Den *magiska* sitsen, kapitel 2

[ang]

För nån månade sedan startade Inte_Ung en bra tråd som sammanfattade clinicen jag fortfarande grämer mig att jag missade. Arghh.. Har med god hjälp av råden därifrån försökt "bygga om" sitsen och visst, något bättre är det. Har dock Carmenzitas alla 25 999 steg kvar att gå!

Nåväl. Jag vet att jag är sned i kroppen, pga en skada i en höft (höften ur led) jag hade som pytteliten. Upptäckte i förra veckan att jag nu lagt mig till med en rejäl olat i vänster varv där jag inte ger hästen den minsta chans att böja sig rätt. Sambon fick be mig "öppna" höften i stället för att bokstavligen ramma häststackaren...

Visst hjälper det, men hur gör ni andra för att upptäcka avarterna som även de utvecklas i förändringarna? Att använda sitsbenen för att "plocka upp formen" som I_U beskrev bra är t ex bussvårt - även om jag tror jag börjar komma på tekniken. Ett stilla överliv är ju egentligen himla logiskt, vilket även min pålle verkar tycka.

Så nu så. Trådens syfte är att jag vill ha mera kommentarer av er alla, fler tips och ökat hopp

 

[Djurjouren]

steg 1 är att aldrig nånsin använda sina sittben innan man är stilla i sin sits. Jag använder dem sällan utan sitter bara på en massa rump och lårmuskler. Om jag nån gång släpper ner ett sittben så är det som ett kärnkrafftvapen, häste lyder omedelbart just eftersom det är så precist och tydligt och då den inte brukar känna det annars. Sitter man alltid och skumpar runt med sittbenen så lär sig hästen strunta i dem.
avarter har jag många men sen jag börjat jobba med böjning på "vårt" sätt så blir jag och hästarna allt mindre sneda.
du kan börja kika på din högra fot, de flesta människor låter alltid den peka utåt vad de än gör, när man står, mockar, diskar, dansar sitter i soffan o.s.v. att börja ha den rakt är smärtsamt men nyttigt.
Att titta ner när du sitter i sadeln är bra, då ser man att ens ena höft alltid är längre fram än den andra och när man tar rätt den så hoppar man ofelbart tillbaka
att korrigera det själv är svårt men det är höften man måste börja korrigera sen blir resten rätt av sig själv. Jag hade aldrig klarat att få mig själv rak, utan min tränare lägger bokstavligt och plågsamt mina olydiga ben tillrätta och sen får jag uppbåda all stryka för att håla kvar dem. Jag börjar bli riktigt symetrisk, hästarna oxå av nån underlig anledning
Kommer du ner på våran Skåneträff? Isåfall kan jag plåga dig lite om du vill, du kan låna kuse av mig så är det bara dig själv du behöver släpa ner.

 

[ang]

Ah, tack
Nya vedermödor väntar!

Såg ditt inlägg om häst med hög hals också och övningen var superintressant - men just DET är en svår avvägning: hur mycket kan man försöka träna hästen medan man tränar sig själv?

Skåneträff?! När, var, hur, pris?!

 

[javill]

Står lite mer under Sadeldjungelntråden.

 

[Carmenzita]

Jag blir medveten om min kropps snedheter och oviljor genom att
- gå på Feldenkraisbehandlingar med jämna mellanrum
- promenera med Djurjouren i skogen - hon gastar så fort man är asymmetrisk...
- gå på kickboxning (varför är det på gränsen till omöjligt att få fram vänster höft och därmed få töntsparkar med vänsterben?!)
- tänka mycket på allt jag gör när jag rör mig
- laborera på hästryggen
- ha en bra tränare...

 

[Djurjouren]

 

[Djurjouren]

Hm, att träna hästen när man tränar sig själv? Grejen är den att när man tränár sig själv så tränar du hästen oxå. Så fort vi slutar vara i vägen för hästen så blir den korrekt tränad. Det vi gör när vi tror att vi tränar en häst är oftast bara att lära den arbeta trots att vi sitter emot den och resultatet blir oftast inte lysande.
Ibland tror jag fortfarande att jag kan träna hästen och strunta i mig själv och de passen blir inte så himla lyckade varken för mig eller hästen..............
Info om träffen finns på sadeltråden.

 

[josse]

Håller med till fullo....men att sitta rätt på en häst som är mjuk , följsam och tänker framåt är alltid lättare än en som är seg och stel och går på bogarna...likaså att träna sin sits i en kloclkren tölt är lättare än att korrigera den i en grispass. Naturligtvis är det väl i många fall som en felaktig sits kan ha fått hästen till att gå på bogarna, bli stel i en sida mm....men jag vill ändå understryka att det är lättare astt sitta korekt på en välriden häst än på en icke välriden häst. Sä det är ett lite moment 22, eller hönan och ägget . Kanske därför det är så effektfullt att träna hästen från marken och ryttaren från marken (typ torrsim), och sedan sammanföra dessa två och hoppas på ett harmoniskt ekipage.

 

[TinTin]

Åh...det där med sitsen...Det är så svårt!jag är jättesned...Pga ett framåtroterande bäckenben...Men
Jag tränar och stretchar så det blir sakta men säkert bättre och bättre.. Igår fick jag tips av en tjej i vårt garnnstall som riden ett STORT halvblod och de tränar en massa dressyr..Hon sade i alla fall åt mig att jag skulle testa att sätta mitt dressyrspö mellan ryggen och armbågarna..Hoppas nu förtår vad jag menar...?Aja...men får i alla fall en mycket rakare sits,stoltare på något vis...Pållen började helt plötsligt trampa under sig!Jag höll på att rmla av,av ren chock!Jag tycker så synd om honom som får stå ut med min dåliga sits!Men jag vill lov att jag fick lite av en aha-upplevelse igår...

 

[josse]

Jo, den tekniken med spöet leder ju till att man får bak axlarna och upp hakan, vilket leder till en mer uppsträckt hållning. Men jag tror inte på den sortens teknik av flera anledningar
1. Ur säkerhetssynpunkt så blir man rätt låst med händerna, när man har spöt bakom armbågen.
2.Det finns risk att armbågen hamnar för långt bak.
3. En bra sits måste komma från mittenpartiet på ryttaren, att det är där som stabilitetetn ska sitta (typ bäcken nedre magen)och ett upprätt överliv ska ske genom att man sitter rätt upp och ner utan spänning, att dra bak armamrna med tvång leder knappast till ett avspänt överliv.

Nu skrev du ju att det funkade för dej och att hästen började trampa, så någonting hände ju med din sits iofs, kanske den där ahaupplevelsen fick dej att automatisk sitta rätt med övriga kroppen också! Så jag menar inte att slå ned på din upplevelse, men jag har i så många år fått höra att jag ska dra bak mina axlar, men mina framåtsjkutande axlar är ju ett "symptom" på en i övrigt dålig sits, och jag tror att det oftast är så, alltså inte bara axlarna som är boven i dramat, och därmed räckere det ju inte att rätta till endast dessa.

 

[lilla_mamma]

Jag provade en gång detta, men instruktören hittade inget spö utan knöt ihop mina armbågar med ett grimskaft. Varpå hästen, som var en knepig typ, stegrade sig och for iväg i 180. Hua!

Lyckligtvis satt jag kvar och när jag fått stopp på hästen var det en blek instruktör som knöt loss mig igen. Så detta är inte att rekommendera om man inte är helt säker på hästen.

 

[AlexH]

jo vet fler som fått bra sits efter detta gör det själv ibland när jag skrittar av det e faktiskt skönt att sitta rak i ryggen och inte som en islänning med kut rygg "stolt ryttare på stolt häst" tycker den stämmer rätt bra ...och med en bra sits blir allt så mycket enklare :smirk:

 

[Moniq]

Funkar lika bra att tänka på att "visa fram" bopparna tycker jag. Vare sig man har något att visa fram eller ej

 

[mandalaki]

Britney-sits, alltså?



mandalaki

 

[Lilla_jag]

haha eller Pamela

 

[AlexH]

jo alla har sina olika knep hur man ska komma dit

 

[lil-sis]

Ett omedvetet sätt att få loss höfterna så man sen kan placera dem rätt igen är att bo i ett hus med bebisgrindar överallt som man måste klättra över. Tar man varannan gång höger först och varannan gång vänster så lossnar de så småningom och man slår sig inte halvt fördärvad när man går över. (Kompostgaller-höjd).

 

[Moniq]

går lika bra med hundvalp (=kompostgaller). Men det där varannan gång vänster varannan höger har jag inte tänkt på - det skall jag komma ihåg när vi får vår nästa hund i januari

 

[lil-sis]

I början trodde jag att jag skulle få dåndimpen av allt klättrade men nu så går det utan problem MED tio kilo bebis i famnen dessutom.

 

[em76]

Har du en bebis? Det har jag missat.