Sammet
Trådstartare
Historia i kort.
Hankatt, raskatt, innekatt som är ute om det är varmt och han vill... (oftast vill han inte och det verkar inte vara därför han skriker)
Fick öroninflammation som var rätt avancerad av vad jag förstod (kan inte ge detaljer).
När detta hände började katten, som aldrig förr jamat ens, skrika och gapa.
Nu verkar balanssystemet vara rubbat pga öroninflamationen. han vill inte längre bli upptagen eller buren (går bra att sitta i famnen dock om han hoppar upp själv).
Han håller huvudet konstant lite snett, balansproblem har vi antagit. Kan det vara något annat?
Pga kattens hjärtfel törs vi inte söva honom för att kolla hur det ser ut i örat numera. (själva öroninflamationen är läkt). Hjärtfelet har förvärrats det senaste året så stark ovilja mot nedsövning finns.
En teori är att han fick uppmärksamhet när han var sjuk och upptäckte att han kunde skrika för att få mer (han är älskad, omtyckt och får uppmärksamhet ändå... men är man sjuk så är man).
Nu har han alltså börjar med ett beteende att skrika högt utan synbar orsak.
Beteendet har inte uppmuntrats, dvs han har inte fått gos och mys och inte mat när han skriker men trotts det fortsätter han.
Torrfoder finns konstant framme men herrn vill ha det blöta... Så ibland verkar det vara som om han skriker för mat, ibland för uppmärksamhet. Ibland har han stått och ätit blötmat, det finns kvar, han hoppar ner och sen skriker han i högan sky inom loppet av 1 minut. Det låter inte som om han skriker att han har ont.
Har försökt att han får gos och uppmärksamhet när han slutat skrika (och någon minut har gått). Hjälper inte.
Tips, tankar?
Har skrikandet att göra med öroninflammationen? Är det något annat än öroninflammation som gör att han sätter huvudet på sned och skriker konstant.
Tacksam för tips.
Hankatt, raskatt, innekatt som är ute om det är varmt och han vill... (oftast vill han inte och det verkar inte vara därför han skriker)
Fick öroninflammation som var rätt avancerad av vad jag förstod (kan inte ge detaljer).
När detta hände började katten, som aldrig förr jamat ens, skrika och gapa.
Nu verkar balanssystemet vara rubbat pga öroninflamationen. han vill inte längre bli upptagen eller buren (går bra att sitta i famnen dock om han hoppar upp själv).
Han håller huvudet konstant lite snett, balansproblem har vi antagit. Kan det vara något annat?
Pga kattens hjärtfel törs vi inte söva honom för att kolla hur det ser ut i örat numera. (själva öroninflamationen är läkt). Hjärtfelet har förvärrats det senaste året så stark ovilja mot nedsövning finns.
En teori är att han fick uppmärksamhet när han var sjuk och upptäckte att han kunde skrika för att få mer (han är älskad, omtyckt och får uppmärksamhet ändå... men är man sjuk så är man).
Nu har han alltså börjar med ett beteende att skrika högt utan synbar orsak.
Beteendet har inte uppmuntrats, dvs han har inte fått gos och mys och inte mat när han skriker men trotts det fortsätter han.
Torrfoder finns konstant framme men herrn vill ha det blöta... Så ibland verkar det vara som om han skriker för mat, ibland för uppmärksamhet. Ibland har han stått och ätit blötmat, det finns kvar, han hoppar ner och sen skriker han i högan sky inom loppet av 1 minut. Det låter inte som om han skriker att han har ont.
Har försökt att han får gos och uppmärksamhet när han slutat skrika (och någon minut har gått). Hjälper inte.
Tips, tankar?
Har skrikandet att göra med öroninflammationen? Är det något annat än öroninflammation som gör att han sätter huvudet på sned och skriker konstant.
Tacksam för tips.
Senast ändrad:
