Birdnesting

[Voeux]

Jag läste nyss en artikel om fenomenet "birdnesting", som alltså går ut på att det vid en separation/skilsmässa är föräldrarna som byter boende varannan vecka istället för barnen. Man behåller den bostad som hela familjen bodde i tillsammans, och så turas föräldrarna om att bo där.

Är det här något ni hört talas om? Vet ni någon som testat det, eller har ni rent av testat det själva? Oavsett erfarenhet eller ej, vad är era spontana tankar och åsikter? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det låter som en bra eller dålig idé (lutar dock mest åt dålig), men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av varesig separation eller föräldraskap.

BBC:s artikel om birdnesting i Sverige kan läsas här: https://www.bbc.com/worklife/articl...e-divorce-trend-in-which-parents-rotate-homes

Jag har hört om det, men det är inget som jag själv hade valt såvida jag inte hade ett barn med speciella behov av rutin och trygghet. Vuxna har också behov, av att få skapa sitt eget liv och gå vidare. Men jag är också skilsmässobarn som inte haft några problem alls med varken skilsmässan eller varannan vecka livet, så jag vill gärna tro att (de flesta) barn kan hantera en separation och olika boenden alldeles utmärkt så länge föräldrarna kan det.

 

[nyttnick]

Som separerad förälder kan jag säga att jag skulle dö för mina barn, men aldrig i livet att jag skulle göra något liknande för mina barns skull. Jag tror att ett sådant experiment skulle innebära att jag sedan skulle få betala för barnens terapi tills jag dör

 

[Imogen]

Min svägerska växte upp så när hon var liten. Barnen bodde kvar i familjens hus och föräldrarna bodde där varannan vecka. De gjorde det i typ 10 år tills alla barnen hade flyttat hemifrån. Hela den familjen pratar positivt om det idag. Men upplägget förutsätter nog lite att man har det som dem. Dels att föräldrarna är fortsatt goda vänner (de umgås tillsammans hela ”grundfamiljen” än idag, firar jul ihop osv). Och dels att ingen av föräldrarna bildar ny familj, då blir det nog väldigt knepigt.

 

[hastflicka]

Min svägerska växte upp så när hon var liten. Barnen bodde kvar i familjens hus och föräldrarna bodde där varannan vecka. De gjorde det i typ 10 år tills alla barnen hade flyttat hemifrån. Hela den familjen pratar positivt om det idag. Men upplägget förutsätter nog lite att man har det som dem. Dels att föräldrarna är fortsatt goda vänner (de umgås tillsammans hela ”grundfamiljen” än idag, firar jul ihop osv). Och dels att ingen av föräldrarna bildar ny familj, då blir det nog väldigt knepigt.

Jag hade en kompis pa -80 talet ( jag ar VERKLIGEN gammal!) som gjorde sa. De hittade bada en ny ganska snart, men de bodde vaxelvis med barnen i manga, manga ar. Om jag inte missminner mig blandade de inte in sina nya partners pa flera ar, och da sov de inte over med barnen ... eller gjorde de det sa smaningom? Vad jag minns mest ar min enorma beundran av hur de verkligen lyckats satta barnens basta forst, och hur fantastiskt valanpassade barnen var och hur bada foraldrarna var villiga att diskutera och "ge och ta" for barnens skull.

Jag tror den yngsta var antagen till universitetet och "utflyttad" nar de antligen helt delade pa boendet sa de inte hade nagot gemensamt langre. Han hade hogre lon (vilken overrakning ) och stod for storre del av "barnen's boende", men de hade raknat med % sa att det skulle bli rattvist.

Jag vet att barnen upp till universitets niva var mycket tacksamma och, som sagt, valanpassade. De hade hela tiden all trygghet med bada foraldrarna aven om de var helt klara over att familjebilden var annorlunda. Min ex och jag hade inte klarat det, men jag ar fylld av beundran for de som kan satta sig sjalva i bakgrunden sa att de kan gora det.

 

[Is]

Jag skulle kunna tänka att det kan säkert vara en bra lösning om man har små barn eller bara känner att man vill gå från sambo till särbo..

MEN med min nuvarande vet jag att det aldrig skulle funka. Om vi går isär så skulle de vara helt och hållet för att vi bor i typ en soptip. Han har absolut 0 tanke på städning och organisering. När jag flyttade in i huset ville han inte ens släppa in folk pga alla saker. Alltså både han och hans mamma är lite av samlare (och huset har vandrat i släkten- hur många lass vi for med till soptippen är en annan historia).

Men jag ser ju framför mig att jag skulle bli en städtant varannan vecka. Ni vet. Komma hit och städa, tvätta och diska in sig för att ens känna att det skulle vara acceptabel att ha barnen här så nä för oss- eller för mig- skulle det inte funka (min sambo kanske skulle tycka att det va himmelriket ).

 

[Mabuse]

Jag läste nyss en artikel om fenomenet "birdnesting", som alltså går ut på att det vid en separation/skilsmässa är föräldrarna som byter boende varannan vecka istället för barnen. Man behåller den bostad som hela familjen bodde i tillsammans, och så turas föräldrarna om att bo där.

Är det här något ni hört talas om? Vet ni någon som testat det, eller har ni rent av testat det själva? Oavsett erfarenhet eller ej, vad är era spontana tankar och åsikter? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det låter som en bra eller dålig idé (lutar dock mest åt dålig), men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av varesig separation eller föräldraskap.

BBC:s artikel om birdnesting i Sverige kan läsas här: https://www.bbc.com/worklife/articl...e-divorce-trend-in-which-parents-rotate-homes

Jag har vänner som gjort så. En vanlig orsak är att den gemensamma bostaden är så dyr eller svåröverkomlig att ingen av föräldrarna kan ta över den själva, och man inte vill att barnen ska få sänkt boendestandard och behöva flytta runt.

Orkar man som förälder så verkar det funka utmärkt för barnen, men det blir ju inte kul (eller billigt) för de vuxna att dela bostad med exet och bekosta dubbelt boende.

 

[Mumma]

Jag skulle kunna tänka att det kan säkert vara en bra lösning om man har små barn eller bara känner att man vill gå från sambo till särbo..

MEN med min nuvarande vet jag att det aldrig skulle funka. Om vi går isär så skulle de vara helt och hållet för att vi bor i typ en soptip. Han har absolut 0 tanke på städning och organisering. När jag flyttade in i huset ville han inte ens släppa in folk pga alla saker. Alltså både han och hans mamma är lite av samlare (och huset har vandrat i släkten- hur många lass vi for med till soptippen är en annan historia).

Men jag ser ju framför mig att jag skulle bli en städtant varannan vecka. Ni vet. Komma hit och städa, tvätta och diska in sig för att ens känna att det skulle vara acceptabel att ha barnen här så nä för oss- eller för mig- skulle det inte funka (min sambo kanske skulle tycka att det va himmelriket ).

Jag ser för mig något liknande. Skulle jag vara tvungen att varannan vecka komma hem till ett hus där kylskåpet är tomt, tvättkorgen svämmar över, hundhår överallt, och blommorna döda.

Jag har desutom svårt att se för mig att jag hade velat sova i en säng mitt ex sover i varannan vecka. Nu är jag kanske överdrivet luktkänslig, men tobaksrök och ingrodd svettlukt sitter i trots bytta lakan.

Folk skiljer ju sig av alla möjliga orsaker, men det är kanske inte helt ovanligt att folk går isär bland annat pga av att den ena parten inte klarar av skötsel av hem och familj. I sådana fall skulle nog inte ett gemensamt hem funka.

 

[Cambrie]

Har vänner som gjort så, faktiskt känner jag rätt många par när jag tänker efter. Det har funkat ett tag, men varit övergående. Tror det har varit bra för barnen faktiskt och ser det som en praktisk lösning OM det fungerar. En kollega har så nu, där bor båda i egna bostadsrätter varannan vecka, sedan bor de varannan vecka i sitt hus, så har de haft i tre år nu, men ingen av dem har träffat någon ny och de är inte heller särskilt fattiga så de har råd med både hus och egna bostadsrätter antar jag.

För min egen del känns det för meckigt. Man ska nog också vara väldigt överens om ALLT för att få en sådan lösning att fungera, för mig hade det inte fungerat, så överens med ett ex skulle jag nog aldrig bli tror jag.

 

[Ava22]

Jag hade aldrig kunnat ha det så, dels ekonomiskt med också pga exet skaffade ny flickvän innan jag ens flyttat ut. Det blev ju lite märkligt.
Men visst, hade det funkat ekonomiskt och varit en bättre skilsmässa så kanske det hade gått.