*kl*
När jag läser den här tråden drar jag mig till minnes en medryttarkandidat jag hade för några år sedan. Jag hade förvarnat henne redan innan hon kom om att man måste rida honom med mycket sits och VÄLDIGT lite tygel och att han, som f.d travare (var bara nåt år efter att han slutat på travet), var pigg och ganska het. Hon säger att det är inga problem, hon är van vid heta hästar.
Jag varnar henne igen när hon sen sitter på hästen och ska provrida. Hon nickar lite otåligt och skänklar till trav. Naturligtvis ser han sin chans att testa henne och sätter iväg i en redig travartrav (han kunde trava samlat också vid det tillfället men varför göra det om man kan leka Ferrari-bil?
). Jag står vid sidan av volten och ser henne börja slita i tyglarna, låsa händerna och korta, korta, korta tyglarna samtidigt som hon faller mer och mer framåt. Ropar om och om igen till henne att räta upp sig, släppa efter på tyglarna och sitta till.
Det hela slutar med att hon hänger runt hästens hals och skriker: "Hjälp, jag ramlar av, jag ramlar av!" medan han springer runt totalt uppstressad (han är en sån som försöker springa in sin ryttare i balans när han känner att de tappar balansen).Och ser ut som han ska gå omkull i varenda hörn. Jag får stega så fort jag kan ut på volten (vågar inte springa ifall jag stressar upp honom mer) och sen blixtsnabbt ta tag i tyglarna och fånga in honom medan hon ligger över hans hals på gränsen till tårar. Behöver jag tillägga att vi var rörande överens om att hon inte skulle börja rida min häst?