Besked

Jag fick besked av psykologen idag och det var lite kvickare än jag räknat med. Mindre än en vecka. Hon berättade att jag kommer att bli kallad i januari. Egentligen är det ett års väntetid men jag fick förtur. Hon menade att jag ju egentligen redan var etablerad på psyk och att det ju inte var mitt val att sluta där.

Tusen tack för det. Det känns skönt att det faktiskt ändå inte är så lång tid att vänta. Mitt mående går ju ut över min arbetsförmåga och det känns ruttet att inte orka med jobbet som förr.

Så nu vet jag ungefär hur lång tid jag behöver härda ut. Jag hoppas att jag sen får någon bra terapeut, som ser mig som person och inte en random människa som ska tryckas in i en mall till vilket pris som helst, t.ex. genom att de skarvar med verkligheten.

Men mitt förtroende för vården är väl ganska stukat vid det här laget. Jag har ju valsat runt i det där alltför många år. Första gången jag fick något slags utredning, var när jag ville få kbt för min blodfobi. Då hade jag alltså redan hunnit bli frisk från min panikångest. Det hade bara tagit 27 år och det var ju så man höjde på ögonbrynen när man fick en utredning först när man klarat av den svårigheten själv. Sen är ju sättet som jag fick reda på en diagnos under all kritik. Det var via FK . Och psykiatern ville/kunde inte förklara för mig vad det innebar. Han slog bara fast att jag var "störd". Då kände jag mig rätt rejält idiotförklarad.

Nu hoppas jag att det här blir undantaget som ger mig den hjälp och stöd jag behöver.

 

[Saeta]

Jag fick besked av psykologen idag och det var lite kvickare än jag räknat med. Mindre än en vecka. Hon berättade att jag kommer att bli kallad i januari. Egentligen är det ett års väntetid men jag fick förtur. Hon menade att jag ju egentligen redan var etablerad på psyk och att det ju inte var mitt val att sluta där.

Tusen tack för det. Det känns skönt att det faktiskt ändå inte är så lång tid att vänta. Mitt mående går ju ut över min arbetsförmåga och det känns ruttet att inte orka med jobbet som förr.

Så nu vet jag ungefär hur lång tid jag behöver härda ut. Jag hoppas att jag sen får någon bra terapeut, som ser mig som person och inte en random människa som ska tryckas in i en mall till vilket pris som helst, t.ex. genom att de skarvar med verkligheten.

Men mitt förtroende för vården är väl ganska stukat vid det här laget. Jag har ju valsat runt i det där alltför många år. Första gången jag fick något slags utredning, var när jag ville få kbt för min blodfobi. Då hade jag alltså redan hunnit bli frisk från min panikångest. Det hade bara tagit 27 år och det var ju så man höjde på ögonbrynen när man fick en utredning först när man klarat av den svårigheten själv. Sen är ju sättet som jag fick reda på en diagnos under all kritik. Det var via FK . Och psykiatern ville/kunde inte förklara för mig vad det innebar. Han slog bara fast att jag var "störd". Då kände jag mig rätt rejält idiotförklarad.

Nu hoppas jag att det här blir undantaget som ger mig den hjälp och stöd jag behöver.

Vad härligt att du fick en tid så fort! Håller tummarna att du får träffa någon du klickar med.

Men jag reagerade på en grej, kallade psykiatern dig för störd? Sa han så?

 

[tuaphua]

Jag fick besked av psykologen idag och det var lite kvickare än jag räknat med. Mindre än en vecka. Hon berättade att jag kommer att bli kallad i januari. Egentligen är det ett års väntetid men jag fick förtur. Hon menade att jag ju egentligen redan var etablerad på psyk och att det ju inte var mitt val att sluta där.

Tusen tack för det. Det känns skönt att det faktiskt ändå inte är så lång tid att vänta. Mitt mående går ju ut över min arbetsförmåga och det känns ruttet att inte orka med jobbet som förr.

Så nu vet jag ungefär hur lång tid jag behöver härda ut. Jag hoppas att jag sen får någon bra terapeut, som ser mig som person och inte en random människa som ska tryckas in i en mall till vilket pris som helst, t.ex. genom att de skarvar med verkligheten.

Men mitt förtroende för vården är väl ganska stukat vid det här laget. Jag har ju valsat runt i det där alltför många år. Första gången jag fick något slags utredning, var när jag ville få kbt för min blodfobi. Då hade jag alltså redan hunnit bli frisk från min panikångest. Det hade bara tagit 27 år och det var ju så man höjde på ögonbrynen när man fick en utredning först när man klarat av den svårigheten själv. Sen är ju sättet som jag fick reda på en diagnos under all kritik. Det var via FK . Och psykiatern ville/kunde inte förklara för mig vad det innebar. Han slog bara fast att jag var "störd". Då kände jag mig rätt rejält idiotförklarad.

Nu hoppas jag att det här blir undantaget som ger mig den hjälp och stöd jag behöver.

Härligt att det händer saker! Jätteskönt att det är så pass kort väntetid nu och att du har något i horisonten att iaf som du kan sikta på och inte bara famla runt i ingemanslandet av att inte veta. Hoppas du känner att nya terapeuten är rätt!

 

[Magiana]

Vad härligt att du fick en tid så fort! Håller tummarna att du får träffa någon du klickar med.

Men jag reagerade på en grej, kallade psykiatern dig för störd? Sa han så?

Tack.

Ja, jag fick via FK veta att jag hade en borderline personlighetsstörning. Det var ett år efter att jag gjort en rorchach-test som låg till grund för diagnosen. Eftersom jag inte hade en aning om vad detta var (men fick obehagliga vibbar av namnet på diagnosen) så ringde jag min dåvarande psykiater (som jag aldrig ens träffade). Han slog fast att jag hade en personlighetsstörning och det skulle ingen ändra på. Jag skulle vara tacksam att jag bara fått den diagnosen och inget tyngre. Det där kändes ganska hotfullt faktiskt, typ "vi kan sätta vilken idiotstämpel som helst på dig". Hans bemötande var nervärderande och jag blev inte ens erbjuden hjälp eller uppföljning om hur livet kunde göras lättare för mig. Det var liksom att "nu har du fått den här diagnosen så det betyder att du är värdelös och inte värd någon hjälp". I mina papper ändrades det sedan till att jag var "gravt personlighetsstörd". Tack för den liksom.

 

[MiaMia]

Vad härligt att du fick en tid så fort! Håller tummarna att du får träffa någon du klickar med.

Men jag reagerade på en grej, kallade psykiatern dig för störd? Sa han så?

Det har varit uppe i en massa trådar innan. @Magiana reagerar på namnet på diagnosen personlighetsstörning och kopplar den (oegentligt) till innebörden i det allmänspråkliga ordet "störd".

 

[Magiana]

Det har varit uppe i en massa trådar innan. @Magiana reagerar på namnet på diagnosen personlighetsstörning och kopplar den (oegentligt) till innebörden i det allmänspråkliga ordet "störd".

Jag fick ju ingen förklaring och det var den kopplingen jag gjorde.

 

[MiaMia]

Jag fick ju ingen förklaring och det var den kopplingen jag gjorde.

Jag svarade utifrån frågan om han verkligen hade sagt så. Din upplevelse där och då ifrågasätter jag inte.

 

[Saeta]

Tack.

Ja, jag fick via FK veta att jag hade en borderline personlighetsstörning. Det var ett år efter att jag gjort en rorchach-test som låg till grund för diagnosen. Eftersom jag inte hade en aning om vad detta var (men fick obehagliga vibbar av namnet på diagnosen) så ringde jag min dåvarande psykiater (som jag aldrig ens träffade). Han slog fast att jag hade en personlighetsstörning och det skulle ingen ändra på. Jag skulle vara tacksam att jag bara fått den diagnosen och inget tyngre. Det där kändes ganska hotfullt faktiskt, typ "vi kan sätta vilken idiotstämpel som helst på dig". Hans bemötande var nervärderande och jag blev inte ens erbjuden hjälp eller uppföljning om hur livet kunde göras lättare för mig. Det var liksom att "nu har du fått den här diagnosen så det betyder att du är värdelös och inte värd någon hjälp". I mina papper ändrades det sedan till att jag var "gravt personlighetsstörd". Tack för den liksom.

Men då sa han inte att du var störd, då sa han att du hade en personlighetsstörning. Fine, jag tycker inte att det är ett lämpligt ord (visst heter det något annat idag?), men det är ju inte samma sak som att säga att "du är störd" som att säga att du har en personlighetsstörning. Men oavsett så känner du dig dåligt behandlad och det är inte okej. Då är det något som är fel (inte fel på dig, utan på kommunikationen och sättet läkaren berättar saker på).

Sa han "vi kan sätta vilken idiotstämpel som helst på dig?" eller är det din tolkning av något han sa?

Det har varit uppe i en massa trådar innan. @Magiana reagerar på namnet på diagnosen personlighetsstörning och kopplar den (oegentligt) till innebörden i det allmänspråkliga ordet "störd".

Ah, okej. Trist

 

[Raderad medlem 6459]

Jag fick ju ingen förklaring och det var den kopplingen jag gjorde.

Ja, och nu har du på otroligt pedagogiska sätt fått detta förklarat för dig många gånger härinne. Om du då väljer att fortfarande se det som att man kallat dig störd är det ju ett aktivt val från din sida.

 

[Magiana]

Men då sa han inte att du var störd, då sa han att du hade en personlighetsstörning. Fine, jag tycker inte att det är ett lämpligt ord (visst heter det något annat idag?), men det är ju inte samma sak som att säga att "du är störd" som att säga att du har en personlighetsstörning. Men oavsett så känner du dig dåligt behandlad och det är inte okej. Då är det något som är fel (inte fel på dig, utan på kommunikationen och sättet läkaren berättar saker på).

Sa han "vi kan sätta vilken idiotstämpel som helst på dig?" eller är det din tolkning av något han sa?



Ah, okej. Trist

Min tolkning.

Ja, och nu har du på otroligt pedagogiska sätt fått detta förklarat för dig många gånger härinne. Om du då väljer att fortfarande se det som att man kallat dig störd är det ju ett aktivt val från din sida.

Så kan man ju tycka om man skalar bort den nedlåtande attityden som psykiatern hade, att jag inte heller fick hjälp att må bättre och inte heller fick veta diagnosen från psykmottagningen utan från FK.

Hela det sammantagna bemötandet sätter ju tonen för min tolkning att jag var paria.

 

[Kilauea]

Ta upp med kommande kontakt att du fortfarande mår dåligt över bemötandet du fått tidigare.
Hoppas du får nån du får förtroende för.

 

[MiaMia]

Min tolkning.


Så kan man ju tycka om man skalar bort den nedlåtande attityden som psykiatern hade, att jag inte heller fick hjälp att må bättre och inte heller fick veta diagnosen från psykmottagningen utan från FK.

Hela det sammantagna bemötandet sätter ju tonen för min tolkning att jag var paria.

Det föreklar din kommunikation med omvärden lite om du då säger t.ex. att du inte fick förklaringar du behövde, att bemötandet var dåligt genom att xxx, att du uplevde det som att xxx eller liknande. Istället för att säga att de sagt saker som de inte har sagt. Bara som ett tips.

 

[Tichijdon]

Jag fick besked av psykologen idag och det var lite kvickare än jag räknat med. Mindre än en vecka. Hon berättade att jag kommer att bli kallad i januari. Egentligen är det ett års väntetid men jag fick förtur. Hon menade att jag ju egentligen redan var etablerad på psyk och att det ju inte var mitt val att sluta där.

Tusen tack för det. Det känns skönt att det faktiskt ändå inte är så lång tid att vänta. Mitt mående går ju ut över min arbetsförmåga och det känns ruttet att inte orka med jobbet som förr.

Så nu vet jag ungefär hur lång tid jag behöver härda ut. Jag hoppas att jag sen får någon bra terapeut, som ser mig som person och inte en random människa som ska tryckas in i en mall till vilket pris som helst, t.ex. genom att de skarvar med verkligheten.

Men mitt förtroende för vården är väl ganska stukat vid det här laget. Jag har ju valsat runt i det där alltför många år. Första gången jag fick något slags utredning, var när jag ville få kbt för min blodfobi. Då hade jag alltså redan hunnit bli frisk från min panikångest. Det hade bara tagit 27 år och det var ju så man höjde på ögonbrynen när man fick en utredning först när man klarat av den svårigheten själv. Sen är ju sättet som jag fick reda på en diagnos under all kritik. Det var via FK . Och psykiatern ville/kunde inte förklara för mig vad det innebar. Han slog bara fast att jag var "störd". Då kände jag mig rätt rejält idiotförklarad.

Nu hoppas jag att det här blir undantaget som ger mig den hjälp och stöd jag behöver.

Vad bra att du kommer att få tid ganska snart.

Men jag vill flagga lite för att du kan behöva ändra sätt att relatera till det hela för att få så bra hjälp som möjligt.

Du skriver att du behöver "härda ut" fram tills du får en tid.
Det får mig att tro att du förväntar dig omedelbar effekt/hjälp "bara" du får börja din behandling.
Det verkar för mig som en inställning som ger väldigt stor risk att du blir besviken igen.
Terapi är inte en snabbhjälp.
Att inleda en terapi är att inleda en process som kommer att ta lång tid (och jo, jag vet att du nog är medveten om det eftersom du skrivit om långtidskontakter sedan tidigare).
Och att inleda terapi med ny terapeut innebär att du och terapeuten behöver "känna på" varandra ett tag.

Jag rekommenderar att du inte väljer att bestämma dig efter enstaka träffar, för att terapeuten inte heller denna gång håller måttet eller är vad du förväntat dig eller vad du bestämt dig för att du vill ha och behöver.

En proffsig terapeut lyssnar självklart på dig, men det är inte självklart att en proffsig terapeut håller med dig i din egen åsikt om vad som felas.

Du kan behöva försöka öppna attityden till att försöka ta in det som sägs till dig och inte själv bestämma dig för en viss tolkning och fastna där.

 

[tuaphua]

Vad bra att du kommer att få tid ganska snart.

Men jag vill flagga lite för att du kan behöva ändra sätt att relatera till det hela för att få så bra hjälp som möjligt.

Du skriver att du behöver "härda ut" fram tills du får en tid.
Det får mig att tro att du förväntar dig omedelbar effekt/hjälp "bara" du får börja din behandling.
Det verkar för mig som en inställning som ger väldigt stor risk att du blir besviken igen.
Terapi är inte en snabbhjälp.
Att inleda en terapi är att inleda en process som kommer att ta lång tid (och jo, jag vet att du nog är medveten om det eftersom du skrivit om långtidskontakter sedan tidigare).
Och att inleda terapi med ny terapeut innebär att du och terapeuten behöver "känna på" varandra ett tag.

Jag rekommenderar att du inte väljer att bestämma dig efter enstaka träffar, för att terapeuten inte heller denna gång håller måttet eller är vad du förväntat dig eller vad du bestämt dig för att du vill ha och behöver.

En proffsig terapeut lyssnar självklart på dig, men det är inte självklart att en proffsig terapeut håller med dig i din egen åsikt om vad som felas.

Du kan behöva försöka öppna attityden till att försöka ta in det som sägs till dig och inte själv bestämma dig för en viss tolkning och fastna där.

Jag läser in annat. ”Härda ut” i det här fallet ser jag som både att veta att nu kan resan äntligen börja. Det BLIR iaf en resa, vilket varit osäkert.
Och också att äntligen inte behöva vara ensam med sina känslor och tankar.

Jag tror inte för en sekund att Magiana tror att det är någon quickfix som ska ske.