Sv: Därför är kinesiska mammor överlägsna
Även om ens egna erfarenhet är rätt irrelevanta i det stora perspektivet så delar jag den erfarenheten.
Inga extrema metoder här heller men kan nog misstänka att det fanns konsekvent uppbackning av föräldrar som nog var rätt intresserade av att locka barnen till "rätt" bana.
När jag gick på högstadiet hade min klass högst snittbetyg i mellansverige, de flesta kom från mellan/överklass där en eller bägge av föräldrarna var akademiker.
Hemmafruar var lika vanliga som skilsmässor var sällsynta.
Så bakgrund kan nog vara av minst lika stor betydelse för barnens "studieframgångar" som den medvetna "drillningen".
När det var dags för återföreningen i 25-års ålder var majoriteten sysselsatta med högre studier eller färdiga akademiker från de mer kända lärosätena.
En läkare undantagen, han hade hoppat på första bästa ort där det gick att komma in.
Struntsamma, jag tror det är rätt bra att ha en liten högre och medveten plan när man uppfostrar barn.
Ju mindre man har i sitt eget bagage desto mer ansträngning kan jag tänka.
Jag vill dock förtydliga att jag inte har några elitistiska idéer om att enbart yrken som är med och utvecklar Sverige eller ger status och fet plånbok är ok.
Jag ser mer till situationen på arbetsmarknaden.
Det är och kommer bli allt svårare att få jobb, oavsett larmrapporter om stora pensionsavgångar.
Ungdomsarbetslösheten är av ohanterliga mått och jag hade som förälder varit djupt oroad av att ha ett vilset barn på 25 år som inte haft någon anställning.
Den situationen finns det många föräldrar som idag får smaka.
Där har vi olika erfarenheter- med förbehållet att jag inte känner nån som har växt upp med "extrema" metoder. Dock ser jag tydlig skillnad på de jag växt upp med/studerat med beroende på hur de sporrats hemifrån. Och då tänker jag på de som hamnat annorlunda än man skulle tänkt baserat på föräldrarnas läge. En del pushande kan vara bra.
Även om ens egna erfarenhet är rätt irrelevanta i det stora perspektivet så delar jag den erfarenheten.
Inga extrema metoder här heller men kan nog misstänka att det fanns konsekvent uppbackning av föräldrar som nog var rätt intresserade av att locka barnen till "rätt" bana.
När jag gick på högstadiet hade min klass högst snittbetyg i mellansverige, de flesta kom från mellan/överklass där en eller bägge av föräldrarna var akademiker.
Hemmafruar var lika vanliga som skilsmässor var sällsynta.
Så bakgrund kan nog vara av minst lika stor betydelse för barnens "studieframgångar" som den medvetna "drillningen".
När det var dags för återföreningen i 25-års ålder var majoriteten sysselsatta med högre studier eller färdiga akademiker från de mer kända lärosätena.
En läkare undantagen, han hade hoppat på första bästa ort där det gick att komma in.
Struntsamma, jag tror det är rätt bra att ha en liten högre och medveten plan när man uppfostrar barn.
Ju mindre man har i sitt eget bagage desto mer ansträngning kan jag tänka.
Jag vill dock förtydliga att jag inte har några elitistiska idéer om att enbart yrken som är med och utvecklar Sverige eller ger status och fet plånbok är ok.
Jag ser mer till situationen på arbetsmarknaden.
Det är och kommer bli allt svårare att få jobb, oavsett larmrapporter om stora pensionsavgångar.
Ungdomsarbetslösheten är av ohanterliga mått och jag hade som förälder varit djupt oroad av att ha ett vilset barn på 25 år som inte haft någon anställning.
Den situationen finns det många föräldrar som idag får smaka.