Dags att ge upp nu?

[Bison]

Sv: Dags att ge upp nu?

Fast inget är ju relaterat till hoppningen, att sadeln gled var pga ett misstag från mig och kunde lika gärna hänt vid galopp på volt.
Kakan är inte tittig och rädd men självklart stannar han om en hund springer framför honom, hellre bruten fot än död hund.
Hunden har varit med säkert tjugo gånger och aldrig brytt sig så jag hade det inte i tanken. Hundar, lösa och kopplade finns överallt. Ingen missade väl hunden på Em i Malmö som smet och drog efter en häst.
Jag är inte osäker på honom utan mig själv.

Har gått hos sjukgymnast, högerfoten är röntgad senast i mars utan anmärkning. Har trasig sena i vänsterfoten och väntar på att träffa en specialist.

 

[corzette]

Sv: Dags att ge upp nu?

Soft up stigbyglar.

Jag är smärträdd, låter inte som du har någon större erfarenhet av att skada sig. Du är varken stöttande eller trevlig, bara dryg.

Då är jag kanske lika "dryg" men jag förstår CKs "poäng"...

OM man ser till att alla saker "runtomkring" är "säkert" som även Tuaphua säger fast tydligen inte lika "drygt" som CK så händer olyckor MER SÄLLAN...

När man sysslar med djur så stora som hästar ÄR olycksrisken självklart större... Och är man inte villig att ta riskerna som det medför av "välj orsak" så ska man inte syssla med det *punkt* Och det kan bara du bestämma över..

Själv tycker jag inte du ska ställa av Kakan (har inte en blekaste om vem varken du eller kakan är) utan om jag var du skulle jag låna ut på foder, du får en häst som rids och hålls igång, bestämmer du under den tiden att "gud va skönt att va utan häst osv" eller "shit va jag saknar ridningen" så har du ju bestämt dej..

Kan berätta att jag åkte av min 3åring för 6 år sen när jag skulle rida honom i ridhuset, han va lite spänd så jag skulle låta honom galoppera på lite och han la av en bock och jag flög som en vante (har världens sämsta balans), fick kotkompressioner i ryggen och ridförbud i 3 månader. Red inte min häst (egen uppfödning och min "ögonsten") på över 1½ år, han stod hos en kompis, han var ute på foder osv.. Och då var det inte ens "hans fel" att jag flög av. Men jag va "rädd" för just honom på ett "konstigt" sätt.. Han som va världens stadigaste osv, han har aldrig gjort nåt liknande varken före eller efter... Efter 2 år tog jag hem honom igen och när han va 8 så tävlade vi MSV C och kvalade och var startklara MSV B när jag förvisso sålde honom men det valet kom inte alls av att jag va rädd för honom eller så utan helt enkelt för att jag hittat och köpt ett sto som passar mej bättre i storlek osv och att jag fick betalt för honom

Så om du inte vill rida för att du är rädd för smärtan som kan uppstå förstår jag dej till 100%

 

[Shudde]

Sv: Dags att ge upp nu?

Smärträdslan går ju också att jobba med om det är den som hindrar dig mest. Det är ju en inbyggd men i det här fallet kanske inte så sund känsla som man kan få bra hjälp med. Eftersom det kanske är så att du måste lära dig leva med en viss värk i foten så kanske det kan vara bra att ta tag i hanteringen av det också efterhand när du är på bättringsvägen.

och jo- jag har skadat mig rejält flera gånger och är opererad x flera (dock aldrig ridrelaterat) och vet hur det är att ha ont, även om fysisk smärta med en tydlig orsak aldrig bekommit mig på nåt annat plan än att det är lite bökigt, så just rädslan för smärta kan jag inte relatera till annat än att jag ofta träffar smärträdda människor i mitt jobb och vet att det finns hjälp att få och att den bästa lösningen sällan är att sluta med sånt man tycker är kul.

Samtidigt förstår jag om du väljer att sälja och kanske hitta andra hobbyer där du inte känner som du gör inför hästarna, det kostar så mkt i både tid och pengar att den övervägande delen måste vara rolig för att man ska vilja investera i det.

Som flera har skrivit- ta inte såna beslut nu utan låt det marinera lite.

 

[CK]

Sv: Dags att ge upp nu?

Soft up stigbyglar.

Jag är smärträdd, låter inte som du har någon större erfarenhet av att skada sig. Du är varken stöttande eller trevlig, bara dryg.

Jag visste inte att det var stöttning du var ute efter med denna tråden, utan råd om hur man kan undvika att bli rädd för att skada sig.

Mitt svar var helt enkelt att man lär sig tänka efter före, så kan man undvika många "olyckor".

Som nån idrottsman sa: Ju mer jag tränar, ju mer tur får jag.
Den meningen funkar även lite tvärt om.
Ju mindre jag tänker, ju mer otur får jag.

 

[yennork]

Sv: Dags att ge upp nu?

Snarare har väl TS bett om råd för att hon har skadat sig rejält och är rädd? Samtidigt som hon har hittat Hästen med stort H och vill fortsätta rida?

 

[dressyrteamet]

Sv: Dags att ge upp nu?

Tycker du ger upp lite för fort. Kanske bäst att helt enkelt lägga ner hoppningen och satsa på annat?

Själv bröt jag ryggen efter en ridolycka. En hingst bockade in i en ridhusvägg och jag klämdes mellan häst och vägg. Blev ju förlamad av det men tack och lov släppte det efter ca 1 år efter sjukgymnastik (och en massa jäklar anamma) ca 2 års senare släpades jag efter en unghäst som hoppade över paddockstaketet, jag slet då upp massa muskler ifrån höft och ben och fick en stor tom grop i benet. Det röntgades och utreddes i månader! Delvis har ju ryggen alltid gjort ont, men sedan detta på det. Förra året fick jag ridförbud av mina skador. Då valde jag att sälja min storhäst och syssla med D-ponnyer. (Mindre fallhöjd, mindre gång) men att sluta med hästar känns för mig lika med att sluta leva med det jag brinner för. Jag har helt enkelt fått planera om mitt hästeri. Jag rider kanske lite mer på banan än fartuteritterna (andra ryttare gör det istället) osv, men jag trivs. Och tro mig, jag var riktigt rädd för att börja rida igen efter det som hände och jag har en viss ridrädsla än idag men det börjar gå över med rätt häst samt att jag undviker vissa saker.

 

[lady_vip]

Sv: Dags att ge upp nu?

Hade du bott närmre hade jag sagt skicka hit Kakan på obestämd tid så att du kan läka i lugn och ro. Hoppas du kan få någon stöttning i din närhet.

 

[Fragile]

Sv: Dags att ge upp nu?

Usch va tråkigt vilken otur du har
Jag va så glad för din skull och du har sett så lycklig ut när du rider Kakan, ni är verkligen ett team ni två

Hade jag inte haft egen häst på andra sidan stan hade jag gärna hjälpt dig!

 

[CK]

Sv: Dags att ge upp nu?

Snarare har väl TS bett om råd för att hon har skadat sig rejält och är rädd? Samtidigt som hon har hittat Hästen med stort H och vill fortsätta rida?

Det handlar väl ungefär om samma sak?
Att, när OLYCKAN väl sker, kunna inse att det var en olycka, och inget man med normalt säkerhetstänk och sunt förnuft kunnat undvika.

Jag är inte rädd för att åka bil, när jag själv kör.
Däremot kan jag vara rädd när jag åker med andra, och likaså när man tänker på vilka idioter vissa medtrafikanter är.

Men när man kör själv, håller lämplig hastighet, har bromsar o ratt som funkar, så finns det knappast nåt att vara rädd för. Skulle det hoppa ut en älg är det en olycka, och inget jag sitter o är rädd för innan i bilen.

Förstår ni hur jag menar?

 

[Bison]

Sv: Dags att ge upp nu?

:-(
Du är välkommen att hämta honom, trevligare häst är svårt att hitta.

 

[pulkaskurk]

Sv: Dags att ge upp nu?

Hade du bott närmre hade jag sagt skicka hit Kakan på obestämd tid så att du kan läka i lugn och ro. Hoppas du kan få någon stöttning i din närhet.

Det vore ju en perfekt lösning! Än sen om det är långt?

 

[Bison]

Sv: Dags att ge upp nu?

Kan ju säga att jag inte mådde ett dugg bättre de två tidigare gångerna trots att de var rena olyckor som inte kunnat förutses.

 

[Fiorano]

Sv: Dags att ge upp nu?

Otroligt tråkigt vad som hänt. Som mackan säger är det dock helt galet att ta förhastade beslut i detta läget. Skicka ner Kakan till lady_vip och ge det tid och tänkas över. Finns ingen anledning som helst att ha panik och besluta något avgörande pronto.

 

[supercassie]

Sv: Dags att ge upp nu?

*kl*

Först och främst: Gud så tråkigt att du haft sån otur och speciellt nu när du och kakan verkligen verkat funnit varandra så fint.

Har du övervägt att (förutom rehab och det rent fysiska) söka hjälp av mental coach/idrottspsykolog/kbt?

Jag har själv brutit en fot och vet hur smärtan kan sätta griller i huvudet på en långt efteråt. Jag fick inga stift, utan de två längsgående frakturerna fick läka själva med gips. Detta är mer än 4 år sedan och jag kan då och då få smärta och stelhet i den "helt utläkta" foten. Det har inte stört mig i ridningen men i andra idrotter. Det som hjälpt mest är mental träning.

Hoppas verkligen att du kommer till en bra lösning.

 

[TheRedLightning]

Sv: Dags att ge upp nu?

Nämen vad är det jag ser. Du som sa att du hade världens bästa häst. D:

Kan du inte köra in honom och börja köra istället så du inte behöver va så rädd för att flyga av? :O
Det finns andra alternativ om man inte vill/kan rida eller varför inte skaffa t ex en medryttare så du kan mysa med hästen?

Gräv inte ner dig nu, det finns en lösning bara du tar tid att tänka igenom allt när du är klar i huvudet och har lyckats smälta all information som huvudet tar emot. Jag tror på dig.

 

[Lena_B]

Sv: Dags att ge upp nu?

Det är faktiskt också fullt möjligt att sluta med hästar, och inte orimligt att överväga det om man är i TS situation. Nu, när är jag själv slutat inser jag att jag också reagerat med en massa motargument när personer i min omgivning funderat på att sluta. Tydligen har blotta tanken varit så hotfull att jag haft svårt att förstå andras beslut när de la av.

Faktum är i alla fall att det finns en hel massa andra saker man kan ägna sitt liv åt, det är inte jordens undergång! Det är dessutom inte alls bortkastad tid att då och då stanna up och ta sig en funderare på vad man ska göra med resten av sitt liv. Jag tror att TS kommer att komma fram till något och oberoende av vad det blir så hoppas jag att omgivningen kommer att respektera detta och stötta och framför allt inte försöka övertala TS att ändra sig OM beslutet faktiskt blir att nu får det vara nog.

 

[mackan]

Sv: Dags att ge upp nu?

Bra inlägg.

Jag tror TS får svar just pga att hon konsulterat buke SAS iof . Och såklart folk engagerar sig då .

Ditt svar är dock högst legitimt och jag håller med och tycker reflektionen är sund .

 

[Totola]

Sv: Dags att ge upp nu?

Jättetråkigt att läsa om din situation! Väldans otur!

I slutändan handlar det väl om hur motiverad man är. Eftersom du inte verkar ridmotiverad alls, just nu iallafall, kanske det vore bättre att sälja hästen.
Även om det känns som drömhästen finns det väl egentligen inget som säger att man aldrig skulle kunna hitta en ny häst man trivs med, längre fram, om ridsuget kommer tillbaka.
Enormt mycket enklare (om man har skadad fot då också tänker jag) och billigare att vara utan häst om man ändå inte vill rida.
Om man ÄR motiverad, som i tuaphuas fall, finns det mycket att göra. Men det kan såklart ta tid. Mental träning tänker jag väl framförallt på.
Frågan är väl om det inte ändå hade varit enklare att sälja hästen nu och jobba med den biten tills man till slut kanske känner sig redo att skaffa en ny häst. Lång tid att dras med en häst man inte vill rida om det skulle ta några år.

Men det är såklart helt upp till dig! Vad som känns rätt för dig. Låter klokt att fundera på det lite mer, så man inte fattar förhastade beslut när man fortfarande är i ett chocktillstånd.

 

[TheRedLightning]

Sv: Dags att ge upp nu?

Fast om jag förstått det hela rätt så gillar TS fortfarande att hålla på med hästar, ska man då sluta med något man egentligen tycker om bara för att man t ex är rädd för att ramla av när man rider?

Då är det mycket bättre att hitta ett annat alternativ, som gör att man får ut det bästa av situationen.
Hästar är mycket mer än bara ridning.

 

[Lena_B]

Sv: Dags att ge upp nu?

Javisst, och livet är mycket mer än hästar

Jag reagerade på att tråden är full med tips och uppmaningar att komma tillbaka, så finns det enstaka alternativ som körning eller "mys" men det tredje alternativet nämns överhuvudtaget inte. Kanske har TS redan förkastat det, kanske är det för laddat för TS att ens fundera på men det är trots det ett möjligt alternativ, på kort eller lång sikt.

Men jag får väl erkänna att jag reagerade med bestörtning och försökte hitta på alternativ när min väninna, en bra bit över 80, förklarade att det var slutridet efter att hon fallit av uppsittningsrampen och brutit utskotten på ett par ryggkotor. Det skäms jag för numera, det är väl därför jag skriver såna här inlägg.