Det går framåt, the Quest for a Häst

[PAC]

Detta är av ingen särskild vikt alls, ville bara skriva lite om mödan att numera vara illa tvungen att inte tänka i alla självklarheter jag kunde tänka i förr

Efter att ha "lyssnat" här på Thinas och Ingelas kloka ord, och även andra saker jag läst som andra skrivit, har jag böjt fram och tillbaka om detta med inte bara rätt sadel, utan även om rätt häst :-)

Det är bra om de är telepatiska och kan ta ansvar så som Thina berättat om sina pållar.

Jag har skrivbords-screenat alla tänkbara raser till att börja med, allmän exteriört och höjd först och främst, därefter hovar och ben, därefter användbarhet, sedan foderbehov, och sedan vad de verkar ha för "huvud" hjärna och personlighetstyp.

Det blev inte många vanliga europeiska hästar kvar på min lista jag har nu.

"Skrivbords"mässingt som prospects, ligger Fell ponnyn väldigt bra till, och med Dale ponnyn pendlande runt Fellen. Highland ponnyn ligger kvar som intressant. Bardi ponnyn är också intressant pga dess likhet tillsvidare med Fell ponnyn. Zemaituka ponnys stenhårdhet gillar jag också, men stenhård kan bli på bekostnad egensinning vet jag av erfarenhet.

Sen är det vad jag kallar all de "Sovjetunionska" hästarna som jag har funnit intressanta, (inom det geografiska området från Ryssland till Centralasien och Persien). Alla utom Akaltekhen, den ser sjuk ut den stackaren :-)


Nu är detta ett om-men-kanske projekt och på längre sikt då - jag måste röntgas i Bergen först för att utröna om det går att reponera halskotpelaren på mig utan att det går åt pipan så att säga. Går det åt pipan är saken klar. Går det inte åt pipan och jag opereras och halskotpelaren vänds åt rätt håll igen, så lär det något göra ont i hela kroppen i år efteråt pga all ny omprogramming muskulaturen kommer hitta på (12 års felställningar tar tid). Går det inte att operera, får jag väl utverka andra tankestrategier. Nog om det.


Jag skall lokalisera ev uppfödare eller innehavare av större mängder av de respektive raserna jag tycker är intressanta prospects, så jag får träffa pållarna live och se dem i action. Förhoppningsvis finns det krakar man får provrida också.


Men är det någon som har personlig erfarenhet av de olika raserna jag tänker på och då utifrån handikapp perspektivet när det gäller dem?

Isåfall, ser jag fram emot om någon vill dela med sig den personliga vinkeln på sin egen erfarenhet av dem.

Må gott!

Ann

 

[LIA]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

Utan att kunna något om hästarna du nämner, eller ha läst så mycket tidigare trådar i ämnet, ska jag bidra med ett par tankar.

Mentalt, ser jag ingen anledning till att inte välja en "svensk" hästras, eller vilken som helst, med något undantag. Hästen blir vad vi gör den till, och dom allra flesta individer kan man forma till, det man behöver.

Fysiskt, är det däremot annorlunda. Här spelar ju t ex handikappet roll. Själv skulle jag behöva en supersmal häst för att kunna sitta säkert i sadeln. Dessvärre har vi bara kraftiga här hemma, så ridning på dom är uteslutet för mig.

Varför inte en islänning? Tölten måste väl vara underbar?

Det vore intressant att få reda på hur du gått tillväga, när du sorterat bort hästraser. Varför inte den och den och den passar in i bilden. Har du förresten hittat någon supersmal häst?

LIA

 

[PAC]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

när jag sorterar bort - jag utgår väl i första hand från mig själv, mig som person, och vad jag hoppas att kunna ha hästen till. Alla har ju olika lämplighet för olika saker, och olika styrkor och svagheter, som passar olika bra då utifrån ändamål.

det är väl alltid en bra början :-)

jag tittar också bl a på vad det är för inblandningar det är gjort i aveln.



Akaltekhen är supersmal. Den är helskum exteriört, hjorthalstyp och allt, men den ser väldigt smidig ut också samtidigt, ser ut som ett gummiband nästan.
Det finns ju också kroppsligen extrema araber de avlat fram speciellt i USA (främst där verkar det som). De är också så superslimmade att jag tycker de ser mer vanskapta ut än ser ut som en häst längre.


Inget illa menat, men med islänningar, jag måste säga att islänningsvågen har aldrig bitit på mig. Då är Fell ponny mycket mer exotisk för den finns det inte så många av. :-)

De vilda baskiska ponnierna är intressanta också - en del är skäckar, och jag tittade på de som de i korsat med arab (A o B variant), och då, enligt min smak, tyckte jag den ursprungliga A, var mycket mycket finare.


Det ger sig säkert med tiden. :-)


Ann

 

[LIA]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

Jag undrar, eftersom du sorterat bort varenda en av i Sverige vanliga raser, på vilka grunder du väljer?
Beror det på speciellt handikapp? Typ allergi t ex?
Eller är det någon annan specifik, ovanlig egenskap du önskar hos din häst och som inte går att hitta hos "vanliga hästar"?

Jag vill nog ha en häst som ser ut som en häst, respektive är skeptisk till araber med tanke på hur man prioriterar "hispig" mentalitet.
Fler förslag på smalisar!

Nyfiken LIA

 

[PAC]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

Vet inte varför de svenska hästarna aldrig "funnit" mig.

Lång biografi-story om man orkar läsa den: Jag var 3 år då jag satt på en häst allra första gången, och hon var en fullblodsarab. En underbar gumma som blev väldigt gammal. De två andra var engelska fullblod. Dessa tre bodde på Gullringsbo vid Ekenäs herrgård i Lerum/Jonsered vid Aspen. Min farfar hade hand om dem, och i sfären hängde det ihop med gamla hederliga Västsvenska galoppsällskapet och ryttmästeriet på LV6.
Sedan var det New Forest för mig, Welsh Mountain har det varit, Shettis har det varit, Connemara har det varit och så en korsning Engelsk fullblod-Russ, av de små hästarna då. Av de större varianterna har det varit en hel del Svenska halvblod, ett Engelsk fullblod, en Fullblodsarab, en Anglo-Arab, en avlagd travare, och många, många fler jag aldrig lagt på minnet vad de varit (8 år oavbrutet sammanlagt bland annat på GFRK, PRK och så lite på Kongahälla). Alla har jag ridit, utöver det har jag gjort stalltjänst bland hopphästar osv och lite annat arbete då, och så har jag struttat runt på Cesenas travbana i Italien som en kompis jobbade på, och även travbanor här hemma, Romme, Åby och några stall osv. Och så har jag hängt på vår nya fina galoppbana i Gbg, och tittat på pållarna där. Jag spelar inte, jag bara tittar på pållarna. En i organisationen lockade mig med att köpa några fullblod, och det var lockande, men inget kul att aldrig få rida dem själv numera då.
Jag är 37 år i skrivande stund, så det ligger alltså då en tidsrymd av 34 år från att jag var 3 år tills 37 nu, och 34 år då som jag har haft på mig att ha att göra med hästar av många olika slag.

Så tog jag även tillfället i akt av ren lathet när de ändå var i stan, och gick på Levade förra året, och gick ut i stallet och pratade med PRE'na och Friserna, för sådana hade jag aldrig närstuderat eller pratat med förr. PRE'na var större än jag inbillat mig, och Friserna var mindre än jag inbillat mig.

Fjordingar har jag bara gjort in och utsläpp och stalltjänst på, och så friserat. Nordsvenskar har en annan jag känner men de jobbar i skogen, annars är väl travarkallbloden ganska gulliga. Russ och andra av de norska, isländska och svenska hästarna har det inte varit så många av i de stall, banor osv jag tidigare befunnit mig i trakterna av.


Jag är inte allergisk vad jag vet, så grunderna jag har för vad jag tycker är intressanta val är väl då utifrån mina tidigare erfarenheter i kombination med mig som person (som sagt), och så då mina nya handikapp, eller fysiska förutsättningar.
Jag är halvdansk till råga på allt också, bott i USA och överhuvudtaget knappt har några närmare svenska kompisar, allt sådant kanske bidrar varför jag är som jag är som person, kanske varför ett speciellt lands hästar är svårt för mig att enbart intressera mig för :-)

Trots att jag är halvdansk är det inte många av Danmarks vanliga raser som verkar intressanta heller, och trots att jag bott i USA är det inte av många av USA's raser som intresserar mig heller.


Lång story som sagt. Jag hade förberett mitt CV bättre om jag vetat att det var nödvändigt som bakgrund för att ställa några offentliga frågor.

Nu nämnde jag några raser i första inlägget som jag funnit intressanta för mig själv och var intresserad av att veta om någon hade erfarenhet av de olika. Och det är väl fortfarande det som jag är intresserad av att få veta om någon har erfarenheter att dela med sig om dem.

 

[PAC]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

Hitta ingen editgrej, men om det är väsentligt att veta till mitt CV ovan, så är jag typ 159 cm kort i bästa fall, och kan väga allt från 42 till 54 kg beroende på dag. Så trots min nuvarande ålder, ligger jag kvar i bantam klassen storleksmässigt.

Om det är av intresse och man får ut något av det - Här kan man också se autentiskt medicinskt vad det är för fysiska fel på mig - de övre bilderna är på mig, de med titanplattorna är på min far som redan är opererad snarlikt, och som jag fick låna hans röntgenbilder av för just titanplattan och titanreservdelskotan, som är den vita pluppen mitt i den vanliga kotpelaren. Den riktiga kroppsdelen som var där, är borttagen och ersatt med en titankorg med höftben i för att fästa i de andra delarna då.
http://web.telia.com/~u31324766/

Min nacke där uppe, det är förmodligen tre olika infraktionsbrott typer - C7 vänder förmodligen fel, och vid C4 är det ett brott som gör att hela kotpelaren ovanför upp till skallen helt enkelt lagt sig bak och fram - den går i helt fel båge, och högst upp som syns på egen bild, den allra första, är det inte något som sitter där det skall.
Det är däruppe jag skall röntga i Bergen (Norge) för att se själva ligamenten - om de har slitits av eller inte, eller dragits ut. Är de intakta som de skall vara, då är det ganska lungt - då är det nästan bara att tuta och köra - då tar man ut lite ur kotpelaren och kan dra den rätt i bästa fall - det känns lite obehagligt att ha kotpelaren bak och fram faktiskt - men då måste man också skruva fast lite plåt så kotpelaren stannar där den skall vara.
Nu är det ju inte bara ben och ligamentsakerna. Om man kan fixa det, får man ju vänta och se om vissa andra saker går tillbaka - de neurologiska fenomenen.

Hur som haver - trots att det ser ut som det gör, har jag varit ute och ridit ändå, speedat, hoppat och blivit avslängd. Det hade väl gått utmärkt att fortsätta med det då det ju är sådana smällar man får räkna med om man aldrig varit typen som föredragit aktiviteter som virkning och knyppling, eller dressyrtävlingar till exempel. Sådant som gått långsamt har inte intresserat mig. Och det man inte vet om har man inte ont av. Det var först när jag var i Oslo och gjorde fluroscopyröntgen och fick bildigt svart på vitt om just delarna där uppe, som tog jag en funderare över om jag skall ta och ändra lite på min inriktning kanske. Om det går - jag är den jag är och vid 37 års ålder anser jag mig känna mig själv väldigt väl.


Här är iallafall Fell ponnyn - jag gillar dens style, det är ett härligt drag i den - en mini-Friser typ
http://www.parrett.net/~hart/toppage2.htm
http://www.fellpony.dk/
http://mitglied.lycos.de/fellpony/ - Videos!

http://www.fellponysite.com/
http://www.fellponysite.com/productssimple6.html
http://llancloudystud.com/
http://www.lunesdalestud.com/


Det är dock frissan vid hovarna som skulle kunna vara bökigt att hålla välkammat, och även om den har så stora tunga hovar som det låter som att den har på videorna, man skall orka hålla dem för hovskönhetsvården.

Finns det någon som har haft att göra med Fell ponnyn, alternativt dens kusin Dale ponnyn, är det intressant att höra om dem utifrån handikapp perspektivet.

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

bry dig du inte om frissan p å fötterna,kammar aldirg mina Friesers.

jag är faktiskt förvånad att du inte smällt ryggmärhgskanalen med dina skador...
hååll oss uppdaterade om hurd et går i Bergen!

jag kan göra ne förfrågan på fellponnyn,men som LIA säger,detär individen det kommer an på.

självvet jag rätt många skröppel nu som har Friesre just pga deras lämplighet för olia sorters funktionshinder..min är för 172 eller så

spännade hästjakt du är ute på!

Thina

 

[PAC]

Sv: Det går framåt, the Quest for a Häst

Det är lite Fries blod i Fell ponnyn

172 ... du är min idol Thina. Jag skall ta med mig måttstock om jag träffar på de andra Friserna igen som jag språkade lite med. Jag måttade bara med ögat och i jämförelse med PRE'na bredvid - det var anabola PRE så stora som de var i jämförelse med Friserna då.
Det var därför jag blev lite brydd - de PRE'na såg ut som hästarnas variant av Belgisk blå :-)


Jag skall hålla uppdaterat om Bergen. Man blir utmattad av dessa medicinska saker :-) All den research som även ligger länkad på min "fotomodell" sida, den researchen har jag också gjort själv, och sådant tar tid att samla ihop. Och jag LÄST allt också

Biokompatibelt material och signalledande material ... Om man har hängt med har det hänt grejer inom mikro-områdena. Det är för tidigt än dock ... men man kan ju hoppas

Ryggmärgskanalen? Jo, det har gått i den med :-) Grippit handkraftmätar resultaten är så pinsamma som de bara kan vara :-)
Förrförra året var jag hos neurooftamologen också och spelade Pac man spel på datan - synfältet och reaktionerna. Och tinnitus behandlings forskningen jag donerade mig själv till, fick Scientific Honour pris 2002 när en av forskargrupperna hade presenterat deras dels resultat.

Den allra första bilden på min sida, den av de övre kotorna, är också kroppsdelar jag donerat till forskningen.

Att vara försökskanin för det stora helas goda =alla (det är ju vad jag hoppas mina olika kroppsdelar kommer kunna bidra med) är väl det som har tagit mest på mig.

Snacka om att jag ser fram emot att sådana saker är över - jag behöver få andas också :-)