Bruce är stressad

[Voeux]

Min 10-åriga dvärgpinscher hanterar inte sitt nya liv i småbarnsfamilj så väl, utan visar tecken på stress. Han är skrälligare än vanligt, slickar på sina tassar eller på oss när barnen skriker eller gråter, rotar i väskor efter saker att tugga på. Han har även väldigt svårt att gå undan utan ska ligga i knät på oss, så även om vi har ett stort hus och bäddar år honom på avskilda platser så forcerar han sig fram mitt i smeten när det leks på golvet och ska absolut in i famnen. Även om han har en bädd uppe på ett bord 2 meter bort. När barnen sover går han längst mina ben som en svans och kan inte lägga sig ner om jag inte sitter i soffan. Nu när jag hållit på med en väggmålning har han svassat fram och tillbaks i hallen tills jag lägger en bädd vid mina fötter, då lägger han sig där. Han har även en magkatarr som kom innan barnen som vi försöker hålla i schack med probiotika och veterinärfoder, men jag är rädd att den inte mår så värst mycket bättre av denna stress.

Jag har givetvis funderat mycket på om han skulle ha det bättre hos någon annan. Men han är gammal, och sjuk, och lite speciell på sina sätt. Jag vill nog inte omplacera honom till någon jag inte känner, även om någon ens skulle vilja ta sig an honom. Just nu pågår dialog med mitt ex om vi kanske ska göra varannan vecka framöver, eller dylikt. Exet bor ensam och lever ett lugnt liv, men har psykisk sjukdom som gör att det är svårt att ha fullt ansvar för ett djur. Men han har det bra där, såklart.

Men min fråga är då, hur kan jag göra det bättre för honom här hemma? Han har som sagt alltid platser att gå undan på, men gör det inte. Han är aldrig ensam med barnen utan vi är alltid med och håller undan dem om det blir för mycket. Tyvärr har det blivit lite för lite motion och stimulans utanför hemmet på sistone, skulle det kunna hjälpa tro? Andra tips?

 

[Roheryn]

Kan Bruce få egentid med dig när din partner har barnen? Gå en promenad, göra någon aktivitet som han tycker om och där du fokuserar bara på honom? Jag tänker inte timmevis (vet att du har "mycket" med två små barn osv), utan kanske en halvtimme åt gången några dagar i veckan?

Och i övrigt - när han "är i familjen" så att säga - så verkar han ju inte intresserad av att gå undan, utan vill vara med. Kan ni låta honom söka godis/mat i närheten av er samtidigt som barnen leker? Ge något att tugga på som håller honom sysselsatt men ändå nära? Kong med djupfryst mat i, kanske (går ju att fixa även med veterinärfodret)?

Funkar det att ta med både barnen och Bruce på promenad? I så fall kan det kanske hjälpa upp bristen på motion som du nämner, utan att någon annan behöver ha barnen?

 

[Voeux]

Kan Bruce få egentid med dig när din partner har barnen? Gå en promenad, göra någon aktivitet som han tycker om och där du fokuserar bara på honom? Jag tänker inte timmevis (vet att du har "mycket" med två små barn osv), utan kanske en halvtimme åt gången några dagar i veckan?

Och i övrigt - när han "är i familjen" så att säga - så verkar han ju inte intresserad av att gå undan, utan vill vara med. Kan ni låta honom söka godis/mat i närheten av er samtidigt som barnen leker? Ge något att tugga på som håller honom sysselsatt men ändå nära? Kong med djupfryst mat i, kanske (går ju att fixa även med veterinärfodret)?

Funkar det att ta med både barnen och Bruce på promenad? I så fall kan det kanske hjälpa upp bristen på motion som du nämner, utan att någon annan behöver ha barnen?

Tack för jättebra tips! Vi går en del bara han och jag, annars hänger han med när jag går med barnvagnen. Men han blir orolig och börjar pipa om vi stannar, så på sommarhalvåret tycker jag det är lite tufft eftersom vi ofta ”driver omkring” då. Går en bit, leker ett tag, äter en glass i solen osv. Då står han och trampar och piper. Nu när vädret är sämre är det oftast så att vi traskar på i jämnt tempo och då pinnar han på alldeles utmärkt!

Bra påminnelse med tuggben, det är ju toppen för att komma ner i varv. Nu med hans mage har jag inte vågat testa så mycket nytt utöver veterinärfodret. Men jag ska nog ta tag i att testa mig fram med något skonsamt som han kan tugga på. Vore bra för hans gamla tänder också.

 

[Praefatio]

Tack för jättebra tips! Vi går en del bara han och jag, annars hänger han med när jag går med barnvagnen. Men han blir orolig och börjar pipa om vi stannar, så på sommarhalvåret tycker jag det är lite tufft eftersom vi ofta ”driver omkring” då. Går en bit, leker ett tag, äter en glass i solen osv. Då står han och trampar och piper. Nu när vädret är sämre är det oftast så att vi traskar på i jämnt tempo och då pinnar han på alldeles utmärkt!

Bra påminnelse med tuggben, det är ju toppen för att komma ner i varv. Nu med hans mage har jag inte vågat testa så mycket nytt utöver veterinärfodret. Men jag ska nog ta tag i att testa mig fram med något skonsamt som han kan tugga på. Vore bra för hans gamla tänder också.

Horn har varit skonsamt för min hund. Älghorn och rådjurshorn är lite mjukare (bra för hundar som inte är superstarka i käkarna) och renhorn är hårdare. Kan verkligen rekommendera att testa det!

 

[dobbis]

Horn har varit skonsamt för min hund. Älghorn och rådjurshorn är lite mjukare (bra för hundar som inte är superstarka i käkarna) och renhorn är hårdare. Kan verkligen rekommendera att testa det!

Jag köpte ett zådant ben ,zvindyrt, hundarna zkyr det zom pezten

 

[Praefatio]

Jag köpte ett zådant ben ,zvindyrt, hundarna zkyr det zom pezten

Smaken är som baken, både min och min systers hund älskar det. Svindyrt på typ Arken osv, men finns ett ställe som säljer svensktillverkat till bra pris. Gillar hunden det så räcker ett horn i månader.

 

[kolblakkur]

Har du testat något tillskott t.ex Zylkene, Adaptil eller dylikt?

 

[McFlurry]

Tack för jättebra tips! Vi går en del bara han och jag, annars hänger han med när jag går med barnvagnen. Men han blir orolig och börjar pipa om vi stannar, så på sommarhalvåret tycker jag det är lite tufft eftersom vi ofta ”driver omkring” då. Går en bit, leker ett tag, äter en glass i solen osv. Då står han och trampar och piper. Nu när vädret är sämre är det oftast så att vi traskar på i jämnt tempo och då pinnar han på alldeles utmärkt!

Bra påminnelse med tuggben, det är ju toppen för att komma ner i varv. Nu med hans mage har jag inte vågat testa så mycket nytt utöver veterinärfodret. Men jag ska nog ta tag i att testa mig fram med något skonsamt som han kan tugga på. Vore bra för hans gamla tänder också.

Kolla upp om det veterinärfodret finns som burkmat, för då kan du använda det i tex en Kong som du sen fryser in. Så gjorde jag till min Zvante som åt veterinärfoder (pga urinsten)

Tillägg: online brukar det bara gå att köpa paket med många burkar veterinärfoder, men iaf på Malmö djursjukhus gick det att köpa styckvis så förhoppningsvis gäller det andra djursjukhus/veterinärstationer också.

 

[Rugge]

Förstår att han blir stressad. Han har ju levt många år utan småbarnslivet, så det har ju blivit en enorm omställning.
Och rimligen har du också ändrat ditt sätt emot honom, omedvetet.
Kanske kan vara läge att ta hjälp av någon som kan komma hem och ge lite tips på övningar och även när det är rätt eller fel att ge honom uppmärksamhet.

Det kan ju förstärka hans stress med uppmärksamhet vid fel tillfälle eller sinnesstämning.

Jag tänker att det kanske inte hade varit helt fel att sätta lite gränser för honom, såsom att han får lära sig "gå och lägg dig" för att hjälpa honom att lugna ner sig och komma ner i varv, istället för att du låter honom svansa efter dig.
Att inte ge honom uppmärksamhet när han ska trycka sig upp i centrum, utan ge honom beröm klapp, godis när han är lugn och ligger på "sin" plats.
Kanske också kan hjälpa honom att få ett begränsat utrymme att vara på, vid de tillfällen han blir stressad? och som även kan fungera som en lugna plats när småbarnen blir för på. En liten hage eller något som bara är hans trygga krypin och där han inte kan bli störd.
Här kommer " gå och lägg dig" in i bilden också, för ibland tar det ett tag innan de förstår att de är deras lugna, trygga plats, men när de väl förstått det, brukar det bli en hitt.

 

[Ainon]

Jag kan rekommendera att ge han en egen mysig lagom stor barnfri hage i ett centralt hörn. Har det till hunden och där kan hon verkligen slappna av trots att det är stissigt med barnen. Har fungerat bra till alla våra hundar trots att de helst skulle vilja vara plåster konstant.
I början får man stänga in hunden där och visa att man ska ta det lugnt och att det är ett trevligt ställe där man kan ignorera allt utanför.
Givetvis total förbjudet för barnen att ens röra hagen eller fara med leksaker mot. Det var nog det som tog mest tid att lära in

 

[Fetaost]

Smaken är som baken, både min och min systers hund älskar det. Svindyrt på typ Arken osv, men finns ett ställe som säljer svensktillverkat till bra pris. Gillar hunden det så räcker ett horn i månader.

Wally älskar sitt horn och har haft det i lite över ett år. Men nu tog vi bort det för det är bara en liten stump. Så det har varit prisvärt.

 

[Roheryn]

Som jag väl skrev i en annan tråd @Voeux på temat småbarn och hund, så hade vi när dottern var liten en barngrind mellan kök och vardagsrum. Det var ganska öppen planlösning i det huset, så hunden kunde "vara med" även om han inte var tätt inpå. För min del tyckte jag att passningen var det jobbiga med kombon småbarn och hund - alltså hela tiden ha koll på att barnet inte drog i pälsen, kramades för närgånget eller gjorde något annat som hunden kunde behöva försvara sig mot (han gjorde aldrig någonting, morrade inte ens, men tycker man har skyldighet som förälder o hundägare att inte sätta barn o hund i en situation de inte reder ut). Så när jag inte kunde/ville hålla den kollen när jag t.ex. lagade mat eller gjorde något annat så separerade jag barn o hund med grinden. Funkade utmärkt för oss!

 

[Nepenthe]

Låter väl bra om han kan vara hos ditt ex? Om han trivs där?

 

[Lingon]

När jag var liten var det förbjudet att gå fram till hunden om den ligger ner. Vill hunden umgås med en så kommer den till en. En hunden som vilar fick man ALDRIG gå fram till eller söka kontakt med. Oavsett var i hemmet den låg.

 

[Malibu_Stacy]

Min 10-åriga dvärgpinscher hanterar inte sitt nya liv i småbarnsfamilj så väl, utan visar tecken på stress. Han är skrälligare än vanligt, slickar på sina tassar eller på oss när barnen skriker eller gråter, rotar i väskor efter saker att tugga på. Han har även väldigt svårt att gå undan utan ska ligga i knät på oss, så även om vi har ett stort hus och bäddar år honom på avskilda platser så forcerar han sig fram mitt i smeten när det leks på golvet och ska absolut in i famnen. Även om han har en bädd uppe på ett bord 2 meter bort. När barnen sover går han längst mina ben som en svans och kan inte lägga sig ner om jag inte sitter i soffan. Nu när jag hållit på med en väggmålning har han svassat fram och tillbaks i hallen tills jag lägger en bädd vid mina fötter, då lägger han sig där. Han har även en magkatarr som kom innan barnen som vi försöker hålla i schack med probiotika och veterinärfoder, men jag är rädd att den inte mår så värst mycket bättre av denna stress.

Jag har givetvis funderat mycket på om han skulle ha det bättre hos någon annan. Men han är gammal, och sjuk, och lite speciell på sina sätt. Jag vill nog inte omplacera honom till någon jag inte känner, även om någon ens skulle vilja ta sig an honom. Just nu pågår dialog med mitt ex om vi kanske ska göra varannan vecka framöver, eller dylikt. Exet bor ensam och lever ett lugnt liv, men har psykisk sjukdom som gör att det är svårt att ha fullt ansvar för ett djur. Men han har det bra där, såklart.

Men min fråga är då, hur kan jag göra det bättre för honom här hemma? Han har som sagt alltid platser att gå undan på, men gör det inte. Han är aldrig ensam med barnen utan vi är alltid med och håller undan dem om det blir för mycket. Tyvärr har det blivit lite för lite motion och stimulans utanför hemmet på sistone, skulle det kunna hjälpa tro? Andra tips?

Du har fått bra tips i tråden. Om du/ni behöver avlastning emellanåt så säg till, gulligaste Bruce är alltid välkommen hit där det inte finns barn

 

[Voeux]

Låter väl bra om han kan vara hos ditt ex? Om han trivs där?

Ja, han är där just nu Men behovet bra lösningar hemma också!

 

[Voeux]

När jag var liten var det förbjudet att gå fram till hunden om den ligger ner. Vill hunden umgås med en så kommer den till en. En hunden som vilar fick man ALDRIG gå fram till eller söka kontakt med. Oavsett var i hemmet den låg.

Det är en jättebra regel som vi tillämpar också, men barn 0-2 år tar lite tid på sig att lära sig.

 

[Smulu]

Min moster hade en supersnäll beagle när jag var barn. Hennes platser där vi barn inte fick röra henne var vid matskålen när hon åt, under trappan där hon hade en dyna och i mosters och hennes sambos sovrum där hon hade en sovkorg. Men nog krävdes det tillsyn av oss barn ändå ibland glömde vi oss men det var nog ändå skönt för hunden att veta att här är det lugnare.

 

[Voeux]

Min moster hade en supersnäll beagle när jag var barn. Hennes platser där vi barn inte fick röra henne var vid matskålen när hon åt, under trappan där hon hade en dyna och i mosters och hennes sambos sovrum där hon hade en sovkorg. Men nog krävdes det tillsyn av oss barn ändå ibland glömde vi oss men det var nog ändå skönt för hunden att veta att här är det lugnare.

Jag har tänkt så för Bruce också, men han vill som sagt inte gå undan. Han hänger efter oss oavsett om det är tjo och stimm, även om han blir stressad eller trött. Han är ju vakthund så jag gissar att det beror på det, han vill vara med och hålla koll. På kvällen när barnen sover deckar han i soffan och tycker nog det är superskönt med lugn och ro. Men det där med att hålla koll på allt och alla verkar vara en väldigt starkt instinkt för honom som han inte kan stänga av.

 

[Tonto]

Jag har tänkt så för Bruce också, men han vill som sagt inte gå undan. Han hänger efter oss oavsett om det är tjo och stimm, även om han blir stressad eller trött. Han är ju vakthund så jag gissar att det beror på det, han vill vara med och hålla koll. På kvällen när barnen sover deckar han i soffan och tycker nog det är superskönt med lugn och ro. Men det där med att hålla koll på allt och alla verkar vara en väldigt starkt instinkt för honom som han inte kan stänga av.

Så är min ena hund med ska hela tiden svansa efter, upplever det som ett stressat och osäkert beteende så här är det stenhårt på att man måste gå och lägga sig och vila även om det händer saker, om han inte klarar det själv så stänger jag grinden så att han bara kan vara i ett rum. Det har gjort att han kan ligga och vila även om det är tjo och stim. En stor lättnad för honom.