Ja, jag har en ingift släkting som flyttade hit från London. Hon undrade hur hon skulle skaffa boende och jag hade inget svar. Hon var 23 då så hade ingen insats att köpa för, och inga ködagar. Så jag gav rådet att leta 2:a hands lägenheter vilket hon gjorde, men det kostar ju som sagt och begränsar möjligheten att spara.
Sen såklart att det går (ofta), det beror väl lite på vilka uppoffringar man är villig att göra och vilka förutsättningar man har. Jag slår ofta ner på mig själv för att jag har varit dålig på att spara när jag var yngre, men när jag tänker tillbaks på det så kanske det inte varit så enkelt heller. När jag var 25 och åren därefter hade jag hyra och räkningar på 13 500:-/månad, och fick ut ca 20 000 efter skatt. 6 500:- är inte jättemycket pengar kvar, och när jag var ung så ville jag såklart också gå på fester med mina kompisar och åka på någon resa per år. Det är lätt att tänka nu att "jag borde ha sparat", men ärligt talat så är jag glad att jag levde loppan som ung. Jag och sambon kommer att köpa vårt hus i framtiden, det kanske bara blir 5 år senare än vad vi egentligen velat och vad är det på en hel livstid. I relation till att ha suttit hemma på kammaren i 25-års åldern.