Beskriv ert ras-community!

iNHALE

Trådstartare
Efter att ha pratat lite med rasfolk inom min ras där jag till största delen slagit handflatan i pannan så tänkte jag att en ny tråd kunde vara kul. Hur skulle ni beskriva ert eget rasfolk? Vad är bra med ert ras-community? Vad är dåligt? Trivs du? Med ras-community menar jag inte enbart folk som man träffar på den lokala klubben utan det kan t.ex. vara folk som figurerar i ras-grupper på facebook, folk som är i princip osynliga men som ändå äger rasen osv. Alla som på något sätt är involverade i rasen.

(Man får vara "anonym" med vad det är för ras det gäller om man vill).


Gällande min egen ras kan jag bara säga en sak: Sådan hund sådan människa...
 
Inom skäggets sfär är det lugnt. Här här det folk från yngre till glada pensionärer som skaffat hund från sällskap till medelnivå inom vissa grenar. Enstaka avarter finns som har högre inriktningar (och når dom) och vist finns nån med en vass ton men över lag är det vanligt folk.

Inom schäfer är jag platt låg. Här finns många väldigt hjälpsamma och framförallt kunniga människor, men de är inte dom som syns och hörs. Det finns också måååånga världsmästare och de kan jargongen och alla termer så på sociala medier mm håller jag mig undan. Dessutom vill jag inte utmärka mig eller riskera att hamna på kant med nån om det riskerar att ge dålig klang över kenneln.
Så jag säger "var och en har sitt sätt" ;)
 
Inom fralla folket så hugger alla varann i ryggen om dom kan,själv är jag ganska kaksig på gott o ont.
Dom flesta låter min rygg vara :devil::D

Inom mops är det lugnare många äldre uppfödare och mycket ungt folk som ägare.
 
Inom salukivärlden känner alla varandra på gott och ont. Det finns vissa som är riktigt duktiga på att snacka skit och få vågar prata högt om sina hundars brister trots att det utan tvekan skulle gynna rasen om folk kunde vara mer öppna. Ett tag var många så otrevliga (dock inte mot mig) att jag valde att inte vara med i rasklubben, vilket jag fortfarande inte är.

Med det sagt så finns det även mycket bra saker. Flera av de gamla kunniga uppfödarna är helt underbara. De har enorma mängder kunskaper som är svåra att läsa sig till och delar därför gärna med sig till intresserade, de stöttar andra uppfödare och vill verkligen allas bästa. De flesta uppfödarna ställer även upp enormt mycket för sina valpköpare och får någon problem, då finns det alltid(!) hjälp att få. Folk är dessutom alltid trevliga på tävlingar. På utställningar och lure coursing pratar alla med alla och beter sig (så vitt jag vet) på ett ok och respektfullt sätt. Vissa är överens om att inte vara överens, men då får det vara så.

Dessutom börjar människorna sakta men säkert se mer positivt på hälsoundersökningar, så kanske kan vi komma ifrån en del av skitsnacket snart. Bara senaste två åren har det dykt upp väldigt mycket info om rasens hälsa på klubbens hemsida. Jag tänker mig sedan att det blir svårt att prata om rädda hundar när BPH visar att hunden är bra och hunden fungerar fint på tävlingar, att det inte är någon idé att prata om sjukdomar när det finns resultat av hälsoundersökningar att titta på osv. Det är min förhoppning och jag själv gör alltid mitt bästa för att bidra till bättre stämning bland oss rasentusiaster.
 
Jag vet inte om jag kan skriva det jag vill utan att en hel radda rasentusiaster rasar och känner sig kränkta, och det säger väl kanske en del? :cautious:

De allra flesta uppfödare är inriktade på utställningsavel och inte på användbarhet och arbete. (Det är en aktiv ras som vill och behöver jobba och sporta - men få uppfödare lyfter fram det. Då kan vi lika gärna sikta på att byta till grupp 9 inom en överskådlig framtid...)

Överlag upplever jag många falska leenden och att många ständigt ser konkurrenter i stället för kollegor. Jag har nog aldrig stött på så många lättkränkta och misstänksamma personer inom en och samma krets förut. OBS att jag nu inte pratar om vanliga ägare och valpköpare, jag tror inte heller att de märker av vad som pågår bland de "mer insatta i rasen".

Det finns tack och lov individer som väger upp det hela, som är generösa och öppna och som peppar och tänker framåt och som verkligen gynnar rasen långsiktigt. :heart

Som tur är upplever jag att det är ganska enkelt att navigera mellan olika grupperingar, och jag hade tur som av en slump valde en uppfödare som till både tränar och tävlar med sina hundar utanför utställningsringen.
 
Inom kinesernas värld verkar det vara mycket skitsnack. Jag är inte så jätteinsatt, hänger mest på kinesforum och grupper på Facebook. Men ja där ses en del skitsnack, delade läger om olika metoder. Man kan bli halshuggen om man säger högt att man klipper bort tovor på puffen, eller gud bevars klipper ner puffen.

Sen är det verkligen lättkränkta klubben också. Varje nakenägare blir stött om någon uttrycker något mindre smickrande om hundens utseende. Ibland kan det vara något så litet som att kalla dom nakenfisar.

Bland oss vanliga, dödliga hundägare är gemenskapen hög dock. Vi som inte är intresserade av avel, prestation och utställning. Vi gläds med varandras framgångar, sörjer varandras motgångar och tycker att allas hundar är sötast på jorden.
 
Upplever stämningen inom lagottovärlden god, framförallt mellan vanliga svensson-ägare. Man hjälps åt med tips och råd om rasen, berättar för- och nackdelar för ev blivande köpare. Dock skyller man en del ouppfostran på rasen som sådan och många förstår inte lagottons tråkiga rykte. Här har framförallt uppfödarna blivit bättre på att prata om BPH och vikten av att titta mer än bara på föräldrarna tex.
Överlag är det dock positiv stämning där folk gläds åt medgångar och sörjer när en familjemedlem försvinner.

På labbesidan upplever jag mycket diskussioner om jaktlinjer vs utställningslinjer, likaså om vikten. Många har svårt att ta till sig att deras hundar är överviktiga och man skyller på linjer och att veterinärer inte vet vad de pratar om.
Tycker det är mycket trevligare på lagottosidan än labbesidan faktiskt.
 
Ute i verkligheten har jag i princip bara träffat på trevliga ägare både inom labrador och golden, som tycker det är roligt när man har samma ras.

På internet communitys är skiljer sig stämningen ganska rejält, i golden-grupper är det otroligt bra stämning. Alla peppar varandra inför tävling/utställning och det är väldigt trevligt. Inte så mycket diskussioner som blir otrevliga, även om det såklart finns delade åsikter.
Den labrador grupp jag var med i förut gick jag dock snabbt ur igen, inte alls lika trevlig stämning där man berömde varandras hundar och förde trevliga diskussioner utan där var det mer påhopp och "jag vet bäst" attityd.

Dock ska väl nämnas att jag är inte involverad i någon av rasklubbarna, kan tänka mig att det lätt kan bli lite annat gnabb där när alla börjar känna till varandra, och det trots allt handlar om hundmänniskor ( som precis som hästmänniskor) tenderar att vara lite speciella :p
 
Kan ju utveckla mitt eget inlägg lite nu när jag sitter vid en dator och inte en mobil :p

Inom borzoivärlden upplever jag att det finns två utmärkande läger. En grupp som ser borzoier ungefär som vilken hund som helst och inte drar sig för att göra "okontroversiella" saker med sin hund, som t.ex. träna lydnad, trick, spår/sök osv. Sedan finns det ett motsatt läger som krampaktigt håller fast vid rasens ursprung och, om man ska hårddra det, mer eller mindre anser att borzoier, och vinthundar generellt, är en typ av hund som man absolut inte kan behandla som "vanliga" hundar och att det i princip är djupt kränkande och nästan elakt mot hunden att behandla den som en "vanlig" hund. Dessa två läger drar sig inte för att prata skit om varandra så fort tillfälle ges. Såklart finns det en grupp med löst folk som driver omkring någonstans mellan dessa två grupper och försöker hålla sig ur skottlinjen sas. Jag tillhör denna gruppen och de flesta andra hobby-ägare gör också det.

Rent generellt är det hjälpsamt folk. Frågar man något är folk snabba med att komma med råd och tips, men det kan hända att man blir lite tryckt på näsan och informerad om att "men lilla vän, det är borzoi du har, inte en labrador, det förstår du väl att du inte kan göra så med den", dock händer det inte så ofta och för det mesta är det hyfsat god ton.

Uppfödare emellan så har folk ofta väldigt starka åsikter om varandra och varandras uppfödande och vissa personer är mer öppna med det än andra. Det finns individer som inte drar sig för att öppet kommentera andras hundar/hundhavande på LC-tävlingar och utställningar. Jag själv har t.ex. blivit klappad på axeln av en hyfsat framstående uppfödare på en utställning och fått kommentaren att jag nog behövde öva lite mer till nästa gång. Inte så roligt när man är ny i gamet och mest är där för att ha roligt och få in en fot. Så hos vissa uppfödare/storägare finns det en viss attityd kring att de anser sig vara bättre än alla andra, och därmed också har rätt att prata illa om andra högt. Denna gruppen brukar samtidigt inte höras så mycket i facebook-grupperna utan håller sig för sig själva, som om det inte anstår dem att beblanda sig med resten av oss.

Vilka tävlingar/utställningar man ska iväg på hålls ofta hemligt. Frågar man så får man inget svar och det beror till stora delar på att folk är rädda att det ska inbringa större konkurrens om man skyltar med vart man ska åka och att andra ägare ska tänka "jaha, h*n ska iväg dit, då ska fan i mig jag också det!".

Så länge man håller en neutral status så klarar man sig bra, men man ska passa sig för att öppet välja sida för då blir det lätt så att man indirekt gör sig ovän med alla de som anser sig tillhöra den motsatta sidan.
 
I dobermannvärlden går det lite upp och ner. Det är lite splittrat mellan uts och bruks, men inte jättemycket. Det förekommer en heldel hetska diskussioner och skitsnack, men samtidigt tycker jag att man glädjs med varandra i medgång och stöttar i motgång (ffa i DCMfrågan).
 
Efter att ha pratat lite med rasfolk inom min ras där jag till största delen slagit handflatan i pannan så tänkte jag att en ny tråd kunde vara kul. Hur skulle ni beskriva ert eget rasfolk? Vad är bra med ert ras-community? Vad är dåligt? Trivs du? Med ras-community menar jag inte enbart folk som man träffar på den lokala klubben utan det kan t.ex. vara folk som figurerar i ras-grupper på facebook, folk som är i princip osynliga men som ändå äger rasen osv. Alla som på något sätt är involverade i rasen.

(Man får vara "anonym" med vad det är för ras det gäller om man vill).


Gällande min egen ras kan jag bara säga en sak: Sådan hund sådan människa...
:nailbiting: ..........................................alltså.........................................jag har blandras! Behöver jag säga mer???:wtf:
 
:nailbiting: ..........................................alltså.........................................jag har blandras! Behöver jag säga mer???:wtf:
Det som är skrämmande är att folk inom renras-communityn ofta upplevs som långt mycket mer fientliga mot andra renrasmänniskor än vad blandrasfolket gör. Visst finns det rövhattar även där, men jag har aldrig riktigt upplevt samma typ av fientlighet när det kommer till att kritisera varandras val av ras(-er) och varandras uppfödning.

Det blir lite som någon slags teenage highschool där alla mobbade och utstötta kids går samman och umgås ihop, medan alla populära gäng fortsätter att hata dem, samtidigt som de bråkar och fajtas sinsemellan om vilken renras som är bäst.

"Jag hatar blandraser för det är inte riktiga hundar, sen gillar jag inte A och B som föder upp samma ras som jag för deras hundar är inte rastypiska. Sen undviker jag X och Z också för de föder upp andra raser och har ingen förståelse för min ras."
 
Glöm inte alla hokus-pokus-preparat, healing och tanke-kommunikation med våra bortsprungna pälsbebisar!
Bäst av allt är att de kan göra en hund till vad de vill oavsett vad den är avlad och skapt för. De står över både genetik och forskning. Och dessutom blir de friskare!!!
Tänk om jag någon gång blir så skicklig som dom. Då behöver jag inte ta hjälp av röntgen, MH och annat för att få fram friska hundar :)
 
Bäst av allt är att de kan göra en hund till vad de vill oavsett vad den är avlad och skapt för. De står över både genetik och forskning. Och dessutom blir de friskare!!!
Tänk om jag någon gång blir så skicklig som dom. Då behöver jag inte ta hjälp av röntgen, MH och annat för att få fram friska hundar :)
Nä vettu det är bara att sticka ned fingrarna i pälsen på det aktuella området, blunda och använda ditt inre öga för att se hur det ser ut i höfterna.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Är ingen flitig skrivare på buke, men en väldigt flitig läsare. Jag vet att det finns väldigt många vettiga människor med stor kunskap...
2
Svar
37
· Visningar
6 730
Senast: tuaphua
·
  • Låst
Tjatter Middagen är i full gång, alla pratar, skrattar och har trevligt. Speciellt @Monstermom trivs med livet. Äntligen hemma från skogarna...
65 66 67
Svar
1 326
· Visningar
49 461

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp