Elegant machinery
Trådstartare
Nu har det gått tre veckor sedan Kryza gjorde illa sitt knä. Som det ser ut kommer hon förhoppningsvis opereras i slutet av september och därefter börjar en lång rehab.
Redan nu är det utmanande att hålla henne lugn och trots digra försök att hålla henne aktiverad mentalt är det som det kryper i skinnet på henne när hon inte får blåsa ur sig fysiskt också.
När vi var på djursjukhuset röntgades även hennes bäcken och höfter för att utesluta fler skador och då påpekade veterinären att hon har dåliga höfter. Exakt vilken gradering kunde/får hon ju inte uttala sig om och eftersom korsbandet är skadat vill de inte göra en regelrätt HD-röntgen nu heller, eftersom de då behöver dra benen osv. Men undertonen var ”förmodligen sämre än C”.
Där grusades avelsplanerna men tankarna började även snurra hur illa D eller E-höfter egentligen är. Vi kommer göra en regelrätt HD-röntgen sen när korsbandet är åtgärdat för att vara helt säkra, men även jag med mina lekmansögon ser ju att höfterna inte ser så bra ut som på Ivars plåtar t.ex.
Nu kommer hon ju gå igenom en korsbandsoperation men flera månaders rehab, eftersom hon inte är aktuell för avel så funderar vi på att kastrera henne när knärehaben är över, eftersom vi har en intakt hane hemma. Efter kastrering så blir det ju konvalescens igen.
Man känner ju aktiva hundar som arbetar för fullt trots C-höfter, men vad innebär D eller E rent hälsomässigt?
Är det någon här som har aktiva hundar med HD-belastning?
Innebär det att de kommer få ont och inte kan arbeta lika fysiskt redan från ung ålder?
Är det värt operation, konvalescens och kastrering eller kommer hon ha artros lagom tills hon är fysiskt frisk att börja arbeta igen? Hon är ju bara 14 mån.
Jag är duktig på att måla fan på väggen men har någon en solskenshistoria att bjuda på? Jag kommer ju givetvis diskutera med veterinär inför operation men känner att jag behöver ventilera också.
Redan nu är det utmanande att hålla henne lugn och trots digra försök att hålla henne aktiverad mentalt är det som det kryper i skinnet på henne när hon inte får blåsa ur sig fysiskt också.
När vi var på djursjukhuset röntgades även hennes bäcken och höfter för att utesluta fler skador och då påpekade veterinären att hon har dåliga höfter. Exakt vilken gradering kunde/får hon ju inte uttala sig om och eftersom korsbandet är skadat vill de inte göra en regelrätt HD-röntgen nu heller, eftersom de då behöver dra benen osv. Men undertonen var ”förmodligen sämre än C”.
Där grusades avelsplanerna men tankarna började även snurra hur illa D eller E-höfter egentligen är. Vi kommer göra en regelrätt HD-röntgen sen när korsbandet är åtgärdat för att vara helt säkra, men även jag med mina lekmansögon ser ju att höfterna inte ser så bra ut som på Ivars plåtar t.ex.
Nu kommer hon ju gå igenom en korsbandsoperation men flera månaders rehab, eftersom hon inte är aktuell för avel så funderar vi på att kastrera henne när knärehaben är över, eftersom vi har en intakt hane hemma. Efter kastrering så blir det ju konvalescens igen.
Man känner ju aktiva hundar som arbetar för fullt trots C-höfter, men vad innebär D eller E rent hälsomässigt?
Är det någon här som har aktiva hundar med HD-belastning?
Innebär det att de kommer få ont och inte kan arbeta lika fysiskt redan från ung ålder?
Är det värt operation, konvalescens och kastrering eller kommer hon ha artros lagom tills hon är fysiskt frisk att börja arbeta igen? Hon är ju bara 14 mån.
Jag är duktig på att måla fan på väggen men har någon en solskenshistoria att bjuda på? Jag kommer ju givetvis diskutera med veterinär inför operation men känner att jag behöver ventilera också.
så trist! Jag är jättedålig på att se på bilderna om de är bra eller dåliga, men jag hade nog försökt vänta med att ta ut något dåligt i förskott innan ni röntgat henne. 
Så prognosen på andra knät var ju inte hoppfull. Rehab gick bra igen. Hund ok i några månader. Sen gick andra korsbandet. Ett litet skutt. Valde att ta bort henne. Kunde inte låta en så underbar hund gå igenom den resan igen när hon troligen redan hade ont av höfterna också. Nu har jag precis gjort korsbandsoperation på min 4åriga tik. Hon hamnade ute i svår terräng och fastnade dumt med benet. Denna gång kollade jag höfterna noga och fick ett utlåtande om att det såg bra ut. Det är ett hoppande på tre ben efter op även om dom snabbt börjar stödja på benet. Jag kan tänka mig hur det känns om en även har ont i höfterna. Det är väl inte omöjligt att andra korsbandet går också om jag inte passar henne noga men det är en helt annan sak med höfterna som är ok. Vi tog stygnen igår och allt såg finemang ut. Men jag är långt ifrån lugn än. Som mastiff så är hon ju inte så himla jobbig att hålla lugn. Mycket stå och glo ute efter viltet i skogskanten och nosa läääänge på minipromenaderna så är hon nöjd en stund. Idag gjorde en cyklande tant dagens första kissetur till en lyckokick. Och vetrinären igår fick nog byta kläder. En överlycklig jycke som dreglade o fällde över hela henne. Vovve är lättroad.
