QRST
Trådstartare
I jobbsammanhang möter jag människor som INTE är ett dugg intresserade av hästar. Det är helt ok, för jag vill inte dyvla på någon min hobby. Men då det stundom inte går att undvika att tala om jag sysslar med hästar, kommer ofelbart Den Stora Utfrågningen av de icke hästfrälsta, som då tycker dom har rätt att få veta allt möjligt. Typ "Hur många hästar har jag. Vad farao ska det vara bra för. Det kostar säkert för mycket. Det är alldeles för jobbigt. Du måste ju sälja dem och göra något vettigt istället". osv osv
Även om jag inte är ett skvatt intresserad av tex golf, jakt eller bilar så tar jag mig inte friheten att racka ner på personer med dessa hobbies som varandes något onödigt, tråkigt och idiotiskt. Men de här personerna är helt hialösa och stannar inte vid rimliga undringar. Alla även riktigt dumma frågor förväntas bli besvarade i detalj. Därefter ska svaren helst nedvärderas och förlöjligas, som någon sorts dold maktdemonstration, ty något nyfött spirande intresse är det inte tu tal om.
Samma frågor och resonemang återkommer, med påfallande föga variation. Ibland konstateras i sammanhanget något i stil med "min grannes moster hade en häst en gång, den var visst brun med fyra ben och ansågs allmänt tokig". Man koketterar gärna vidare med sin okunskap på olika sätt, inte speciellt trevligt det heller, själv förväntas jag hålla god min. Likaså, argumenterar man emot eller inte vill diskutera något på så låg nivå, så anses man otrevlig eller besvärlig och det går sedan ut över arbetsklimatet. Det är liksom damn if you do and damn if you don't.
Jag är så UTLED på Den Stora Utfrågningen av min privata hobby, som jag vill hålla just privat, men tyvärr är jag så illa tvungen att vistas bland de här personerna. Dessvärre känner jag att detta alltmer äter upp mig. Antagligen är jag för snäll som inte bara ber dem hålla käften och sköta sitt. Har Buke några bra argument för att slippa Den Stora Utfrågningen, utan att bli så otrevlig att man får sparken ? Det här borde ju ha drabbat någon annan härinne någongång. Help me out now please.
Även om jag inte är ett skvatt intresserad av tex golf, jakt eller bilar så tar jag mig inte friheten att racka ner på personer med dessa hobbies som varandes något onödigt, tråkigt och idiotiskt. Men de här personerna är helt hialösa och stannar inte vid rimliga undringar. Alla även riktigt dumma frågor förväntas bli besvarade i detalj. Därefter ska svaren helst nedvärderas och förlöjligas, som någon sorts dold maktdemonstration, ty något nyfött spirande intresse är det inte tu tal om.
Samma frågor och resonemang återkommer, med påfallande föga variation. Ibland konstateras i sammanhanget något i stil med "min grannes moster hade en häst en gång, den var visst brun med fyra ben och ansågs allmänt tokig". Man koketterar gärna vidare med sin okunskap på olika sätt, inte speciellt trevligt det heller, själv förväntas jag hålla god min. Likaså, argumenterar man emot eller inte vill diskutera något på så låg nivå, så anses man otrevlig eller besvärlig och det går sedan ut över arbetsklimatet. Det är liksom damn if you do and damn if you don't.
Jag är så UTLED på Den Stora Utfrågningen av min privata hobby, som jag vill hålla just privat, men tyvärr är jag så illa tvungen att vistas bland de här personerna. Dessvärre känner jag att detta alltmer äter upp mig. Antagligen är jag för snäll som inte bara ber dem hålla käften och sköta sitt. Har Buke några bra argument för att slippa Den Stora Utfrågningen, utan att bli så otrevlig att man får sparken ? Det här borde ju ha drabbat någon annan härinne någongång. Help me out now please.