Det var inte min tur.... *långt*

[Scilla]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Nej du behöver inte vänta tills nästa mens.. Om missfallet sköts helt själv av din kropp så behöver du inte vänta.

Faktum är att du just nu är mest fertil din kropp är rätt inställ när det gäller hormon nivån för att få ett ägg befruktat.

Detta fick jag berättat av en chefsgyn och proffessor vid mitt missfall.

Och nog stämde det för mig för min dotter blev till efter ett missfall dvs jag hann inte få någon mens innan jag blev befruktad igen

 

[Curly]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Låter jättetrist! Särskilt när det gått mer än 12 veckor då risken för missfall väl minskar.

 

[oz_joj]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Jag fick också höra att man skulle vänta en mens.

Till trådskaparen: du skriver verkligen personligt och jag sänder dig en kram. När du sen har ditt barn hos dig förstår du att missfallet var meningen för annars skulle du inte haft den ljuvliga varelsen bredvid dig.

Kan du skicka mail till jobbet och be någon prata med de andra, att du just nu inte orkar med frågor etc?

Hoppas det går bra framöver.

 

[NiAl]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

*kl*
Tack alla gulliga för alla värmande tankar och ord!

Jag har fortfarande ont, men mest i själen... Den smärtan kan ju inget smärtstillande i världen få att försvinna. //Destiny

Skänker en varm tanke och delar med mig vad en rar medmänniska sa till mig när jag miste en älskad vän.

De måste ha saknat en mycket speciell ängel i himmelen - de kallade ju hem den finaste vi hade här på jorden!

PÅ något sätt kändes det lättare när man såg det på det viset även om det aldrig kan läka såren och saknaden. Sköt om er! Kram / Ninni

 

[Jolanta]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

En massa massa tröstkramar!

 

[Marie_C]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Vet inte vad jag ska skriva till dig men jag är verkligen lessen för er skull! Skickar en stor kram till er!

 

[LilleSkutt]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Vet inte riktigt hur snabbt jag orkar gå tillbaks till jobbet. Känner mig så skör! Är rädd att bryta ihop om nån bara frågar hur det är, och det är ju inte så kul... Hoppas på att det känns bättre efter kurators-samtalet.
Som flera skrivit,det rinner en stor tår på både in och utsidan för din/eran skull.
Har du varma och goa arbetskamrater kanske det inte gör ngt alls om du skulle "bryta ihop". Det kan vara en stund till förståelse och tröst,vad vet väl jag...Ta´vara på dig.

 

[Destiny_D]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

*kl*
Tack alla, återigen! Ni är verkligen helt underbara när det gäller att bara få skriva av sig

Igår kväll åkte jag till gyn med en kompis mamma som jobbar där. Jag blev undersökt och det beslutades om skrapning direkt. Nästan ingenting hade kommit ut efter såhär lång tid! Inte konstigt att jag haft så ont och blödit massor... Så nu är jag ganska nyss hemkommen från sjukan, lite groggy och ganska trött. Känns ändå otroligt skönt att ha det bakom sig. Nu kan vi börja bearbeta och gå vidare. Äntligen! Självklart finns såret i hjärtat kvar, och den 15 maj kommer alltid att vara en speciell dag. Men nu äntligen kan min kropp börja läka och så småningom ta nya tag.

Jag längtar sååå tills jag blir gravid igen...

Tusen tack för att ni finns!!

Många kramar
Destiny

 

[Sjalen]

Sv: Det var inte min tur.... *långt*

Ta hand om era...lite större yrväder!

Kram
Destiny

Det ska jag göra. Kram på dig!