Jag hade också jättesvår att förstå. Sen var jag på föreläsning med Lars Roepstoff och fick se höghastighetsfilmade isättningar av hovar på en uppsjö olika underlag. Inklusive med brodd. Sen trodde jag på det - det blev så fantastiskt tydligt när man såg det i slowmotion på film. Trakten tar i först, och den glider en aning om det bara är traktbrodd. Känns inte och syns inte för ögat, men den glider en aning. Sen när "tån fälls ner" (vet inte hur jag ska förklara, hoppas du fattar) så smack, tvärnit. Isättningen av tåbrodden blir en helt annan vinkel än traktbrodden möter underlaget med.
Och faktiskt så när jag haft bara traktbroddat (t ex nu när en nyköpt kom med bara traktbrodd) så man ser i isen små "dragspår" efter brodden. De syns sällan (kan göra om det är jäkligt hal is) med fyrbroddat faktiskt, där är det "rena" broddislag.
Sen, jag tar vilken dag som helst det stummare islaget än att de halkar och slår ihjäl sig, kortar och spänner sig för de slinter i frånskjutet etc. Men vissa hästar (t ex damen med känsliga kotor och som gick tåriktad etc) så låter jag bli tåbrodda så långt det går, och sätter gärna en storlek mindre brodd i tån för att försöka balansera upp så gott det går. Varken slå ihjäl sig eller mörda kotorna.
Men enkelt förklarat så när tåbrodden slår i och stoppar så hade det inte stoppat än om det bara varit traktbrodd.