Diffusa mag-/tarmproblem..

[Cydonia]

Jag har redan kontakt med läkare och har gjort flertalet prover de senaste månaderna utan något precist svar på vad som kan vara fel, utöver höjt antal vita blodkroppar och höjd slutsänka.
Gastroskopi är inbokad till nästa vecka och eventuellt blir det koloskopi efter det.
Men då jag inte bara kan sitta och vänta på slutgiltiga provsvar så måste jag få prata av mig lite, för att inte alla tankar ska snurra ihop sig alldeles för mycket.

För ca två år sedan så fick jag en natt otroligt ont i magen, efter flera timmars smärta och försök till att spy eller gå på toa så fick jag till slut skjuts till akuten.
Väl framme så trodde läkaren på magkatarr eller magsår, jag fick smärtstillande och någon slags muskelavslappnande innan ultraljud gjordes. Ingenting hittades på ultraljudet, det såg ut som en liten förstoppning om jag minns rätt. Blodproven var bra utöver lite förhöjd andel vita blodkroppar.
Blir hemskickad och nästa gång blossar det inte upp fören ungefär ett år efter.
Denna gång åker jag inte in i tron om att det bara var gaser eller liknande "som sist", ligger i fosterställning ett dygn och sedan går det gradvis över, som första gången.

Men nu har jag under ca ett års tid fått återkommande besvär med samma symptom som kommer oftare och oftare, numer ca var tredje vecka, samt förändrad avföring.
*varnar redan nu om lite äckelpäckel ifall någon inte känner sig pigg på att läsa om sånt*

Antingen är jag trög i magen eller lös, har ofta svårt för att få ut all avföring och under smärt"attackerna" så går det inte att bajsa alls även om man känner att man behöver.
En "attack" börjar med magknip, men det är ett speciellt magknip, som om man vore magsjuk blandat med mensvärk. Magen börjar svullna upp och göra ont, allt sker i mitten, hela vägen från under naveln upp till under brösten. Några timmar senare är magen helt uppblåst, jag ser gravid ut, och smärtan är nu panikartad speciellt om man trycker/känner med fingrarna. Jag kallsvettas och mår illa, det blir värre av att ligga på sidan eller röra sig öht men kan bli något bättre av att gå omkring med små små steg-då blir jag dock ofta svimfärdig istället.
Alvedon/ipren-kur hjälper inte, inte heller citodon.
Efter ca 12-16 timmar börjar den akuta smärtan att avta, jag har lärt mig att ungefär då kan en större dos smärtstillande hjälpa-så pass att man lyckas somna iaf, oftast är jag helt utmattad i flera dagar efter det här.
När man vaknar upp är den värsta smärtan och uppblåstheten borta, men magen är spänd och öm i upp till en vecka efter.
Att kunna bajsa brukar gå ungefär tre dagar efter, men även då går det aldrig att få ut allt, och avföringen är geggig samt har ofta färskt blod samt blodklumpar i sig.
Blodet, eftersom det är färskt, gissar jag på kommer från oupptäckta hemorrojder eller nån spricka i analen som kanske reagerar på förstoppningen eller liknande.
Jag har dock inga problem med blod i avföringen annars, endast några dagar efter en "attack".
Blodet är som sagt färskt och varierar mellan att det är en sån mängd att det läcker igenom pappret när man torkar sig samt syns väl i toan, till så pass att hela toan är täckt och det försvinner inte vid första spolningen.
Men det försvinner alltså efter några dagar och återkommer inte fören efter nästa gång..

Så.. är det någon som känner igen sig?
Kan det vara en kombination av mindre problem eller ska man börja läsa in sig på tarmsjukdomar?
Alla tankar och erfarenheter uppskattas.

 

[Karma]

Tycker faktiskt det låter som magkatarr eller magsår, men om inget sådant hittades är det ju knepigt. Blod är ingen fara så länge det är färskt, så det behöver du nästan garanterat inte oroa dig för även om det ser sjukt läskigt ut.

Magsjukdomar finns det flera av, det får doktorn utreda. Sådär kan jag t.ex känna av min crohns, men likadant kan jag också få av min glutenintolerans så det är svårt att sia något om det bara sådär. Vad det låter som så blir det helt totalstopp, det kan göra så förbannat ont att man gråter innan det släpper.

Däremot kan jag säga krya på dig och hoppas det inte är något illa, som tur var finns det hjälp mot det mesta så jag är säker på att det ordnar sig för dig

 

[Aliche]

Det låter otroligt likt mina smärtskov som jag får av min Ulcerösa Kolit, det är en kronisk tarmsjukdom som är svår att diagnosticera och fastställa och därför gick jag odiagnosticerad i över 8 år och då hade dom försökt få det till allt från magkatarr, sura uppstötningar, mensvärk (mitt i magen under bröstkorgen?) och jag vet inte allt. Jag är dessutom laktosintolerant och glutenkänslig så när jag lyckades pricka dom 3 tillsammans innan jag visste kunde jag ha överjävliga perioder precis som du.

Nu när jag vet så kan jag anpassa mig och även om jag aldrig kommer bli "frisk" och min mage i omgångar är konstig och labil och smärtskoven får jag leva med så finns det mediciner att prova och saker att undvika för att må bättre. Så be att få en remiss till en specialist inom mag och tarm

 

[Cydonia]

Intressant att få höra andras erfarenheter, även om det självklart är jäkligt att ni ska behöva leva med era sjukdomar.
Hur mycket påverkar det i eran vardag?

Jag har blivit laktoskänslig i samband med detta, det har jag tagit upp med en läkare men hon trodde bara att det var laktoskänslighet som kommit med åldern, kanske kan vara värt att ta upp det igen med någon annan dock.
Hoppas att dom kommer hitta något på torsdag under gastroskopin, även om jag självklart inte vill ha någon kronisk sjukdom så skulle det ändå kännas bättre att få någon slags diagnos. Då vet man i alla fall vad det är man bråkar med.

 

[Aliche]

@Cydonia Nä det är inte roligt att ha en kronisk sjukdom men det är 1000 gånger bättre än att inte veta och som det var för mig- åka in med ambulans titt som tätt för jag fick så ont så jag svimmade lite överallt Nu vet jag vad jag har, jag vet vad jag ska undvika även om t.ex. jag inte kan eliminera all min vardagliga stress så har jag dragit ner på den, jag har lärt mig vad jag kan och inte kan äta och när man går på regelbundna tester som jag nu gör så kan man ju se vad som är på gång innan det blir ett helvete.
Att bli laktskänslig är inget konstigt och om du märker att du blir bättre av att utesluta laktos och istället äta laktosfritt ( finns typ allt nuförtiden!) så gör det, samma med gluten. Jag kan t.ex. äta lagom mängder bröd men ingen som helst pasta och bara små mängder söta vetebröd. Man lär sig genom uteslutningsmetoden helt enkelt

Det är bra att du får göra en gastroskopi men för mig krävdes det en endoskopi (i andra änden..) för att kunna se vad jag hade, då hittade de flera blödande sår i min tarm så om du har möjlighet be om sådan också. Ofta tyvärr inom sjukvården måste man veta själv vad de ska leta efter för att nåt ska bli gjort så stå på dig och säg att du vill ha en endoskopi också för att vara säker på vad du har! Man kan se andra saker vid en sån undersökning nämligen.

Hoppas du får svar för det är otroligt psykiskt påfrestande att jämt ha ont och vara orolig för "anfall" utan att veta vad man har.