Grålly
Trådstartare
Jag har en kallblodstravare, 10 år, sto, som jag ägt sedan två år tillbaka. Vad jag vet har hon stått hos minst 2 ägare innan mig, och åtminstone en av senaste ägarna var i princip livrädda för henne. Hon fick göra som hon vill, när hon ville, och så vitt jag vet stod hon bara i hagen de åren de hade henne. Karln i huset höll inte på med henne mycket, men hon gillade honom. Hästarna mobbade henne.
När hon kom till mig fick hon vara helt ifred, borta från andra hästar och människor. Jag satt i hagen och studerade henne flera timmar om dagen, så hon blev väldigt fäst vid mig, även om vårat umgänge var helt på hennes villkor. Gjorde jag något hon inte gillade slog hon med frambenen. Ingen människa, förutom jag och min familj, kunde gå in i hagen (knappt ens utanför) utan att hon gjorde sina attacker. Bet, sprang emot, sparkade, osv osv.
Jag och hon fick ett jättebra förtroende emellan oss, nu är det lite sämre men det är ett annat kapitel. Vi jobbar på det. Hon har alltså alltid varit "elak" mot människor, och inte alls gillat att någon annan än henne själv ska bestämma.
Nu är hon nästan helt "normal". Det kommer folk till och i hagen och hon tycker det är roligt, blir gärna kliad - så länge allt är på hennes villkor. Blir någon okänd människa påträngande vill hon inte vara med längre, men då lägger hon bara bak öronen och går ifrån. Inget sparkande eller liknande alltså.
Men.. Hon accepterar inte att okända människor tar på henne. Det blir ju självklart ett problem med veterinärer och sådant. Min hovslagare tycker hon inte om - hon luktar på honom och börjar sedan skrika, skvätta osv. Samma sak med vet. Hon nosar på honom - allt går bra. Men när han t.ex. börjar lyfta benen, då skriker hon och accepterar det inte. Hon kan gå i brunst när som helst, börjar skvätta och vända rumpan till. Värst är det med hovslagare. Då blir det ju en massa lyftande på hovar, och sådant som liksom är ett måste.
Problemet är att hon blir som en annan häst. Gör saker som hon aldrig gjort förut, och jag känner knappt igen henne. Hon är jättefin vid ridning och jag får göra vad som helst utan att hon protesterar. Men när det handlar om att andra ska göra, så blir hon direkt irriterad och börjar skvätta. Hon är väluppfostrad annars. Lyssnar bra, leder in henne i manen, osv. Men när hon börjar brunsta blir hon som en helt annan häst, förjävlig helt enkelt. Jag tror att hon blir stressad av det också.
Vad ska man göra? Jag har svårt att träna henne då hon är så fin med mig, men blir till ett monster med exempelvis vet. Jag vet att det finns t.ex. munkpeppar att ge, men det känns "falskt" på något sätt. Jag vet inte varför. Känns som att det inte ska behövas något sådant för att hon ska bete sig. Eller ska det? Är jag den enda med en sådan här häst?
Om vi bortser helt från att det skulle vara något fysiskt, kan de vara så här?
När hon kom till mig fick hon vara helt ifred, borta från andra hästar och människor. Jag satt i hagen och studerade henne flera timmar om dagen, så hon blev väldigt fäst vid mig, även om vårat umgänge var helt på hennes villkor. Gjorde jag något hon inte gillade slog hon med frambenen. Ingen människa, förutom jag och min familj, kunde gå in i hagen (knappt ens utanför) utan att hon gjorde sina attacker. Bet, sprang emot, sparkade, osv osv.
Jag och hon fick ett jättebra förtroende emellan oss, nu är det lite sämre men det är ett annat kapitel. Vi jobbar på det. Hon har alltså alltid varit "elak" mot människor, och inte alls gillat att någon annan än henne själv ska bestämma.
Nu är hon nästan helt "normal". Det kommer folk till och i hagen och hon tycker det är roligt, blir gärna kliad - så länge allt är på hennes villkor. Blir någon okänd människa påträngande vill hon inte vara med längre, men då lägger hon bara bak öronen och går ifrån. Inget sparkande eller liknande alltså.
Men.. Hon accepterar inte att okända människor tar på henne. Det blir ju självklart ett problem med veterinärer och sådant. Min hovslagare tycker hon inte om - hon luktar på honom och börjar sedan skrika, skvätta osv. Samma sak med vet. Hon nosar på honom - allt går bra. Men när han t.ex. börjar lyfta benen, då skriker hon och accepterar det inte. Hon kan gå i brunst när som helst, börjar skvätta och vända rumpan till. Värst är det med hovslagare. Då blir det ju en massa lyftande på hovar, och sådant som liksom är ett måste.
Problemet är att hon blir som en annan häst. Gör saker som hon aldrig gjort förut, och jag känner knappt igen henne. Hon är jättefin vid ridning och jag får göra vad som helst utan att hon protesterar. Men när det handlar om att andra ska göra, så blir hon direkt irriterad och börjar skvätta. Hon är väluppfostrad annars. Lyssnar bra, leder in henne i manen, osv. Men när hon börjar brunsta blir hon som en helt annan häst, förjävlig helt enkelt. Jag tror att hon blir stressad av det också.
Vad ska man göra? Jag har svårt att träna henne då hon är så fin med mig, men blir till ett monster med exempelvis vet. Jag vet att det finns t.ex. munkpeppar att ge, men det känns "falskt" på något sätt. Jag vet inte varför. Känns som att det inte ska behövas något sådant för att hon ska bete sig. Eller ska det? Är jag den enda med en sådan här häst?
Om vi bortser helt från att det skulle vara något fysiskt, kan de vara så här?
