Beteendeproblem, katt som bits och klöser

[Ponnyfoton]

Nu har jag tröttnat på att få mina händer sönderklösta av min katt. Hon är nu tio månader gammal och ingen annan än jag och min pojkvän får ens röra vid henne. Om någon besökare eller så försöker närma sig henne så spelar det ingen roll om dom har godis, ger henne massor av tid och är lugna osv för hon slår ändå ut med tassarna och ibland fräser hon också.
Hon attackerar även mina och pojkvännens händer regelbundet och blir extremt arg vid vissa situationer i hanteringen.

När hon var liten var hon supermysig både mot oss och andra. Folk kunde komma fram och klappa när vi var ute på promenader osv utan problem. Men sen hon var kanske 5 månader är det som nått slagit slint i henne och hon är helt omöjlig. Hon springer/går även runt och jamar upprört ganska ofta. Det är inte som att hon "pratar" utan det låter som att hon har ont/vill nått akut. När man då går till henne finns det oftast ingen anledning (vad man kan se) till att hon var upprörd.

Hon kastrerades i början av december och jag hoppades att hon skulle lugna ner sig efter det och att problemet grundat sig i att hon börjat bli könsmogen. Men jag har inte upplevt någon förändring till det bättre.
Hon är innekatt och vi leker med henne varje dag men det är som att hon har outtömliga mängder energi och hon är sällan intresserad av att leka med sina leksaker på egen hand.

När hon bits har vi testat att putta bort henne men hon kommer bara springandes tillbaka och biter tag igen.
Bitandet kan komma från "ingen stans" när man klappar henne och hon ligger och kurrar osv. Vi har även testat att använda vattenspruta som inte verkar hjälpa mer än en väldigt kort stund. Tillslut har vi också testat att "trycka" mot när hon biter men det gör så himla ont och hon släpper inte så det har jag problem att genomlida.

Det känns som jag kört fast och provat allt. Så om någon har några idéer på hur jag kan få henne att sluta va aggressiv och attackera oss å är det mer än välkommet!
Vi har extremt långt till närmsta veterinärklinik som erbjuder beteende utredningar nämligen och vill verkligen vara säker på att jag provat ALLT innan jag gör den resan.

Det var inte såhär jag föreställt mig att det skulle bli att skaffa katt igen .
Men samtidigt älskar jag ju henne när hon är mysig och vill inte behöva omplacera henne (tror inte heller att det skulle gå att omplacera, för vem vill ha en katt som bits och klöser en).

Tror ni hon har nått psykiskt fel eller är det nått som går att åtgärda på något vis?

(sorry om inlägget blev lite rörigt men är ganska upprörd när jag skriver det här.)

 

[Gimlan]

Jag tänker att hon har ont eller är understimulerad.

 

[Ponnyfoton]

Jag tänker att hon har ont eller är understimulerad.

Hur kan jag se till så att hon blir mer stimulerad? Leker som sagt med henne, går koppelpromenader, hon har klösträd, kattgräs, batterileksak och möjligheten att kolla ut genom fönster.

 

[TinyWiny]

Kolla upp hennes fysiskt hos veterinär först. Låt sedan ingen hålla på med henne, lyfta, gå till henne eller greja med henne utan låt henne bestämma vem hon vill integrera med och hur. Många många katter väljer att ligga i knät och visar sedan när det är bra men missar människan det och fortsätter klappa så bits/rivs de. Det är inget konstigt utan en miss från människans håll. Katten ska inte behöva gå ifrån för att få vara ifred. Ni måste alltså vara lyhörda för hennes behov och inte utgå ifrån era.

 

[Lingon]

För det första så ska era gäster sluta ta kontakt med henne. Vill hon ha kontakt med dem så kommer hon fram till den och vill hon så ska hon slippa.

Men jag förstår att det är tråkigt! Jag vet tyvärr inte vad ni kan göra. Vad är hennes bakgrund? Hur är hennes föräldrar? Hur lever hennes föräldrar? Utekatter, stallkatter, innekatter?

 

[Ponnyfoton]

För det första så ska era gäster sluta ta kontakt med henne. Vill hon ha kontakt med dem så kommer hon fram till den och vill hon så ska hon slippa.

Men jag förstår att det är tråkigt! Jag vet tyvärr inte vad ni kan göra. Vad är hennes bakgrund? Hur är hennes föräldrar? Hur lever hennes föräldrar? Utekatter, stallkatter, innekatter?

Vi har väldigt sällan besök men dom gånger det händer så går hon fram själv och hon ”attackerar” inte om man inte försöker ta kontakt med henne. Hon vill alltså gärna vara med i soffan osv med folk men när dom försöker hälsa blir hon sur. Spelar ingen roll om dom har godis eller så. Det enda jag vet är att hon väljer lek(jakt) över rädsla så man kan leka med henne så hon ”glömmer bort” att vara rädd. Spelar heller inte nån roll vem som håller i leksaken.


Hon är huskatt så jag kan bara svara för mamman men tror hon är ute/inne katt. Hon växte upp i ett hem med både barn och andra katter. Så jag förstår inte varför hon blir så stressad/rädd (tror de är därför hon agerar utåt).

Mot oss är hon dock översocial och vill sitta i knät när man är på toa, sitta på badkarshyllan/kanten när man badar och helst ligga på ens bröst/mage och sova. Alltså verkligen vara med jämt. Helst vill hon också följa med när man lämnar lägenheten.

Det är också det problemet att vi behöver kunna ta med henne ibland om jag tex åker hem över helgen och hälsar på min mamma. Lämna henne med kattvakt är inte tänkbart hittills eftersom hon avskyr alla.

 

[MJLee]

Prio ett är veterinärbesök för att utesluta fysiska problem. Två, jag kan faktiskt rekommendera Jackson Galaxy, kolla på hans My Cat From Hell (han har även en youtubekanal) där just ett problem är aggressiva katter. Nu kanske inte ni gjorde det, men man ska aldrig, aldrig leka med händerna med en kattunge. Det är gulligt när de är små, inte lika roligt när de är vuxna.

Vid tio månaders ålder är hon (tyvärr!) i puberteten och slyngelklattstiden, som förhoppningsvis varar så kort tid som möjligt. Hon är tonåring och kastrering eller inte så kommer hon vara sjövild. Vill hon inte ha kontakt med gäster så ska hon inte tvingas till det, godis eller inte godis. Det finns den där gamla klichén att om en person är allergisk eller inte tycker om katter så går katten alltid direkt fram till den. Och det ligger en sanning i det. En katt vill bestämma själv hur och om de vill umgås. Visst en del sociala katter kommer framspringande direkt och vill gosa, men det är långt ifrån alla. De flesta brukar faktiskt vara ganska avmätta. Ser ni att hon blir stressad av gäster, stäng in henne i ett rum så hon slipper helt.

Det är många katter som plötsligt 'slår över' och börjar bitas/attackera när man gosar. Det blir för mycket och en kraftig reaktion. Ofta kan man se de första tecknen om man är uppmärksam och bryter då direkt, det är bättre att det är du som går från katten innan hon går från dig.

Din ungkatts beteende är ett av skälen till att rådet ofta är att köpa två kattungar just pga den osinnliga energin och behov av lek som unga katter har och där vi människor inte räcker till, om vi så skulle vara hemma 24 timmar om dagen sju dagar i veckan.

 

[Raderad medlem 120709]

Nu spånar jag hejvilt, men det där låter inte för mig som en särskilt rädd eller elak (i den mån djur nu kan vara utstuderat 'elaka') katt, utan en livlig dam som är mån om sina personliga gränser. Somliga katter är så, de är gärna med precis där man är men man får inte pillra på dem hur som helst, då snäser de ifrån. Jag har själv just en sådan herre nu, han är godmodig men säger ifrån när han tycker att det räcker, och hör man inte efter första gången så kan man få sig en snyting . Han har heller inget behov av att vara social med kreti och pleti, utan går helst undan eller ut när det kommer människor.

Att det här har kommit med åldern är inte särskilt förvånande, kattungar brukar mig veterligen vara mer öppna än vuxna katter. Eran är mitt inne i "tonåren", och då kan de vara både extremt energiska och testa gränser så att man håller på att bli tokig. Jag fick leka min trött flera gånger om dagen när han var som värst, och då menar jag verkligen dyngtrött, annars fortsatte han bara att busa. Att få händer och fötter attackerade var standard, det enda som riktigt hjälpte där var att bestämt ignorera honom, allt annat triggade bara igång jaktinstinkten.

Att gå från nöjt spinnande till bitande i kelsituation är inte heller något ovanligt, det beror på att katten blir överstimulerad och helt enkelt får lite hjärnsläpp. Man får lära sig att inte klappa för länge, helt enkelt. Jag låter min ta initiativet och ger klapp/kli i väldigt små doser, så att han känner att jag inte går över gränsen. Hantering fick jag träna på liknande vis, korta omgångar och se till att katten alltid har en positiv känsla när det är över, så den lär sig att det kommer något trevligt om man accepterar hanteringen. Gärna något gott att äta eller extra rolig lek som belöning efteråt, vad som nu funkar bäst.

Men då förutsätter jag såklart att det handlar om en katt som är frisk och inte har ont någonstans. Så jag säger som övriga - även om det är långt att åka bör ni först besöka veterinär så att ni är säkra på att hon är fysiskt frisk. När det väl är klart så kan ni gå vidare.

 

[Bexzor]

Din beskrivning låter precis som vår fröken argbigga när hon var yngre. Det gick till den grad att hon fick börja gå ut 1 månad innan hon kastrerades för hon var hemsk. Gick hon inte på oss så klöste hon tapeter. Vi har två katter och bor i ett hus på ca 240 kvm men det var inte tillräckligt för hennes stimulans när hon var yngre. Vi märker en stor skillnad på henne än idag om hon är inne mycket eller inte, för om hon har varit ute mycket så söker hon vårt sällskap.

Idag är hon 3,5 år och vägrar bli klappad av besökare om de tvingar sig på henne. Hon måste få komma självmant och är kelig om de inte lyfter henne. Numera klöser hon snabbt och går iväg om gästerna ändå inte lyssnar på vad vi säger. Hon är ökänd hos veterinären så jag har bett om kunnig personal som ger henne vaccinationer för de får inte tveka trots hennes arga blick. Sista gången fick min man åka in med henne eftersom han berörs inte av ifall hon klöser eller biter honom. Något hon gör än idag om hon blir fasthållen. Detta är en huskatt, och utekatt efter eget behag så jag har inga tips om hur man kan stimulera en innekatt. Däremot så vill jag säga att dessa katter är inget ovanligt, och just med tonårshormoner så blir de ibland hopplösa.

Jag skulle dock åka till veterinären för en utredning om jag misstänkte att det kan finnas fysiska besvär. I mitt fall så åker vi sällan till veterinären pga att vår katt blir för stressad i bilen, på kliniken samt utav veterinärens hanterande. Hon är en så stark personlighet att hon vägrar t om gå in i huset förrän dagen efter veterinärbesöket! Släpper alltid ut dom trädgården för att hon ska få utlopp för sin uppladdade stress.

 

[MJLee]

Det är också det problemet att vi behöver kunna ta med henne ibland om jag tex åker hem över helgen och hälsar på min mamma. Lämna henne med kattvakt är inte tänkbart hittills eftersom hon avskyr alla.

Om ni har en kattvakt och hon blir stressad av att åka bort (många katter blir det) går det utmärkt att lämna henne hemma. Jag vet flera, bl.a en här på buke även om jag glömt bort namnet, som hade kattvakt som aldrig såg till katten utan bara visste att den var hemma eftersom lådan måste mockas, vattnet bytas och mer mat behövde fyllas på. Sedan kollade kattvakten på tv, läste en bok och bara var där. Efter ett antal gånger när katten vant sig lite mer så kom den fram om än höll sig på avstånd,.

 

[Ponnyfoton]

Om ni har en kattvakt och hon blir stressad av att åka bort (många katter blir det) går det utmärkt att lämna henne hemma. Jag vet flera, bl.a en här på buke även om jag glömt bort namnet, som hade kattvakt som aldrig såg till katten utan bara visste att den var hemma eftersom lådan måste mockas, vattnet bytas och mer mat behövde fyllas på. Sedan kollade kattvakten på tv, läste en bok och bara var där. Efter ett antal gånger när katten vant sig lite mer så kom den fram om än höll sig på avstånd,.

Jag vet att det egentligen ska gå bra att göra så men känns så hemskt att lämna min sociala lilla katt utan mänsklig kontakt på ett par dagar när hon alltid sovit med oss sen hon flyttade hit. Hon blir liksom superglad när vi kommer hem från skolan/jobbet efter ett par timmar bara. För eller senare antar jag att vi måste sova utan henne dock men det är som sagt lite jobbigt för "mammahjärtat" att tänka på det också när man är borta. Då stannar jag nog hellre hemma med henne så mycket det går.

 

[Ponnyfoton]

Din beskrivning låter precis som vår fröken argbigga när hon var yngre. Det gick till den grad att hon fick börja gå ut 1 månad innan hon kastrerades för hon var hemsk. Gick hon inte på oss så klöste hon tapeter. Vi har två katter och bor i ett hus på ca 240 kvm men det var inte tillräckligt för hennes stimulans när hon var yngre. Vi märker en stor skillnad på henne än idag om hon är inne mycket eller inte, för om hon har varit ute mycket så söker hon vårt sällskap.

Idag är hon 3,5 år och vägrar bli klappad av besökare om de tvingar sig på henne. Hon måste få komma självmant och är kelig om de inte lyfter henne. Numera klöser hon snabbt och går iväg om gästerna ändå inte lyssnar på vad vi säger. Hon är ökänd hos veterinären så jag har bett om kunnig personal som ger henne vaccinationer för de får inte tveka trots hennes arga blick. Sista gången fick min man åka in med henne eftersom han berörs inte av ifall hon klöser eller biter honom. Något hon gör än idag om hon blir fasthållen. Detta är en huskatt, och utekatt efter eget behag så jag har inga tips om hur man kan stimulera en innekatt. Däremot så vill jag säga att dessa katter är inget ovanligt, och just med tonårshormoner så blir de ibland hopplösa.

Jag skulle dock åka till veterinären för en utredning om jag misstänkte att det kan finnas fysiska besvär. I mitt fall så åker vi sällan till veterinären pga att vår katt blir för stressad i bilen, på kliniken samt utav veterinärens hanterande. Hon är en så stark personlighet att hon vägrar t om gå in i huset förrän dagen efter veterinärbesöket! Släpper alltid ut dom trädgården för att hon ska få utlopp för sin uppladdade stress.

Skulle gärna ha en kattgård eller så till henne men vi bor inte så att vi kan ha det än.
Det där med ökänd hos veterinären känner man ju också igen tyvärr. Vilket också är lite obehagligt eftersom hon mycket väl kan skada sig så vi måste åka in och då står man där med en katt som nästan inte går att hantera. Veterinären vi kastrerade henne hos sa väl mest att dom kunde ha det humöret med hennes färg och att jag inte skulle hoppas förmycket på att hon skulle bli lugnare av kastrering. Dom gav inte heller uppvakningssprutan för dom tyckte det var bättre att hon vaknade upp hemma i sin trygga miljö pga att hon är som hon är...

 

[Ponnyfoton]

Men då förutsätter jag såklart att det handlar om en katt som är frisk och inte har ont någonstans. Så jag säger som övriga - även om det är långt att åka bör ni först besöka veterinär så att ni är säkra på att hon är fysiskt frisk. När det väl är klart så kan ni gå vidare.

Det är inte långt till veterinären. Har en på gång avstånd, en ca 10 min med bil och en på andra sidan stan. För att förtydliga. Men det är vanliga veterinärer och inga kliniker med beteendemottagningar.

 

[Ponnyfoton]

Prio ett är veterinärbesök för att utesluta fysiska problem. Två, jag kan faktiskt rekommendera Jackson Galaxy, kolla på hans My Cat From Hell (han har även en youtubekanal) där just ett problem är aggressiva katter. Nu kanske inte ni gjorde det, men man ska aldrig, aldrig leka med händerna med en kattunge. Det är gulligt när de är små, inte lika roligt när de är vuxna.

Vid tio månaders ålder är hon (tyvärr!) i puberteten och slyngelklattstiden, som förhoppningsvis varar så kort tid som möjligt. Hon är tonåring och kastrering eller inte så kommer hon vara sjövild. Vill hon inte ha kontakt med gäster så ska hon inte tvingas till det, godis eller inte godis. Det finns den där gamla klichén att om en person är allergisk eller inte tycker om katter så går katten alltid direkt fram till den. Och det ligger en sanning i det. En katt vill bestämma själv hur och om de vill umgås. Visst en del sociala katter kommer framspringande direkt och vill gosa, men det är långt ifrån alla. De flesta brukar faktiskt vara ganska avmätta. Ser ni att hon blir stressad av gäster, stäng in henne i ett rum så hon slipper helt.

Det är många katter som plötsligt 'slår över' och börjar bitas/attackera när man gosar. Det blir för mycket och en kraftig reaktion. Ofta kan man se de första tecknen om man är uppmärksam och bryter då direkt, det är bättre att det är du som går från katten innan hon går från dig.

Din ungkatts beteende är ett av skälen till att rådet ofta är att köpa två kattungar just pga den osinnliga energin och behov av lek som unga katter har och där vi människor inte räcker till, om vi så skulle vara hemma 24 timmar om dagen sju dagar i veckan.

Älskar att kolla på Jackson Galaxy och har sett nästan alla avsnitt som finns ute. Tycker hans arbete är helt fantastiskt och försöker verkligen lära mig hur han gör men tyvärr har det varit svårt att applicera på henne hittills.

Tyvärr kan vi inte stänga in henne i nått annat rum än badrummet (har inga andra dörrar) och då sitter hon och skriker olyckligt vid dörren tills nån släpper ut henne. Vi har provat att sätta in henne där för att lugna ner henne när hon är som värst och det hon brukar faktiskt vara snäll och lugn när hon kommer ut. Känns dock som en dålig lösning i längden.

Såhär i efterhand hade jag absolut tagit två kattungar men hon var ensam kvar av tre syskon.
Sen tyckte jag väl inte att man får plats med två katter på den ytan vi har heller. Har funderat på att köpa en till katt i hennes ålder men det får nog vänta tills vi bor i nästa lägenhet. Sen känns det svårt att få tag på en annan ungkatt då dom flesta säljer kattungar eller äldre katter. Att adoptera från ett hem känns inte heller som ett bra alternativ då jag gärna vill hålla på med mitt nyfunna intresse att åka på utställningar och därför behöver en mer självsäker och modig katt nu när det inte verkar funka med den första. Sen vet man ju såklart inte om dom funkar på utställning om man inte köper en som varit iväg innan men vill ha de bästa förutsättningarna att iaf ha en katt som klarar av det.

Idag har hon peppar peppar varit väldigt snäll hela dagen. Hon har bara bitit lite löst såkallat kärleksbett nån enstaka gång. Ibland är det som att hon bara vill ha ett finger i munnen utan att ens bitas utan då kan hon ligga där helt lugnt.

 

[Raderad medlem 120709]

Det är inte långt till veterinären. Har en på gång avstånd, en ca 10 min med bil och en på andra sidan stan. För att förtydliga. Men det är vanliga veterinärer och inga kliniker med beteendemottagningar.

Ok! Då är ju det problemet rätt enkelt löst egentligen. Jag tror nämligen att ni kommer klara er galant utan beteendespecialist, för som jag skrev i resten av mitt inlägg tror jag att er katt är helt normal, men har en del temperament och dessutom är mitt inne i "pubertet", så det är mycket som snurrar i huvudet. Jag har som sagt en katt som var liknande i den åldern, och det blev "folk" av honom till slut, utan några större insatser än tålamod och konsekvent hantering.
Men om ni ändå ska ta henne till vet för att kolla upp att hon är fysisk frisk, så fråga om de tror att det är något djupare beteendeproblem som ligger bakom. Även om de inte har några beteendespecialister på de närmre klinikerna så bör de kunna ge råd, hoppas jag.

 

[Lingon]

Om ni ska köpa en katt till rekommenderar jag en kattunge. Brukar vara lättast för en katt att acceptera en kattunge.

 

[ptr]

Man kan få säga åt om de kommer och bitts. Stoppa in svansen eller baktass i mun på dem - inte snällt och visst drar de och glor surt på en. Så småningom så kommer de på att det är inte förens de biter som det gör ont, när det väl vänder brukar det gå fort, de är inte dumma.

 

[Vinur]

Man kan få säga åt om de kommer och bitts. Stoppa in svansen eller baktass i mun på dem - inte snällt och visst drar de och glor surt på en. Så småningom så kommer de på att det är inte förens de biter som det gör ont, när det väl vänder brukar det gå fort, de är inte dumma.

Så när problemet, (i kattens värld, typ överslag av för mycket gos eller kränkande av gränser) gått så långt att den känner att den behöver ta till tänderna för att kommunicera tycker du alltså att man ska lära ut att sådana försök enbart leder till att det gör ont?

Jag tycker istället att det är bättre att reda ut varför katten bits och ta det därifrån. Har hittills aldrig träffat ett djur som går till attack helt utan anledning.

 

[Raderad medlem 120709]

Man kan få säga åt om de kommer och bitts. Stoppa in svansen eller baktass i mun på dem - inte snällt och visst drar de och glor surt på en. Så småningom så kommer de på att det är inte förens de biter som det gör ont, när det väl vänder brukar det gå fort, de är inte dumma.

Fast näe, det där är bara osnällt och respektlöst mot katten som med största sannolikhet bara försöker hävda sina gränser. En katt med humör lär snarare bli riktigt förbannad och bita ifrån ännu värre nästa gång, och det är det sista som behövs i en sån här situation. Katten kommunicerar med de medel den kan, det ska inte straffas.

 

[mandalaki]

Detta: ”Bitandet kan komma från "ingen stans" när man klappar henne och hon ligger och kurrar osv.”

Många katter vill inte bli klappade för länge. Man får vara MYCKET uppmärksam för att sluta i tid. Om katten t ex börjar svepa långsamt med svansen så är den kluven och har börjat känna att nja, nu har jag väldigt strax fått nog av det här. Så det bästa är egentligen att sluta innan man märker några tecken alls.

Som nån annan skrev - leker man med händerna när katten är liten kan det väldigt lätt bli så att den fortsätter bitas. Lek bara med saker.

Att hon pratar argt kanske beror på att hormonerna inte lugnat sig än efter kastreringen.

Och säg till besökande att ignorera henne. Hon har rätt att få vara i fred när hon är osäker.