Sv: D-uppsats i historia
Hej Nina och ni andra.
Jag har själv inte läst historia, bara konsthistoria och annat smått och gott, men arbetar sedan länge på museum och har fått tillfälle att å yrkets vägnar sätta mig in i ridkonstens historia. 2003 resulterade det i en utställning, seminarier, uppvisningar samt webb-utställningen
http://www.lsh.se/skokloster/ridkonst.
Sedan dess har jag läst betydligt mer och breddat min kunskap samt träffat folk som läst och studerat... En doktorand vid inst. för ekonomisk historia vid Uppsala univ. har ridsportens som avhandlingsämne. En avhandling i arkeologi (som nämns i annan tråd) behandlar hästhantering och ridning. En historiker har dessutom disputerat på ett ämne om de aragoniska kungarna där ridkonst sätts in i ett historiskt sammanhang. Jag vill inte skriva ut personnamn så här i ett forum, pm:a om ni vill veta mer.
Beträffande D-uppsats i historia: det viktigaste är väl att visa att man kan tillämpa en metod och använda källor? Just inom historia har väl arkivstudier ett särskilt högt värde?
Åtskilligt av det som skrivits om ridkonstens historia är ur källkritisk synvinkel tveksamt. Ytterst sällan har de som skrivit varit vetenskapsmän, utan snarare entusiaster. Därför måste de läsas med stort mått av källkritik. Jag tycker att det i allra högsta grad gäller för Charles Cheneviex Trench som skrivit en bok som ändå betraktas som ett standardverk!
Mer om svensk ridning under stormaktstiden finner man i uppsatser dels i ”Ridskolan i Strömsholm” av Johan Fischerström 1918, dels i ”Hästen i Sverige” red Carl Trägårdh 1939.
Henry Waxbergs ovärderliga bok ”Hästen i det karolinska rytteriet” 1973 innehåller rikligt med såväl obelagda som välgrundade påståenden. Slutligen är ”Riddarlek och tornerspel” (redaktör L. Rangström 1992) ett viktigt verk om historisk hästsport och fritidsridning. Flera av författarna är avancerade vetenskapsmän och boken är en utställningskatalog från Livrustkammaren.
Att själv läsa alla gamla ridhandledningar är jag tveksam till. Det är ett både svårgenomträngligt och svårtolkat material (min erfarenhet!), men det är i sig ett helt uppsatsämne! Den första ridhandboken som trycktes på svenska kom så sent som 1752 med stöd av Svenska Akademien. Varför då? är en klurig fråga att fundera på...
Om man nu ska läsa en av " de gamble ridmästarne" tycker jag att hertigen av Newcastle är intressant som en verklig representant för barockens stilideal. Han om någon har dessutom skrivit om det han betraktar som ridkonstens historia. Den stora motviljan mot Grisones napolitanska brutalridning torde ha sitt ursprung i hans text. Beträffande honom måste man bara veta att olika utgåvor och översättningar av hans verk innehåller väldigt olika uppgifter.
Om man väljer att inom ämnet historia behandla ridkonst så är frågan vilka uppgifter man kan finna i brev, förteckningar, räkenskaper, militära rullor och andra handlingar.
Personhistoria kan t.ex. leda någon vart. I det stormaktstida Sverige finns det flera riktiga hästkarlar som träder fram. Nils Bielke är min personliga favorit och värd en närmare undersökning.
När jag läser om och studerar den svenska ridkonsten saknar jag en uppgift: hur lärdes den unge adelsmannen att rida?
Därför är det mitt förslag till ämne: vem gav barnet den inledande undervisningen? Hur lades utbildningen upp? Adelsynglingens bildningsresa: vilka riddarakademier sökte man sig till och vilka förväntningar fanns? Newcastle stod högt i kurs bland svenska ryttare har jag fått intryck av, stämmer det? Själv påstod han att han undervisat drottning Kristina! Vilka ridhandledningar ägde de svenska adelsfamiljerna?
Jag tror att dessa uppgifter går att finna i arkiven för den som letar målmedvetet bland avlöningslistor, brev och liknande.
En annan fråga som jag aldrig blir klok på är hur utbredd var ridkunnigheten hos den svenska allmogen under 1600-talet. Var det lättare att sätta upp en mängd ridande förband i Sverige under karolinsk tid än i andra länder, därför att ridkunnigheten var mer allmänt utbredd? Vilken träning fick svenska kavallerister? Också något som arkivmaterial skvallrar om.
Detta blev långt, men jag tycker att det är roligt att någon vill forska och inte blir ställd av att ämnet är så stort och svårgripbart.
välgångsönskningar
/Ann
Annars är det risk för att det blir en i socialhistoria istället...
