Byta psykolog?

Jag har gått 11 gånger hos den nya psykologen. Under tiden har i princip inget blivit bättre, mer än att jag klarar av att borsta tänderna nu. Men jag får fortfarande panik av saker jag hör eller av andra småsaker. Det är inte rimligt att reagera som jag gör och jag har inte lärt mig att reagera rimligare med den psykolog jag går hos. Jag har sagt detta till hen, men hen tyckte massor hade blivit bättre. Vad har blivit bättre? Bara tandborstningen vad jag vet. Hen bad mig skriva upp saker under veckan mellan våra möten om saker som blivit bättre, men jag kommer inte på något alls.

Och med tanke på att man inte får mer än absolut max 40 gånger så känns det som läge att byta. Haken är bara att jag då måste åka hela vägen ända in till stan för terapi. Det finns nämligen ingen annan terapeut på orten där jag bor. Och hur kul är det att sätta sig i bilen efter terapin när man kanske är uppe i varv och mår dåligt? Räknar liksom med det.

Jävla skitfobi. Panik och illamående var och varannan dag. Får väl dras med skiten tills jag dör.

 

[Wille]

Folk har ju fobier mot precis allt möjligt i hela världen från fåglar,bananer och trånga utrymmen till blod men själva MEKANIKEN hur man arbetar med fobier skiljer sig nog inte på exakt vad man är hängt upp sig på och fått en fobi emot.
Dom tekniker du lär dig för att jobba med en fobi kommer hjälpa dig i ditt jobb med andra fobier.

Jag tänker också att lärande sällan är linjärt, det är inte så att man utvecklas exakt lika mycket varje gång man gör något utan att det kommer i olika trappsteg som i sig kan vara olika svåra.
Så att du utvecklats i en viss takt träff 1-11 säger väldigt lite om hur du ska utvecklas träff 11 -20.

Jag har tex gått en kurs där man jobbar på att göra vissa saker som kräver en hel del fysisk teknik, jag har pratat med fler än jag som nån gång i mitten i kursen nästan bryter ihop och håller på att ge upp eftersom man får mental hjärnsmälta och plötsligt inte kan saker göra saker man kunde INNAN kursen, men kommer man över den biten så blir det mycket bättre efter kursen.

Skillnaden mellan blodfobi och andra fobier är att man kan svimma av blodfobin. Det försvårar det hela.

 

[hundtant]

Att nästan svimma är verkligen det hemskaste som kan hända. Det är så fruktansvärt otäckt och hemskt. Man mår så dåligt, har ingen kontroll och det känns som om man ska dö. För mig är det verkligen en stor katastrof att hamna i det läget. Att nästan svimma är en skräckupplevelse.

Ja, jag vet ju det. Och det är naturligtvis en jättejobbig upplevelse. Det terapin kan hjälpa dig med att avdramatisera svimningar, att inte betrakta det som så farligt - och att inse att du ju faktiskt inte svimmar. Du har inte svimmat särskilt många gånger, tror jag.

 

[Wille]

Ja, jag vet ju det. Och det är naturligtvis en jättejobbig upplevelse. Det terapin kan hjälpa dig med att avdramatisera svimningar, att inte betrakta det som så farligt - och att inse att du ju faktiskt inte svimmar. Du har inte svimmat särskilt många gånger, tror jag.

Tillräckligt många gånger. Och det är minst lika hemskt att nästan svimma som att svimma på riktigt.

 

[Tora]

Jag kunde inte låta bli att googla lite om blodfobi. Hade inte en aning om att det skiljde sig så på blodfobi och annan fobi. Intressant.
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/21VEEx/blod-sa-nagon-och-asa-svimmade
(Vet att Aftonbladet inte är världens bästa källa men tyckte det var förklarat på ett bra och enkelt sätt här).

 

[hundtant]

Tillräckligt många gånger. Och det är minst lika hemskt att nästan svimma som att svimma på riktigt.

Det terapin kan hjälpa dig med är att inte se det där som det omedelbara svaret. Jag skriver ett långt inlägg och du svarar kort med det som du skrivit många gånger: svimma är jättehemskt. Terapin kan hjälpa dig med att varje gång du tänker "svimma är jättehemskt" bryta den tankebanan - men då kan du inte ha förväntningen att terapin ska få dig helt sluta reagera med hur hemskt det vore att svimma. Målet behöver vara att du ska kunna hantera den tanken när den kommer.

 

[Motacilla]

Om du TS ursäktar en ofin fråga, så vad är det mer exakt som du tycker är så obehagligt med att svimma?

Jag har svimmat ganska många gånger i mitt liv av olika anledningar och jag ser det faktiskt inte som så dramatiskt. Alltså det är ju lite obehagligt när man känner "here we go again" men samtidigt är man ju avtuppad nån sekund eller så och sedan tillbaka på banan igen. Det är inte hela världen tänker jag.

Är det kontrollförlusten du tycker är obehaglig?
Då kanske du _egentligen_ borde jobba på ditt kontrollbehov.

 

[Wille]

Om du TS ursäktar en ofin fråga, så vad är det mer exakt som du tycker är så obehagligt med att svimma?

Jag har svimmat ganska många gånger i mitt liv av olika anledningar och jag ser det faktiskt inte som så dramatiskt. Alltså det är ju lite obehagligt när man känner "here we go again" men samtidigt är man ju avtuppad nån sekund eller så och sedan tillbaka på banan igen. Det är inte hela världen tänker jag.

Är det kontrollförlusten du tycker är obehaglig?
Då kanske du _egentligen_ borde jobba på ditt kontrollbehov.

Det känns som om man ska dö. Allt susar, omvärlden försvinner, man svettas floder, man mår illa. Det är verkligen jättehemskt. Klarar inte av det.

 

[Grazing]

Det känns som om man ska dö. Allt susar, omvärlden försvinner, man svettas floder, man mår illa. Det är verkligen jättehemskt. Klarar inte av det.

Låter mer som en panikattack tycker jag. Om du tar kontroll över rädslan för att svimma så kanske det är lättare att jobba med fobier sedan..

 

[Wille]

Låter mer som en panikattack tycker jag.

Nej, verkligen inte. Kroppen är ju helt kaputt och blodtrycket sjunker drastiskt. Men så klart att det orsakar ångest. Men en ren ångestattack orsakar inte de där symptomen. Skillnaden är rätt stor faktiskt.

 

[Grazing]

Nej, verkligen inte. Kroppen är ju helt kaputt och blodtrycket sjunker drastiskt. Men så klart att det orsakar ångest. Men en ren ångestattack orsakar inte de där symptomen. Skillnaden är rätt stor faktiskt.

Nja, alltså man kan tuppa av av panikattacker också. Svimma kan man göra av många anledningar. Ångest och stress är inte konstigt att svimma av och rädslan för att svimma förstärker ju ångesten väldigt mycket.

Svimningen i sej självt orsakar inte det du beskriver, inte min erfarenhet iallafall. Däremot så orsakar en panikattack det du beskriver. Känslan av att man dör är ganska så vanligt att känna när man får en panikattack.

 

[Wille]

Nja, alltså man kan tuppa av av panikattacker också. Svimma kan man göra av många anledningar. Ångest och stress är inte konstigt att svimma av och rädslan för att svimma förstärker ju ångesten väldigt mycket.

Svimningen i sej självt orsakar inte det du beskriver, inte min erfarenhet iallafall. Däremot så orsakar en panikattack det du beskriver. Känslan av att man dör är ganska så vanligt att känna när man får en panikattack.

Du behöver inte tala om för mig vad jag upplever. För mig är skillnaden stor mellan en panikattack och en svimning. Och jag har som sagt upplevt båda. Många gånger.

 

[Wille]

Ingen här verkar fatta vilket trauma det var för mig att svimma på vårdcentralen som barn när prov skulle tas. Jag hade heller ingen trygg person med mig på vc. Den som var med mig var min misshandlande pappa.