- Svar: 17
- Visningar: 1 093
Jag brukar få så kloka tankar från er andra när jag skriver, så det får bli ett litet dagboksinlägg.
Det är säkert en kombination med mörker, kyla och att jag precis blivit förkyld. Men jag känner hur mitt dåliga samvete gnager i mig och jag kan inte släppa det.
På nåt dumt vis sitter det så djupt rotat i mig att hästar ska motioneras dagligen. Just nu gör jag det med mitt dräktiga sto, men det gör att min ponny inte hinns med lika mycket. Hon går 3-5 pass/vecka och eftersom hon bara är fem år är det egentligen inga bekymmer, men det gnager ändå i mig.
Jag skulle behöva nån som ruskar om mig och säger att det är fullt nog att hästen går fem pass/vecka och ponnyn fyra.
Någon frivillig?
Det är säkert en kombination med mörker, kyla och att jag precis blivit förkyld. Men jag känner hur mitt dåliga samvete gnager i mig och jag kan inte släppa det.
På nåt dumt vis sitter det så djupt rotat i mig att hästar ska motioneras dagligen. Just nu gör jag det med mitt dräktiga sto, men det gör att min ponny inte hinns med lika mycket. Hon går 3-5 pass/vecka och eftersom hon bara är fem år är det egentligen inga bekymmer, men det gnager ändå i mig.
Jag skulle behöva nån som ruskar om mig och säger att det är fullt nog att hästen går fem pass/vecka och ponnyn fyra.
Någon frivillig?