I helgen har jag varit på CR-kurs. Temat för helgen var Alexanderteknik. Lördagen började med ett ganska långt teoripass med praktiska övningar. En av dessa var ganska häftig. Man skulle ligga på rygg på ett bord och omväxlande lyfta vänster och höger knä. Sedan fick man en bok placerad under huvudet och så rätades benen ut på ett visst sätt. Effekten av detta var påtaglig trots att det egentligen inte kändes som om övningen var kraftig på något sätt. När man kom upp på fötter igen och gick runt i rummet var det en ny känsla av rörlighet och ledighet i kroppen. Detta kunde man också se väldigt tydligt på de andra deltagarna. Ridskolechefen fick en sån wow-upplevelse så hon höll på att skratta omkull sig själv.
På lördag eftermiddag hade vi ett ridpass. Jag red nordsvensken som jag är bekant med sedan förr och ridpasset kändes bättre än tidigare.
Redan lördag förmiddag hade jag pratat med ridskolechefen om ett hästbyte till nästa kurstillfälle, men hon bytte till en annan redan till på söndagen. Nu gick ju passet med nordsvensken så bra att det kändes lite synd att byta redan nu men nya bekantskaper kan ju också vara roliga och intressanta.
Till söndagens pass fick jag ett stort brunt halvblod. Det visade sig att han var en buffel förklädd till häst. Han var bufflig att hantera från marken, hade svårt att stå still uppsuttet och tyckte han kunde göra som han ville när man red. Så min känsla där uppe på hans rygg var; herregud, jag kan inte rida alls. Om han fick för sig att det kliade på huvudet så drog han helt sonika ner det och kliade sig mot ett ben. Styrningen funkade inte heller något vidare och han ångade gärna på som han tyckte.
Inför andra passet på eftermiddagen förväntade jag mig nog inte så mycket men jag hade i alla fall bytt stigläder så jag slapp snurra dessa två varv. Det är inte optimalt med snurrade läder.
Rent ridmässigt gick andra passet betydligt bättre. Jag fick honom med mig på ett bättre sätt och han gjorde för det mesta vad jag bad om. Efteråt var det en annan deltagare som sa att hon tyckte det sett bra ut, i alla fall bitvis. Med tanke på att hästen under det andra ridpasset gick omkring och gnäggade efter sin bästis precis stup i kvarten så får jag ju vara nöjd med den insatsen. Hon som red tillsammans med mig under det passet undrade efteråt om jag inte blev stressad av att han hela tiden gnäggade. Det blev jag inte. Däremot var det ju inte så enkelt att hålla fokus. Kanske lyckades jag någon gång när gnägget liksom fastnade i halsen på hästen och han kom av sig.
Nästa kurs är om tre veckor. Jag hoppas att jag har möjlighet att gå då.
På lördag eftermiddag hade vi ett ridpass. Jag red nordsvensken som jag är bekant med sedan förr och ridpasset kändes bättre än tidigare.
Redan lördag förmiddag hade jag pratat med ridskolechefen om ett hästbyte till nästa kurstillfälle, men hon bytte till en annan redan till på söndagen. Nu gick ju passet med nordsvensken så bra att det kändes lite synd att byta redan nu men nya bekantskaper kan ju också vara roliga och intressanta.
Till söndagens pass fick jag ett stort brunt halvblod. Det visade sig att han var en buffel förklädd till häst. Han var bufflig att hantera från marken, hade svårt att stå still uppsuttet och tyckte han kunde göra som han ville när man red. Så min känsla där uppe på hans rygg var; herregud, jag kan inte rida alls. Om han fick för sig att det kliade på huvudet så drog han helt sonika ner det och kliade sig mot ett ben. Styrningen funkade inte heller något vidare och han ångade gärna på som han tyckte.
Inför andra passet på eftermiddagen förväntade jag mig nog inte så mycket men jag hade i alla fall bytt stigläder så jag slapp snurra dessa två varv. Det är inte optimalt med snurrade läder.
Rent ridmässigt gick andra passet betydligt bättre. Jag fick honom med mig på ett bättre sätt och han gjorde för det mesta vad jag bad om. Efteråt var det en annan deltagare som sa att hon tyckte det sett bra ut, i alla fall bitvis. Med tanke på att hästen under det andra ridpasset gick omkring och gnäggade efter sin bästis precis stup i kvarten så får jag ju vara nöjd med den insatsen. Hon som red tillsammans med mig under det passet undrade efteråt om jag inte blev stressad av att han hela tiden gnäggade. Det blev jag inte. Däremot var det ju inte så enkelt att hålla fokus. Kanske lyckades jag någon gång när gnägget liksom fastnade i halsen på hästen och han kom av sig.
Nästa kurs är om tre veckor. Jag hoppas att jag har möjlighet att gå då.
