Det här med hundars sorg

[lady_vip]

Jag vet att vissa påstår att hundar inte kan känna saknad, men jag köper inte det riktigt.

Vi har nu idag fått avliva vår gamla hund och det medför att dem är udda tal igen... Innan jag fick min omplacering så var det den yngsta weimaranern som var utanför i hundflocken, nu är hon och den andra weimaranern som lång och lerhalm.
Så kvar är min lilla terrier som var den som tog hand om den gamla hunden, putsade henne, försvarade henne och låg hos henne, så har det varit deras 10 år tillsammans.

Nu har inte min terrier riktigt förstått vad som har hänt än och vi väntar oss lite förvirring från hennes sida. Men de får sköta det själva och jag tänkte vara extra uppmärksam på henne och pyssla mer än vanligt med henne.

Hur gjorde ni med era andra hundar när den ena försvann?

//E

 

[fjutten]

Sv: Det här med hundars sorg

Jag har försökt att se till att han får träffa sina hundkompisar mer.

Men så hade jag "bara" två hundar & min lilla är ju bara 6 månader, men visst märks det lite på honom att han saknar sin idol.

Sen har han nog fått lite mer lekstunder & mys, han har ju alltid haft en "storebror" att se upp till även om jag alltid varit viktigast & roligast.

Beklagar förresten. Hoppas att lilla terriern tar det på bästa möjliga sätt. & styrkekramar till dig med!

 

[lady_vip]

Sv: Det här med hundars sorg

Hon som vi tog bort nu idag hade en "bästis" innan min nuvarande terrier, en border terrier. Hon dog när hon var 20 månader i en jaktolycka och den andra hunden letade efter henne väldigt länge efter det. Hon rymde och man kunde se hur hon bara virrade rundor och letade, likadant hemma.

Det var fruktansvärt att se, det är väl kanske det jag är orolig för nu...

//E

 

[fjutten]

Sv: Det här med hundars sorg

Jag tror att det är värre om hunden förolyckas & går bort ung, då förstår de nog inte på samma sätt som om hunden är äldre.
Kanske bara är jag som läser in mänskliga tankar i hunden. Jag vet inte.

Jag hoppas inte på ett sånt beteende på min lille skrutt, änsålänge är han som vanligt. Lite orolig inatt dock, kanske för att han fick sova i min säng vilket han blivit avvand från ganska precis..

Hur verkar terriern nu?

 

[liten82]

Sv: Det här med hundars sorg

Jag tror att det är värre om hunden förolyckas & går bort ung, då förstår de nog inte på samma sätt som om hunden är äldre.
Kanske bara är jag som läser in mänskliga tankar i hunden. Jag vet inte.

Jag hoppas inte på ett sånt beteende på min lille skrutt, änsålänge är han som vanligt. Lite orolig inatt dock, kanske för att han fick sova i min säng vilket han blivit avvand från ganska precis..

Hur verkar terriern nu?

Att vi som husse/matte går runt och beter sej annorlunda (ledsna)+ att en flockmedlem är borta kan alldeles säkert påverka hunden.

Dock så tror jag inte att hunden förstår att den andra hunden är död, likaväl som att jag är ganska säker på att dom förstår inte anledningen till att den är det.

Jag tror att en hund kan UPPLEVA en känsla, dock inte TÄNKA den...
Alltså, jag tror inte att en hund tänker "nu är min kompis död, guud vad jag saknar honom"
utan att hunden blir orolig för att situationen i flocken är annorlunda.
Så kan man ju kalla det saknad om man vill


Sen tror jag att allt man gör annorlunda sedan den gamla hunden försvunnit inte gör saken bättre.
Att man pysslar och "ojjar" den hunden som är kvar tror jag snarare gör att den upplever situationen ännu konstigare.
Det är klart att om den söker närhet så ska den få det, men inte att man söker upp hunden och "tycker synd om daltar"..
Nu kanske jag låter helt okänslig, men så tänker jag!

 

[mimmipigg]

Sv: Det här med hundars sorg

Vi har alltid när en hund tagits bort visat den kvarvarande den döda hunden, alla gånger utom en då en hund blivit ihjälkörd, den gången letade den som var kvar i evigheter.
Likadant har vi gjort med hästarna och det konstiga är att både hästar och hundar nosar lite i förbigående och sen är det inget mer.
Men jag har fått för mig att det är viktigt att de vet att kompisen är död.

 

[lady_vip]

Sv: Det här med hundars sorg

Vi gjorde inte det idag, det bara blev inte så, men annars föredrar jag nog också det.

//E

 

[lady_vip]

Sv: Det här med hundars sorg

Hon är lugn, inte särskilt annorlunda, förutom att hon går efter mig mer än hon brukar.

//E

 

[lady_vip]

Sv: Det här med hundars sorg

Jo, jag håller med i ditt tänk, men hur förklarar man då att de kvarvarande letar efter den som saknas?

Jag kan ta som exempel när jag tog bort en av mina hästar, då sörjde dennes kompis nåt hemskt. Även om hon hade andra hästar runt sig som inte sörjde så gick hon utanför flocken och visade tydligt att hon inte tyckte om situationen. Nu var iofs deras relation speciell då den avlivade hästen var blind och den andres dess ledsagare.

Man ska inte förmänsliga djuren, men man ska inte heller dumförklara dem. De förstår säkert att den andra är död/borta, men jag tror att de kan känna saknad. Eller vad tror du?

//E

 

[mimmipigg]

Sv: Det här med hundars sorg

Jag svarar på vad jag tror om djur och deras känslor och deras intelligens.
Djur kan känna kärlek och saknad även om de inte har samma infallsvinkel som människan. Vad det gäller intelligens är jag övertygad att de är betydligt intelligentare än människan inom de områden där djuren rör sig.

 

[liten82]

Sv: Det här med hundars sorg

Jo, jag håller med i ditt tänk, men hur förklarar man då att de kvarvarande letar efter den som saknas?

Jag kan ta som exempel när jag tog bort en av mina hästar, då sörjde dennes kompis nåt hemskt. Även om hon hade andra hästar runt sig som inte sörjde så gick hon utanför flocken och visade tydligt att hon inte tyckte om situationen. Nu var iofs deras relation speciell då den avlivade hästen var blind och den andres dess ledsagare.

Man ska inte förmänsliga djuren, men man ska inte heller dumförklara dem. De förstår säkert att den andra är död/borta, men jag tror att de kan känna saknad. Eller vad tror du?

//E

Hm... Jo, när dom går runt och söker efter någon som är försvunnen måste man ju kunna kalla det för saknad...
Fast jag skulle ändå hellre vilja säga att dom "tappar sin plats", blir oroliga eller förvirrade..
Men jag vet inte riktigt vad jag tror?!
Och förmodligen så kommer vi aldrig att säkert få veta

 

[fjutten]

Sv: Det här med hundars sorg

Jag håller med dig helt om att vårt beteende påverkar hundarna väldigt mycket. Att vi sörjer kan få dom att "sörja" osv.

Men samtidigt så tror jag att de förstår mer än vi tror ibland, den hunden jag tog bort nu var sån att det var nästan läskigt ibland hur han förstod saker, han reagerade säkert väldigt mycket på små signaler då han var extremt signalkänslig, men ibland kom han bara på saker själv/ gjorde saker som inte gick att förklara med annat än att han kunde tänka efter & räkna ut saker.

 

[Mia_R]

Sv: Det här med hundars sorg

Vår omplacering tappade fotfästet helt när vi fick ta bort vår gamling. Hon hade varit hennes trygghet och fasta punkt på ett annat sätt än vi andra, när hon plötsligt saknades visste hon inte längre vilken tass hon skulle stå på och var väldigt stressad. Vi upptäckte att hon blev betydligt mer beroende av oss och är numera väldigt noga med att hålla sig i vår närhet, tidigare gjorde hon gärna egna utflykter och var väldigt jobbig i sitt oberoende. Visst var det jättekul med den nya valpen, men hon som tidigare varit den unga slynglan utan ett bekymmer i världen var plötsligt flockäldst och hade ingen trygg fyrfotad backupp som tog smällarna.

Jag har aldrig sett henne leta efter vår gamling utan bara uppvisat en stor förvirring. Det har gått över med tiden och hon är samma glada hund som tidigare men inte lika bekymmerslöst oansvarig.

 

[Sablar22]

Sv: Det här med hundars sorg

När vi tog bort Joker så var veterinären
väldigt noga med att påpeka att Hugo
måste få nosa och se Joker efteråt.
Han påpekade det flera ggr faktiskt.

Så vi gjorde på det viset och
Hugo var med när grävmaskinen grävde gropen
och då vi lade ner Joker.
Hugo var inte speciellt påverkad mer än att så fort
vi kom tillbaka till stället där vi grävde ner honom
så satt han på "graven" i flera timmar och spanade
ut mot sjön.
Det tror jag var hans sätt att sörja.

När Hugo avlivades så hade vi ju ingen annan hund kvar,
men däremot Turbo (katt) har visat stor förändring.
Hugo var hans idol, han snuttade på Hugo och dom låg
ofta tillsammans.
Nu så söker Turbo sig till oss istället och har blivit mera social
gentemot oss.
Men han går fortfarande runt i hela lägenheten och kollar på
dom platser där Hugo brukade sova.
Kanske kissen skulle ha fått säga hejdå också