Borta föralltid

Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre än mig och nu är hon D Ö D.
Vi var inte som jätte nära kompisar men hon var en av väldigt några från hemma som jag fort farande hade LITE kontakt med. Och vi um gicks ganska så mycket när vi var mindre och sjöng i samma kör gick i samma grupp i kyrkan och såna saker. Så hon var ungefär som mina kusiner i hur våran relation var. Liksom att hon bara var där hon bara fanns inte jätte nära men ändå som en själv klar person.
Och nu bara är hon borta. Och detenda som jag kan tänka är bara TÄNK OM JAG VISSTE Tänk om jag bara hade haft en pytte liten aning så hade jag försökt göra ALLT för att hon bara skulle känna sig pytte lite mindre ensam iallafall
Och jag bara önskar så JÄVLA mycket att jag kunde få enenda chans att bara skriva nånting till henne enenda gång till Bara att jag saknar henne eller bara NÅNTING!!
Och SNÄLLA kan jag bara få slippa tjafs i denhär tråden SNÄLLA!! Jag vill INTE ha massa tjafs jag vill INTE få massa skit. Bara läs inte då men SNÄLLA kan ni låta bli att skriva neggativa saker? Jag VILL kunna ha den öppen för kommentarer OM nån trotsallt skulle vilja skriva nånting snällt eller visa pytte lite med känsla. Det är INTE samma sak som att jag skriver här ISTÄLLET FÖR att prata med personal eller mamma eller pappa och det är INTE att andra ska hanntera mina känslor eller whatever detenda det är är att jag villfp skriva av mig och ha iallafall en pytte liten möjlig het att få exi stera bara. kan jag snälla fp göra det?

 

[Fjordfrälst]

 

[Islandshästryttare]

Livia vad otroligt sorgligt att höra förstår att du är otroligt ledsen. Jag hoppas Voffi kan ge dig lite tröst och att du på något sätt kan ha en minnesstund för henne. Det är viktigt för att kunna komma vidare i sorgen. Många varma kramar @LiviaFilippa ta hand om dig.

 

[manda]

Så oerhört sorgligt @LiviaFilippa. Jag beklagar det som hänt och att du inte visste i förväg. Ibland går det att träffas i drömmen eller i ens eget hjärta för att säga saker som inte får lämnas osagda. Hjärtana är ibland på något konstigt sätt större än orden och livet så de kan träffas ändå, kanske inte i ”verkligheten” men i andra tillstånd som dröm eller sömn, eller vid ett tänt ljus eller hur du gjorde för din fina Bella, även om personen inte lever längre.

Och om det inte blir så, så hoppas jag att du har tröstande två- och fyrbeningar runt dig som bara finns och vet om att du finns och att det gör att tiden går tills det kommer små uthärdliga stunder igen. Det är okej att sörja även om man inte varit jättenära! Ni har kanske en annan närhet med delade erfarenheter på något sätt som gör att det berör starkt.

 

[cirkus]

Så oerhört sorgligt och ofattbart
Jag tycker verkligen att du ska få kunna skriva av dig om DINA känslor utan tjafs.

Att få sörja och sakna. Och undra och vilja ha gjort nåt är de självklara känslorna som en empatisk person måste få utlopp för.

 

[Grazing]

Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre än mig och nu är hon D Ö D.
Vi var inte som jätte nära kompisar men hon var en av väldigt några från hemma som jag fort farande hade LITE kontakt med. Och vi um gicks ganska så mycket när vi var mindre och sjöng i samma kör gick i samma grupp i kyrkan och såna saker. Så hon var ungefär som mina kusiner i hur våran relation var. Liksom att hon bara var där hon bara fanns inte jätte nära men ändå som en själv klar person.
Och nu bara är hon borta. Och detenda som jag kan tänka är bara TÄNK OM JAG VISSTE Tänk om jag bara hade haft en pytte liten aning så hade jag försökt göra ALLT för att hon bara skulle känna sig pytte lite mindre ensam iallafall
Och jag bara önskar så JÄVLA mycket att jag kunde få enenda chans att bara skriva nånting till henne enenda gång till Bara att jag saknar henne eller bara NÅNTING!!
Och SNÄLLA kan jag bara få slippa tjafs i denhär tråden SNÄLLA!! Jag vill INTE ha massa tjafs jag vill INTE få massa skit. Bara läs inte då men SNÄLLA kan ni låta bli att skriva neggativa saker? Jag VILL kunna ha den öppen för kommentarer OM nån trotsallt skulle vilja skriva nånting snällt eller visa pytte lite med känsla. Det är INTE samma sak som att jag skriver här ISTÄLLET FÖR att prata med personal eller mamma eller pappa och det är INTE att andra ska hanntera mina känslor eller whatever detenda det är är att jag villfp skriva av mig och ha iallafall en pytte liten möjlig het att få exi stera bara. kan jag snälla fp göra det?

Det är fruktansvärt när sånt händer, man ska aldrig ta någon för givet har jag lärt mig iallafall. Ändå är det är så lätt att göra. Det behöver pratas mer om självmord och risker och vad man ska hålla koll på.

 

[LiviaFilippa]

Livia vad otroligt sorgligt att höra förstår att du är otroligt ledsen. Jag hoppas Voffi kan ge dig lite tröst och att du på något sätt kan ha en minnesstund för henne. Det är viktigt för att kunna komma vidare i sorgen. Många varma kramar @LiviaFilippa ta hand om dig.

Jag SKA vara med på hennes be gravning. Jag vet inte när den kommer bli eller hur det går att lösa det men det är heltenkelt inget annat val utan jag SKA vara med på den.

 

[LiviaFilippa]

Så oerhört sorgligt @LiviaFilippa. Jag beklagar det som hänt och att du inte visste i förväg. Ibland går det att träffas i drömmen eller i ens eget hjärta för att säga saker som inte får lämnas osagda. Hjärtana är ibland på något konstigt sätt större än orden och livet så de kan träffas ändå, kanske inte i ”verkligheten” men i andra tillstånd som dröm eller sömn, eller vid ett tänt ljus eller hur du gjorde för din fina Bella, även om personen inte lever längre.

Och om det inte blir så, så hoppas jag att du har tröstande två- och fyrbeningar runt dig som bara finns och vet om att du finns och att det gör att tiden går tills det kommer små uthärdliga stunder igen. Det är okej att sörja även om man inte varit jättenära! Ni har kanske en annan närhet med delade erfarenheter på något sätt som gör att det berör starkt.

Jag vet inte om jag tror att man kan som träffas så eller ifall man bara är död och borta och inget. Men o avsett så känns det inte som att det spelar nån roll för jag skulle ju ha sagt saker INNAN

 

[nejlica]

Så otroligt sorgligt, jag beklagar din förlust!

 

[LiviaFilippa]

Det är fruktansvärt när sånt händer, man ska aldrig ta någon för givet har jag lärt mig iallafall. Ändå är det är så lätt att göra. Det behöver pratas mer om självmord och risker och vad man ska hålla koll på.

Ja jag håller VERKLIGEN med om det! Men många är sååå rädda för att ihuvud taget nämna det och då blir det som ännu mera o möjligt att prata om ifall man har såna tankar.
Jag VET ju inte för att INGEN visste men TÄNK OM det hade varit mera okej att prata om sånt och inte så tabu lagt och att man bara ska vara tyst om det. Då kanske hon hade kunnat säga det till nån och inte varit så ensam och kanske kunde ha fått hjälp och fort farande levt

 

[Sirap]

Genom alla dödsfall jag varit med om i livet, så har det nästan alltid funnits någonting jag ångrar. Man känner sig nästan aldrig tillräcklig när någon dör. Man önskar att man hade gett dem mer tid, att man skulle ha sagt vissa saker, gjort vissa saker etc. Tyvärr går det ju inte att ändra på något i efterhand och när någon dött känns det så slutgiltigt - just att det är för sent liksom. Man får verkligen försöka att inte klandra sig själv för mycket. Livet händer liksom och man kan inte finnas där för alla jämt, även om man skulle önska det. Man får försöka förlika sig med det och finna ro i att man bryr sig om dem och älskar dem i sitt hjärta.

 

[LiviaFilippa]

Genom alla dödsfall jag varit med om i livet, så har det nästan alltid funnits någonting jag ångrar. Man känner sig nästan aldrig tillräcklig när någon dör. Man önskar att man hade gett dem mer tid, att man skulle ha sagt vissa saker, gjort vissa saker etc. Tyvärr går det ju inte att ändra på något i efterhand och när någon dött känns det så slutgiltigt - just att det är för sent liksom. Man får verkligen försöka att inte klandra sig själv för mycket. Livet händer liksom och man kan inte finnas där för alla jämt, även om man skulle önska det. Man får försöka förlika sig med det och finna ro i att man bryr sig om dem och älskar dem i sitt hjärta.

Jag tror att det är så himla jobbigt för att jag inte ens visste att hon mådde så dåligt Och att jag vet VÄLDIGT bra hur det känns att inte ha NÅN vän som man kan prata med om endel saker och hur mycket det kan be tyda och hur mycket om givningen kan på verka. Så det blir som extra extra starkt för att jag kan fatta väldigt mycket hur hon an tagligen kände Och därför så VET jag att om jag bara hade vetat så hade jag gjort exakt ALLT jag kunde för att iallafall stötta henne det minstalilla jag kunde och iallafall göra NÅNTING. Inte bara sitta och inte veta nånting och bara ta förgivet att hon ungefär alltid skulle finnas.

 

[Blyger]

Jag beklagar

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte ens vad man ska ha för kläder på en be gravning. Eller jo jag vet att man ska ha svarta eller mörka kläder ifall inte den ville nåt speciellt. Men liksom jag har iprincip alltid bara mjukisar eller leggings och en hoodie men man ska väl vara mera väl klädd på en be gravning?
Och min rullstol är liksom en jätte stark färg det kanske är helt respekt löst på en be gravning?
FÅR vemsomhelst komma på en be gravning eller bara dom som kände den? Eller ifall nån som kände den vill eller be höver att nån är med som ett stöd för den brukar det vara okej isåfall?

 

[Sirap]

Jag tror att det är så himla jobbigt för att jag inte ens visste att hon mådde så dåligt Och att jag vet VÄLDIGT bra hur det känns att inte ha NÅN vän som man kan prata med om endel saker och hur mycket det kan be tyda och hur mycket om givningen kan på verka. Så det blir som extra extra starkt för att jag kan fatta väldigt mycket hur hon an tagligen kände Och därför så VET jag att om jag bara hade vetat så hade jag gjort exakt ALLT jag kunde för att iallafall stötta henne det minstalilla jag kunde och iallafall göra NÅNTING. Inte bara sitta och inte veta nånting och bara ta förgivet att hon ungefär alltid skulle finnas.

Jag förstår det. Men... du visste inte och det är inget du kan klandra dig själv för i efterhand. För du vet att om du hade vetat, så hade du funnits där för henne. Du får försöka låta den insikten vara tillräcklig. Förstår att det är svårt.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår det. Men... du visste inte och det är inget du kan klandra dig själv för i efterhand. För du vet att om du hade vetat, så hade du funnits där för henne. Du får försöka låta den insikten vara tillräcklig. Förstår att det är svårt.

Nej jag vet. Men det är bara svårt ändå. Och jag blir frusterad och får massa ångest för att man inte KAN veta sånt och för hur världen är liksom

 

[manda]

Jag vet inte om jag tror att man kan som träffas så eller ifall man bara är död och borta och inget. Men o avsett så känns det inte som att det spelar nån roll för jag skulle ju ha sagt saker INNAN

Din tro och hur du känner är såklart det viktigaste i din sorg. Det blir naturligt och självklart att sörja allt det du velat säga och göra för personen. Lika naturligt som att sörja att hen är borta för alltid.

 

[Nox]

Jag vet inte ens vad man ska ha för kläder på en be gravning. Eller jo jag vet att man ska ha svarta eller mörka kläder ifall inte den ville nåt speciellt. Men liksom jag har iprincip alltid bara mjukisar eller leggings och en hoodie men man ska väl vara mera väl klädd på en be gravning?
Och min rullstol är liksom en jätte stark färg det kanske är helt respekt löst på en be gravning?
FÅR vemsomhelst komma på en be gravning eller bara dom som kände den? Eller ifall nån som kände den vill eller be höver att nån är med som ett stöd för den brukar det vara okej isåfall?

Familjen kan önska att ha det mindre, men vem som helst får komma, särskilt om det är stöd till någon. Vad gäller kläder så ta vad du känner dig bekväm med, när det är unga önskar ibland familjen att man ska ha ljusare färger, annars är ju svart det man brukar ha. Ingen kommer ha synpunkter på färgen på din rullstol, lovar!
Fattar att det är skitjobbigt nu. Och förstår verkligen behovet att skriva av sig. Frustrationen när det är så svårt att acceptera hur läget är, vad man skulle velat gjort och sagt och nu är det för sent, kämpar med det hela tiden själv efter att samma sak hände med en familjemedlem. Man får försöka vila i att alla sörjer på sina sätt och det är okej.

 

[Sirap]

Nej jag vet. Men det är bara svårt ändå. Och jag blir frusterad och får massa ångest för att man inte KAN veta sånt och för hur världen är liksom

Ja, det är inte lätt. Men vissa saker får man försöka att bara landa i och inse att man bara är människa och att livet och världen är som den är. Ingen kan göra allt.

 

[LiviaFilippa]

Ja, det är inte lätt. Men vissa saker får man försöka att bara landa i och inse att man bara är människa och att livet och världen är som den är. Ingen kan göra allt.

Nej jag vet. Och jag hatar att världen är som den är!