Detta med att hitta hanar för avel...

[Ramona]

Jag blir så trött. Jag blir så trött på SKK för att de inte är bättre, jag blir så trött på min rasförening som inte är bättre, jag blir så trött allmänt på att det är så svårt att hitta hanar jag gillar. Tyvärr missade jag MyDog pga att jag var tvungen att jobba och inte fick ledigt, så nu står jag här med min tik som precis börjat löpa och kommer missa ytterligare ett löp för att jag inte hittar vad jag letar efter och då är jag gammal i gemet och haft flera kullar innan och rasen sedan 1999.

Alla fina hanar jag gillar finns i Umeå, Luleå etc och jag tycker ärligt att det är lite långt från Skaraborg där jag finns. Jag kan absolut åka några timmar, men det ska inte krävas övernattning tänker jag. Jag har ju en vanlig ras. Hittade en inom rimligt avstånd som jag tyckte passade, men då hade den lite dåliga resultat på patellan, och det behöver jag ju inte avla på enligt min mening.

Ville bara få ur mig att det är värre att avla på hund än det är på häst. Hingsthållarna har i alla fall vett att marknadsföra sina hingstar, men på hundsidan är det nästan fult att marknadsföra sina hundar.

 

[Red_Chili]

Inte för att vara en sån där som drar igång någon tävling om vem som har det värst, men själv hade jag sett det som lyxigt om jag hittat hund ens i Sverige

När jag skulle köpa valp nu senast så fanns det 1 intressant uppfödare i Sverige. Hon hade valpar när jag inte hade möjlighet att ta någon. Det andra intressanta fanns i Finland, Tyskland och USA. Stod i kö på två olika kullar i Finland, där det först blev för få tikar och sedan inte blev något alls. Slutade med att jag tog hem en valp från just USA.

Denna lilla valp är förhoppningsvis blivande avelsmaterial. Hon är bara 1 1/2 år nu, men jag håller ögonen öppna efter hanhundar. Fortfarande finns inte de intressanta i Sverige.

Det jag gör nu är egentligen samma som när jag letade valp till mig. Jag håller koll på intressanta kullar, ser till att bli facebookvän med valpköparna från de intressanta kullarna, har kontakt med uppfödarvänner som håller på likadant som mig, sitter och kollar stamtavlor och avkommor för att se vad det blivit av tidigare hundar som intresserat som jag tappat kontakt med osv. På köpet får jag större bekantskapskrets, fler vänner och ännu fler som har koll på intressanta hundar.

Sedan har vi en stor fördel av ett internationellt hundarkiv. Just för att det gör det lätt att spåra hundar. Jag tycker det är smidigare än hunddata till det. Sedan finns nackdelen att vem som helst kan lägga in vilken info som helst och undanhålla vilken info som helst. Men, har man koll på vilka linjer man gillar eller vill se hur en viss hund använts i avel osv så är det till stor hjälp.

Det är inte bara salukis som använder sig av arkivet, det finns många raser där: https://breedarchive.com/home/index
Däremot är salukiuppfödare över hela världen väldigt aktiva med att använda arkivet. Det finns tex fler saluki än papillon/phalene i arkivet, och ute i verkliga livet är det ju tveklöst tvärt om

 

[LaMagia]

Jag hade gärna hittat hanar i båda ändar av landet (bor i mitten), men som det ser ut i min ras så måste jag söka mig utomlands för att hitta något att para med. Anledningen är att de andra uppfödarna här i Sverige har slutat att röntga armbågar och hundar med dåliga leder (både höfter och armbågar) ökar samtidigt som antalet hundar som röntgas minskar. Andra uppfödare vill lösa detta genom att jobba för att alla krav på röntgen av leder ska tas bort, medan jag känner att jag vill ha hundar som är ledfriska och därför inte vill avla på oröntgat. Vi har krav på känd HD-status, men inte ED-status, trots att ED inom rasen ligger runt 60-80%.

 

[Bulldoozer]

@Ramona de uppfödare jag känner åker i hela landet för att para, alt lånar hem hane. Sen åker man även utomlands för att para eller importerar semin. Jag förstår att det drygt men det är ju så det ser ut för de flesta som har en tanke bakom kombinationen tänker jag.

Sen finns det ju många hanar som absolut skulle duga i avel men inte hamnar hos nån som är intresserad och inte vill lägga tid på att meritera så det finns ju många guldkorn som faller bort där då uppfödare av förklarliga skäl främst behåller tikar.

 

[Breaktown]

Jag hade gärna hittat hanar i båda ändar av landet (bor i mitten), men som det ser ut i min ras så måste jag söka mig utomlands för att hitta något att para med. Anledningen är att de andra uppfödarna här i Sverige har slutat att röntga armbågar och hundar med dåliga leder (både höfter och armbågar) ökar samtidigt som antalet hundar som röntgas minskar. Andra uppfödare vill lösa detta genom att jobba för att alla krav på röntgen av leder ska tas bort, medan jag känner att jag vill ha hundar som är ledfriska och därför inte vill avla på oröntgat. Vi har krav på känd HD-status, men inte ED-status, trots att ED inom rasen ligger runt 60-80%.

Blev nyfiken och gick in och kollade på RAS och det var ju verkligen deprimerande läsning med hur röntgenstatistiken sjunkit med åren. Också intressant att man skyller problemet på valpköparna och konstaterar att deras intresse är svagt trots påtryckning från uppfödare och att de flesta röntgade hundar finns hos uppfödarna...

 

[Jeps]

Jag blir så trött. Jag blir så trött på SKK för att de inte är bättre, jag blir så trött på min rasförening som inte är bättre, jag blir så trött allmänt på att det är så svårt att hitta hanar jag gillar. Tyvärr missade jag MyDog pga att jag var tvungen att jobba och inte fick ledigt, så nu står jag här med min tik som precis börjat löpa och kommer missa ytterligare ett löp för att jag inte hittar vad jag letar efter och då är jag gammal i gemet och haft flera kullar innan och rasen sedan 1999.

Alla fina hanar jag gillar finns i Umeå, Luleå etc och jag tycker ärligt att det är lite långt från Skaraborg där jag finns. Jag kan absolut åka några timmar, men det ska inte krävas övernattning tänker jag. Jag har ju en vanlig ras. Hittade en inom rimligt avstånd som jag tyckte passade, men då hade den lite dåliga resultat på patellan, och det behöver jag ju inte avla på enligt min mening.

Ville bara få ur mig att det är värre att avla på hund än det är på häst. Hingsthållarna har i alla fall vett att marknadsföra sina hingstar, men på hundsidan är det nästan fult att marknadsföra sina hundar.

Skulle insemination vara ett alternativ? Finns duktiga AI veterinärer på flera håll i landet.

 

[mysboll]

Min uppfödare har samma problem och då kan hon ändå tänka sig att åka LÅNGT för rätt hane. De hanar som läggs ut på annons är bara såna som ingen vill låna.

 

[Elegant machinery]

Vi hade ju en ADB tidigare, den klubben hade en sida med avelsgodkända hundar som de var duktiga på att uppdatera.
För att bl avelsgodkänd krävdes röntgen, utställning med minst VG och ett drevprov. Man kunde också få sin hund "avelsgodkänd plus" om man dessutom hade spårprov genomfört och bättre utställningsresultat. Jag tyckte det var en bra morot att få folk att meritera och röntga sina hundar.

Den transparensen saknar jag verkligen på min nuvarande rasklubb, där håller den avelsansvarige stenhård på informationen om vilka djur som är avelsgodkända och inte, om man inte sitter och går igenom alla djur själva på avelsdata.

 

[Malibu_Stacy]

Min uppfödare har samma problem och då kan hon ändå tänka sig att åka LÅNGT för rätt hane. De hanar som läggs ut på annons är bara såna som ingen vill låna.

Jag har nog aldrig sett en annons på avelshane inom min ras ärligt talat. Visste inte att det var vanligt?
Många uppfödare har ju oftast lite koll på vilka hundar som finns, lusläser stamtavlor, kollar resultat på tävlingar, pratar med andra uppfödare på sociala medier eller liknande. Om man ser en fin hund på bild tar man kontakt med uppfödaren som sedan ofta kan förmedla vidare kontakt till ägaren Det är inte alls ovanligt att åka långt med flyg exempelvis för en parning inom min ras, eller skicka semin eller låna hem en hane för en tid. Har själv suttit och letat intressanta hanar till mina tikar. Det är superkul att surfa runt och kolla stamtavlor. Där finns också ofta bild på hanen. Vi kanske har tur i min ras.

 

[Wingates]

Jag har nog aldrig sett en annons på avelshane inom min ras ärligt talat. Visste inte att det var vanligt?
Många uppfödare har ju oftast lite koll på vilka hundar som finns, lusläser stamtavlor, kollar resultat på tävlingar, pratar med andra uppfödare på sociala medier eller liknande. Om man ser en fin hund på bild tar man kontakt med uppfödaren som sedan ofta kan förmedla vidare kontakt till ägaren Det är inte alls ovanligt att åka långt med flyg exempelvis för en parning inom min ras, eller skicka semin eller låna hem en hane för en tid. Har själv suttit och letat intressanta hanar till mina tikar. Det är superkul att surfa runt och kolla stamtavlor. Där finns också ofta bild på hanen. Vi kanske har tur i min ras.

Inte heller i min ras brukar man se annonser. Det är väl möjligen en och annan utställningshane man gör fräsiga reklambilder för.
Allmänt: Min uppfödare kollar efter linjerna snarare än individen (men så åker hon ju ofta på VM för att se hundarna irl) - det kvittar hur bra hanen är om hon inte gillar vad som finns bakom liksom.
Att kunna para inom Sverige låter lyxigt - min uppf har åkt 2 rundor till Tjeckien i hopp om valpar, för här finns inget intressant (eller jo, men då är de redan släkt med tiken).

 

[Ramona]

Skulle insemination vara ett alternativ? Finns duktiga AI veterinärer på flera håll i landet.

Jo, egentligen hade det väl det, om det fanns hanar som erbjöd det. Dock hittar jag inga sådana heller och en hane jag pratat med i Luleå ”ville inte krångla”. Dessutom är det väl en aningens dyrt. Min ras är ingen dyr eller ovanlig ras.

 

[Malibu_Stacy]

Jo, egentligen hade det väl det, om det fanns hanar som erbjöd det. Dock hittar jag inga sådana heller och en hane jag pratat med i Luleå ”ville inte krångla”. Dessutom är det väl en aningens dyrt. Min ras är ingen dyr eller ovanlig ras.

Har inte du små hundar? Flyga upp till Luleå för parning är ju inte så farligt.

 

[mysboll]

Jag har nog aldrig sett en annons på avelshane inom min ras ärligt talat. Visste inte att det var vanligt?
Många uppfödare har ju oftast lite koll på vilka hundar som finns, lusläser stamtavlor, kollar resultat på tävlingar, pratar med andra uppfödare på sociala medier eller liknande. Om man ser en fin hund på bild tar man kontakt med uppfödaren som sedan ofta kan förmedla vidare kontakt till ägaren Det är inte alls ovanligt att åka långt med flyg exempelvis för en parning inom min ras, eller skicka semin eller låna hem en hane för en tid. Har själv suttit och letat intressanta hanar till mina tikar. Det är superkul att surfa runt och kolla stamtavlor. Där finns också ofta bild på hanen. Vi kanske har tur i min ras.

Vi har ett par fb-grupper där folk som inte får några förfrågningar lägger ut sina hanar.

 

[Nepenthe]

När vi hade röd/vit irländsk setter blev vi superglada när vi hittade en såpass nära som Norge
Nästa gång blev lösningen att helt ”enkelt” köpa en hane från irland

 

[Ramona]

Har inte du små hundar? Flyga upp till Luleå för parning är ju inte så farligt.

Det är en Jack Russell.

 

[Malibu_Stacy]

Det är en Jack Russell.

Då borde den ju kunna flyga i kabinen, om mina dvärgschnauzrar kan det

 

[Ramona]

När vi hade röd/vit irländsk setter blev vi superglada när vi hittade en såpass nära som Norge
Nästa gång blev lösningen att helt ”enkelt” köpa en hane från irland

Norge hade inte gjort mig så mycket faktiskt. Har väl 4 timmar till Oslo med bil. Danmark funkar också, men där blir språnget dyrare.

 

[Jeps]

Jo, egentligen hade det väl det, om det fanns hanar som erbjöd det. Dock hittar jag inga sådana heller och en hane jag pratat med i Luleå ”ville inte krångla”. Dessutom är det väl en aningens dyrt. Min ras är ingen dyr eller ovanlig ras.

Man kan ju ställa frågan. Finns duktig AI veterinär i Piteå. Annars är ju att flyga med så lite hund inget problem.

 

[Nepenthe]

Norge hade inte gjort mig så mycket faktiskt. Har väl 4 timmar till Oslo med bil. Danmark funkar också, men där blir språnget dyrare.

O det finns ingen där?
Vad för ras har du? Såg ditt svar nu

 

[Fruentimber]

Sist spenderade jag två nätter i Norrtälje bara för att vara nära tiken som min hane skulle para. Vi gjorde spermatest, progtest, inseminering och två vanliga parningar för att vara helt hundra. Vi har ont om bra material om man har mer krav än att hunden blivit BIR. Min hane ligger i någon samlad hanhundsgrupp på FB men jag gör ingen aktiv "marknadsföring" eftersom man får den ena märkliga förfrågningen efter den andra från uppfödare/tikhundsägare.