Grängesberg
Trådstartare
Den olyckan!
Han är ju helt makalös.
Det är bara inte meningen att han ska få vara helt 100 % utan trubbel. Är det priset man får betala för att få ha en så fin häst i sitt stall?
Han klarade sig ju ur november med blotta förskräckelsen, trassel i staket och hälta till trots så gick jag in i december full av glädje.
Vår Cruss, den otursförföljde var frisk! Som genom ett smärre mirakel faktiskt, efter att ha stått som konvalescent sedan september 00 och vart en dag från slakthuset.
Han vart ju aldrig försäkrad när han kom till Sverige, det hanns inte med då han omgående blev dålig.
Hade han vart försäkrad så hade han förmodligen vart död idag då ägarna förmodligen hade dömt ut honom för länge sedan.
Nu ville ju ödet annorlunda och han hamnade här hos mig i skogen för ett sista försök att få honom till hagkompis i alla fall.
Så kom ju lösningen på alla bekymmer, PG..
..och jag har nog den dyraste skogsmullen(om jag bortser från några av de fd travare som omvandlats till ridhästar i skogen som säkert kostade mycket som unga)
Men så nu i morse så är fanskapet lös i stallet, har härjat runt och ätit allt han kunde få tag på. Han har på något vis lyckats få ur skruvarna till sitt boxlås.?!
Jag gissar på att han har rullat fast mot dörren och när han ska upp så får han bakfötterna just mot nämnda dörr och tar i så att skruvarna åker ur, varpå Cruss är lös i stallet..
Har bråkat med Ryan såklart! Har ett bitmärke i häcken, har sparkat sönder Ryans boxdörr och har stökat ned å det grövsta i hela stallet. Ligger hö o halm överallt!(eller låg, för nu har jag städat)
Han får gå in i sin box och lägger sig ner.. trött eller kolik?
Vi avvaktade en stund och han låg bara där, inte så himla sugen på att äta, förståerligt nog, ligger kvar i en timma ungefär och sedan börjar han att rulla.. Oh No, kolik tänkte jag.. men denna gång var turen på vår sida, han bara rullade runt lite i spånet och ställde sig sen upp.
-Nu vill jag ha mat mamma!
-Nä, nä, du får allt gå ut i snön minsann tyckte jag och ut gick vi.
Så även denna gång hade vi turen med oss.. Han verkar kry om än lite trött..
Så var vår morgon.. Fy farao!
Ska min ponnys olycksförföljelse någon gång ta slut?
Följer såklart hans dag i hagen för att se så det inte blir något magproblem..
Han är ju helt makalös.
Det är bara inte meningen att han ska få vara helt 100 % utan trubbel. Är det priset man får betala för att få ha en så fin häst i sitt stall?
Han klarade sig ju ur november med blotta förskräckelsen, trassel i staket och hälta till trots så gick jag in i december full av glädje.
Vår Cruss, den otursförföljde var frisk! Som genom ett smärre mirakel faktiskt, efter att ha stått som konvalescent sedan september 00 och vart en dag från slakthuset.
Han vart ju aldrig försäkrad när han kom till Sverige, det hanns inte med då han omgående blev dålig.
Hade han vart försäkrad så hade han förmodligen vart död idag då ägarna förmodligen hade dömt ut honom för länge sedan.
Nu ville ju ödet annorlunda och han hamnade här hos mig i skogen för ett sista försök att få honom till hagkompis i alla fall.
Så kom ju lösningen på alla bekymmer, PG..
..och jag har nog den dyraste skogsmullen(om jag bortser från några av de fd travare som omvandlats till ridhästar i skogen som säkert kostade mycket som unga)
Men så nu i morse så är fanskapet lös i stallet, har härjat runt och ätit allt han kunde få tag på. Han har på något vis lyckats få ur skruvarna till sitt boxlås.?!
Jag gissar på att han har rullat fast mot dörren och när han ska upp så får han bakfötterna just mot nämnda dörr och tar i så att skruvarna åker ur, varpå Cruss är lös i stallet..
Har bråkat med Ryan såklart! Har ett bitmärke i häcken, har sparkat sönder Ryans boxdörr och har stökat ned å det grövsta i hela stallet. Ligger hö o halm överallt!(eller låg, för nu har jag städat)
Han får gå in i sin box och lägger sig ner.. trött eller kolik?
Vi avvaktade en stund och han låg bara där, inte så himla sugen på att äta, förståerligt nog, ligger kvar i en timma ungefär och sedan börjar han att rulla.. Oh No, kolik tänkte jag.. men denna gång var turen på vår sida, han bara rullade runt lite i spånet och ställde sig sen upp.
-Nu vill jag ha mat mamma!
-Nä, nä, du får allt gå ut i snön minsann tyckte jag och ut gick vi.
Så även denna gång hade vi turen med oss.. Han verkar kry om än lite trött..
Så var vår morgon.. Fy farao!
Ska min ponnys olycksförföljelse någon gång ta slut?
Följer såklart hans dag i hagen för att se så det inte blir något magproblem..
