Lycanthrope
Trådstartare
Min gamling (schäfer/labrador) fyllde nyligen 13. Han har alltid varit frisk förutom autoimmun sjukdom som han behandlades mot och varit symptomfri från sen dess, det är iaf 6-7 år sedan.
Vi märker av åldern på honom mer och mer, vilket inte är så konstigt. Pigg och busig fortfarande, men mycket mer loj. Han hör knappt något längre, zonar ut ibland och bara blänger på ingenting. Lite svårt att gå i trappan och mer rädd för att ramla/snubbla. Han kan hoppa upp i sängen utan problem men inte i bilen utan hjälp. Han slafsar väldigt mycket HELA nätterna, som om han är lite/torr klibbig i munnen, men han dricker och äter bra. Han är även lite mer rastlös till och från och går runt runt runt, särskild vid läggdags. Tidigare hoppade han bara upp och la sig och började snarka.
Det som påverkar mest är dock att han inte kan vara själv en sekund ens, inte om vi är i rummet bredvid. Vi har barngrind till vardagsrummet och det går inte att ha honom där och själv vara i köket utan att han börjat skälla. Om jag lägger barnen och maken är nere och går ut för att hämta något börjar han skälla i stort sett direkt. Han vill inte heller vara ute ensam, då skäller han. Om han inte får vara lös och vandra iväg ifred då.
Är det något ni känner igen hos era gamlingar? Hur har det utvecklats hos dem?
Vi märker av åldern på honom mer och mer, vilket inte är så konstigt. Pigg och busig fortfarande, men mycket mer loj. Han hör knappt något längre, zonar ut ibland och bara blänger på ingenting. Lite svårt att gå i trappan och mer rädd för att ramla/snubbla. Han kan hoppa upp i sängen utan problem men inte i bilen utan hjälp. Han slafsar väldigt mycket HELA nätterna, som om han är lite/torr klibbig i munnen, men han dricker och äter bra. Han är även lite mer rastlös till och från och går runt runt runt, särskild vid läggdags. Tidigare hoppade han bara upp och la sig och började snarka.
Det som påverkar mest är dock att han inte kan vara själv en sekund ens, inte om vi är i rummet bredvid. Vi har barngrind till vardagsrummet och det går inte att ha honom där och själv vara i köket utan att han börjat skälla. Om jag lägger barnen och maken är nere och går ut för att hämta något börjar han skälla i stort sett direkt. Han vill inte heller vara ute ensam, då skäller han. Om han inte får vara lös och vandra iväg ifred då.
Är det något ni känner igen hos era gamlingar? Hur har det utvecklats hos dem?