U
ulda
Jag började rida när jag var 13 år och har sedan hållit på ända tills nu (jag är 32) med bara ett par uppehåll på ett par år var, så jag har ridit i ca 15 år. Först red jag på ridskola, därefter hade jag 4 olika medryttarhästar (ej samtidigt) och nu rider jag på ridskola igen.
Mitt problem är att jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende när det gäller hästar. Jag förstår inte varför egentligen, för jag har ju hållit på så länge och faktum är att jag inte är så dålig egentligen. Jag har aldrig råkat ut för några allvarliga incidenter i stallet (mer än nåt nafs) och det var väldigt länge sen jag ramlade av och jag brukar ju faktiskt få hästarna att gå i form.
Men ändå är jag jättemesig när det gäller hästar. När vi på ridskolan ska välja häst pirrar det väldigt nervöst i magen och när jag får någon av de sura blir jag jättefjantig och ber om hjälp (jag är ju medveten om att hästarna känner av att jag är rädd så det är bättre att be om hjälp både för deras och min skull). Men när man får hjälp av småflickor som knappt var födda när jag började rida känns det så otroligt dumt.
Jag är lite mindre rädd för att rida, men jag är skrajsen när vi rider ut (pga en sken-incident med en av medryttarhästarna) och hoppa högt gillar jag inte heller (har klarat 1 m men det var med hjärtat i halsgropen och stor ångest).
Vad ska jag göra för att sluta vara så fjantig? Jag vet ju att man både sköter hästar och rider bättre om man inte visar sin rädsla för hästen.
Samtidigt gillar jag ju verkligen att rida!!!
Mitt problem är att jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende när det gäller hästar. Jag förstår inte varför egentligen, för jag har ju hållit på så länge och faktum är att jag inte är så dålig egentligen. Jag har aldrig råkat ut för några allvarliga incidenter i stallet (mer än nåt nafs) och det var väldigt länge sen jag ramlade av och jag brukar ju faktiskt få hästarna att gå i form.
Men ändå är jag jättemesig när det gäller hästar. När vi på ridskolan ska välja häst pirrar det väldigt nervöst i magen och när jag får någon av de sura blir jag jättefjantig och ber om hjälp (jag är ju medveten om att hästarna känner av att jag är rädd så det är bättre att be om hjälp både för deras och min skull). Men när man får hjälp av småflickor som knappt var födda när jag började rida känns det så otroligt dumt.
Jag är lite mindre rädd för att rida, men jag är skrajsen när vi rider ut (pga en sken-incident med en av medryttarhästarna) och hoppa högt gillar jag inte heller (har klarat 1 m men det var med hjärtat i halsgropen och stor ångest).
Vad ska jag göra för att sluta vara så fjantig? Jag vet ju att man både sköter hästar och rider bättre om man inte visar sin rädsla för hästen.
Samtidigt gillar jag ju verkligen att rida!!!