Sv: Cushings?
Min ponny (korsning island/shettis) som är 17 år fick diagnosen cushing för ett par månader sedan. Det började med att han fick ett fånganfall med hovbensrotation i Oktober 2006, han behandlades för det (boxvila i sex veckor och smärtstillande) och blev bättre. Efter första anfallet satte vi han på sträng diet och sommaren som kom fick han gå i vinterhage helt utan gräs. Han klarade sig bra med undantag för ett litet återfall (några hade slängt in nyslaget hö i hagen som han kom åt..
)
Efter det så klarade han sig bra fram till i somras då han fick ett nytt anfall, kraftigare den här gången, Trots att han gick på samma diet och i samma hage som tidigare. Vi ställde han direkt i sjukhage med ett tjock lager sand, gav smärtlindring och lät han vila. Han stod i nästan tre veckor men utan att det blev bättre. Fortfarande bultande puls, kokheta hovar samt smärtor.
Jag var helt förtvivlad och ringde dagligen kliniken (Atg täby) men de sa att vi bara skulle vänta och se vad som hände. Men han blev inte bättre, snarare sämre, hans mage började krångla pga buttan och han hade fortfarande stark puls och mycket ont. Nu började kliniken och vet tvivla på att han någonsin skulle bli bra och sa till oss att det bästa nog vore att ta bort honom.
Jag blev fullkomligt förkrossad och grät och grät i dagar, jag trodde att jag skulle förlora min ponny och bästa vän, min livskamrat. Men då han betyder så otroligt mycket för mig och min familj så vägrade vi att bara ge upp, vi ville åtminstone att två olika veterinärer/kliniker skulle säga samma sak, att det inte fanns något att göra. Så vi tog kontakt med Strömsholm och åkte in med honom till dem. De tog genast av skorna (något som täby hade avrådit oss från att göra) och filade ner hovarna så korta så att det nästan blödde. Sedan blev vi ordinerade att ställa han på boxvila (och då var det verkligen boxvila, fick inte ens gå utanför boxen när vi mockade) med
tjockt lager spån, undvika smärtlindrande med tanke på magen och bara avvakta. Micke (hovslagre på störmsholm) var väldigt positiv och tyckte inte att hans hovar var i så dåligt skick, han hade sett värre. Han sa att det viktigaste var bara att han skulle stå stilla, vila och verkligen få tid på sig att läka.
Han fick stå i boxen i nästan tio veckor. De var tio tunga veckor men det som gjorde att vi alla överlevde var tron och hoppet om att han skulle bli bättre, och bättre blev han! När vi åkte in med honom efter tio veckor så var han ohalt och hovarna var helt bra, fången hade gått tillbaka helt! Gissa om vi var lyckliga (lyckliga är kanske fel ord, snarare euforiska eller något i den stilen)
Dock så var inte allt helt rätt, även om hovarna var helt bra så var Zalle (min ponny) inte helt okej. Han började svullna upp i skapet, han svettades, var allmänt trött och hängig, gick ner i vikt och drack väldigt mycket. Eftersom vi kände att allt inte var helt bra så bad vi om att ta blodprov. Blodprovet visade att han hade cushing och han får nu medecin (pergolid samt en annan tablett som jag inte minns namnet på) och är idag en helt annan häst! Han är piggare än aldrig förr och hovarna mår toppen!
Tack vare strömsholm så har jag idag min ponny kvar, frisk och lycklig!
Oj oj vilket långt inlägg det blev, men jag ville verkligen skriva vad vi har varit med om för att ge alla som är i liknande situation hopp, och för att ge rådet att alltid dubbel kolla med olika veterinärer innan ni tar något slutligt beslut! Bara för att man får diagnosen cushing så betyder det inte att hästen inte kan bli bra igen, min ponny var riktigt illa däran men idag mår han som sagt prima!