Det går bra för oss.

[Raderad medlem 94602]

Men man vet ju säkert om man får en bortförklaring av typen "Hundar gör så" eller som jag ofta har fått "Du hatar hundar va?".
Något som jag ganska nyligen har fått mig förklarat, inte från någon granne dock, är att just schäfrar skäller mycket och det får man acceptera.
Så jag har fått höra mycket underligt i mina dagar, konstigt nog så har det mest tokiga upphört nu sedan vi blivit med en redig, svart schäfer.

Ja sådana påståenden är ju inte korrekta. Så den ägaren är lite av en stolle

 

[Inte_Ung]

Ja sådana påståenden är ju inte korrekta. Så den ägaren är lite av en stolle

Men det är ju lätt för mig att sitta här och vara kaxig.
Vi har fått en sådan snäll och vänlig hund att det måste vara antingen som Carma för att vi varit snälla eller av Carma som muta.
Hunden arbetar hela tiden aktivt på att få förhållandet med oss och alla katter att fungera.
Den har alldeles nyss kelat med två av katterna och lekt litet försiktigt med den ena.
Katterna tycker oerhört mycket om hunden och då så är de ändå inte det minsta hundvana.

Så jag är helt medveten om att det inte är så enkelt som för oss.
Vi har haft en oerhörd tur med vår första hund, den är helt perfekt för just oss.

 

[hastflicka]

Det som jag tycker är problem är när hundägaren påstår att den inte har några problem och att det bara beror på omgivningen som är dum att hunden beter sig tokigt.
Den hundägare som ber om ursäkt när det blir dumt och förklarar att den har en del att arbeta med är ju inget problem.

Jag upprepar mina tidigare aversioner mot hundar.
Jag gillar inte när de skäller.
Jag gillar inte när de kissar på min bil eller husknutar.
Jag gillar inte när de runkar mot mitt ben.
Allt detta kan ju en ansvarsfull hundägare undvika eller åtminstone be om ursäkt för och jobba vidare på att förhindra.

Vi har sommarstugor på ett avstånd så att vi kan se dem.
I en så vet vi när ägarna är där då deras hund skäller i princip kontinuerligt.
Det verkar inte riktigt klokt med mina mått mätt.
I gårdarna runt omkring finns också hundar som man kan höra någon enstaka gång.
F.ö. är här tyst. På hundskall då.

Jag star inte UT nar hundar skaller hela tiden. Av mina tva rottisar skaller den ena nagon gang ibland nar det ar nagot viktigt hon forsoker formedla ... Den andra har skallt max 10 ganger i sitt tva och ett halft ariga liv. Av alla de border terriers jag traffat har ingen skallt ... och ingen Malle heller, for den delen. Jag ar so oerhort svag for hundar som inte skaller.

Jag upprepar Inte_Ung's uttalande ... jag star inte UT nar hundar skaller. Nu har jag tur som har rottisar, de skaller egentligen bara nar det "behovs". Ett par skall for att varna att nagon kommer tillexempel. Tack och lov. Alla Mallar och Border Terriers jag nyligen umgats med gjorde lika dant. De Schafrar som jag traffade ocksa faktiskt.
Eller sa var det bara sa att de hundagare jag umgas med i Californien inte heller STAR UT nar hundar skaller. De jobbade effectivt med att halla ner skall och lyckades mycket bra dessutom.

 

[ginnies]

Så jag är helt medveten om att det inte är så enkelt som för oss.
Vi har haft en oerhörd tur med vår första hund, den är helt perfekt för just oss.

Skoj att det går så bra.

Och att det blev för dig som för mig även om vi egentligen velat ha en långben nu med facit i hand. Extra skoj då många tvivlat på att min vovve varit så lydig, någon menat den varit kuvad- och nu har du en lika lydig som hanteras och arbetas ung. som min.

Sedan tror jag det blir enkelt när hunden hela tiden får, kan, erbjuds vara med på det arbete som görs i familjen och på gården, alltid får vara med- har en viktig uppgift.

 

[Inte_Ung]

alltid får vara med- har en viktig uppgift.

Ja vår hund blir aldrig avvisad eller bortskuffad.
Den känner sig aldrig oönskad.
När den är ensam inne i huset så skall den ju vakta det, huset alltså.
Och den är ensam oerhört sällan, några timmar någon dag här och där.

 

[Milosari]

Jag har haft en lätt hund, en hopplös, en som var enkel i vissa situationer och jättesvår i andra, och så en hund som gör som man säger -fast man måste komma ihåg att säga det. Hundar är individer, och vi har förstärkt vissa personlighetstyper genom avel. En del människor tycker det är tråkigt med hundar som Pilen. De vill ha hundar med mer egen vilja, mer självständiga. Andra typer av användningsområden (t ex vissa jaktformer) kräver att hunden helt kan släppa fokus på sin ägare. En del raser behöver ha lätt till skall, en larmhund som inte gillar att skälla är ju rätt värdelös t ex. En del människor störts inte det minsta av att höra ett ständigt, gällt hundskall medan andra rycker till varenda gång eller blir omåttligt irriterade.

Har man haft en hund som är väldigt enkel så är det nog lätt hänt att man tror att precis så är det att ha hund, och förståelsen för hur andra kan ha problem blir inte större. Jag är glad att min första hund var den hopplöse . Det var en hund som man aldrig kunde ha 100 % kontroll över. Vi kunde ha en överenskommelse, han och jag. Men att han automatiskt skulle foga sig efter min önskan fanns liksom inte på kartan. Ställdes han inför ett val där det var min eller hans önskan så gjorde han alltid som han själv ville. Den här hunden tävlade jag ändå på elitnivå med. Sedan har jag en hund som jag inte lagt ner hälften så mycket tid på att dressera, men som ändå lyder helt perfekt. Han lyder så små signaler att det nästan känns som om det är mina tankar han lyder. Jagar inte trots att lusten finns där, och tyglar sin nyfikenhet när vi möter främmande människor och deras hundar. Visst har jag lärt honom hur JAG vill ha det, men det är ändå hundens val att säga "okej" istället för "varför då?".

Sedan finns det människor som har svårt att kommunicera med djur överhuvud taget, men dit hör oftast inte hästmänniskor som ju inte krånglar till det där med ledarskap utan ser det som något naturligt. Hästmänniskor förväntar sig helt enkelt att bli respekterade av riktigt stora djur, och då ska inte en liten hund komma och tro att den är något.

Så innan du dömer hundägaren, titta på hunden. Den är kanske inte lika enkel som din.

(Sedan finns det självklart puckon till hundägare. Jag tror inte att hundägare överlag är bättre eller sämre människor än någon annan. Men att kritisera någons hund kan vara väldigt känsligt, hunden upplevs som en förlängning av den egna personen. Och då kan en del personer reagera med att försvara sig/sin hund och göra det ganska kraftfullt).

 

[Sleepy]

@Inte_Ung Det är så roligt att se när matchningen blir så bra mellan ägare och hund som med er. Rätt hund till rätt person så blir allt så bra. Glad för din skull och för Pilens.

 

[Inte_Ung]

Så innan du dömer hundägaren, titta på hunden. Den är kanske inte lika enkel som din.

Men det är ju just det som jag inte gör.
Utan jag konstaterar att vi har haft turen att få en hund som passar just oss perfekt.
Jo Pilen skäller till när Pilen skall skälla, som larm.
Men om Pilen stod och lät hela tiden så skulle det ju inte fungera.

Men att kritisera någons hund kan vara väldigt känsligt, hunden upplevs som en förlängning av den egna personen.

Men att inte tåla befogad kritik angående något som stör andra på riktigt är en dålig egenskap.
Särskilt hos en hundägare som ansvarar för ett stort, farligt och ofta skrämmande djur.

 

[Inte_Ung]

En del människor tycker det är tråkigt med hundar som Pilen.

Det viktiga är ju att ha en hund som man klarar av.
Att inte ta sig vatten över huvudet.
Och om man råkar ta sig vatten över huvudet försöka att lösa sina problem.

Det finns ju hjälp att få, om man kan erkänna att man behöver det.

 

[Milosari]

Men att inte tåla befogad kritik angående något som stör andra på riktigt är en dålig egenskap.
Särskilt hos en hundägare som ansvarar för ett stort, farligt och ofta skrämmande djur.

Ja det är en dålig egenskap oavsett om man är djurägare eller envisas med att klippa gräset tidigt på söndagmorgnarna.

Det viktiga är ju att ha en hund som man klarar av.
Att inte ta sig vatten över huvudet.
Och om man råkar ta sig vatten över huvudet försöka att lösa sina problem.

Det finns ju hjälp att få, om man kan erkänna att man behöver det.

Gissa om jag försökte få hjälp med första hunden? Det var liksom ingen som rådde på honom och det tog LÅNG tid innan jag insåg att det inte var mitt fel att han var som han var. Min erfarenhet är att de flesta hundägare skuldbelägger sig själva när hunden inte fungerar som den ska, istället för att se att hunden är den svår eller rent av dålig individ. Fast allra vanligaste orsaken till att man inte söker hjälp för sin stökiga hund är nog den ekonomiska. Hjälpen är inte gratis och väldigt många är inte beredda att betala för det som grannen har problem med.

 

[cirkus]

Jag har också en såndär superlätt hund. Hon är så enkel och följsam och precis som jag önskat mig. Min första hund. Jag var helt säker på att jag visste hur-man-gör med hundar för att de ska bli såna. Sen fick (!) jag en till och jag gjorde likadant som med min första hund, det första som händer är att hunden drar som en avlöning och börjar jaga en bil. Där och då insåg jag att - han kräver helt annat än vad hon gör

 

[mathilhill]

Men att kritisera någons hund kan vara väldigt känsligt, hunden upplevs som en förlängning av den egna personen. Och då kan en del personer reagera med att försvara sig/sin hund och göra det ganska kraftfullt).

Kanske är OT men detta har jag aldrig förstått och av nyfikenhet undrar jag om du kan utveckla?
I träningssammanhang (i mitt fall tävlingslydnad) kan jag relatera till det genom att jag ställer höga krav på mig själv. Blir något fel klandrar jag ofta mig själv för att jag inte lyckats lära hunden på ett sådant sätt att han förstår & gör rätt.
Men mer i vardagssammanhang förstår jag inte hur befogad (konstruktiv) kritik skulle kunna göra att någon finner det nödvändigt att försvara sig/hunden & reagera kraftigt? Och att hunden är/upplevs som en förlängning av personen förstår jag inte alls?

Jag minns tydligt en gång när jag varit med om sådan kritik. Det kom från en person som är väldigt skicklig på hundspråk & det underlättade den gällande situationen väldigt mycket

För mig är det som sagt svårt att förstå men jag VILL gärna förstå så jag inte skulle råka trampa någon på tårna eller göra någon ledsen

 

[Milosari]

Kanske är OT men detta har jag aldrig förstått och av nyfikenhet undrar jag om du kan utveckla?
I träningssammanhang (i mitt fall tävlingslydnad) kan jag relatera till det genom att jag ställer höga krav på mig själv. Blir något fel klandrar jag ofta mig själv för att jag inte lyckats lära hunden på ett sådant sätt att han förstår & gör rätt.
Men mer i vardagssammanhang förstår jag inte hur befogad (konstruktiv) kritik skulle kunna göra att någon finner det nödvändigt att försvara sig/hunden & reagera kraftigt? Och att hunden är/upplevs som en förlängning av personen förstår jag inte alls?

Jag minns tydligt en gång när jag varit med om sådan kritik. Det kom från en person som är väldigt skicklig på hundspråk & det underlättade den gällande situationen väldigt mycket

För mig är det som sagt svårt att förstå men jag VILL gärna förstå så jag inte skulle råka trampa någon på tårna eller göra någon ledsen

Nu spekulerar jag bara för jag har inget bra svar. Men jag tror att det beror på vår väldigt täta kontakt med hunden. En del får väldigt starka känslor för sin hund, rent av som man får för ett barn. Andra lever nästan i symbios med sin hund och låter hunden bli en jämnlike, i vissa avseenden inte helt olikt en god vän eller i vissa avseenden en partner. Att kritisera någons barn, nära vän eller partner brukar inte vara populärt hos någon, och jag tror vi kan räkna in hunden i detta sammanhang.

Men sedan finns det folk som INTE lever supertätt på sin hund som ÄNDÅ har svårt att se sin hunds brister. Jag har en bekant som nästan varje gång vi pratas vid hyllar sin hund till skyarna. Det är liksom ingen måtta på hur fantastisk den här hunden är. Och visst det är en trevlig jycke, men den har rätt stora brister på nervsidan. Dessa verkar dock inte hundens matte se riktigt. Inte ens när jag står och beklagar mig över min skräpiga hund (som ändå är korad på hyfsade poäng) så faller hon in i jargongen. Hon håller istället med mig om att min hund har lite brister, men HENNES hund är ju alldeles fantastisk. Jag tycker att det är rätt intressant .

 

[hastflicka]

Nu spekulerar jag bara för jag har inget bra svar. Men jag tror att det beror på vår väldigt täta kontakt med hunden. En del får väldigt starka känslor för sin hund, rent av som man får för ett barn. Andra lever nästan i symbios med sin hund och låter hunden bli en jämnlike, i vissa avseenden inte helt olikt en god vän eller i vissa avseenden en partner. Att kritisera någons barn, nära vän eller partner brukar inte vara populärt hos någon, och jag tror vi kan räkna in hunden i detta sammanhang.

Men sedan finns det folk som INTE lever supertätt på sin hund som ÄNDÅ har svårt att se sin hunds brister. Jag har en bekant som nästan varje gång vi pratas vid hyllar sin hund till skyarna. Det är liksom ingen måtta på hur fantastisk den här hunden är. Och visst det är en trevlig jycke, men den har rätt stora brister på nervsidan. Dessa verkar dock inte hundens matte se riktigt. Inte ens när jag står och beklagar mig över min skräpiga hund (som ändå är korad på hyfsade poäng) så faller hon in i jargongen. Hon håller istället med mig om att min hund har lite brister, men HENNES hund är ju alldeles fantastisk. Jag tycker att det är rätt intressant .

Mycket interessant. Man ser ofta samma typ av beteende hos foraldrar nar man ar larare. De ser andra barns brister, men absolut inte de egna barnens. Personligen har jag den asikten att arlighet varar langst, aldeles sarskilt nar det galler att vara arlig mot sig sjalv att se hela bilden och vara medveten om bade possitiva och negativa sidor hos familjen och djuren.

 

[Inte_Ung]

Det fungerar bara bättre och bättre.
Nu när Pilen vet vad vi förväntar oss så utför hunden det av sig själv.
Det är oerhört enkelt.
Alla de viktigaste uppgifterna utförs med noggrannhet och stolthet.
Så vi börjar att komma fram till uppgifter som hamnar i påsen praktiskt och bekvämt.
Som att hjälpa oss att hålla reda på saker och så där.