Bemöta sexistiska eller förminskande beteende- hur bra är ni på det?

[Mearas]

För ett par dagar sen träffades Nya Zeelands premiärminister Jacinda Arden och Finlands statsminister Sanna Marin för att främja handelsrelationer länderna emellan och fick en fråga från en journalist ifall de träffades på grund att de är lika gamla och hade gemensamma saker ?!? (stuff) Journalisten var uppenbart ute efter att provocera med ett sexistiskt antagande. Jag är så grymt imponerad över deras förmåga att trots den uppenbara provokationen inte hamna i ett försvarsläge och tappa fattningen. Man kan se på Jacindas minspel hur hon snabbt inser vad han är ute efter, hanterar frustrationen, bearbetar ett svar och med ett leende avfyrar det klockrent.
Här är klippet. https://www.bbc.com/news/world-63803342

Vilka proffs de är!
Jag behöver själv träna på att inte bli förbannad eller ledsen i liknande situationer för då tappar jag min förmåga att kunna bemöta med professionalism.
Hur bra är ni på det och har ni några tips?

 

[Tranan]

Jag är så usel på det, borde bli mer diplomatisk.

 

[corzette]

Jag hade bara vänt på det och menat på "ser du inte våra partykläder ?"
Vi ska ut å klubba efter det här =) Skrattat och sen släppt det.

 

[tanten]

Jag är en sån som först långt efteråt kommer på ad jag skulle sagt eller gjort. Mycket för att jag är så snabb.

Har en vän som är mer sansad och hon kan leverera de mest dräpande kommentarer eller klockrena motfrågor.

Är det riktigt illa så säger jag inget.

 

[Ramona]

Hur bra är ni på det och har ni några tips?

Jag tycker att det går i perioder hur bra jag är på det och ärligt talat, hur mycket jag orkar engagera mig i att uppfostra män. För jag vill inte behöva uppfostra andra människor.

Jag brukar alltid ifrågasätta ett uttalande eller en korkad fråga, tex "Men hur menar du nu när du säger så?". Jag vill att de ska behöva utveckla vad de säger. Oftast inser de ju att deras uttal är rätt så korkat.

Men det beror också på vilket sammanhang det är i. Ibland blir man ju bara irriterad på saker, som tex när bilförsäljaren när jag köpte min suv ifrågasatte vad jag som är så liten tjej behöver en så stor bil till. Då fick han ett par riktigt snäsiga svar plus att jag faktiskt berättade för ägaren på bilfirman vad han hade sagt, för indirekt försökte han få mig att köpa en mindre billigare bil, vilket ju måste vara rätt dåligt för lönsamheten. Jag känner ägaren rätt så bra, så det var inget konstigt att det kom upp i snack.

 

[Sel]

Jag är rätt bedrövlig på det. Är ännu ett exempel på att svaren (samt upprördheten) liksom kommer i efterhand, men då och då bränner jag av.
Det känns lättare då jag är i en miljö eller diskussion där jag förväntar mig att kommentaren ska komma, men om det kommer ur det blå känner jag mig ofta väldigt tandlös.

 

[Pilot]

Jag tycker att det går i perioder hur bra jag är på det och ärligt talat, hur mycket jag orkar engagera mig i att uppfostra män. För jag vill inte behöva uppfostra andra människor.

Jag brukar alltid ifrågasätta ett uttalande eller en korkad fråga, tex "Men hur menar du nu när du säger så?". Jag vill att de ska behöva utveckla vad de säger. Oftast inser de ju att deras uttal är rätt så korkat.

Men det beror också på vilket sammanhang det är i. Ibland blir man ju bara irriterad på saker, som tex när bilförsäljaren när jag köpte min suv ifrågasatte vad jag som är så liten tjej behöver en så stor bil till. Då fick han ett par riktigt snäsiga svar plus att jag faktiskt berättade för ägaren på bilfirman vad han hade sagt, för indirekt försökte han få mig att köpa en mindre billigare bil, vilket ju måste vara rätt dåligt för lönsamheten. Jag känner ägaren rätt så bra, så det var inget konstigt att det kom upp i snack.

Killen på bilverkstan påpekar var gång att jag borde ha mindre bil. Alltså, det är ju inte så att man kör en dieselslukare för att det är kul.

Kl

Ibland kan jag vara dräpande men oftast kommer jag på i efterhand vad jag skulle ha sagt.
Är rätt trött på kränkta män som inte klarar av att man svarar emot utan att de genast ska gå till personangrepp istället.

 

[Ramona]

Killen på bilverkstan påpekar var gång att jag borde ha mindre bil. Alltså, det är ju inte så att man kör en dieselslukare för att det är kul.

Jo, jag gör ju det. Såklart jag hade klarat mig med mindre bil. Jag motiverar min bil med att jag bor sist på grusvägen, att jag kör häst ibland, osv osv. Men grannen 800 meter innan mig på samma grusväg överlever ju uppenbarligen med sin Kia Ceed trots att de gör samma sak som mig. De har dessutom större hästar än mig.

 

[Pilot]

Jo, jag gör ju det. Såklart jag hade klarat mig med mindre bil. Jag motiverar min bil med att jag bor sist på grusvägen, att jag kör häst ibland, osv osv. Men grannen 800 meter innan mig på samma grusväg överlever ju uppenbarligen med sin Kia Ceed trots att de gör samma sak som mig. De har dessutom större hästar än mig.

så kan det ju såklart vara, det är ju trots allt en del som kör både det ena och det andra.
Min drömbil är en gammal saab med cabbe, gärna från -80 nångång.

 

[Ramona]

så kan det ju såklart vara, det är ju trots allt en del som kör både det ena och det andra.
Min drömbil är en gammal saab med cabbe, gärna från -80 nångång.

Helt ot i denna tråden, men jag vill ha en stor tung Bentley med en massa krom och mahogny. Den passar sig dock inte alls på tidigare nämnd grusväg.

 

[Sel]

Jag går nästan Allltid, alltså året runt med cykelbyxor/yogashorts och slog en kväll med hunden följe med en gubbe som jag vet kan komma med riktigt fula kommentarer. Han är egentligen rätt medveten också och jag kan rycka på axlarna ibland - men när han lyste på mina ben och tyckte att jag borde överväga långbyxor lyckades jag svära till och tala om att mina ben är till för mig att gå på och inte för någon annan jävel att titta på. Då fick han hicka, bad om ursäkt och har inte sagt något efteråt. Jävla människor Tänker ju helt enkelt inte... men precis som @Ramona säger är det ju inte min uppgift att uppfostra vuxna karlar heller. Det tar så otroligt mycket energi (och mod).

 

[Mearas]

Tack för era svar. Håller så klart med om att det är inte ens borde vara ett ämne, men tyvärr är vi ganska långt ifrån ett sådant samhälle idag. Jag har en person i min arbetsgrupp som gång på gång beter sig lite tyket och har nu bestämt mig för att utnyttja det som träningstillfällen för mig själv. För att lära mig att ta kontroll på ilskan det skapar och istället snabbt kunna bemöta med det på ett professionellt sätt. Inte surt, inte nedvärderande utan med rätt attityd. Använder ofta frågemetoden som @Ramona nämnde, men behöver lite fler infallsvinklar.

 

[strawberrysylt]

Jag brukar alltid ifrågasätta ett uttalande eller en korkad fråga, tex "Men hur menar du nu när du säger så?". Jag vill att de ska behöva utveckla vad de säger. Oftast inser de ju att deras uttal är rätt så korkat.

Det där var ju klockrent! Den ska jag också börja med, tack.

------

F ö tycker jag faktiskt att jag oftare hör sexistiska kommentarer/åsikter från kvinnor än män. Kan vara för att jag personligen träffar fler kvinnor än män i mitt liv kanske, men ändå, tragiskt.

 

[Görel]

Jag brukar också försöka vända på det. ”Nu hänger jag inte med i hur du tänker, kan du utveckla?”. Oftast kan de inte det utan trasslar in sig i något som ibland leder till att de inser hur korkad frågan var.

 

[Piaff]

Jag gillar att bemöta rasistiska/sexistiska/olämpliga skämt med ”jag förstår inte hur det är roligt, kan du förklara?” Och sen njutande se på när de ska förklara sina skeva skämt

 

[Angel]

Killen på bilverkstan påpekar var gång att jag borde ha mindre bil. Alltså, det är ju inte så att man kör en dieselslukare för att det är kul.

Kl

Ibland kan jag vara dräpande men oftast kommer jag på i efterhand vad jag skulle ha sagt.
Är rätt trött på kränkta män som inte klarar av att man svarar emot utan att de genast ska gå till personangrepp istället.

Personal i bilverkstäder brukar vara rätt bra på sånt. Jag hade min bil inne för att fylla på ACn och fick en rätt nedvärderande kommentarer om att jag inte kunde veta hur en kondensor fungerade. Han hade inget bra svar på varför jag inte skulle kunna veta det när jag bad honom utveckla….

Jag är bra på att vara rätt vass när folk är oförskämda men försöker kunna vara lite mer diplomatisk.

 

[Trist]

Hyfsat...svaret jag är mest nöjd med är till en riktigt irriterande kollega .Nedlåtande kommentarer om allt och kvinnor i synnerhet.

Julfest på gång, jag och en kollega hade bytt om till festligare klänningar. Vi fick kommentaren att det var så snyggt, oftast har kvinnor stora arslen osv. Jag svarade snabbt, hellre ha ett än vara ett.

 

[Eurydome]

Jag gillar att bemöta rasistiska/sexistiska/olämpliga skämt med ”jag förstår inte hur det är roligt, kan du förklara?” Och sen njutande se på när de ska förklara sina skeva skämt

Ofta brukar det enligt min erfarenhet inte vara direkta skämt utan mer lösryckta kommentarer som slängs in i samtalet. Och då tycker jag att det är svårt att bemöta.

 

[Youma]

Jag går nästan Allltid, alltså året runt med cykelbyxor/yogashorts och slog en kväll med hunden följe med en gubbe som jag vet kan komma med riktigt fula kommentarer. Han är egentligen rätt medveten också och jag kan rycka på axlarna ibland - men när han lyste på mina ben och tyckte att jag borde överväga långbyxor lyckades jag svära till och tala om att mina ben är till för mig att gå på och inte för någon annan jävel att titta på. Då fick han hicka, bad om ursäkt och har inte sagt något efteråt. Jävla människor Tänker ju helt enkelt inte... men precis som @Ramona säger är det ju inte min uppgift att uppfostra vuxna karlar heller. Det tar så otroligt mycket energi (och mod).

Det är som att det finns en särskild variant av gubb-tourettes. De vet att de inte ska säga det här, ändå hoppar det ur mun, som om de inte hade kontroll över vad de just sa.

 

[Piaff]

Ofta brukar det enligt min erfarenhet inte vara direkta skämt utan mer lösryckta kommentarer som slängs in i samtalet. Och då tycker jag att det är svårt att bemöta.

Håller med!