Cellprovtagning, hur går det till? Hjälp mig.

[Miljon]

Inspirerad och djupt imponerad av @ztsu som trots stor rädsla var till gyn har jag börjat fundera mer på att ta tag i min egen rädsla. Jag HAR varit på cellprovtagning och jag HAR även gjort två (varav en mkt obehaglig) gynundersökningar. Men det var ganska länge sedan och jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände på vilket besök och sådär.

Nu vill (eller vill och vill, ni förstår förhoppningsvis hur jag menar) jag ringa och boka en tid för cellprovtagning, eftersom jag har undvikt det för länge. Jag är helt enkelt så rädd, får hemska obehagskänslor om någon annan än jag själv rör vid mitt underliv och att klä av mig framför en vitt främmande människa för att denne ska in och röra någon inuti mig ger mig kräkkänslor och kraftig ångest

Jag tänker att om jag är mer förberedd går det kanske bättre. Så därför vänder jag mig till er. Hur går det till? Bör jag berätta om min rädsla när jag ringer och bokar en tid? Och behöver/bör jag då berätta även VARFÖR det är så starkt obehagligt för mig, eller räcker det att jag säger att jag tycker det är väldigt obehagligt och att jag är rädd?
När jag kommer dit, hur går allt till? Vill någon vänlig person berätta för mig, steg för steg, hur en cellprovtagning går till?
Vad bör jag ha på mig för att känna mig minst naken och utsatt?

 

[stjarnhimmel]

Inspirerad och djupt imponerad av @ztsu som trots stor rädsla var till gyn har jag börjat fundera mer på att ta tag i min egen rädsla. Jag HAR varit på cellprovtagning och jag HAR även gjort två (varav en mkt obehaglig) gynundersökningar. Men det var ganska länge sedan och jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände på vilket besök och sådär.

Nu vill (eller vill och vill, ni förstår förhoppningsvis hur jag menar) jag ringa och boka en tid för cellprovtagning, eftersom jag har undvikt det för länge. Jag är helt enkelt så rädd, får hemska obehagskänslor om någon annan än jag själv rör vid mitt underliv och att klä av mig framför en vitt främmande människa för att denne ska in och röra någon inuti mig ger mig kräkkänslor och kraftig ångest

Jag tänker att om jag är mer förberedd går det kanske bättre. Så därför vänder jag mig till er. Hur går det till? Bör jag berätta om min rädsla när jag ringer och bokar en tid? Och behöver/bör jag då berätta även VARFÖR det är så starkt obehagligt för mig, eller räcker det att jag säger att jag tycker det är väldigt obehagligt och att jag är rädd?
När jag kommer dit, hur går allt till? Vill någon vänlig person berätta för mig, steg för steg, hur en cellprovtagning går till?
Vad bör jag ha på mig för att känna mig minst naken och utsatt?

Ja. Berätta att du är rädd. På ett ställe jag gick såg de till att ha extra tid då för att kunna ta det extra lugnt.

Som klädsel rekommenderar jag tunika/ lång tröja etc då känner jag mig inte lika naken.

 

[Emtherlia]

Jag har gått på ett vanligt cellprov (resten har varit utökade provtagningar då jag har förändringar) och så som jag minns det så gick det på 2 minuter och kändes ingenting. Jag brukar ha ett lite längre linne på mig när jag är hos gyn.

 

[Gimlan]

På ett vanligt cellprov stoppat de in en mascaraborste (typ), snurrar runt, sen klart. Har inte gjort ont alls på mig.

 

[TheRedLightning]

Jag var också rädd för gyn, vet inte hur jag hanterade det och gick dit och gjorde cellprovet, tyckte det gick bra så länge jag tänkte på något annat. Jag gick hos en kvinnlig gyn, blev dock kallad till sjukhuset för utökad provtagning, jag ville inte gå och hade sån ångest. Slutade med att mamma följde med som stöd, för jag klarade inte av att gå själv. Tyckte det var så jobbigt och ville bara vara någon annanstans, det var så jag föredrog den "vanliga cellprovstagningen" framför det utökade.

Jag var ändå glad att jag hade med mig mamma som stöd, hon satt bakom mina axlar, så hon såg inget och så höll hon mig i handen och påminde mig om att inte glömma att andas, då jag var gråtfärdig.

Jag blev knappt ett år senare kallad till ny cellprovtagning, och då stod det på pappret att de kallar var tredje år. Jag hade inte lust att gå igenom den där upplevelsen igen så ringde och avbokade, varpå de skickar hem ny tid till mig. Jag hade sån ångest enda tills jag avbokat.

Nu är allt frid och fröjd igen, men jag vet att en dag måste jag ta tag i det där problemet och gå, oavsett hur jobbigt jag än tycker att det är och mamma kommer inte kunna följa med mig varje gång heller.
Jag är inte bekväm med det, men mamma sa något bra minns jag.

Det var något om att man känner sig utelämnad och blottad, men då får man tänka på att de som kollar inte tänker i samma banor eller ser det vi själva upplever och att de är där för våran skull, för att hjälpa. Ska se om jag lyckas tillämpa den principen nästa gång jag ska gå. Vill egentligen inte gå, men det är inte fel ifall man skulle börja få cancer där, så den upptäcks i tid.

 

[Squie]

Finns vanligtvis ett väntrum där du sätter dig ned. Brukar också finnas en disk som du säger att du har kommit. Enligt min lapp jag nyss fått så kostar det inget. Sen blir du uppropad/hämtad som vilket annat ställe som helt (som hos tandläkare/läkare/ec).

Att berätta är absolut bra. Under undersökningen så brukar iaf jag få frågor om det känns bra, hur det känns etc. På mitt papper (ska om några veckor) så står det att det är ok om du vill ta med dig någon som stöd. Kanske kan det funkar för dig?

Det brukar finnas ett avskilt hörn inne hos BM med draperi för som du får ta av dig nederdelen. Som någon annan redan har gett dig tips om så är en lång tunika eller långt linne att föredra. Känner sig inte lika naken då. Sen är jag en fryslort så jag gillar långa strumpor i dylika fall.

Den här förklarar bra.
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Undersokningar/Gynekologisk-undersokning/

Jag brukar roa mig med att prata med BM o fråga varför hon/han valde det yrke de valde. Svaren är alltid l lika intressanta o människor har jag märkt bli förbluffade/förvånade över min fråga. Pratatar man om något annat så tappar man lite fokus på vad som egentligen händer. Ett tips.

 

[Kilauea]

Har fått svara på lite enkla frågor om min menstruation och ev p-medel innan vi gått in på rummet. Har fått klä av mig på underkroppen bakom ett draperi i ett hörn, sen traska till stolen och lägga mig.
Bm har alltid berättat vad hon gör. Först tar hon ett spekulum, en plast"tunga" eller hur man ska förklara, som hon för in i slidan för att kunna titta. Sen har hon tagit en maskara-liknande borste och rullat över livmoderhalsen. Har för mig känts lite stickigt, men inte ont så jag känt obehag. Sen är det klart. Har tagit totalt två minuter i stolen.

Brukar försöka ha ett längre linne så känns inte rumpan så bar när jag går till från lilla båset.

Tycker absolut du ska berätta att du är mycket orolig så de kan ta det extra lugnt.
Duktig du är som tar tag i det

 

[Angel]

Jag hatar faktiskt att gå på cellprov/till gyn. Känner mig smått våldtagen efteråt. Och det blir faktiskt inte bättre av att de påstår att det inte gör ont med cellprov. Jo, det gör det visst på mig i alla fall. Men måste säga att sen jag började gå till privat mottagning i stället för masskallelsen till sjukhuset så är det mycket mindre obehagligt då de är mycket trevligare och mindre stressade. Känns mycket bättre med ett mindre ställe med trevligt väntrum osv i stället för sjukhuskänslan.

 

[Pica]

Jag är inte det minsta rädd för undersökning. Kanske kan det vara skönt att höra lite från nån som jag tänkte jag. Övriga har beskrivit det tekniska riktigt bra så jag har bara några tips.

Trots att det är så intimt det bara går så är faktiskt inte fiffi nåt annat än en kroppsdel som vilken som helst. Tänk intensivt på att det lika gärna kunnat vara örat de undersöker typ .

Jag tycker att knästrumpor hjälper mot den nakna känslan. Om man tycker det är lite kallt så är de sköna att ha även om det går fort som attan.

Om du tycker det är obehagligt så säg det, även när du är i stolen. Det är din kropp och du bestämmer hur den ska hanteras.

När jag blir petad på spänner jag mig automatiskt de första sekunderna, sen kan jag slappna av. Om du är likadan så berätta för den som tar provet så tar denne det lite extra lugnt.

Vet inte om det bara är jag, men efteråt kan det bli lite fuktigt i trosorna . Första gången trodde jag det var blod innan jag tittade efter men det var bara, öh, sekret . Antar att det var en reaktion på att nån varit där och rotat.

Nu har jag utlämnat mig själv färdigt. Lycka till!

 

[millifjoris]

Jag var också supernervös. Men till slut tog jag mod till mig och gick dit. Förklarade att jag tyckte att det var EXTREMT obehagligt och att jag var väldigt nervös.
Hon förstod precis och var väldigt lugn, sansad och pedagogisk. Hon visade innan vad hon skulle använda och förklarade vad hon skulle göra.
Det VAR jobbigt att göra, men det var också skönt att få det avklarat.

 

[Ferrari]

Inte bara du @Pica det där med fuktigt i trosorna och inte blod.

Jag har fått hoppa upp i gynstolen mer än en gång, cellprov och två gånger vid graviditet. Även om mannen kändes mest blottande att sätta mig framför, så var han lätt den bästa. Mjuk och försiktig, tog det verkligen lugnt och förklarade pedagogiskt vad han gjorde. Medans kärringarna jag träffat har varit pang på rödbetan

Nu är jag rätt avslappnad i överlag med behandlingar och jag bara älskar att bli stucken med nål (igår tömde de mig på 8 rör, och mitt enda klagomål var att handen förlorade känsel). Säg redan på telefon om att du är rädd, så sätter de en person som vet hur rädda personer ska hanteras på dig. Det kommer gå bra, själva cellprovet känns knappt alls så den biten är inte alls besvärlig.

 

[athena_arabians]

@Miljon: Det rent tekniska har andra dragit (lång tunika/linne eller kjol/klänning är ett mycket bra förslag). Att det kan bli kladdigt i trosorna är pga glidslem. Det kan också bli en mindre blödning efter provtagningen men det har varierat från gång till gång för mig (ibland inget, ibland småspottar). Jag tar cellprov en gång per år eftersom jag har förhöjd risk för livmoderhalscancer.

Du ska absolut tala om att du är rädd när du bokar tid. Du behöver inte tala om varför om du inte vill.

Själv är jag helt obrydd i att bli undersökt (med min mage är undersökningar som upplevs som "pinsamma" inte direkt något ovanligt ) men har också upplevt att manliga gynekologer/läkare är mycket försiktigare. De barnmorskor jag varit till har också varit försiktiga. Som sagt, för dem är fiffi bara en kroppsdel precis som alla andra plus att det är deras jobb att göra sådana här undersökningar. Det är inget laddat för dem och de är också vana vid att en del tycker det är enormt obehagligt.

Det är suveränt att du tar tag i det och gör provet cellprovtagning och mammografi (ja, jag är så gammal att jag hunnit med det två gånger också ) är väldigt billiga livförsäkringar för oss kvinnor. Ju tidigare de tar ev förändringar desto bättre är prognosen Alla förändringar behöver heller inte vara farliga.

 

[Lupino]

Några har sagt man tar av/på bakom ett draperi. Jag är nästan säker på att senast jag gjorde min provtagning inte fanns något sådant. Vill bara nämna det så det inte blir en chock om det inte finns för TS.

 

[Miljon]

Tack så jättemycket för alla svar! Det känns lite lugnare att ha lite koll på hur det går till, och samtidigt lite läskigare för att det blir mer aktuellt...
Jag har även googlat och läst och tittat på bilder, och några frågor till dök upp. På cellprovtagning, gör de även en undersökning då? Har läst mig till att vid en undersökning brukar gynekologen föra in ett eller två fingrar i slidan och känna. Måste man göra det?
Det där spekulumet, gör det ont när det förs in? Eller hur mycket känns det?

Usch, jag ska försöka ringa på måndag och boka tid men jag sitter här och kämpar mot gråten nu bara för att jag TÄNKER på att ringa och boka tid Och det känns så töntigt och pinsamt att vara så rädd, så då känns allt bara ännu värre. Helt onödigt att tänka så, jag vet, men tankarna är där ändå

 

[Emtherlia]

@Miljon Jag kommer inte ens ihåg att de använde ett spekulum vid min första undersökning?

Vid de utökade provtagningarna jag går på nu används det men jag tycker ett "fast" spekulum är väldigt obehagligt (får typ kramp) så jag brukar be att han använder ett med två delar som inte sitter ihop och då känns det mycket bättre.

Angående att tänka på annat så pratade gyn och sköterskan om semlor när jag var där i måndags Jag var galet sugen på semlor hela dagen sen!

 

[GoLightly]

Tack så jättemycket för alla svar! Det känns lite lugnare att ha lite koll på hur det går till, och samtidigt lite läskigare för att det blir mer aktuellt...
Jag har även googlat och läst och tittat på bilder, och några frågor till dök upp. På cellprovtagning, gör de även en undersökning då? Har läst mig till att vid en undersökning brukar gynekologen föra in ett eller två fingrar i slidan och känna. Måste man göra det?
Det där spekulumet, gör det ont när det förs in? Eller hur mycket känns det?

Usch, jag ska försöka ringa på måndag och boka tid men jag sitter här och kämpar mot gråten nu bara för att jag TÄNKER på att ringa och boka tid Och det känns så töntigt och pinsamt att vara så rädd, så då känns allt bara ännu värre. Helt onödigt att tänka så, jag vet, men tankarna är där ändå

Det är absolut inte töntigt att du är rädd och det kommer inte de att tycka heller. Själv tycker jag att det är lite obehagligt fram till jag är i själva undersökningsrummet men då brukar det släppa. Först brukar de fråga om preventivmedel och senaste mens och sedan får man ta av sig på underdelen. Jag har aldrig haft ett skynke att gå bakom och jag brukar ha kjol/klänning på mig för att inte känna mig för naken. Själva undersökningen brukar inte kännas så mycket på mig, med speculum känns det ibland lite obehagligt men nu när jag gjorde min undersökning nu i veckan så tog det nog inte ens minut. De som har gjort mina undersökningar har varit väldigt trevliga, småpratat lite under tiden och hela tiden berättat vad det är de gör.

 

[mandalaki]

Tack så jättemycket för alla svar! Det känns lite lugnare att ha lite koll på hur det går till, och samtidigt lite läskigare för att det blir mer aktuellt...
Jag har även googlat och läst och tittat på bilder, och några frågor till dök upp. På cellprovtagning, gör de även en undersökning då? Har läst mig till att vid en undersökning brukar gynekologen föra in ett eller två fingrar i slidan och känna. Måste man göra det?
Det där spekulumet, gör det ont när det förs in? Eller hur mycket känns det?

Usch, jag ska försöka ringa på måndag och boka tid men jag sitter här och kämpar mot gråten nu bara för att jag TÄNKER på att ringa och boka tid Och det känns så töntigt och pinsamt att vara så rädd, så då känns allt bara ännu värre. Helt onödigt att tänka så, jag vet, men tankarna är där ändå

Spekulum är som smalt skohorn ungefär. De har en massa glidmedel på så åtminstone för mig har det aldrig gjort ont. De för in det en liten bit för att öppna slidan så att de får en korridor att kika in i. Provtagningsgrejen som de vispar runt lite med är ungefär som en tops.

Om du bara ska på cellprov gör de ingen övrig undersökning. Senast jag tog var det en barnmorskeelev som gjorde det, har jag för mig.

 

[Stalone]

Mina tips är också långt linne/tunika/klänning och strumpor så känns det mindre naket. Men också att prata om något annat under tiden! Senast jag gjorde cellprov så var jag så inne i vårt samtalsämne att jag inte märkte att provet togs. Låg kvar där med benen i vädret och undrade lite försiktigt "ska du inte ta provet snart?" och fick till svar att det redan var klart Kände mig något dum!

 

[Miljon]

Tack igen för era svar! Jag hoppas ni förstår hur stor hjälp det är för en sån som mig, att få veta så mycket som möjligt innan.

Nu ska jag göra allt jag kan för att våga ringa på måndag, fast jag är jätterädd, och både boka tid och berätta om rädslan. Dyker det upp några fler frågor så ställer jag dem också här

 

[Lovisaleonora]

Det är ju inte det roligaste på dagordningen, men det gör inte ont. På mig använder de spektrumet, men det är med massor av glidslem och sedan en topsliknande grej att ta själva provet med. Vid något tillfälle har de nypt av en liten bit, och det känns inte särskilt mycket mer det.

Det tar ungefär två minuter, andas med magen. Jag har fått klä av mig bakom ett skynke, hoppa upp i stolen, skreva, in med grejorna, ut med grejorna - färdigt. Jag ser gärna att de gör en undersökning samtidigt, så är jag av med det också på ett besök. Ofta känner de att allt är som det ska, och det hinns med på de två minuterna.