Hej alla kloka bukepersoner!
Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt snabbt placerat snubbarna i två fack: "Nej dig vill jag inte träffa igen" eller "Ja du är snygg och vi kan ligga ibland" dvs ja eller nej men inget seriöst. Avslutade dock min första riktigt seriösa relation i april i år och den var minst sagt väldigt destruktiv men också galet passionerad. Jag minns absolut att det tog lång tid för mig att bli riktigt kär i honom men passionen/attraktionen var där väldigt tidigt och vi båda var nog höga på kåtslag rätt länge.
Nu har jag börjat dejta en ny kille som jag helt plötsligt inte kan placera in i facket "Nej tack" eller "Ja vi kan ligga ibland". Han är snäll, vettig, bra utbildning, framtidsmål, rolig och vi kan verkligen snacka. Sexet är också bra och hett men ändå inte alls som med exet.
Exet är ju inget att sträva efter personlighetsmässigt överhuvudtaget då han var helt jävla avstängd vilket den här duden inte alls är. Däremot har jag svååårt att släppa exets utseende/sex. Men nog lätt att sätta det på en piedestal antar jag?
Det jag undrar är om någon kan känna igen sig i detta? Kan kärlek/passion växa fram? Jag märker ju att jag vill träffa den här duden men han är den totala motsatsen till exet så jag känner att jag har konstiga referensramar till hur "det bör vara".
Någon med intressanta erfarenheter?
Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt snabbt placerat snubbarna i två fack: "Nej dig vill jag inte träffa igen" eller "Ja du är snygg och vi kan ligga ibland" dvs ja eller nej men inget seriöst. Avslutade dock min första riktigt seriösa relation i april i år och den var minst sagt väldigt destruktiv men också galet passionerad. Jag minns absolut att det tog lång tid för mig att bli riktigt kär i honom men passionen/attraktionen var där väldigt tidigt och vi båda var nog höga på kåtslag rätt länge.
Nu har jag börjat dejta en ny kille som jag helt plötsligt inte kan placera in i facket "Nej tack" eller "Ja vi kan ligga ibland". Han är snäll, vettig, bra utbildning, framtidsmål, rolig och vi kan verkligen snacka. Sexet är också bra och hett men ändå inte alls som med exet.
Exet är ju inget att sträva efter personlighetsmässigt överhuvudtaget då han var helt jävla avstängd vilket den här duden inte alls är. Däremot har jag svååårt att släppa exets utseende/sex. Men nog lätt att sätta det på en piedestal antar jag?
Det jag undrar är om någon kan känna igen sig i detta? Kan kärlek/passion växa fram? Jag märker ju att jag vill träffa den här duden men han är den totala motsatsen till exet så jag känner att jag har konstiga referensramar till hur "det bör vara".
Någon med intressanta erfarenheter?