och så kallt så går hon ut ännu mindre. Hon går ut, men sen är hon inne självmant 3 - 4 dagar utan att vilja gå ut. Jag har bekymrats över detta då jag tolkar det som att benet tar stryk av att vara ute och det är det hon känner av och därför väljer att vara inne. Vilket ju inte är bra, samtidigt så att tvinga henne att vara inne när hon vill gå ut ger en katt som skriker konstant, och mår mycket dåligt. Går det tillräckligt lång tid kissar hon inne osv. Dvs det är tyvärr inte ett alternativ att om/när hon vill gå ut tycka 'nej du ska bli en innekatt'.
Nu har dock situationen fått en otrevlig knorr. I badrummet har vi en sorts badrumsmattor som är i trä, med 'filtbaksida'. Det finns btw ingen kattlåda i badrummet, har aldrig funnits. Har ett par ggr senaste veckorna tyckt det luktar kattpiss i badrummet men tänkt det måste vara avloppet eller något, och lukten har försvunnit lika fort som den kom. Mattorna varit torra etc.
Igår natt när jag kom hem efter jobbet klev jag in i badrummet och mattan var torr på ytan (träet) men när jag klev på den blev jag dyngsur om fötterna. Tog upp den och la den i badkaret och det stank kattpiss. Då 'mina katter inte pinkar inne', så tänkte jag att det måste varit något tjall med avloppet så det svämmat över eller att mamma spillt ut något, och att lukten var gammalt äckligt vatten som 'sugits in och blivit kvar' i filten.
Tills jag spolade av mattan. Det råder tyvärr ingen tvekan om att det är kattkiss. Antagligen har det kissats på mattan ett antal gånger under X period, men sugits upp av filten och inte märkts på träet. Och det är det som luktat, men det har försvunnit när det torkat. Men nu var/blev såpass mycket att mattan inte förmådde suga upp. KOnstiga är att det inte luktat mer, jag är 'allergisk' mot kattkissdoft även från lådorna etc, så det har verkligen inte luktat kattkiss mer än korta, enstaka stunder. Men faktum går ju inte förneka, en matta impregnerad med kiss.
Jag har förvisso tre katter, men det finns eg bara en misstänkt. Tekla. Hon är den enda som någonsin kissat någon annanstans än i lådan (när hon tvingats vara innem kissat på golvet i hallen vid dörren, och uppe på golvet i ett sovrum. En gång satte hon sig innanför dörren mitt framför ögonen på mig), och hon är den katt som brukar vara i badrummet (hon gillar att ligga i handfatet och att dricka i badkaret om det är lite vatten på botten sen man fyllt hinkar etc).
Och frågan är ju vad man gör nu.. Och då tänker jag inte ffa på att hon kissat/kissar inne, det är inte mitt största problem känns det som, utan anledningen till att hon gör det. Hon får ju gå ut/in som hon vill nu, men väljer att stanna inne mkt, speciellt efter att ha varit ute är det inne i X dagar. Men det kanske inte är ett 'val' som jag trott, dvs hon känner av benet lite och tycker att det är mysigare att vila upp sig inne i värmen och en mjuk säng. Utan att hon eg vill gå ut, men hon känner själv att det inte går med benet, men inte 'njuter' av att ta lite semester inne, utan är stressad och otillfreds med detta.
Senaste dagarna har hon varit rätt fräsig mot ffa en av de andra katterna med, han kan iofs vara rätt enerverande, men det jag sett har varit 'oprovocerat', typ han går förbi i samma rum hon är.
I övrigt så hon äter och dricker bra, är social och kelig som vanligt, vikten är stabil, pälsen fin etc. Ingen hälta och kan inte palp någon ömhet (men jag är inte veterinär).
Men vad gör man nu som sagt. Kolla upp benet/katten igen hos veterinär - absolut. Men sen då.. Det är tyvärr inte en katt som någonsin kommer nöja sig med/vilja vara innekatt, hon lever för att vara ute och har alltid varit så. Och inte ens nu när hon väljer själv är hon tillfreds med situationen, iom kisseriet. Så att tycka att hon får bli sällskapskatt är inget alt som gagnar henne även om matte gärna skulle vilja det. Att ha henne på kortison i lägsta möjliga dos är ju ett teoretiskt alternativ, men är det verkligen för kattens skulle eller mitt? Att ta bort henne känns dock inte heller 'självklart' iom det jag beskrivit att hon i övrigt mår bra.
Ja tankarna går kors och tvärs, samtidigt som jag ju är medveten om att en artros förr eller senare kommer förvärras. Om artrosen nu förvärras vet jag ju inte i och med att hon inte är röntgad nu, men eg är det ju irrelevant, det relevanta är ju kattens upplevelse/besvär eller frihet från dito - inte hur en bild ser ut.
Så, gärna input. Egentligen står det väl mellan, om man hårddrar, att låta henne somna och få byta jaktmarker, eller att försöka hitta en behandling så hon är smärtfri. Men en behandling kommer oavsett att innebära vila, dvs att jag måste neka henne att gå ut även när hon själv vill..
Har ett dilemma, som jag gärna tar emot utomståendes input angående. Fast ber er försöka ta med hela bilden, och inte bedömma svaret på enstaka detaljer bara.
Tekla är en 6 år gammal bondkatt. Hon är gårdens råttjägare/stallkatt, men går ut och in som hon vill, dvs inte en ren utekatt. Däremot mest varit ute, varit inne och ätit och sovit men annars ute, i ur och skur och året om.
Hösten 2008 skadade hon sig. Ingen vet exakt vad som hände då det skedde ute, men man tror det är en fall och vridskada, att hon fallit och fastnat med sitt bakben. Hursomhelst så hon kom in en dag, kraftigt halt på ett bakben. Ingen hälta/sår/annat. Gav det några dagar och höll henne inomhus, men inte direkt någon förbättring. Undersöktes då på klinik. Man röntgade hela bakbenet. Smärtan tycktes sitta kring hasen, men plåtarna var rena så man röntgade resten av benet. Ingenting. Sattes på antiinflammatoriskt och smärtstillande, och vila.
Innan det smärtstillande så var hon inte svår att hålla inne, hon låg mest på min säng. God aptit etc dock. Efter fem dagar på smärtis ville hon rabiat gå uuut. Fick såklart inte det, men kände sig uppenbart mycket bättre. När kuren var slut var hon fortfarande symptomfri, och efter någon vecka symptomfri fick hon börja gå ut lite. Efter en vecka var symptomen tillbaka. Ny koll på klinik, där det på blott en månad utvecklas en artros i hasleden. Kliniken skrev ut metacam, tyckte att ja det är ju tveksam prognos, hjälper inte metacam, så.. Hjälper det bör du kolla njur- och levervärden efter ca 6 mån.
Metacamet hjälpte inte. Jag var dock inte nöjd med klinikens bemötande, det kändes överlag ganska 'nonchalant'. Jag begärde ut plåtarna och gick till min hemmaveterinär. Han undersökte katten och granskade bilderna och tyckte att med tanke på bilderna från början och sen så snabbt artros, artrosens placering samt kattens symptom både innan och vid us tydde på ligamentskada i hasen. Men att det var svårt att säga om det var bara det eller det + artrosen som gjorde ont. Hon fick mer vila, och provbehandlades med cartrophen utan resultat. Då provades kortison, med förvarningen att kanske skulle man aldrig kunna ta bort kortisonet helt.
För att förkorta det hela så blev hon sedan stadig bättre, och kortisonet kunde helt sättas ut, och katten var som vanligt, tillbaka 'i tjänst' utan problem. Någon gång fick hon en liten känning som gick bort med några dagars vila inne, hon valde själv att vara inne och vila.
Nu i vinter så har hon självmant dragit ner på utetiden, och är mer inne. Helt okej för mig, om hon vill får hon gå i pension och bli innekatt som pryder soffkuddarna. Men hon har verkat justera själv, och inte märkts någon hälta/ömhet. Dock tycker jag hon ute verkar vara mer lättfrusen? Så har försökt att ropa in henne, så hon inte är ute mer än ett halvt dygn. Hon kommer inte om hon inte vill, men oftast har hon kommit som ett skott och alltså velat gå in.
Nu när det varit så mkt snö och så kallt så går hon ut ännu mindre. Hon går ut, men sen är hon inne självmant 3 - 4 dagar utan att vilja gå ut. Jag har bekymrats över detta då jag tolkar det som att benet tar stryk av att vara ute och det är det hon känner av och därför väljer att vara inne. Vilket ju inte är bra, samtidigt så att tvinga henne att vara inne när hon vill gå ut ger en katt som skriker konstant, och mår mycket dåligt. Går det tillräckligt lång tid kissar hon inne osv. Dvs det är tyvärr inte ett alternativ att om/när hon vill gå ut tycka 'nej du ska bli en innekatt'.
Nu har dock situationen fått en otrevlig knorr. I badrummet har vi en sorts badrumsmattor som är i trä, med 'filtbaksida'. Det finns btw ingen kattlåda i badrummet, har aldrig funnits. Har ett par ggr senaste veckorna tyckt det luktar kattpiss i badrummet men tänkt det måste vara avloppet eller något, och lukten har försvunnit lika fort som den kom. Mattorna varit torra etc.
Igår natt när jag kom hem efter jobbet klev jag in i badrummet och mattan var torr på ytan (träet) men när jag klev på den blev jag dyngsur om fötterna. Tog upp den och la den i badkaret och det stank kattpiss. Då 'mina katter inte pinkar inne', så tänkte jag att det måste varit något tjall med avloppet så det svämmat över eller att mamma spillt ut något, och att lukten var gammalt äckligt vatten som 'sugits in och blivit kvar' i filten.
Tills jag spolade av mattan. Det råder tyvärr ingen tvekan om att det är kattkiss. Antagligen har det kissats på mattan ett antal gånger under X period, men sugits upp av filten och inte märkts på träet. Och det är det som luktat, men det har försvunnit när det torkat. Men nu var/blev såpass mycket att mattan inte förmådde suga upp. KOnstiga är att det inte luktat mer, jag är 'allergisk' mot kattkissdoft även från lådorna etc, så det har verkligen inte luktat kattkiss mer än korta, enstaka stunder. Men faktum går ju inte förneka, en matta impregnerad med kiss.
Jag har förvisso tre katter, men det finns eg bara en misstänkt. Tekla. Hon är den enda som någonsin kissat någon annanstans än i lådan (när hon tvingats vara innem kissat på golvet i hallen vid dörren, och uppe på golvet i ett sovrum. En gång satte hon sig innanför dörren mitt framför ögonen på mig), och hon är den katt som brukar vara i badrummet (hon gillar att ligga i handfatet och att dricka i badkaret om det är lite vatten på botten sen man fyllt hinkar etc).
Och frågan är ju vad man gör nu.. Och då tänker jag inte ffa på att hon kissat/kissar inne, det är inte mitt största problem känns det som, utan anledningen till att hon gör det. Hon får ju gå ut/in som hon vill nu, men väljer att stanna inne mkt, speciellt efter att ha varit ute är det inne i X dagar. Men det kanske inte är ett 'val' som jag trott, dvs hon känner av benet lite och tycker att det är mysigare att vila upp sig inne i värmen och en mjuk säng. Utan att hon eg vill gå ut, men hon känner själv att det inte går med benet, men inte 'njuter' av att ta lite semester inne, utan är stressad och otillfreds med detta.
Senaste dagarna har hon varit rätt fräsig mot ffa en av de andra katterna med, han kan iofs vara rätt enerverande, men det jag sett har varit 'oprovocerat', typ han går förbi i samma rum hon är.
I övrigt så hon äter och dricker bra, är social och kelig som vanligt, vikten är stabil, pälsen fin etc. Ingen hälta och kan inte palp någon ömhet (men jag är inte veterinär).
Men vad gör man nu som sagt. Kolla upp benet/katten igen hos veterinär - absolut. Men sen då.. Det är tyvärr inte en katt som någonsin kommer nöja sig med/vilja vara innekatt, hon lever för att vara ute och har alltid varit så. Och inte ens nu när hon väljer själv är hon tillfreds med situationen, iom kisseriet. Så att tycka att hon får bli sällskapskatt är inget alt som gagnar henne även om matte gärna skulle vilja det. Att ha henne på kortison i lägsta möjliga dos är ju ett teoretiskt alternativ, men är det verkligen för kattens skulle eller mitt? Att ta bort henne känns dock inte heller 'självklart' iom det jag beskrivit att hon i övrigt mår bra.
Ja tankarna går kors och tvärs, samtidigt som jag ju är medveten om att en artros förr eller senare kommer förvärras. Om artrosen nu förvärras vet jag ju inte i och med att hon inte är röntgad nu, men eg är det ju irrelevant, det relevanta är ju kattens upplevelse/besvär eller frihet från dito - inte hur en bild ser ut.
Så, gärna input. Egentligen står det väl mellan, om man hårddrar, att låta henne somna och få byta jaktmarker, eller att försöka hitta en behandling så hon är smärtfri. Men en behandling kommer oavsett att innebära vila, dvs att jag måste neka henne att gå ut även när hon själv vill..
