Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

[ulda]

Jag började rida när jag var 13 år och har sedan hållit på ända tills nu (jag är 32) med bara ett par uppehåll på ett par år var, så jag har ridit i ca 15 år. Först red jag på ridskola, därefter hade jag 4 olika medryttarhästar (ej samtidigt) och nu rider jag på ridskola igen.

Mitt problem är att jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende när det gäller hästar. Jag förstår inte varför egentligen, för jag har ju hållit på så länge och faktum är att jag inte är så dålig egentligen. Jag har aldrig råkat ut för några allvarliga incidenter i stallet (mer än nåt nafs) och det var väldigt länge sen jag ramlade av och jag brukar ju faktiskt få hästarna att gå i form.

Men ändå är jag jättemesig när det gäller hästar. När vi på ridskolan ska välja häst pirrar det väldigt nervöst i magen och när jag får någon av de sura blir jag jättefjantig och ber om hjälp (jag är ju medveten om att hästarna känner av att jag är rädd så det är bättre att be om hjälp både för deras och min skull). Men när man får hjälp av småflickor som knappt var födda när jag började rida känns det så otroligt dumt.

Jag är lite mindre rädd för att rida, men jag är skrajsen när vi rider ut (pga en sken-incident med en av medryttarhästarna) och hoppa högt gillar jag inte heller (har klarat 1 m men det var med hjärtat i halsgropen och stor ångest).

Vad ska jag göra för att sluta vara så fjantig? Jag vet ju att man både sköter hästar och rider bättre om man inte visar sin rädsla för hästen.

Samtidigt gillar jag ju verkligen att rida!!!

 

[mandarin]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej!

Jag tycker inte du är fjantig!
Jag tror att du skall ha ett prat med din ridlärare. Om h*n vet vad du har för problem så kanske h*n kan hjälpa dig. Ta en häst som är trygg tills du känner dig säkrare, hålla övningarna på en nivå där du känner dig säker och succesivt plocka upp dig ett par pinnhål. En annan häst, nya övningar. Det låter kanske lite korkat men du behöver börja om, ta några steg bakåt för att med trygghet kunna ta dig framåt.
Be din ridlärare om ett utvecklingssamtal så att du får en plan att arbeta efter.
Du kanske kan ta enskilda lektioner då och då, det kan hjälpa.
Tänk positivt för det smittar!
Kramar till dig och lycka till!

 

[ulda]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Min ridlärare är tyvärr inte sån som är så bra att prata med (fast bra på hästar och instruktioner).

Men jag undrar om din lösning verkligen skulle funka. Två av mina medryttarhästar var nämligen helt underbara och med hjärtan av guld. Speciellt den ena var jag totalt orädd för, vi kunde galloppera i full fart över fält och var hur snäll som helst i stallet. Den andra var också otroligt snäll att sköta och rida men jag var osäker när jag red ut på honom.

Men trots att jag red dessa under flera år så försvann inte rädslan när jag började på ridskola igen. Jag är fortfarande småskraj för de tjuriga hästarna.

edit: Enskilda lektioner vore nog däremot en bra idé.

 

[mandarin]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej igen!

Kan du inte byta ridlärare? Jag tror att det funkar med rätt stöd. Jag har själv varit lite mesig men så började jag på en ridskola där vi faktiskt har kommunikation i form av utvecklingssamtal. Min instruktör och tränare är kanon på att stötta. Efter varje träningstillfälle träffas vi och talar om dagens ridning. Vad som hänt, hur vi löste det och om vi kunde fixat det på annat sätt. Vi pratar säkerhet på hästryggen, i stallet, vid uteritter och vid hantering. Vi går igenom utrustning och annat viktigt. Vi hjälper varandra och stöttar varandra, ger tips och får tips.
Två terminer med rätt instruktör har ökat mitt självförtroende enormt.
Lär känna dina styrkor och dina svagheter, balansera dem.
Här kommer några styrkekramar till.

 

[Punkity]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej!

Måste verkligen hålla med Mandarin, man får ta ett par steg tillbaka tills man känner sig trygg! Jag själv är precis i det stadiet i min hoppning; jag har ridit en och samma ponny på ridskolan i nästan 6 års tid, till och med nu när jag egentligen ska rida häst. För nåt år sen hoppade vi bana på 1,15 men nu vågar jag knappt kravla mig över en bana på 1 m. Så då hoppar jag 90-1m tills det känns bra igen så får man successivt ta sig framåt!

Lycka till!

 

[ulda]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Nej, jag kan (vill ) inte byta. Visserligen skulle jag inte ha något emot en annan ridlärare, men jag kan inte byta dag eller tid (har småbarn så det är knepigt att få ihop allt) och gillar gruppen jag rider i. Men visst vore det bra att kunna ta upp detta med en ridlärare och prata om det. Kan jag nog göra om min ridlärare skulle sluta eller om jag byter grupp nån gång i framtiden.

 

[ulda]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Fast nja, jag vill alltid vara på den säkra sidan på nåt sätt. Alltså kommer jag inte framåt. Jag vet att jag kan hoppa 90 cm, alltså hoppar jag helst 60-70 cm. Det var samma sak när jag spelade piano, jag spelade helst låtar jag redan kunde. Jag är en mes helt enkelt.

 

[mandarin]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Varför kan du inte prata med din ridlärare? Du betalar för lektionerna.
Jag tror inte att h*n är så farlig. Ta det bara lugnt och be att få prata med instruktören lite privat, berätta vad du känner och hur du mår. Det är ju ingen kritik du kommer med men ditt problem har kanske inte uppfattats.
Annars vet jag inte riktigt vad du skall hitta på men jag hoppas verkligen att du hittar en balans och ett sätt hantera din osäkerhet på. Jag får väl fundera lite till och se om jag kan komma på något annat du göra.

Kram på dig

 

[nixon]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej! NU tänker jag bli lite djup.*L*
Jag har haft exakt samma problem. Idag är allt betydligt bättre, fast jag får återfall ibland.Att man inte tror man kan tillräckligt mm..Ställ dig frågan, vad kan är det värsta som kan hända? Du är ju mamma, Du kan hantera dina barn ( morsor är ngt jag beundrar!!!- FÖDA & uppfostra barn är ju inte det lättaste. ) då klara du hästarna med.
Tänk på allt du gjort under de 15 åren, vad du sett och hört och praktiserat!
Likaså försök tänk positivt!Om du går in till en häst som är sur. Fler än dig går ju in och de blir inte sparkadeav surhästar. Eller hur? Det som funkade bäst på mig var när jag fick min första häst nu i år. *L* Hon trilskades och jag blev osäker. Sen blev jag arg på mig själv att jag inte fixade min egen häst! Varpå jag stövlade in med (inte ilska) Men med ett jävlar anamma och helt plötsligt löd hästen perfekt.
När du går in i stallet försök inte och tänk på allt som kan gå fel, fokusera dig på det du vet ska göra istället.
När "knuten du har i magen" lossnat i stallet då lossnar den förmodligen i manegen också!
Dessutom alla gillar inte uteritter i full kareta-man får vara rädd. Jag avskyr när allt går för fort- lugnt och kontrollerat ska det vara. Så du är inte ensam.
lycka till MVH

 

[Unit]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hejsan På Er!! jag känner igen mig lite i vad ni skriver o jag måste säga att det du Nixo skriver är nog lite sant!!
Ibland av nån konstig annledning brukar jag bli osäker o tänka hur ska det här gå nu då, o då till slut så tänker jag, men sluta nu o nu jäklar ska kusen få se, o då helt plötsligt så funkar det igen!!!!
Människan kan spela sig ett spratt själv ibland tror jag
Lycka till o kämpa på

 

[ulda]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Nu har det gått lite tid...

Tyvärr har problemet blivit ÄNNU VÄRRE!

För tre veckor sen hoppade vi studs. Jag fick en häst jag litar på som är bra på att hoppa och det gick kanonbra!

Men för två veckor sen skulle vi hoppa bana. Jag fick en häst jag har hoppat på förut (då gick det bra) och hon var piggare än då. Banan skrämde mig. Det var inte så höga hinder men det var många och ridvägarna var krångliga. Det gick hyfsat under framhoppningen men under banhoppningen tog jag ett par språng och sen kom jag till svårigheten. Då skakade mina ben så pass att jag insåg att jag bara inte kunde fortsätta. Jag var tvungen att säga till ridläraren att nerverna inte pallade och jag bara slutade (till allmänt åtlöje kändes det som - hästen hoppade ju bra och jag hade inga "verkliga skäl"). På slutet hoppade jag ett hinder bara för att ha det gjort, men vågade mig inte på hela banan.

Förra veckan var det banhoppning IGEN. Jag sa till ridläraren innan att jag blivit rädd förra veckan men fick inga vettiga svar tyvärr. Nu tog jag samma häst som första gången, eftersom hon var lugnare, men nu gick det inte bra alls. Hon sprang brevid hindret ett par gånger under framhoppningen och sen lyckades jag hoppa ett par gånger. Sen skulle vi hoppa banan, och hästen sprang brevid två gånger. Jag piskade lite lätt till henne och intalade mig att jag faktiskt skulle klara det och mycket riktigt kändes det bättre inför första hindret och hon hoppade det. Och tvärstannade inför nästa (banan började med en kombination)! Jag föll i en fin båge men hamnade mjukt på marken, så i det stora hela var det en väldigt bra avramling. Jag blev inte jätterädd och jag gjorde mig inte illa alls (jag har inte ramlat av på säkert 10 år så det var nog nyttigt att göra det). Spaghettibenen kom lite tillbaka när jag satt upp. När alla andra hoppat klart banan (hur enkelt som helst såklart) vågade jag mig på ett hinder, men inte hela banan.

Jag kan inte säga helt säkert varför hästen vägrade. Hon hade tävlat dagen innan och jag tyckte kanske att hon verkade lite slö och trött jämfört med tidigare gånger jag hoppat henne, men framför allt tror jag det var mina egna oros-tankar som störde henne. Det var så uppenbart att jag inte vågade och därför hoppade inte hon. Inte ens när jag försökte lura henne att jag vågade, då stannade hon ändå.

Igår red jag igen men då var det dressyr och det gick hur bra som helst, så jag är inte rädd för att rida. Men hoppa klara jag bara inte.

Och att hoppa måste man ju göra om man tar lektioner.

Vad sjutton ska jag ta mig till med mitt psyke???

 

[Yrja]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Varför hästen vägrade? Kan mycket väl ha berott på tvekan från din sida. Om du tvekar så gör hästen det också. Och i många fall vägrar den då hindret.

Jag måste säga att jag upplever att din ridlärare, folket på ridskolan, inte är så bra på psykologi. De verkar inte direkt lägger ner någon tid eller kunskap på att hjälpa dig. Och det gör det ju bara svårare för dig.

Själv har jag aldrig upplevt oro för min egen säkerhet. Tvärt om har jag varit mycket orolig för hästens bästa. Så jag kan inte säga att jag vet hur det känns. Däremot kan jag ju o andra sidan visa hur ofarliga och harmlösa dessa djur är.

Det som oftast skrämmer är ovissheten. Att hästar kanupplevas oförutsägbara och svåra att förstå. Att man inte vet om det kommer att hända något eller hur illa det kommer att bli. Kommer det att göra hutlöst ont, kommer det att vara farligt och kommer jag att kunna hantera det? Som du säger så har du inte upplevt några hemskheter egentligen vilket gör att detta kanske skrämmer ännu mer. Du vet ju inte dessa saker efter som att du aldrig försatt dig i dessa situationer.

På en ridskola får man uppleva ännu mer av detta med att hästar är oförutsägbara, efter som att många ridskolor har just "griniga" hästar som faktiskt kan ge sig på en utan synbar anledning. Detta beror helt och hållet på att hästen inte mår bra, det ska man ha klart för sig. Såhär gör inte hästar naturligt mot en annan varelse. Det skulle omöjligt fungera i en flock, och hästar är livsberoende av en flock. En agressiv häst är i 99% av fallen en osäker häst. Och en osäker häst söker trygghet, om du är trygg kommer den inte att skada dig.

Det allra första du behöver göra är att finna lugnet i dig själv. Kort och gott, Du måste lita på att Du klarar av situationen. För det gör du! Det du känner, det känner också hästen. Det låter klyschigt, jag vet, men så är det. De uppfattar vår sinnesstämning mycket tydligt. Och kommer du in som en osäker individ som dessutom trottsar hästens signaler, eller inte ser dem, så blir du mycket oroväckande och ett hot för hästen.

Något som du kan träna på själv är att stå utanför en box. Observera hästen en stund, vad händer, vad gör hästen, vad kan den tänkas fundera på? Lägg ner lite tanke på djuret och individen. Vad skulle kunna hända, hur ska du hantera det? I regel när en häst naffsar sker det en gång, sen väntar den på spö. Mao det är ingen attack. I det fallet ska du INTE ge tillbaka. Du ska uppträda som en trygg individ och inte bli upprörd. Om du är trygg blir hästen trygg. Gå inte direkt utan låt det smälta in en sekund, och gå sen lugnt ut.

Sen är det ju inte meningen att du ska bli biten, det blir du säkert inte heller. Och om det är påväg att ske, avled hästen och lämna den sen när den uppträder mindre hotfullt.

Det viktiga är att du möter hästen med trygghet, du agerar lugnt och du lämnar den med trygghet. Ta dig tid att jobba med det så att du känner att du har kontroll över situationen och att du klarar av att hantera det. Och det är det som är syftet. Att du ska hantera situationen.


Jag hoppas att du hittar en person som kan hjälpa dig för det är så enkelt om man får hjälp från en kunnig person. Men jag tror absolut att du kan jobba med det på egen hand också.

 

[ponnylollo]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Privat lektioner när ni går i din takt är mitt råd

 

[cristobal]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Varför hoppa? Finns ju så mycket annat man kan göra till häst...

 

[Silver Girl]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Och att hoppa måste man ju göra om man tar lektioner.

NEJ! Man måste faktiskt inte hoppa.

Själv är jag hopprädd, och har insett att jag faktiskt inte tycker det är roligt när jag väl sitter där (även om jag ibland tycker det ska bli kul när jag tänker på det).
Jag rider dressyrlektioner (specialgrupp som inte hoppar alls), men jag vet många som rider i vanliga grupper och som inte är med på hopplektionerna, eller är med på vissa beroende på vad som ska göras. Det finns alltid någon hoppglad tjej som man kan sälja sin lektion till om man inte vill vara med. Nackdelen är ju att man får rida mindre, men du kanske kan byta med någon. Å andra sidan - det ska ju vara KUL att rida, eller hur?

Hoppas detta hjälpt litegrann...

 

[Araminta]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej!
Jag sitter i (nästan) samma sits som du. Har plötsligt efter 7-8år med hästarna på ridskolan börjat bli rädd. Hoppa är nästan uteslutet. Bockar hästen i galoppen galopperar jag inte mer den lektionen. Att trava av hästen på långa tyglar är också lite av en pärs (skritt är helt ok). Däremot har jag inga problem med hanteringen från marken.

Jag tror det i mitt fall mycket beror på en kombination av att jag känner mig otillräcklig i hoppningen och att det varit en hel del avramlingar på senare tid i just de situationerna jag blir rädd i. Skulle behöva börja om från scratch i hoppningen. Tyvärr har jag en ridlärare som inte förstår hur man kan vara så rädd i hoppningen och en annan som nästan är för medgörlig och låter mig slippa undan lite väl enkelt. Skulle behöve en mix av dem båda....

Vad kan man göra åt saken? Jag har egentligen ingen aning, för då skulle jag inte skriva här att jag är rädd. Just nu gör ajg det jag vågar och säger ifrån om jag inte vill, sen får ridlärarn ta det som hon vill. Samtidigt förösker jag göra lite mer varje lektion på egen hand. Bockar hästen i galoppen i början av passet kanske jag kan galoppera igen i slutet istället.

Vet inte om det här kan hjälpa dig något men det är skönt att veta att man inte är ensam.

 

[mandarin]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Hej!

Nu har du fått så många bra svar och jag hoppas verkligen att du känner dig hjälpt av dem. Jag hoppar aldrig, jag bara vägrar. Tack och lov så tillåter inte ägaren till mina medryttarhästar hoppning. det högsta jag tar mig över är grenar på marken i skogen.
Jag håller med de som säger att man inte behöver hoppa på lektion möjligen hoppar du över lektionen som innehåller hoppning.
Du har inte gjort dig till allmänt åtlöje för att du säger hur du känner. Det kräver mod kanske till och med mer mod än att hoppa bara för att läraren säger det och alla de andra gör det.
Det går ju bra på dressyrlektionerna, koncentrera dig på dem då, utsätt dig inte för oron att hoppa en hel bana. Ta vara på de situationer du känner dig trygg i, det andra kanske lossnar så småningom men inte under tvång.
Kram på dig och ett stort lycka till.

 

[annapanna123]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Jag började själv på ridskola när jag var 7 år gammal (för typ 100 år sen...), och den ridlärare jag hade då förstörde mitt självförtroende att rida helt. Hon var totalt opedagogisk och skällde på mig och andra elever så varje lektion slutade i gråt. För min del slutade det med att jag slutade rida på ridskolan och har sedan dess haft vad jag kallar för "ridskoleskräck". Nu (typ 23 år senare) rider jag privatlektioner för en helt underbar tjej och har till och med vågat börja rida inne i ridhuset, fast helst när det är tomt förstås. Låter fjantigt, och jag vet att det var länge sen, men det har verkligen satt djupa spår i mitt självförtroende.

Mitt råd till dig: Byt ridlärare eller ta några privatlektioner hos någon annan instruktör. Lycka till!

 

[biffen]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Skulle försöka byta till en renodlad dressyrgrupp. Tror inte att det är bra att tvinga sig själv, bli osäker o göra hästen osäker - ond cirkel som är svår att bryta på vanliga lektioner då alla vill ha sin plats..
Då kanske du ska backa i hoppningen, bara hoppa små enkla skutt då o då o inte under press o krav. Sakta bygga upp ditt förtroende för hoppning i ditt eget tempo.
ALLA tycker inte om att hoppa. Jag har i princip slutat själv för jag blev lika nervös som du.
Det är KUL att hoppa, när det känns lätt o ok, men svårt när man är rädd.

 

[Tebazz]

Sv: Dåligt självförtroende i ridning/hästhållning

Jag har också haft otroligt dåligt självförtroende vad gäller hästar och ridning. Jag har aldrig gillat att hoppa högt, rida ut har gått med nöd och näppe. Och galoppen på vissa hästar har varit en mardröm som jag hoppades skulle gå över så snabbt som möjligt.
På min första ponnyridskola hade de lugna och trygga hästar som inte stack eller gjorde något något ont. Men trots det var jag ändå rädd. Jag ramlade av ett par gånger i hoppningen, vilket gjorde saken ännu värre.
sedan köpte de nya hästar, som inte var helt trygga, utan gärna stack iväg. De fick jag såklart rida, och jag var nervösare än något, vilket slutade i katastrof. Ridskolan lade sedan ner, och jag flyttade till en annan. Där hade de jättestressade hästar, och jag hade noll koll. mitt självförtroende var i botten.

Min lösning på detta problemet var mest tur. Jag köpte mig en egen häst som var otroligt trygg och lugn. Han har lärt mig massor. han älskar att hoppa, och vägrar aldrig ens om jag tvekar. Vi har klarat oss över 80cm, och jag var knappt rädd, för jag visste att han skulle hoppa. han sticker aldrig, och är lättriden.

Nu säger jag inte att du ska köpa en egen häst, utan hitta en häst du verkligen litar på. Hitta en medryttarhäst kanske, en lugn läromästare som du kan lita på. Bygg upp ditt självförtroende tillsammans med hästen, och ta det i din takt.
Jag tror det är något som man kan jobba bort, det gjorde jag. Nu vågar jag hoppa, spränga fram på en åker i full galopp. men detta för att jag litar på min häst, och känner mig trygg och har kontroll.
Så mitt förslag är att du hittar en häst som du kan lita på och bygga upp ditt självförtroende med.
och kom ihåg; du är inte feg! Nästan alla känner sig tveksamma för något inom hästar, och det kommer man alltid att göra. Men man ska försöka att vara mindre rädd, för att sedan inte vara rädd alls. men det kan ta tid.
hoppas att det löser sig!