Debatt! Skadar distansen våra araber?

Camilla_H

Trådstartare
Nu är jag på hugget! ;-)

En kompis har ett arabsto, för vilket hon fram till nu betalade ca 300 kr i månaden för försäkring hos Agria. Nu fick hon besked om att månadspremien höjts till över 1100 kr!

Hon ringde dem direkt och fick beskedet att det beror på att araberna har blivit så mycket mer skadedrabbade mycket beroende på distansritten!

Vad beror detta på? Det klart att araberna används mera till ridning nu än förut och distansen växer ju så ett visst ökat antal av skador är naturligt men inte i denna mängd som motiverar så höga försäkringshöjningar (över 250%), eller?

Är det så att distansen höjer skaderisken eller är det som inom travet, att distansryttare oftare låter veterinärer behandla för att hålla igång (även om det är mindre skador) och att detta tas ut på försäkringen? Det finns ju en anledning till att travare inte har veterinärvård på försäkringen...

Vad tror ni? Är distanssporten för tuff eller är det för givmilt för vad som kan tas ut på försäkrningen?

Det här drabbar ju nämligen såna som min kompis - som aldrig tävlar utan bara promenadrider och som har en 17 år gammal häst som aldrig varit sjuk...
 
Ja inte är det distansen som skadar våra araber, det är vi själva som pressar dem för hårt isåfall! Men rent generellt så tror jag att de flesta som rider distans också är på kliniker mer än andra. En stor anledning ( hoppas jag) är att vi är vana att hela tiden besikta våra hästar dagligen och ofta för veterinär och på så sätt upptäcker mer.

Distansen är i sig inte för tuff, vi pressar för hårt ifall vi hamnar på kliniker ofta. Men försäkringsbolagen har ju faktiskt skade "tak". Att varje ras kostnadsmässigt ska bära sig själv är omöjligt tror jag. Mitt bolag har inte höjt, däremot sänkt :D !

Vill ju inte att de ska vara tuffare, för även mina pållar hamnar på klinik, särskilt lillhingsten, suck!!!!

Kanske införa ett bonussystem på skadefria år igen? Men de tog de bort förut tror jag. Då skulle din kompis klara sig bättre.
 
Ska först bara inleda med att säga att om ni är missnöjda med det försäkringsbolagets premier så byt till Folksam, som har väldigt förmånliga försäkringar för arabhästar. Dessutom har det numera dyra f-bolaget dragit in sin cup för just distansen, men har den fortfarande för alla andra discipliner. :mad: Bara där har vi ännu en orsak till att byta, tycker jag. :devil:

Nåväl. Till detta om det just är distansens fel att premierna gått uppp, så tror jag att det delvis stämmer. Inte av den anledningen att distansritt skulle innebära högre skaderisk än andra hästsporter, utan för att det är just distans som en stor del av arabhästryttarna tävlar.

Vi har just diskuterat något liknande på SAHF:s forum, men min teori (som jag tror stenhårt på) är att arabhästen under många långa år fört en tynande tillvaro som tävlingshäst. Man har avlat, ställt ut, promenadridit arabhästar, men inte tävlat i någon större utsträckning och inte på hög nivå.
En häst som inte utsätts för träning och tävlingspress kan fungera trots lösa benbitar etc, och en häst som inte köps för dyra pengar för att tävlas (=vara hållbar) röntgas inte i samma utsträckning som andra hästar. Man får helt enkelt inte reda på de medfödda svagheter och defekter som rasen kan tänkas ha.

Nu börjar arabhästen ta steget ut på tävlingsarenorna, främst genom distansritten, och då kommer givetvis skadorna. En del beror på felaktigt ridande men många skador - är jag säker på - skulle inte ha märkts av om hästen enbart promenadridits eller tränats/tävlats på lägsta nivå.

Så jag ser den höjda skadefrekvensen och därmed den höjda premien som en naturlig orsak av att hästen börjar användas mer ordentligt. Trist för våra plånböcker, men så är det. Se nu till att ni ställer krav när ni köper era arabhästar. Köp inte vad billigt sk-t som helst utan försök höra er för så att uppfödare verkligen tänker på att hästen ska hålla för att användas, genomför en ordentlig veterinärbesiktning och röntga gärna. Även en billig häst blir dyr när den blir skadad. Var beredd att betala för en frisk och förstklassig häst!
 
Det är ju faktiskt bevisat att det är det ökade intresset för distans som ökat arabernas skadefrekvens. Sen ska man nog inte skylla på distansen generellt utan se på de andra saker som påverkar:

1. Ökat intresse för distans = fler distansryttare = fler distanshästar. Dessa ryttare är inte direkt inflyttade proffs utan nybörjare. Nybörjare har mer skador på sina hästar oavsett disciplin. Handlar om att man inte riktigt har kunskap om hur man lägger upp träningen.

2. Dessa ryttare i exemplet ovan har ingen aning om vad som kännetecknar en bra och hållbar distanshäst, utan araber är bar på distans, en arab får det blir. Således kommer araber som - för att uttrycka det ELAKT och tillspetsats - avlats för att springa i snöre hamna som distanshästar och gå sönder.

3. Ökat intresse för distans gör även att fler kommer upp på längre distanser, och där sållas ju agnarna från vetet och en del hästar slås ut. Samma sak syns inom alla discipliner, det är inte alla hästar som håller hela vägen men det märks inte förrän de går sänder.

4. Överlag ökat medvetenhet om att i tid söka vård för skador/blessyrer. Hästarna kommer in till vet tidigare (och kanske fler gånger) istället för att komma in när de är SLUT och slås ut.

5. Med risk för att ÅTERIGEN få allsköns arabuppfödare på mig så är det en väldig massa araber som INTE är avlade på prestation utan stam och utseende. Dessa blir ibland utmärkta, och ibland porslinsdockor som inte håller.

6. Distans är en sport som sliter, oavsett nogrannhet, kunskap etc så är det ens port som sliter och ganska effektivt sållar ut hästar som inte håller frånd e som håller. Det är till gagn för avel etc, men ser inte så fint ut i veterinärstatistiken.

PERSONLIGEN, och nu blir jag nog halshuggen här - så tycker jag att man borde fundera om distanshästar på lite högre nivå skulle jämställad med aktiva travare och galoppörer och inte få ha samma försäkring som 'ridhästar', iom den ökade risken.

Jag har två araber som gör sitt bästa för att skicka statistiken i taket utan att ens kunna stava till distans ;) valacken står i 40 000 kr i A1 med dubbel vetvård. Försäkrad i Sveland och försäkringen kostar 400 kr/månad. Fölet/åringen står i 10 000 kr i A1 och har dubbel vetvård. Försäkrad i Agria. Kostar (än iaf) 300 kr i månaden (inkl 10% fölrabatt). Dock årsförfallodag 1/4 så det märks väl om det blir någon höjning då.

Dock är det en bra bit kvar tills de har samma skyhöga premier som halvbloden och engelska fullbloden ;)
 
Håller med om allt du skriver, men vill modifiera punkt 6.

ALL hästsport sliter på hästen. Om du är duktig ryttare och utövar sporten på hög nivå så är det det som hästen utför (hoppar, springer långt, fort, utför dressyrövningar som är svåra och kräver mycket styrka och smidighet etc) som utsätter hästen för stor skaderisk.
Om du inte är lika duktig ryttare och tävlar på lägre nivå så kan det vara din brist på kompetens som utsätter hästen för skaderisk trots att själva insatsen som hästen ska göra inte är så slitsam.
Detta gäller som sagt var ALLA ridsporter.

Därför vill jag påstå att det egentligen inte är distansen i sig själv som är orsaken till arabhästarnas högre skadefrekvens, utan att de överhuvudtaget tävlas och används som gör att statistiken ändrats.

Hade folk plötsligt börjat hoppa med arabhästar så skulle det varit hoppningen som "varit skadlig".
 
Hänger på dej lite här men det är allmänt.
Handen på hjärtat. Hur många distansryttare har köpt araber
som inte klarat av galoppen?
Hur många distansryttare har skaffat sig ett ungdjur med sikte på distans?
Hur många har en häst som genomgått en planerad utbildning till att bli distanshäst, från föl till vuxen mao?
Araben är dessutom avlad till att trampa ökensand. Är verkligen vårt hårda vinterunderlag t.ex lämpligt för denna ras?
Tror inte så mycket på prestationsavel inom ett specifikt område när det avser araben.
Araben är framavlad för att vara en allroundhäst, en femkampare.
 
Nu håller jag inte med alls!
Om vi hade haft ökensand så hade vi nog definitivt haft problem med hästarna, araber eller ej. Sand är det allra hemskaste underlaget, det kan leda till såväl hov- som senproblem. Hur en kropp reagerar på träning (hårt eller mjukt underlag) följer samma lagar oavsett vad för djursort eller ras man talar om. Så visst går det att träna för sandunderlag men att säga att arabhästarna går sönder därför att de inte går på sand är ganska otroligt.
Ni får även tänka på att de arabhästar som tävlas framgångsrikt inom distans har ridits i många och långa mil och ändå hållit väl. Distans är en av de sporter där hästen kan prestera långt uppe i åldrarna. En bra distanshäst är ofta i åldern 15-16 år och mer, ungefär som inom dressyren. Jämför med hoppning av alla former så ser ni skillnaden.

Det är dumt att köpa avlagda galopphästar till distans, precis som att köpa en fd skadad häst till vad som helst. Det är stor risk att den går sönder igen oavsett vad du gör med den.
 
Men hörni, öknen kan vara stenhård också!

Man har en föreställning om öknen att den ska vara böljande, djupa sanddyner - och så kan den förstås också vara - men ibland består öknen av makadamhårda slätter och stenar också.
Så nog tror jag att arabhästen trampat såväl mjuk som hård öken i sina dagar! :p

Annars så stämmer det Puppan skriver: distanshästen är som bäst när den är tonåring. En del andra ridsporter sliter ut sina hästar långt tidigare även om de rids väl. Jag tror fortfarande att dagens ökande skadestatistik mest har att göra med att araben används alls.
Sedan tror jag även som Annika, att arabhästen, utöver sin specialkompetens inom distansen, även är en god 5-kampare (bättre än många andra hästraser) och att det skulle vara kul om det fanns en sådan tävlingsform.
 
Du behöver inte hålla med mig alls men faktum kvarstår att araben är framavlad för att kunna ta sig fram mil efter mil i öknen och det har den gjort i ett antal 100 år.
Tror du har alldeles galet fel när du skriver att en distanshäst har sina bästa år som 14-15 åring. Att det blir så är endast för att man köpt äldre hästar så baserar man fakta på det. Skulle däremot vilja veta mer om hur, om de över huvud taget finns här i Sverige, de som medvetet har planerat för en fölis att bli distanshäst vid vilken ålder den har haft sin bästa tid.
 
Jovisst är det en blandad kompott i öknen, tänk vilka stenhårda hovvar araben har (skall ha).
Men som sagt ett underlag från distansare som har haft en lång, lång planering från unghäst till vuxen skulle vara jätteintressant att få ta del av.
Ja femkampstävlingar har föresvävat mig länge men jag tror att de flesta arabryttare specialicerar sig på en gren och det är självklart till nackdel för araben som har en sån bredd. Men som familjehäst där medlemmarna har olika inriktningar så är den ju alldeles utmärkt. "Fem paket i ett" :banana:
 
Ålder för att få tävla Clear Round: 5 år Ålder för att få starta en tävling: 6 år
Tävlingssträckorna börjar på fem mil och bör rimligtvis ridas tämligen långsamt till en början. Under sitt år som 6-åring bör hästen därmed mest tränas in i den sociala/psykiska delen av tävlandet. Att kunna åka långt till tävlingsplatser, övernatta, äta och dricka under tävlingen. Börjar man blanda in fart där så är man inte rätt ute.
Som sjuåring kan man låta hästen gå någon/några långsamma 8-milare, kanske en lite snabbare 5-mil men inte i placerings/vinnarhastighet.
8-åring Fortsätta rida långsamt, befästa formen i 8-milstävling, kanske prova en enstaka långsam 100 km om allt tycks fungera bra.
b]9-åring[/b] Befästa 80-100 km, prova 120 km. Någon enstaka snabbare 5- eller 8-milare. Inte pressa till topprestationer på längre sträckor än så.
10 år . Nu är hästen garanterat färdigvuxen & hållbarhetstränad om man inte förivrat sig tidigare. Nu skulle jag utan att skämmas sätta fart på en 8-milare kanske för placering/vinst.
Hästen klarar 120-140 km, den senare i måttligt tempo. Prova en 160 km om allt tycks OK.
11 år Inga 140 eller 160-km på högre tempon, men dock genomföranden utan problem. Välja några fåtal kortare tävlingar (i detta fall 80-120 km) att tävla för vinst/placering på.
12 år och vidare och vidare: Hästens styrka och erfarenhet gör att man kan börja rida för vinst även på längre tävlingar. De flesta hästar klarar ca 2 långa ritter på vinsthastighet på en säsong utan att ta skada, men somliga exeptionella hästar kan gå fler tävlingar och ändå hålla sig skadefria. Jag skulle dock inte chansa om jag skulle vilja toppa på två långa tävlingar under säsongen.

Så, därför tror jag nog att det stämmer att de goda åren, när hästen är som fysiskt starkast och psykiskt bäst förberedd för distans, ligger i tonåren. Innan dess är det bara en färdväg.
Om man inte vill satsa på att verkligen rida distans, utan vill hålla sig på lägre nivåer så är ju det helt OK det också, men man bör hålla i minnet att det är FARTEN som skadar, inte längden på banan i första hand. En snabb 5-milare kan skada mer än en långsam 100-milare.

Visst finns det gröngölingar inom distansen som inte förstår och inte vill ta till sig det gamla ”tjatet” om att inte rida för fort for tidigt, men jag har nog sett ivriga hoppryttare göra brytsvängar och träna hoppning dagligen på sina unga hästar också – så det är inte bara distansintresserade som förivrar sig. Däremot har ryttare i de andra disciplinerna så många fler att fråga, det finns ridskolor, tränare etc som kan hjälpa till, medan distansen tyvärr heöt förtigs i officiella sammanhang. Tänk om man kunde få hjälp med ett träningsschema av en vanlig ridlärare istället för att få en konstig blick när man frågar om distans?
 
Till toppresterande distanshästars ålder. Tar årets topplista (antal godkända tävlingskm) i den mån jag vet hästens ålder:
1. Fazette (commenara): f-86
2.Avalon Excalibur (arab) -91
3. Cid (arab) -88
4. Ztefan (arab) -91
5. Warszawska (arab) -90
6-7 ej uppgift
8. Poem (arab - var med på EM också) -83
9. Hot Dog (travare) -92
10. Keep on Dreaming (travare) -90
11. Martec (arabkorsning) -89

Kolla gärna vidare på distanslistan.com

Jag vet inte vilka som varit distanstränade sedan de var små och vilka som köpts som fullvuxna, men som du ser så är det iallafall inte några unga hästar med på topplistan. Hästarna är helt enkelt inte redo för längre distanser förrän de blivit äldre.
 
Ja det var en lång gedigen utbildning. Om vi nu rättar oss efter detta, att hästen är grundad till max hur stor blir skaderisken då? Det är ju ingen som vet, eller hur? Som idag, jag pratar bara om araber, misstänker jag att få araber har fått denna grund. En del är ju kasserade från galoppen pga av olika skäl. Alltså dom har snabbt fått lära om, byta teknik, flytta på muskler osv sen ut och distansa.
Självklart att skaderisken blir större emot en arab som kanske har fått en gedigen grund. Bara att som föl få träna upp sina muskler i välkuperade hagar och sedan succesivt utbildas efter mognad mentalt såväl som fysiskt måste ju vara halva jobbet. En sådan arab, men rejäl grund och avlad efter friska sunda föräldrar borde då i rimlighetens namn hålla bra mycket bättre än en mindre arbetad häst.
Därför känns det väldigt galet när man får höra "håller araben för distans". Varför skulle den då inte hålla? Vägunderlag, kroppskonstituion eller vad? Ämnad för distans är den men som du också säger, som jag tolkar det i alla fall, är om hastigheten är den rätta. Å andra sidan läser man om att i öknen kunde de traska fram 50 mil på en dag!
Vilken hastighet var det då? Hur räknas en hel dag? Och hur tusan var djuren beskaffade? Vad har försvunnit på vägen till dagens araber eller får dom inte rätt levnadsförutsättningar. Det blir så tokigt när sådana här rykten uppstår om hållbarhet när grunden inte är riktigt klarlagd. Rykten är ju fel att säga utan det är ju fakta att en hel ras helt plötsligt har hamnat skyhögt på skadelistan. Om araben har getts rätt förutsättningar såsom god hästhållning, rätt utbildning till specifik sport, seriös avel osv. så borde den i rimlighetens namn inte ha hamnat där. Man bör nog läsa historien lite för att förstå att denna ras skall kunna uträtta en hel del. Har ju använts i så många olika sammanhang under kanske tusentals år tack vare sin mångsidighet och hållbarhet.
 
Jag tror jag förstår vad du menar, Annika. Jag broderar ut orsakerna till att jag alls ger mig in i debatten:

1. "Håller araben för distans"-diskussionen bör ses mot de myter som araben är omgärdad av. Sedan dess jag köpt arab har jag fått höra att den är en sällsynt frisk ras, förutom SCID och enstaka cyctor i bakknäna (som vi förresten tar bort röntgenkravet på hingstarna för) så finns det knappt några ärftliga sjukdomar etc.
MOT DEN BAKGRUNDEN och om man börjar misstänka att flera uppfödare faktiskt uppriktigt TROR på detta med arabens ofelbarhet, så blir iallafall jag lite mörkrädd, därför att jag tror att arabhästen -likt alla raser - har sina rasbundna defekter. Defekter som (- åtminstone jag - )skulle känna mig tryggare om "arabfolket" inte förnekade. Om jag fick höra att "Det där tar vi på allvar" istället för "Du talar illa om vår ras - den är fläckfri" så tror jag på att det går att komma tillrätta med de problem som tävlande ryttare ändå råkat på när de ridit arabhästar. Araben kanske t o m ÄR en sällsynt frisk ras, men inte ofelbar. Därför bör man ta alla rapporter om eventuella fel på största allvar.

2. Den ökade skadefrekvensen: Se Den Ökade Användningen. En ofrånkomlig följd oavsett vad man börjar använda araben till. MEN: man bör ändå sätta arabvärlden på Red Alert och se vad för skador som tycks uppstå och fundera på om man kan förbättra hållbarheten på ALLA sätt och vis: hästhållningen, ridningen, avelsmaterialet. Inte skylla på de där distansryttarna som rider sönder hästar. Om araben råkat ut för en fälttävlansboom så hade det varit fälttävlansryttarna som "red sönder hästarna". Givetvis måste även ryttarna bli medvetna - att om man köper kasserat material från en annan sport så är risken stor att det går åt pipan även i den nya sporten. Men som det är just nu så känns det som att man lika gärna kan satsa på billigast möjliga häst än att köpa en "märkesuppfödd" dyrt. Man kan ju inte ge några prestationshänvisningar på många uppfödarhåll och när man börjar prata prestation så slår uppfödarna ifrån sig! Varför ska man då köpa en dyr häst - uppfödarna VILL ju inte ens tänka prestation för att de tror att hästen automatisk blir rugguggleful om den även har kapacitet??

3. Diskussionen "Avla för prestation" behöver därmed inte betyda att araben ska bli en ful häst som springer fort eller hoppar högt, utan att man ska börja fundera på hur avkomman blir rent prestationsmässigt OCKSÅ.

Du måste ändå hålla med om att det har gått ganska många och långa år sedan araben var en brukshäst i öknen till idag. Och däremellan kom många och långa år som "dockhäst" där den inte alls användes till något och där typen var allt. Se alla djur där typen tillåts dominera över användbarheten: siameser, perserkatter, mopsar och andra djur som får kroppsliga problem p g a människans besatthet av att driva typen till sin spets (inte hunden...)
Det kan å andra sidan gå samma väg om enbart prestation får regera, men då borde ju arabhästen ha en fördel där det finns en rasstandard...eller?
 
Jag tror vi är ganska överens. Jag är jätteupprörd över det "slarv" som har uppstått i aveln. Ännu mer förskräckt har jag blivit av att det ynka röntgenkravet skall tas bort. Likaså blir jag upprörd över att det hemlighålls om cystor i bakknäna. Trots allt är det cirka 80% ärftlighet det handlar om och jag har inte en aning om vilka blodslinjer det ligger i. Endast rykten men inget verifierat. Jag vet inte vad du avser med långa och många år angående brukshästen i öknen. Själv har jag ett 18-årigt sto där de ökenfödda araberna dyker upp redan i fjärde och femte led. Känner lite av att det "goda" blodet rinner där.
Hur som helst måste det tas ett nappatag med aveln men jag hävdar fortfarande att distansen (just för att det är den innesporten just nu) inte skall vara en måttstock för ohållbara araber.
Jag vill se lite mer "bakom".
 
Japp, helt överens där!
Jag tror dock att det kan gå ganska fort att "förstöra" en aldrig så bra blodslinje genom obetänksam avel. Som sagt var, så är inte ens prestationsavel en garanti på något sätt, men jag tror ändå att om man får en kundkrets som är lite mer krävande så ger det den goda effekten att det inte går att sälja "vad som helst" lika lätt.

Självklart ska inte distansen vara allenarådande när det gäller att definiera kraven på framtidens araber, men distansen kan vara en god avstampspunkt eftersom det är där många araber används som sporthästar just nu.
 
hej hej! Intressant diskussion det här. Ska följa den vidare, och kanske komma med något inlägg så småningom.
Sen vill jag bara påpeka att det finns en hel del arabuppfödare, som faktiskt vill ha allt i ett, så ni inte tror att det bara är show-avel alla håller på med! :cool:
 
Klart att man förstör en blodslinje snabbt. Inavel har ju varit ganska populärt och någon kvalité kan det ju knappast bli i det långa loppet. Vidare tycker jag det är oetiskt med tanke på att hästar i det vilda livet inte bedriver inavel. Jag ser dock en framtid för arabaveln, många börjar ta till sig problemen och vill verkligen bjuda till. Själv vill jag inte inrikta mej på en speciell sportprestationsavel (kan man säga så?) utan hålla mej till just femkamparen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Secret Santa 2024
  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp