Nej, men jag tänkte att en veterinär i belgien troligen inte har tåbrodd i åtanke. I stora delar av sverige är ju dessutom enbart traktbrodd det vanligaste
När jag bodde i Sörmland (flyttade till Småland för nio år sen) var det snösulor och fyra brodd på i oktober som sen satt på till i april.
Ja.. Du får väl kolla med din veterinär vad som är värst - att vinkeln blir ändrad eller att glidmomentet försämras. Beroende på det får du avgöra om du ska ha två eller fyra broddar.Det är det jag befarar
Jag tycker det är lite olika mycket snö och vinter beroende på var man bor i Södermanland. Men brodd brukar krävas om hästen är skodd. För hästens skull är det väl bättre med mer snö om den är känslig för bromsat glidmoment. Jag upplever att det var mindre snö då jag bodde längre in i mot Mälaren i Södermanland än då jag bodde närmre Nyköping och där jag bor nu, i Södermanland.
Ja inte lätt. Men vad fint att din häst fick många fina år
.Under hela min och Opals resa resonerade jag som så att han först och främst skulle få vara häst. Jag tror att det var det som räddade honom många gånger, jag har aldrig före eller efter träffat en häst med så mycket livsglädje och arbetsvilja. Som jag saknar honom!Ja inte lätt. Men vad fint att din häst fick många fina år
När min häst fick sin diagnos för tio år sedan, alltså vid tio års ålder så sa den veterinären att han absolut inte kunde gå ut i en hage vid regn och dåligt väder då halkrisken är för stor och för att det är dödens för honom att göra dom där kraftiga inbromsningarna. Till saken hör att han var och fortfarande är otroligt pigg, far ofta runt som en tok i hagen och vill gärna leka. Nu är det ju så att här i Belgien regnar det väldigt ofta och vintern är fuktig och lerig så det alternativet att inte ha honom ute fanns inte. Han skulle inte ha gått att hantera. Så jag konsulterade några andra veterinärer som sa att han visst kan gå i hage om jag är beredd att ta risken. Till saken hör att han blev utdömt att tävla med, fick varken hoppa eller ridas i dressyr så bara promenad ridning.
Vi ändrade helt livsstil, han fick gå i en stor hage med sin box alltid öppen mot hagen så han har gått ut och in som han velat. Och blev skogsmulle, en väldigt pigg sådan! Så i tio har han farit runt som en galning i hagen och inget har hänt förrän för tre veckor sedan. Han halkade och blev blockhalt, stod på tre ben. Jag trodde han brutit benet. Veterinären kom ut och röntgade. Ingen fraktur tack och lov men en rejäl kotledsinflammation. På röntgen ser man en av alla lösa benbitar dingla precis framför leden. Nu efter boxvila och antiinflammatoriskt är han bättre men jag promenerar honom bara till fots. Vi får se om han kommer kunna ridas igen. Jag vill bara ha honom med mig till Sverige nu, och är tacksam om han kan må bra och gå i en hage och gå lite promenader. I Sverige har vi hittat ett stall med en stor hage utan lera (nästan) där han ska gå med en annan häst och stor box på natten.
Tack, ja håller med. Är det så pass dåliga så märks det som sagt i deras tillvaro. Som jag sagt, min häst är 20 men beter sig ofta som han vore fem år. Han får i princip bara hö, och ibland när vi är ute och rider och han får ett anfall då han tror han är en ung hingst så har det hänt att andra ryttare stannat och frågat om jag behöver hjälp och om det är en ung hingst
. Väldigt svårt att få ihop hans energi nivå med hans skador i benen. En nästan omöjlig ekvation. Speciellt på vintern.TackUnder hela min och Opals resa resonerade jag som så att han först och främst skulle få vara häst. Jag tror att det var det som räddade honom många gånger, jag har aldrig före eller efter träffat en häst med så mycket livsglädje och arbetsvilja. Som jag saknar honom!
Jag önskar er all lycka och hoppas att ni ska trivas här i Sverige.
. Förstår du saknar honom 
