Det handlar väl egentligen om fortsättningen efter unghästutbildning...

[the_connemara]

Eller jag vet inte?

Om man en period i livet inte hinner utbilda sin egna häst, måste man då lämna iväg den för utbildning? Eller kan man låta den gå och skrota i skogen någon gång i veckan med en medryttare något år? Spelar hästens ålder och tidigare utbildning in?

Det är min häst och mitt liv det gäller. Min häst blir 7 nästa år, kanske hinner vi starta en 90-klass i fälttävlan vår/sommar, det är typ bara jag som ridit honom under hela hans uppväxt. Sen kanske hästeriet får läggas på is något år, för att få den där egna hästgården i den delen av landet där man kan få jobb inom sin utbildning så man kan ha hästen hemma och äntligen bli vuxen. Typ

Och jag är en sådan person som faktiskt inte ser någon större poäng i att mina tränare rider, och jag är definitivt inte någon tävlingsmänniska. Det jag tycker om med att ha häst är att vara riktigt nära ens egna häst. Jag är verkligen ingen bra ryttare i den bemärkelsen men så länge hästen inte tar skada så låter jag det hellre ta längre tid för oss tillsammans att utvecklas än att hästen ska ridas av duktigare ryttare för att utvecklas snabbare. Det gör inget om vi inte kan rida 10 metersvolter förrän pållen är 15 så länge han mår bra av min ridning tills dess om ni förstår?

När han var yngre (lär ungefär tills denna hösten, nu börjar han kännas vuxen) så var jag väldigt målmedveten med hans träning. Tror han vilat oplanerat totalt 3 gånger för att jag inte hunnit rida sedan han kom som 2.5-åring och varenda pass har han skänkt mig massor med glädje och framsteg på olika plan.

Jag tror att de unga hästarna behöver formas och tränas för att bli trevliga som vuxna, nu har jag hamnat i dilemmat att jag inte riktigt vet hur en "vuxen" häst fungerar om ni förstår?

Jag börjar känna att grunden är helt okej. Eller okej, grundridning är man väl aldrig duktig på men han har fått sina mil skritt, en mängd lågintensiv träning, planerade vilor, massa positiva upplevelser osv osv och han börjar kännas stark och stabil i både kropp och knopp med allt vad ett liv som ridhäst innebär. Jag vill kunna bygga vidare på grunden som vi tillsammans format, jag vill inte alls sitta upp på honom om 3 år och ha en "färdig tävlingshäst", det är för mig lika mycket skräck som att sitta upp och ha en "förstörd häst", föruom då såklart att han troligtvis lidit mycket mer av det senare under tiden.

Innan honom red jag unghästar på ett stuteri. Innan dess red jag div olika ponnyer som tävlades för nöjes skull på låg nivå men jag hade aldrig samma ponny så länge så det var mycket "lära känna" och självklart MASSOR med att lära sig själv hela tiden. Och jag har alltid haft tiden jag vill lägga, nu vet jag inte riktigt hur man låter en häst ta en paus? Eller är ovanstående bara sjukt egoistiskt tänkt?




Edit: Känner att det blev nog rätt rörigt det här. Men jag har tänk på det läääänge och inte riktigt fått någon struktur alls på mina tankar så fråga/tyck/tänk precis vad som helst, jag tar inte illa upp

Ang hästen så är han ponny ut i tåspetsarna och skulle nog trivas ypperligt med att slappa runt och köra lite med en ev medis utan att behöva springa sig svettig. Helvila är no option, det skulle vara en ren plåga för honom, han är likt en ponny rätt påhittig. Han älskar att arbeta ordentligt och gör det med en stor portion energi, efter att man satt ribban , men som en av mina tränare en gång sa "det syns ju att helst hade han travat runt lite och ätit av gräset ". Sagt mitt i en terrängträning där tränaren för övrigt öste berömmande ord om honom och hans positiva inställning till hinder. Därav tror jag inte han lidit av att "slappa" ett begränsat tag enligt första meningen i detta stycket. Frågan är hur länge?

 

[Scata]

Sv: Det handlar väl egentligen om fortsättningen efter unghästutbildning...

Och jag är en sådan person som faktiskt inte ser någon större poäng i att mina tränare rider, och jag är definitivt inte någon tävlingsmänniska. Det jag tycker om med att ha häst är att vara riktigt nära ens egna häst. Jag är verkligen ingen bra ryttare i den bemärkelsen men så länge hästen inte tar skada så låter jag det hellre ta längre tid för oss tillsammans att utvecklas än att hästen ska ridas av duktigare ryttare för att utvecklas snabbare. Det gör inget om vi inte kan rida 10 metersvolter förrän pållen är 15 så länge han mår bra av min ridning tills dess om ni förstår?


Jag tror att de unga hästarna behöver formas och tränas för att bli trevliga som vuxna, nu har jag hamnat i dilemmat att jag inte riktigt vet hur en "vuxen" häst fungerar om ni förstår?

Jag börjar känna att grunden är helt okej. Eller okej, grundridning är man väl aldrig duktig på men han har fått sina mil skritt, en mängd lågintensiv träning, planerade vilor, massa positiva upplevelser osv osv och han börjar kännas stark och stabil i både kropp och knopp med allt vad ett liv som ridhäst innebär. Jag vill kunna bygga vidare på grunden som vi tillsammans format, jag vill inte alls sitta upp på honom om 3 år och ha en "färdig tävlingshäst", det är för mig lika mycket skräck som att sitta upp och ha en "förstörd häst", föruom då såklart att han troligtvis lidit mycket mer av det senare under tiden.

Jag tror mig förstå hur du resonerar i huvudet jag hade samma resonemang om mina hästar när jag fick barn och upptäckte att tiden, orken och lusten för ridning inte fanns
Det bästa råd jag kan ge dig är att det är ditt liv och din häst = DU bestämmer!
Om du bestämmer dig för att låta han gå i en hage X tid - och du ser att han mår bra av det, då ska du inte ha dåligt samvete!!

Om du "släpper" en trevlig unghäst, så har du en trevlig vuxen häst att fortsätta med när du vill det. Hästen utvecklar inga otrevligheter av att inte tränas . MEN du får kanske backa X antal steg i utbildningen i början. Är du bara med på det så går det bra!

Jag kan berätta hur jag gjorde..... den ena hästen är en sån som inte mår bra av att bara stå i hagen, henne skaffade jag en medryttare till (noga utvald av häst och mig ), den andra mår hur bra som helst av att bara bli kliad på så då fick det bli så.
När jag tog upp ridningen igen så var det faktiskt bara att fortsätta där jag slutade.....
Jag tog ett beslut i mitt huvud, jag har mina hästar för min skull - alltså är det bara jag som ska ställa kraven. Jag ställde då kravet att nu har jag tävlingspaus så länge min son är liten och hästarna är min rekreation. Men såklart så måste jag ju kolla av hästarna så att mina krav stämde med deras välmående - och jag tror inte det är såååååå många hästar som "vill" tränas och tävlas om man frågar dom....
Nu kanske det inte blir att tävla något mer, vad vet jag, för jag lever mycket mer NU än jag gjorde tidigare. Men det är jag det.

Jag kan förstå dina tankar med att det känns "ego", så kände jag med. Men det bara dumheter - det är inte ego att tänka på sig själv
Jag skulle aldrig vilja att någon annan utbildade min häst utan att jag var med, jag har häst för att vi ska utvecklas tillsammans i ridningen!

Nu fick du kanske en rörigt svar också, men jag hoppas du fick lite tankar iallafall

 

[the_connemara]

Sv: Det handlar väl egentligen om fortsättningen efter unghästutbildning...

Jag tror du förstod jättebra vad jag menade, tack för ditt svar

Det jag är lite "rädd" för är att gå emot mitt eget motto för mycket: Varje häst behöver en uppgift för att trivs. För unghästar (över 2 år) tror jag det är utveckling som är den vettigaste uppgiften, fysisk som psykisk. Jag är lite rädd att min häst inte skulle vara "nöjd" med att inte utveckals helt enkelt utan bara slappa i skogen med en snäll medryttare. Men jag är ganska övertygad om att för de flesta hästar så är den tanken alldeles för mänsklig, men jag vågar inte riktigt lita på mig själv på den punkten Därav tråden. Tror jag

 

[Scata]

Sv: Det handlar väl egentligen om fortsättningen efter unghästutbildning...

Mmmm, jag håller helt med dig i ditt resonemang om att de allra flesta hästar behöver en uppgift för att må bra. Därav mitt inlägg inom parantes att både hästen och jag gjorde ett val av medryttare
För mig blev det ett val där jag avstod helt ifrån att medryttaren kan utveckla min häst alls, det är tvärtom..... men istället så kan medryttaren hoppa henne (vilket inte jag kan pga skada) - så då fick dom något annat att utvecklas inom.
Du kanske kan hitta en medryttare som kan göra något med din häst som du inte vill/kan göra?
Men dilemmat är ju att hitta den medryttare som passar

Nu framgår det inte varför du inte kan rida på ett tag (och det spelar kanske mindre roll), men kan du inte rida något alls?? T.ex att du tränar din häst några dagar i veckan och en medryttare rider i skogen resterande dagar?

Lycka till i dina tankar och hoppas du kommer på en bra lösning!

 

[the_connemara]

Sv: Det handlar väl egentligen om fortsättningen efter unghästutbildning...

Faktiskt så stod det i fjärde stycket, dock inte så tydligt Jag och pojkvännen ska bygga hus. VI ska bygga hus, inte hantverkare Var det tänk iaf. Och då håller det inte att jobba och sticka hem till hästen som står hos föräldrarna 20 mil enkel resa varje helg, då får vi ju aldrig klart hus/stall så jag kan flytta ner hästen.

Så jag vill helst vara så gott som "hästlös" tills bygget är såpass att det är beboeligt för oss + häst. Det är ju för att jag ska kunna lägga all min tid (nåja, stor del av den ) på min älskade häst vi faktiskt tänkte dra igång detta projektet.