Hej!
Jag skrev ett inlägg för ett år sedan om detta och sökte svar, utan resultat, tänkte prova igen eftersom vi och veterinärer börjar ha slut på idéer.
Jag har ett islandssto på 13 år, som får återkommande bulor/bubblor på bakdelen. Det börjar med att bulorna först är mjuka och små. Därefter växer bulan, och ett litet område på bulan börjar flaga och klia. Just före bulan spricker, blir den stenhård och jättesjuk (man får inte röra området), vilket antagligen beror på att det spänner/trycker så. Sedan spricker bulan (där som det har flagat), och ut kommer tjock gul-orange vätska. När bulan har spruckit är den inte längre sjuk, bulan minskar och såret läker fint så fort det har slutat komma ut vätska. Så tar det kanske en-två månader, förrän där är en ny bula igen och samma process börjar om på nytt. Bulorna kan dyka upp på lite olika ställen, men håller sig ändå alltid till vänstra bakdelen. Vi har haft flera olika veterinärer som undersökt henne, och som i sin tur har konsulterat universitetdjursjukhusen. Ingen har tidigare stött på något liknande. Man har tagit vävnadsprover och ultrat området, men ingenting har hittats. En veterinär trodde på mask, så hästen fick en stark avmaskningskur, men det hjälpte helt tydligt inte eftersom här är vi igen. Hon har inte ont eller lider av det, annat än just när bulan ska spricka.
Kan tillägga att detta började ett par månader efter att hon stått på klinik i två dygn pga kolik, vilket fick oss ett tag att misstänka att det är något hon smittats eller blivit exponerad för där. Men det verkar inte smittsamt, eftersom det inte spridit sig till andra delar av hennes kropp, och inte heller till vår andra häst. Veterinärerna på kliniken i fråga hade aldrig sett något sånt här tidigare.
Vi börjar vara helt rådlösa. Den enda idén jag har just nu är en extrem variant av regnskålla, eftersom det ser lite ut som det när det flagar, och de större bulorna uppkommer av någon anledning oftast på vintern. Jag har dock inte hört om att regnskållor blir så här extrema. Om någon har ens en liten idé om vad det skulle kunna vara hon har, får ni jättegärna dela med er!
Jag lägger bilder nedan (varning för lite äckliga sårbilder) på hur det ser ut när det spricker och vätska kommer ut, samt hur det ser ut före och efter det har spruckit.
Mvh. Sara
Jag skrev ett inlägg för ett år sedan om detta och sökte svar, utan resultat, tänkte prova igen eftersom vi och veterinärer börjar ha slut på idéer.
Jag har ett islandssto på 13 år, som får återkommande bulor/bubblor på bakdelen. Det börjar med att bulorna först är mjuka och små. Därefter växer bulan, och ett litet område på bulan börjar flaga och klia. Just före bulan spricker, blir den stenhård och jättesjuk (man får inte röra området), vilket antagligen beror på att det spänner/trycker så. Sedan spricker bulan (där som det har flagat), och ut kommer tjock gul-orange vätska. När bulan har spruckit är den inte längre sjuk, bulan minskar och såret läker fint så fort det har slutat komma ut vätska. Så tar det kanske en-två månader, förrän där är en ny bula igen och samma process börjar om på nytt. Bulorna kan dyka upp på lite olika ställen, men håller sig ändå alltid till vänstra bakdelen. Vi har haft flera olika veterinärer som undersökt henne, och som i sin tur har konsulterat universitetdjursjukhusen. Ingen har tidigare stött på något liknande. Man har tagit vävnadsprover och ultrat området, men ingenting har hittats. En veterinär trodde på mask, så hästen fick en stark avmaskningskur, men det hjälpte helt tydligt inte eftersom här är vi igen. Hon har inte ont eller lider av det, annat än just när bulan ska spricka.
Kan tillägga att detta började ett par månader efter att hon stått på klinik i två dygn pga kolik, vilket fick oss ett tag att misstänka att det är något hon smittats eller blivit exponerad för där. Men det verkar inte smittsamt, eftersom det inte spridit sig till andra delar av hennes kropp, och inte heller till vår andra häst. Veterinärerna på kliniken i fråga hade aldrig sett något sånt här tidigare.
Vi börjar vara helt rådlösa. Den enda idén jag har just nu är en extrem variant av regnskålla, eftersom det ser lite ut som det när det flagar, och de större bulorna uppkommer av någon anledning oftast på vintern. Jag har dock inte hört om att regnskållor blir så här extrema. Om någon har ens en liten idé om vad det skulle kunna vara hon har, får ni jättegärna dela med er!
Jag lägger bilder nedan (varning för lite äckliga sårbilder) på hur det ser ut när det spricker och vätska kommer ut, samt hur det ser ut före och efter det har spruckit.
Mvh. Sara
