Den trasiga miljön och barnen

Heulwen

Trådstartare
Hur pratar ni med era barn om miljöförstöringen och den aktuella massutrotningen? Hur stora är dem? Vad gör ni för val för miljöns skull och pratar ni om det med era barn?

Min dotter är för liten för att förstå ännu men det kommer nog uppstå många svåra diskussioner med henne framöver. Då vi bor i ett väldigt välbärgat område kommer vi inte vara som alla andra som reser utomlands varje lov och köper nya märkeskläder. Det får bli mycket begagnat och cykelpendling till aktiviteter. Detta kommer såklart göra att hon sticker ut och riskerar att bli retad vilket är en oro.

Jag känner dock inte att det är rimligt att konsumera sönder planeten och uppfostra henne i den andan. Hellre hoppas jag ska vi ska fostra en stark tjej med skinn på näsan och sunda värderingar.

Hur gör ni och varför?
 
Hur pratar ni med era barn om miljöförstöringen och den aktuella massutrotningen? Hur stora är dem? Vad gör ni för val för miljöns skull och pratar ni om det med era barn?

Min dotter är för liten för att förstå ännu men det kommer nog uppstå många svåra diskussioner med henne framöver. Då vi bor i ett väldigt välbärgat område kommer vi inte vara som alla andra som reser utomlands varje lov och köper nya märkeskläder. Det får bli mycket begagnat och cykelpendling till aktiviteter. Detta kommer såklart göra att hon sticker ut och riskerar att bli retad vilket är en oro.

Jag känner dock inte att det är rimligt att konsumera sönder planeten och uppfostra henne i den andan. Hellre hoppas jag ska vi ska fostra en stark tjej med skinn på näsan och sunda värderingar.

Hur gör ni och varför?
Hur mkt ett barn blir retad har väldigt lite med att göra vad de har för kläder, om man reser utomlands osv osv är min personliga erfarenhet. Så jag hade inte oroat mig för den biten överhuvudtaget alls.
 
Hur pratar ni med era barn om miljöförstöringen och den aktuella massutrotningen? Hur stora är dem? Vad gör ni för val för miljöns skull och pratar ni om det med era barn?

Min dotter är för liten för att förstå ännu men det kommer nog uppstå många svåra diskussioner med henne framöver. Då vi bor i ett väldigt välbärgat område kommer vi inte vara som alla andra som reser utomlands varje lov och köper nya märkeskläder. Det får bli mycket begagnat och cykelpendling till aktiviteter. Detta kommer såklart göra att hon sticker ut och riskerar att bli retad vilket är en oro.

Jag känner dock inte att det är rimligt att konsumera sönder planeten och uppfostra henne i den andan. Hellre hoppas jag ska vi ska fostra en stark tjej med skinn på näsan och sunda värderingar.

Hur gör ni och varför?

Vårt barn är 3,5 så vi pratar inte om varken miljö, klimat, rasism, knark eller svält än på många år.
Jag tänker att de värderingar vi har i familjen indirekt präglar men ser ingen som helst anledning att diskutera världsproblemen med ett litet barn. När hon är stor nog att både förstå, kunna ta beslut och välja aktivt i dessa frågor - vem vet hur världen ser ut då?
 
Mina barn är 5 och 2. Jag pratar om klimat och miljö med dem i enkla ordalag i samband med att vi gör något miljövänligt som åker buss och tåg (istället för att ta bilen), lånar böcker på biblioteket, äter vegetariskt, går med återvinningen osv. Och även när de ber om någon ny leksak som jag inte vill ge dem. 5-åringen är helt obrydd vad gäller begagnat vs nytt så jag gör ingen grej av att mycket av hennes saker är begagnade. Jag hoppas att vi kan förmedla det positiva med våra livsval till barnen. Jag tycker själv inte att jag försakar något när jag väljer bort kött och Thailandsresor.
 
Pratar miljö med min äldsta på 4 år, yngsta är inte ens 2 så det är ett tag kvar.

Fyraåringar är ju väldigt vetgiriga små människor så tillfällena blir många. Konsumtion, transport, återvinning, matsvinn, vegetarisk mat, vattenförbrukning med mera. Det kommer naturliga frågor och tillfällen i vardagen och vi förklarar på ett barns nivå såklart. De pratar även om miljö på förskolan.

Vi säljer/skänker bort barnens gamla kläder/leksaker och det tycker inte dottern är det minsta konstigt. Väldigt enkelt att förklara nyttan med. Liksom att jag köper kläder till henne som andra barn haft. Både jag och maken är uppväxta med återbruk och det blir antagligen lika naturligt för barnen som det varit för oss.
 
Vårt barn är 3,5 så vi pratar inte om varken miljö, klimat, rasism, knark eller svält än på många år.
Jag tänker att de värderingar vi har i familjen indirekt präglar men ser ingen som helst anledning att diskutera världsproblemen med ett litet barn. När hon är stor nog att både förstå, kunna ta beslut och välja aktivt i dessa frågor - vem vet hur världen ser ut då?

När tänker du att det blir rätt tillfälle/lagom ålder? Som du säger är ju värderingarna i sig själva präglande men jag tänker förklara tänket bakom mina värderingar i vardagen för att hon ska förstå hur och varför. På så sätt hoppas jag hon ska lära sig att resonera om sina val och inte bara agera på rutin. Detta tänker jag mig blir aktuellt från kanske 4-5 års ålder när de börjar förstå mer och bli sådär frågvisa.
 
Har mycket diskussioner med 4åringen. Han har koll på hur man återvinner, att man inte får slänga skräp i naturen, en hel del artkunskap och att det är bra att laga istället för att köpa nytt. Odlar lite för att se var maten kommer ifrån.
En del vanor kommer ju automatiskt och vi läser en del om dem också. Cykla/gå/åka kommunalt, matval osv.
Nya barnboken om Greta Thunberg väckte en del funderingar och diskussioner.

Jag är biolog så kortfattat tycker jag ju att det är bland det viktigaste i världen att lära dem :)
I den här åldern vill jag främst visa/ge goda vanor och lära dem uppskatta naturen.

Yngre barnet är knappt 2, hon hänger ju med men inte mycket diskussioner där.
 
Hur pratar ni med era barn om miljöförstöringen och den aktuella massutrotningen? Hur stora är dem? Vad gör ni för val för miljöns skull och pratar ni om det med era barn?

Min dotter är för liten för att förstå ännu men det kommer nog uppstå många svåra diskussioner med henne framöver. Då vi bor i ett väldigt välbärgat område kommer vi inte vara som alla andra som reser utomlands varje lov och köper nya märkeskläder. Det får bli mycket begagnat och cykelpendling till aktiviteter. Detta kommer såklart göra att hon sticker ut och riskerar att bli retad vilket är en oro.

Jag känner dock inte att det är rimligt att konsumera sönder planeten och uppfostra henne i den andan. Hellre hoppas jag ska vi ska fostra en stark tjej med skinn på näsan och sunda värderingar.

Hur gör ni och varför?
De pratar ju hur mycket som helst om miljön i skolan, så jag har inte upplevt det som ett problem. Alla barn blir väl medvetna om att man måste tänka på miljön. Om det blir så att barn som inte har dyra kläder och reser utomlands varje lov blir retade så låter det som något man behöver ta tag i skolan, så att de kan jobba med att lära barnen att alla inte gör precis likadant och att det är ok.
 
Har mycket diskussioner med 4åringen. Han har koll på hur man återvinner, att man inte får slänga skräp i naturen, en hel del artkunskap och att det är bra att laga istället för att köpa nytt. Odlar lite för att se var maten kommer ifrån.
En del vanor kommer ju automatiskt och vi läser en del om dem också. Cykla/gå/åka kommunalt, matval osv.
Nya barnboken om Greta Thunberg väckte en del funderingar och diskussioner.

Jag är biolog så kortfattat tycker jag ju att det är bland det viktigaste i världen att lära dem :)
I den här åldern vill jag främst visa/ge goda vanor och lära dem uppskatta naturen.

Yngre barnet är knappt 2, hon hänger ju med men inte mycket diskussioner där.

Har du tips på några fler barnböcker på temat människan och miljön?:)
 
När tänker du att det blir rätt tillfälle/lagom ålder? Som du säger är ju värderingarna i sig själva präglande men jag tänker förklara tänket bakom mina värderingar i vardagen för att hon ska förstå hur och varför. På så sätt hoppas jag hon ska lära sig att resonera om sina val och inte bara agera på rutin. Detta tänker jag mig blir aktuellt från kanske 4-5 års ålder när de börjar förstå mer och bli sådär frågvisa.
Jag tänker att det är en mognadsfråga och att det är lämpligt när hon är stor nog att förstå och kunna problematisera själv. Jag vill absolut undvika all form av klimatångest eller annan undergångskänsla och tänker att risken för att frågan om konstruktiva och optimistiska åtgärder helt förtas annars av något svårgreppbart.

För mig är det skillnad på att förklara att vissa saker "gör man bara" för att det är bra för naturen, att visa respekt för andra människor och djur och att vissa saker gör man inte (slänger skräp, konsumerar vissa typer av saker osv) men jag ser absolut inget mervärde i att prata om miljöförstöring eller massutrotning, vare sig det är av djur eller människor. Min förhoppning är att uppfostra en glad unge med tillförsikt till livet och en framtidstro - det tror jag är en större vinst för världen än om vi överför katastroftänk och domedagsstämning. De livsstilsval vi gör är ju just val, i vart fall än så länge, och jag vill att hon ska fortsätta leva i tron att allt är möjligt i många, många år till. Nu gör vår familj inga stora uppoffringar för några av de värderingar vi lever efter heller å andra sidan, så vi har inte så mycket att behöva försvara/förklara för vår unge heller. Än. :)
 
Funderar vidare... Vi pratar inte mycket hot och katastrofer. Han vet att arter kan dö ut (hej dinosaurieintresse!) och att djuren behöver skog/inte mår bra om man hugger den men annars är det som sagt mer ekologi, vanor, närmiljö och naturälskande än problem. Det kommer väl så småningom.

@Sedna sonen pratar däremot gott om tv-programmet Barr och pinne, från UR. Jag har inte sett det själv utan det är förskolan som visat.
 
Funderar vidare... Vi pratar inte mycket hot och katastrofer. Han vet att arter kan dö ut (hej dinosaurieintresse!) och att djuren behöver skog/inte mår bra om man hugger den men annars är det som sagt mer ekologi, vanor, närmiljö och naturälskande än problem.

@Sedna sonen pratar däremot gott om tv-programmet Barr och pinne, från UR. Jag har inte sett det själv utan det är förskolan som visat.

Okej! Den har jag inte hört talas om, får kolla upp. :)

Vi pratar inte heller hot och katastrofer, däremot människans relation till naturen på ett enkelt sätt. Förklarar val och visar på möjligheter, men med fokus på det positiva och konstruktiva. Jag har själv ingen klimatångest men försöker göra medvetna val. Barnet gör skarpa iakttagelser och det är ju bara att haka på när nyfikenhet är så stor. :)
 
När sonen var liten fanns bara 2 tv kanaler, vi såg alla natur o samhällsprogram o hade efterkommande diskussioner. Så småningom tillkom tv 4. Alla barnen sprang man ur huse o visste vad alla föräldrar röstade på. Vi flyttade från Södermalm till Gamla Stan o sonen kom hem en dag o uttryckte märkbart förvånad: Barnen här vet inte vad deras föräldrar röstar på, hur skall de då veta vad de skall rösta på när de blir vuxna?
 
Jag tänker att det är en mognadsfråga och att det är lämpligt när hon är stor nog att förstå och kunna problematisera själv. Jag vill absolut undvika all form av klimatångest eller annan undergångskänsla och tänker att risken för att frågan om konstruktiva och optimistiska åtgärder helt förtas annars av något svårgreppbart.

För mig är det skillnad på att förklara att vissa saker "gör man bara" för att det är bra för naturen, att visa respekt för andra människor och djur och att vissa saker gör man inte (slänger skräp, konsumerar vissa typer av saker osv) men jag ser absolut inget mervärde i att prata om miljöförstöring eller massutrotning, vare sig det är av djur eller människor. Min förhoppning är att uppfostra en glad unge med tillförsikt till livet och en framtidstro - det tror jag är en större vinst för världen än om vi överför katastroftänk och domedagsstämning. De livsstilsval vi gör är ju just val, i vart fall än så länge, och jag vill att hon ska fortsätta leva i tron att allt är möjligt i många, många år till. Nu gör vår familj inga stora uppoffringar för några av de värderingar vi lever efter heller å andra sidan, så vi har inte så mycket att behöva försvara/förklara för vår unge heller. Än. :)

Absolut, ångest är inget man ska överföra till sina barn. Jag är ett fan av Good News Magazine och tror att genom att lyfta fram positiva nyheter så får människor ork att kämpa. Jag kommer dock ändå prata om vad som är det bästa att göra för naturen och förklara varför. För att ju fler vi är som gör det desto större chans att vi vänder skutan och gör världens barn en tjänst. Jag tror det är en otjänst att maskera hur det ligger till men också att pådyvla ångest. Man får väl föra en rimlig diskussion. 😊
 
Interessant tråd det här tycker jag. Tycker miljöfrågan är svår generellt, också för oss vuxna. Vi fungerar ju som förebilder för våra barn och ibland tycker jag det är svårt att veta vad jag själv står för. Jag lyssnade på radion på en kvinna som endast valt att resa 1 gång vart 5 år, och reser med tåg med sina barn istället. Egentligen är ju tåg ett fantastiskt sätt att resa på, men vem väljer det när det oftast är halva priset med flyg? Och ibland känner man att även om jag skulle fokusera på det, hur stor skillnad gör det så länge inte alla är med på notan?

Egentligen tycker jag väl ganska enkelt att det är viktigt att göra det man kan. En enkel princip. Själv försöker jag köpa mycket begagnade kläder och ärva kläder från vänner som har barn, och försöker hålla mig till svenska produkter, gärna lokalt producerade när det går. Vi försöker också alltid undvika matspill, genom att handla produkter som kan användas till många maträtter, på så sätt kan jag mixa och matcha under veckan med det jag har. Älskar också att odla lite själv, i den mån det går i lägenheten.
 
Hur pratar ni med era barn om miljöförstöringen och den aktuella massutrotningen? Hur stora är dem? Vad gör ni för val för miljöns skull och pratar ni om det med era barn?

Min dotter är för liten för att förstå ännu men det kommer nog uppstå många svåra diskussioner med henne framöver. Då vi bor i ett väldigt välbärgat område kommer vi inte vara som alla andra som reser utomlands varje lov och köper nya märkeskläder. Det får bli mycket begagnat och cykelpendling till aktiviteter. Detta kommer såklart göra att hon sticker ut och riskerar att bli retad vilket är en oro.

Jag känner dock inte att det är rimligt att konsumera sönder planeten och uppfostra henne i den andan. Hellre hoppas jag ska vi ska fostra en stark tjej med skinn på näsan och sunda värderingar.

Hur gör ni och varför?
Släpar efter, trots att vi är hyggligt miljömedvetna är barnet än mer så. De verkar prata mycket miljö i skolan.

Tror att man ska vara rejält extrem om man ska sticka ut i ett trendigt område nu och om några år än mer så. Det är ju inte som om paniken när det gäller det här lär minska med åren.

Det vi var noga med när han var riktigt liten var att försöka understryka att djuret bestämmer självt (om det går sin väg vill det inte bli klappat, man får se om det verkar välkomnande), och understryka att det är en tänkande varelse med åsikter, rättigheter osv. Och kärlek till växter, att betrakta dem som levande som behandlas med respekt.

Känns som att respekt för naturen lite kom med av sig självt utifrån den väldigt konkreta biten.
 
Senast ändrad:
Vi pratar normalt inte om miljön ur ett negativt perspektiv på det sättet. Vi pratar däremot gärna om miljö ur ett positivt perspektiv. Dvs vad kan vi göra för att bidra till ett hållbart mönster? På det sättet hoppas vi förstärka det som skolan förmedlar om miljö.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp