Börjar bli gammal i förtid

Jag är inte alls lika smidig längre som jag alltid har varit. Vet inte om det kan skyllas på min övervikt eller att jag helt enkelt blivit äldre och stelare. Går jag ut nu så har jag broddar på skorna och ändå går jag försiktigt. Tantvarning på det liksom. Och jag vet inte om jag skulle kunna ta mig upp på en häst längre. Och skulle jag det så skulle jag nog vara rädd för att ramla av. Tycker att åldrandet kom fort mellan 40 och 50. Tycker det inte var länge sen jag red för fullt, åkte i backen då och då, men borstade av mig och hoppade upp igen. Där är jag nog inte längre. Tycker jag fått svårare att få på mig sockorna. När jag reser mig från stolen så är jag också så mycket stelare än förut. Och något som också blivit besvärlig är faktiskt att torka sig efter nummer två på toa. Mina armar är korta och jag lyckas inte längre flexa ryggen ordentligt så jag når obehindrat. Detta innebär att jag får stretcha en del när detta moment ska utföras. Då når jag nätt och jämt. Fasar för hur det kan tänkas bli när jag blir ännu äldre. Tänk om jag kommer till stadiet då jag inte kan själv? Vad händer då? Får jag sitta i timtal på toa innan någon kommer och hjälper mig? Kan ju liksom inte schemalägga det där.

Jag börjar fundera på något kosttillskott för att bli smidigare. Vet inte riktigt vad jag ska leta efter. Och så borde jag banne mig gå ner i vikt också. Vill ha tillbaka min kropp som den var för 10 år sedan.

 

[LECH]

Jag tror faktiskt att övningar för att öva upp rörligheten funkar bättre än något piller. Är själv den stela typen och har alltid varit och jag har kommit till insikt om att jag borde röra mig mer, inte som i att ut och gå utan stretcha.

 

[bettysmatte]

Jag tror faktiskt att övningar för att öva upp rörligheten funkar bättre än något piller. Är själv den stela typen och har alltid varit och jag har kommit till insikt om att jag borde röra mig mer, inte som i att ut och gå utan stretcha.

Håller med. Yoga funkar mycket bra för att bli smidig/behålla smidighet, tycker jag. Jag borde verkligen komma igång med det igen!

 

[Wille]

Att börja stretcha eller yoga blir ytterligare en sån där jobbig grej som jag inte kommer klara av att göra regelbundet. Har liksom försökt förr.

 

[Stefffie]

Jag har last en del av dina tradar och dagboksinlagg tidigare Willie, men inte svarat forut (tror jag/), men mitt intryck ar litegrann att du sager att du inte kan gora nagot (typ fa ett jobb/jobba heltid?), och sedan ett par manader senare sa har du gjort det.
Jag tror darfor att du kommer lyckas fa in lite yoga, vardagsstretchning eller nagon annan losning inom de narmaste manaderna ocksa

 

[Sel]

Jag tänker att det är lite naturligt att bli stelare med åldern men att helt vanlig rörelse är den enklaste och naturligaste boten. Det behöver inte vara övningar - bege dig ut och gå istället om det känns lättare? Jag har själv absolut noll tålamod för yoga och stretching men kan gärna gå i skogen och göra annat fysiskt.
Du hanterar ju redan ved och grejar, och snart är det dags att börja med lite trädgårdspyssel ute tänker jag.

 

[Wille]

Jag har last en del av dina tradar och dagboksinlagg tidigare Willie, men inte svarat forut (tror jag/), men mitt intryck ar litegrann att du sager att du inte kan gora nagot (typ fa ett jobb/jobba heltid?), och sedan ett par manader senare sa har du gjort det.
Jag tror darfor att du kommer lyckas fa in lite yoga, vardagsstretchning eller nagon annan losning inom de narmaste manaderna ocksa

Jag jobbade heltid på bekostnad av resten av mitt liv.

Jag har som sagt försökt yoga regelbundet förut. Jobbade ju på ett yogaföretag. Det funkar bara ett tag, sen tappar jag det. Varje gång.

Jag tänker att det är lite naturligt att bli stelare med åldern men att helt vanlig rörelse är den enklaste och naturligaste boten. Det behöver inte vara övningar - bege dig ut och gå istället om det känns lättare? Jag har själv absolut noll tålamod för yoga och stretching men kan gärna gå i skogen och göra annat fysiskt.
Du hanterar ju redan ved och grejar, och snart är det dags att börja med lite trädgårdspyssel ute tänker jag.

Jag har gått en lite promenad om dagen sedan 4 dagar tillbaka. Det går långsamt med myrsteg.

 

[Sel]

Jag har gått en lite promenad om dagen sedan 4 dagar tillbaka. Det går långsamt med myrsteg.

Och det är okej. Mina knän poppar också när jag kliver upp och jag har just fyllt förtio, med aktiv livsstil. Jag tycker du ställer lite för höga krav på dig själv på en gång.
Huset ska fixas, fobin ska gå över, du ska laga mat, du funderar på att byta psykolog, kroppen ska vara smidig, du vill tappa vikt, du vill hitta ett jobb (helst ett du älskar), du försöker dejta, du tar hand om katterna.. Jag blir slut av att bara läsa listan och det är knappt hälften av allt du jobbar på.
Fokusera på typ fyra saker åt gången kanske? Och det ena kan ge det andra allteftersom det blir bättre.

 

[cassiopeja]

Jag tyckte att det lät rätt osannolikt när "alla runtomkring mig" sa att åldrandet accelererar tiofaldigt vid 50 års ålder, och att alla krämpor liksom överfaller en på en gång. Men nu har jag tvingats inse att de hade rätt... Det känns faktiskt rätt scary hur fort förfallet går tycker jag... Plötsligt inser jag att jag måste lägga jättemycket tid på bara att försöka hålla kroppen någorlunda fungerande (vilket jag ju tyvärr inte riktigt kommer mig för att göra).

 

[Wille]

Och det är okej. Mina knän poppar också när jag kliver upp och jag har just fyllt förtio, med aktiv livsstil. Jag tycker du ställer lite för höga krav på dig själv på en gång.
Huset ska fixas, fobin ska gå över, du ska laga mat, du funderar på att byta psykolog, kroppen ska vara smidig, du vill tappa vikt, du vill hitta ett jobb (helst ett du älskar), du försöker dejta, du tar hand om katterna.. Jag blir slut av att bara läsa listan och det är knappt hälften av allt du jobbar på.
Fokusera på typ fyra saker åt gången kanske? Och det ena kan ge det andra allteftersom det blir bättre.

Ärligt talat så sitter jag mest av mina dagar. Och jag sover omkring 12 timmar per dygn.

Och vissa saker här i livet är inte frivilliga. Jag måste laga mat för jag behöver äta. Och eftersom jag tagit mig an två katter så måste de skötas. Och att hitta ett jobb är inte heller frivilligt. Det skulle vara förbannat skönt att slippa, men jag måste ju för att få in pengar.

Men sen vill jag ju bli av med fobin, för den är så plågsam att leva med. Får ju panik var och varannan dag p.g.a. den. Och för att nå det målet vet jag inte vad som krävs. Är det att byta psykolog eller vad?

Dejtar gör jag inte. Det är så sjukt svårt att hitta nån jag tycker är intressant så jag har gett upp.

Och att vilja ha en kropp som funkar är inte så konstigt.

 

[Masqueradee]

Jag jobbade heltid på bekostnad av resten av mitt liv.

Jag har som sagt försökt yoga regelbundet förut. Jobbade ju på ett yogaföretag. Det funkar bara ett tag, sen tappar jag det. Varje gång.

Jag har gått en lite promenad om dagen sedan 4 dagar tillbaka. Det går långsamt med myrsteg.

Sjukt bra att du börjat promenera! Jag tycker att det inte behövs speciellt mycket för att det ska göra skillnad. Ibland är man ute för att rasta kroppen, ibland för att rasta hjärnan.
Rör jag inte på mig (behöver liksom inte vara världens träningspass, utan mest gå utanför ytterdörren) får jag ont i höfterna främst, men kroppen överlag, sover dåligt/kan inte somna och mår överlag sämre. Så har jag varit hela livet, så det tror jag inte har med ålder att göra, utan att kroppen behöver rörelse

 

[Wille]

Idag lyckades jag inte ens ta mig utanför dörren. Rullade in mig i täcket och låg där som en kåldolme. Känner att det där med att få in rörelse varje dag är ett dödfött projekt.

 

[parellikusken]

Idag lyckades jag inte ens ta mig utanför dörren. Rullade in mig i täcket och låg där som en kåldolme. Känner att det där med att få in rörelse varje dag är ett dödfött projekt.

Fast ge inte upp, dagen är ju absolut inte slut än..

 

[Sel]

Fast ge inte upp, dagen är ju absolut inte slut än..

Precis! Jag har visserligen jobbat, men ska alldeles strax tvinga mig ut på dagens första "riktiga" promenad med vovven min. Det tar emot nu, men det är bara att göra och väl ute känns det bättre. Har flera timmar på mig ännu.

 

[Wille]

Fast ge inte upp, dagen är ju absolut inte slut än..

Jo, dagen är slut. Det är mörkt och jag går absolut inte ut när det är mörkt. Mörker är ett jätteproblem för mig. Har en bra pannlampa men det hjälper inte.

Hatar verkligen vintertiden som knycker en timme dagsljus varje dag. (Ja, jag vet att man får ljus på morgonen i stället men den är till ingen nytta alls. Då sover jag. )

 

[Masqueradee]

Jo, dagen är slut. Det är mörkt och jag går absolut inte ut när det är mörkt.

Hatar verkligen vintertiden som knycker en timme dagsljus varje dag. (Ja, jag vet att man får ljus på morgonen i stället men den är till ingen nytta alls. Då sover jag. )

Kan du inte bara gå ut på farstubro/altan/precis utanför dörren? Bara klä på dig lite varmt och andas ett par djupa andetag med frisk luft. För mig brukar det göra underverk. Ibland går jag bara ut på balkongen och fulglor på en gran för att slippa andas inomhusluft ett tag.

 

[parellikusken]

Jo, dagen är slut. Det är mörkt och jag går absolut inte ut när det är mörkt.

Hatar verkligen vintertiden som knycker en timme dagsljus varje dag. (Ja, jag vet att man får ljus på morgonen i stället men den är till ingen nytta alls. Då sover jag. )

Är du mörkrädd eller vad är ditt bekymmer med mörker?

Känns som att du låser in din själv i ett hörn med dina rädslor. Förstår att livet känns svårt.

 

[Wille]

Kan du inte bara gå ut på farstubro/altan/precis utanför dörren? Bara klä på dig lite varmt och andas ett par djupa andetag med frisk luft. För mig brukar det göra underverk. Ibland går jag bara ut på balkongen och fulglor på en gran för att slippa andas inomhusluft ett tag.

Jag ser ingen poäng med det.

Är du mörkrädd eller vad är ditt bekymmer med mörker?

Känns som att du låser in din själv i ett hörn med dina rädslor. Förstår att livet känns svårt.

Jag GILLAR INTE mörker. Jag är inte mörkrädd, men går bara ut i mörker om jag absolut är tvungen till det.

 

[Masqueradee]

Jag ser ingen poäng med det.


Jag GILLAR INTE mörker. Jag är inte mörkrädd, men går bara ut i mörker om jag absolut är tvungen till det.

Du kan göra det för att:
- du rör på dig
- du får frisk luft
- hjärnan får nya intryck
- du kyls ned lite och piggnar till
- en känsla av att faktiskt har tagit dig utanför dörren, eller inte ens en känsla, du har tagit dig utanför dörren
- du kan öva på att vara ute i mörker utan att gå ifrån huset
- du kan lyssna efter en fågel
- kanske komma på något att göra som du inte kommit på om du bara suttit stilla
- passa på att stretcha/sträcka lite på dig i kombination med den friska luften...

Det finns massor av poänger med att resa på sig och andas!

 

[Wille]

Du kan göra det för att:
- du rör på dig
- du får frisk luft
- hjärnan får nya intryck
- du kyls ned lite och piggnar till
- en känsla av att faktiskt har tagit dig utanför dörren, eller inte ens en känsla, du har tagit dig utanför dörren
- du kan öva på att vara ute i mörker utan att gå ifrån huset
- du kan lyssna efter en fågel
- kanske komma på något att göra som du inte kommit på om du bara suttit stilla
- passa på att stretcha/sträcka lite på dig i kombination med den friska luften...

Det finns massor av poänger med att resa på sig och andas!

Min hjärna får inga intryck alls när det är mörkt.

Men jag vill inte. Det är ingen idé. Känner att jag inte har någon framtid att kämpa för. Och vadå öva på att vara i mörker? Skulle jag börja gilla mörker då menar du? Nä, jag hatar mörker och så är det bara.