Det här med att bli kär

Triangul

Trådstartare
Hej alla kloka bukepersoner!

Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt snabbt placerat snubbarna i två fack: "Nej dig vill jag inte träffa igen" eller "Ja du är snygg och vi kan ligga ibland" dvs ja eller nej men inget seriöst. Avslutade dock min första riktigt seriösa relation i april i år och den var minst sagt väldigt destruktiv men också galet passionerad. Jag minns absolut att det tog lång tid för mig att bli riktigt kär i honom men passionen/attraktionen var där väldigt tidigt och vi båda var nog höga på kåtslag rätt länge.

Nu har jag börjat dejta en ny kille som jag helt plötsligt inte kan placera in i facket "Nej tack" eller "Ja vi kan ligga ibland". Han är snäll, vettig, bra utbildning, framtidsmål, rolig och vi kan verkligen snacka. Sexet är också bra och hett men ändå inte alls som med exet.

Exet är ju inget att sträva efter personlighetsmässigt överhuvudtaget då han var helt jävla avstängd vilket den här duden inte alls är. Däremot har jag svååårt att släppa exets utseende/sex. Men nog lätt att sätta det på en piedestal antar jag?

Det jag undrar är om någon kan känna igen sig i detta? Kan kärlek/passion växa fram? Jag märker ju att jag vill träffa den här duden men han är den totala motsatsen till exet så jag känner att jag har konstiga referensramar till hur "det bör vara".

Någon med intressanta erfarenheter? :)
 
Referensramar och borde vara....

Jag tror vi alla är olika. Och att vi är olika beroende på motpart.

Jag tar oändligt lång tid på mig att bli kär. Utom i några få fall när jag ramlat hejdlöst och snabbt.

Så för min egen del så finns det knappt något "jag brukar..."
 
Tycker @tanten omfattar det som behöver omfattas egentligen.

Om nya har så många fina sidor så kan man väl "nöja sig" (läs det nu som ett råd, inte som om man ska nöja sig med sekunda vara bara för att man inte är värd mer) med riktigt bra sex istället för att ha en massa negativa sidor som måste uppvägas av extremt bra sex?
Sex är ju inte allt, tänker jag.

Kärlek och passion kan självklart växa fram. Alla relationer ser olika ut och så även början.
 
Tycker @tanten omfattar det som behöver omfattas egentligen.

Om nya har så många fina sidor så kan man väl "nöja sig" (läs det nu som ett råd, inte som om man ska nöja sig med sekunda vara bara för att man inte är värd mer) med riktigt bra sex istället för att ha en massa negativa sidor som måste uppvägas av extremt bra sex?
Sex är ju inte allt, tänker jag.

Kärlek och passion kan självklart växa fram. Alla relationer ser olika ut och så även början.
Ja, min fundering är om man helt enkelt letar efter den som har "allt" och det i slutänden inte finns någon sådan person.

Jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna vara "allt" för någon enda person.
Skulle nog vara rätt nöjd om jag hittade nån som stod ut....:)

Sådana krav har man på få saker i livet.
Få personer letar efter det optimala boendet, den optimala arbetsplatsen, den optimala bilen. de optimala kläderna.
Varför har vi så oändligt stora krav på de vi har nära?
 
Går man efter mina tidigare förhållanden hittar man ingen röd tråd alls vare sig mellan personerna eller känslorna :rofl:

Sambon jag har nu placerade jag snabbt in i ett fack som trevlig men inget mer. Attasn vad jag fått ändra mig.

Så lätt att han tog plats i mitt liv. Enkelt inga krusiduller inga bråk, Rätt som det var en dag så insåg jag bara att denna man vill jag dela mitt liv med och inte vara utan. Bara sådär.

Vet inte om detta hjälper något men jag har alltid haft lätt för att träffa nytt folk och väldigt lätt för att snabbt placera in dem i fack precis som du. Snygg och rolig eller trevlig men ingenting mer.

Jag placerade sambon mitt emellan och nu har han sin egna plats. Kärleken kan definitivt växa fram
 
Jag är väldigt långsam på att utveckla kärlek. Det finns känslor, jag tycker om personen osv, men absolut ingen kärlek. När sambon sa ;"jag älskar dig" fick jag typ svara "tack, men jag är inte riktigt där än" :p stackarn! Efter någon vecka så var det dock inga tvivel och tre år senare så är jag i ett väldigt lyckligt förhållande:D
 
Går man efter mina tidigare förhållanden hittar man ingen röd tråd alls vare sig mellan personerna eller känslorna :rofl:

Sambon jag har nu placerade jag snabbt in i ett fack som trevlig men inget mer. Attasn vad jag fått ändra mig.

Så lätt att han tog plats i mitt liv. Enkelt inga krusiduller inga bråk, Rätt som det var en dag så insåg jag bara att denna man vill jag dela mitt liv med och inte vara utan. Bara sådär.

Vet inte om detta hjälper något men jag har alltid haft lätt för att träffa nytt folk och väldigt lätt för att snabbt placera in dem i fack precis som du. Snygg och rolig eller trevlig men ingenting mer.

Jag placerade sambon mitt emellan och nu har han sin egna plats. Kärleken kan definitivt växa fram
Känns skönt då att det verkar finnas lite olika sätt :) hehe. Jag får kanske sätta mig i båten och chilla lite helt enkelt.
 
Jag har lätt för att släppa in andra människor om jag tycker om dem, gäller både kärleksrelationer och vänskapsrelationer. Ofta hänger det ju ihop, man fungerar ungefär på samma sätt i nya relationer oavsett typ.
Om jag känner att jag matchar med en person så kan det gå ganska fort på ett alldeles normalt och sunt sätt. Antar att det hänger ihop med att jag är ganska bra kompis med mitt känsloliv och därför också har lätt för att avgöra vad jag vill och om en person är bra för mig eller inte.

Däremot kan det vara svårt för mig att avsluta relationer, så om jag har hamnar i en relation som inte blir bra så kanske jag stannar där längre än jag borde. Så var det med min förra (långa) relation där vi blev tillsammans som tonåringar = hade inte riktigt samma koll på mig själv som jag har nu.

Jag har lite svårt att sätta mig in i trådstarten för jag tänker inte alls sådär om relationer.. Jag jämför inte människor så himla mycket och jag har definitivt inte kriterier om att sexet ska vara på ett specifikt sätt eller så. Jag vill att vi är kära och har en kärleksfull och jämlik relation. Sen ska man såklart matcha personlighetsmässigt också, men det är mer på känsla och inte liksom någon lista att bocka av..
Nu som vuxen (och betydligt klokare än när jag var tonåring) så tycker jag inte att det här är så komplicerat. Jag går på hur det känns känslomässigt och då sorteras liksom automatiskt olämpliga personer bort. Jag har svårt att tro att jag idag skulle bli kär i någon som har sunkiga värderingar eller som behandlar mig illa. Iaf inte om det märks från början.

Sen är ju inte relationer enkla för någon, alla har vi våra svårigheter när det gäller att relatera till andra människor..

Alltså.. Jag tror inte jag idag skulle hamna i någon "destruktiv men passionerad relation", det blir liksom totalkrock.
 
Jag har lätt för att släppa in andra människor om jag tycker om dem, gäller både kärleksrelationer och vänskapsrelationer. Ofta hänger det ju ihop, man fungerar ungefär på samma sätt i nya relationer oavsett typ.
Om jag känner att jag matchar med en person så kan det gå ganska fort på ett alldeles normalt och sunt sätt. Antar att det hänger ihop med att jag är ganska bra kompis med mitt känsloliv och därför också har lätt för att avgöra vad jag vill och om en person är bra för mig eller inte.

Däremot kan det vara svårt för mig att avsluta relationer, så om jag har hamnar i en relation som inte blir bra så kanske jag stannar där längre än jag borde. Så var det med min förra (långa) relation där vi blev tillsammans som tonåringar = hade inte riktigt samma koll på mig själv som jag har nu.

Jag har lite svårt att sätta mig in i trådstarten för jag tänker inte alls sådär om relationer.. Jag jämför inte människor så himla mycket och jag har definitivt inte kriterier om att sexet ska vara på ett specifikt sätt eller så. Jag vill att vi är kära och har en kärleksfull och jämlik relation. Sen ska man såklart matcha personlighetsmässigt också, men det är mer på känsla och inte liksom någon lista att bocka av..
Nu som vuxen (och betydligt klokare än när jag var tonåring) så tycker jag inte att det här är så komplicerat. Jag går på hur det känns känslomässigt och då sorteras liksom automatiskt olämpliga personer bort. Jag har svårt att tro att jag idag skulle bli kär i någon som har sunkiga värderingar eller som behandlar mig illa. Iaf inte om det märks från början.

Sen är ju inte relationer enkla för någon, alla har vi våra svårigheter när det gäller att relatera till andra människor..

Alltså.. Jag tror inte jag idag skulle hamna i någon "destruktiv men passionerad relation", det blir liksom totalkrock.

Skönt det låter :) Trodde heller aldrig jag skulle hamna i en "destruktiv men passionerad relation" saken med dessa personer är att de ofta är väldigt duktiga på att charmera och verka vettiga liksom. Alltid trott/sett mig själv som en rätt bra människoskännare men detta fick mig att ifrågasätta allt och mig själv från att ha varit en rätt stadig person annars. Nu är det som att jag får börja om lite på noll, fast också för att jag har väldigt lite erfarenhet av seriösa relationer. Har väldigt lätt att få vänner osv, men det är inte riktigt samma sak för mig. Antar att det beror på ens olika anknytningsmönster :)

Jag måste nog öva på att vara ännu mer i kontakt med mina känslor och lita på dem typ....tack för din story ;)
 
Skönt det låter :) Trodde heller aldrig jag skulle hamna i en "destruktiv men passionerad relation" saken med dessa personer är att de ofta är väldigt duktiga på att charmera och verka vettiga liksom. Alltid trott/sett mig själv som en rätt bra människoskännare men detta fick mig att ifrågasätta allt och mig själv från att ha varit en rätt stadig person annars. Nu är det som att jag får börja om lite på noll, fast också för att jag har väldigt lite erfarenhet av seriösa relationer. Har väldigt lätt att få vänner osv, men det är inte riktigt samma sak för mig. Antar att det beror på ens olika anknytningsmönster :)

Jag måste nog öva på att vara ännu mer i kontakt med mina känslor och lita på dem typ....tack för din story ;)
Ja, jag tror inte det handlar om att vara en bra människokännare.. Det handlar nog, som du är inne på mot slutet, om att vara kompis med sina känslor och låta dem guida. Och framförallt att ha respekt för sitt eget värde och genuint kunna känna att "jag är värd bättre än det här".

Och det där med erfarenhet spelar nog in! Om man är van vid trygga och stabila relationer så reagerar man nog mer när man hamnar i en dålig relation, jämfört med om man "alltid" haft mkt otrygga relationer vilket då är mer standard :)
 
Oj , finns ju inga rätt och fel i kärlek, jag för egen del är väldigt öppen ,har lätt att träffa killar och vänner och har fruktansvärt lätt att bli förälskad , och fruktansvärt lätt att tröttna efter förälskelsen. Har hittils aldrig haft ett förhållande längre än några år. Jag tröttnar. För min del tror jag det beror på att jag lätt hoppar på kicken /vara kär. Men jag behöver inte killen i vardagen. Är så nöjd med mitt eget och mina vänner och intressen tar all tid :) ja sex är faktiskt olika med olika personer oavsett hur lång tid man ses. Ibland blir det bättre med tiden , men man passar olika bra med olika partners. Och därtill tycker alla att sex är olika viktigt också .... :D
 
Jag är väldigt långsam på att utveckla kärlek. Det finns känslor, jag tycker om personen osv, men absolut ingen kärlek. När sambon sa ;"jag älskar dig" fick jag typ svara "tack, men jag är inte riktigt där än" :p stackarn! Efter någon vecka så var det dock inga tvivel och tre år senare så är jag i ett väldigt lyckligt förhållande:D
Herregud fick flashbacks från the oc.. hej ryan and marissa :D:D
 
Jag har nog ganska lätt att placera folk i fack snabbt. Rent generellt alltså. Några stycken som jag lagt i idiotfacket ska jag villigt erkänna visade sig vara precis tvärtom, men de flesta har bevisat att det är där de hör hemma. :cautious:

Jag har svårt att komma folk nära. Ännu svårare att bli kär. Men blir jag det trillar jag dit ordentligt. Tur att det inte händer så ofta. :angel:

Är alla andra grejer bra med killen och sexet känns lite mellanmjölk tar jag hellre det än bra sex med en skithög. Been there och aldrig mer. Man vill ju gärna ha ut mer av snubben än i sovrummet.
 
Det man inte ska göra är att jämföra nya mot gamla, vilket du verkar göra.

Det är ju en helt ny människa, en annan individ med andra egenskaper man träffar, så släpp tankarna på ex:et och ge den nya en chans för den han är.
 
Jag jämför nog mina relationer, men det är nog mest för att undvika vissa grejer som jag vet att jag inte mår bra av. Jag har, likt någon annan här, svårt att ta mig ur relationer när jag väl släppt någon nära även om relationen inte ger mig något längre eller rent av är destruktiv, så jag aktar mig gärna för att komma nära till en början. Om killen känns bra och sexet är bra så hade jag kört på, sex blir ju bättre ju bättre man känner varandra och ju mer avslappnad man är. Är killen lite lyhörd finns det alla möjligheter för att det ska bli bättre.

Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli kär på riktigt igen, men så träffade jag min nuvarande och då gick det jättefort.
 
Jag har alltid haft svårt för att bli förälskad och jag kan ärligt talat säga att det nästan aldrig händer att män attraherar mig.

För min del är kärlek ingenting som växer fram, inte som jag har upplevt det ännu i alla fall. De få gånger jag har känt en äkta attraktion och den har fått blomma ut till förälskelse och så småningom kanske till kärlek, ja, då har det ändå funnits där från första stund.

Sedan kan jag också säga att den gången jag faktiskt har träffat någon på riktigt (min nuvarande sambo) så var det efter att verkligen ha bestämt mig för att dejta. Innan dess var alla killar kompisar eller kk och jag var verkligen blind för att de relationerna skulle kunna utvecklas till något mer. Så något mått av insikt och vilja måste väl finnas där också - jag är inte en sådan som blir kär vid första ögonkastet liksom. Det är många parametrar som ska spela in..

Ibland har jag undrat varför jag har så svårt för att bli förälskad. Jag tror det bottnar i att jag trivs bra i mitt eget sällskap och inte är rädd för att vara själv. Jag har varit singel under långa perioder och trivts väldigt bra med det. Jag har dessutom kunnat ha ett helt okej aktivt sexliv trots att jag varit singel. Det kom liksom inte naturligt för mig att känna att jag behövde träffa någon.
 

Liknande trådar

Relationer Vet inte riktigt vad jag skulle döpa tråden till. Varning för låååååååångt inlägg. Vet inte riktigt var jag ska börja i hela historien...
2
Svar
23
· Visningar
3 796
Senast: Lipperta
·
Relationer Jag behöver hjälp att reda i mina tankar. Jag lever sedan knappt fem år tillsammans med mannen som jag var säker på var "mannen i mitt...
2 3
Svar
55
· Visningar
15 266
Senast: Korven
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp