EmmaBovary
Trådstartare
Jag är sedan två år tillbaka fodervärd åt ett 20 årigt halvblodsto. Det är en trevlig häst helt enkelt och jag tycker om henne. De senaste månaderna har det dock inte varit speciellt roligt längre. Till att börja med så försvann lusten att träna dressyr, vilket är det jag normalt uppskattar mest och vi har mest lullat i skogen, men inte ens det känns sådär jätteupplyftande just nu. Det är naturligtvis lite av ett moment 22, det blir roligare att rida om man tränar för tränare/eller lägger upp seriösa dressyrpass på egen hand och det går enklare dessutom men det är inte alls motivernade att få tummen ur när det inte är roligt. Vi är inne i en svacka helt enkelt.
Jag funderar dock lite på om det _bara_ är en svacka. Det känns lite som att vi är fast i ett dåligt förhållande. Vilket inte kan vara en dans på roser för hästen heller. Det är inte så att jag bara är less på att rida över lag, hade hand om en kompis sto i några månader i våras och där var det mkt mer motiverande att rida. Min foderhäst är inte speciellt fördelaktigt byggd och har väldigt markbundna gångarter och ger mig sällan något gratis. Även om vi blivit bättre så känns det som att vi har stagnerat. Visst, det är klart man kan med intensiv träning borde kunna plocka fram lite mer ur henne, men hon är som sagt 20 och jag är inte så duktigt.. hade det rört sig om en yngre häst som jag ägt så hade det kanske varit intressant att tex lämna den till någn duktig ryttare under någon period. Och nu låter det som att jag är väldigt lat och väntar mig att allt skulle bli en dans på rosor bara jag red en bättre häst. Så naiv är jag inte. Men jag vet ju om mina begränsningar, jag skulle väl snarare behöva en häst som kan hjälpa mig att framstå i lite bättre dager och inte bara ifrågasätta allt jag gör att något skulle kunna få kännas lite enkelt, ibland.
Men nu kommer vi till problemet. I min värld så överger man inte en vän bara för att det går dåligt. Jag är typen som oftast inte överger skeppet förrens det har sjunkit. Samtidigt så ska väl ridning vara roligt, och man ska förhoppningsvis känna en glädje över att träna åtminstonde större delen av tiden? Sen så känns det som att jag skulle svika ägaren till hästen om jag lämnade tillbaka henne, hon vill helst att jag ska ha henne livet ut. För att ge det hela extra krydda så är jag dessutom erbjuden att köpa stoet som jag red några månader i våras. Och jag funderar på att jag är dum som tackar nej till en häst som jag potentiellt skulle kunna ha många roliga år att utvecklas med(hon är bra mkt yngre)mot att ha min foderhäst i ytterligare ett år eller så. Samtidigt så tycker jag ju väldigt mkt om min foderhäst och skulle såklart grina ögonen ur mig om vi skildes åt. Och jag har tyvärr inte möjlighet att hålla två hästar under en längre period.
Naturligtvis så är jag en person som alltid har väldigt svårt att fatta beslut.. jag ser det alltid som att jag väljer bort något, inte att jag väljer något. Så snälla, hjälp mig med lite goda råd! Har ni bytt häst för att ni känner att ni inte kommer någon vart?
Jag funderar dock lite på om det _bara_ är en svacka. Det känns lite som att vi är fast i ett dåligt förhållande. Vilket inte kan vara en dans på roser för hästen heller. Det är inte så att jag bara är less på att rida över lag, hade hand om en kompis sto i några månader i våras och där var det mkt mer motiverande att rida. Min foderhäst är inte speciellt fördelaktigt byggd och har väldigt markbundna gångarter och ger mig sällan något gratis. Även om vi blivit bättre så känns det som att vi har stagnerat. Visst, det är klart man kan med intensiv träning borde kunna plocka fram lite mer ur henne, men hon är som sagt 20 och jag är inte så duktigt.. hade det rört sig om en yngre häst som jag ägt så hade det kanske varit intressant att tex lämna den till någn duktig ryttare under någon period. Och nu låter det som att jag är väldigt lat och väntar mig att allt skulle bli en dans på rosor bara jag red en bättre häst. Så naiv är jag inte. Men jag vet ju om mina begränsningar, jag skulle väl snarare behöva en häst som kan hjälpa mig att framstå i lite bättre dager och inte bara ifrågasätta allt jag gör att något skulle kunna få kännas lite enkelt, ibland.
Men nu kommer vi till problemet. I min värld så överger man inte en vän bara för att det går dåligt. Jag är typen som oftast inte överger skeppet förrens det har sjunkit. Samtidigt så ska väl ridning vara roligt, och man ska förhoppningsvis känna en glädje över att träna åtminstonde större delen av tiden? Sen så känns det som att jag skulle svika ägaren till hästen om jag lämnade tillbaka henne, hon vill helst att jag ska ha henne livet ut. För att ge det hela extra krydda så är jag dessutom erbjuden att köpa stoet som jag red några månader i våras. Och jag funderar på att jag är dum som tackar nej till en häst som jag potentiellt skulle kunna ha många roliga år att utvecklas med(hon är bra mkt yngre)mot att ha min foderhäst i ytterligare ett år eller så. Samtidigt så tycker jag ju väldigt mkt om min foderhäst och skulle såklart grina ögonen ur mig om vi skildes åt. Och jag har tyvärr inte möjlighet att hålla två hästar under en längre period.
Naturligtvis så är jag en person som alltid har väldigt svårt att fatta beslut.. jag ser det alltid som att jag väljer bort något, inte att jag väljer något. Så snälla, hjälp mig med lite goda råd! Har ni bytt häst för att ni känner att ni inte kommer någon vart?