hejsan!
för att göra en lång historia kort, räddade en ponny och en häst från slakt förra sommaren. dom hade gott som ridskolehästar men höll inte för det längre pgav pålagringar m.m.men skulle kunna funka som promenadhästar. Tanken var att det var min mamma och syster som skulle ha dom. då jag redan hade 2 st sj. Dom var fullt medvetna om att det var deras hästar men att jag skulle hjälpa till om dom inte kunde komma till stallet nån dag.men så blev det inte min mamma jobbade så mycket så hon orkade inte och min syster blev gravid så hon ville inte. Blev jättemycket konflikter i familjen för där stod jag plötsligt med 4 st hästar. Inte så långt efter det skadade sig min ena häst så efter ett par veckor i sjukhage och upprepade veterinärbesök så beslutade jag att ta bort honom då han aldrig skulle kunna bli bra enligt vet. var jättejobbigt!
efter mycket om och men så hittade jag ett nytt hem till ponnyn så nu lever hon lycklig som sällskapsdam hos en jättebra familj. Jag började rida ( syrrans) häst som nu blev min och bygga upp honom sakta men säkert och tävlade på ridskolan där jag fått hästen ifrån för första gången i mitt liv i dressyr LB. kom på en 6:e placering så var otroligt nöjd. folk kände inte igen honom för han såg så fräsch ut. det behövde mitt självförtroende höra. fick även mycket goda lovord av dressyrtränare!
då hände det som inte fick hända. Mitt allt, en varmblodsvalack som jag hafft nästan tio år skadade sig så allvarligt att jag var tvungen att ta bort honom. han var verkligen min bästa vän. det var tack vare honom som jag fortfarande levde,han fanns alltid där för mig så som ingen annan någonsin gjort.jag har aldrig hafft vänner +hafft massa problem med familj och skola osv. men hade ju fortfarande en till pålle så i akut så fick jag stalla upp honom på ridskolan där jag fick honom ifrån. men efter tre veckor där var jag tvungen att ta hem honom igen för dom behövde spiltan till sin unghäst så nu står han här hemma sj. både han och jag mår jättedåligt av det. har kollat efter stallplats, (men känns dumt då jag har eget stall och då jag har svårt med andra männisor),kollar även efter foderhäst. sällskapsponny och att köpa häst. vet inte hur jag ska göra.har åkt på så många nitar med hästar. vill ju ha en yngre häst att träna med då jag tycker att han förtjänar att ta det lungt som skogsmulle. Är mycket intresserad av varmblod så jag skulle vilja ha en och utbilda vidare men jag vet inte. sitter här helt förvirrad.. har liksom ingen att fråga om råd osv. Jag älskar ju hästar. det är hela mitt liv. känns trisst att inte ha vänner att dela det med. förlåt om det blev rörigt. hur hade ni löst det? och snälla ni inga hårda ord tack!
för att göra en lång historia kort, räddade en ponny och en häst från slakt förra sommaren. dom hade gott som ridskolehästar men höll inte för det längre pgav pålagringar m.m.men skulle kunna funka som promenadhästar. Tanken var att det var min mamma och syster som skulle ha dom. då jag redan hade 2 st sj. Dom var fullt medvetna om att det var deras hästar men att jag skulle hjälpa till om dom inte kunde komma till stallet nån dag.men så blev det inte min mamma jobbade så mycket så hon orkade inte och min syster blev gravid så hon ville inte. Blev jättemycket konflikter i familjen för där stod jag plötsligt med 4 st hästar. Inte så långt efter det skadade sig min ena häst så efter ett par veckor i sjukhage och upprepade veterinärbesök så beslutade jag att ta bort honom då han aldrig skulle kunna bli bra enligt vet. var jättejobbigt!
efter mycket om och men så hittade jag ett nytt hem till ponnyn så nu lever hon lycklig som sällskapsdam hos en jättebra familj. Jag började rida ( syrrans) häst som nu blev min och bygga upp honom sakta men säkert och tävlade på ridskolan där jag fått hästen ifrån för första gången i mitt liv i dressyr LB. kom på en 6:e placering så var otroligt nöjd. folk kände inte igen honom för han såg så fräsch ut. det behövde mitt självförtroende höra. fick även mycket goda lovord av dressyrtränare!
då hände det som inte fick hända. Mitt allt, en varmblodsvalack som jag hafft nästan tio år skadade sig så allvarligt att jag var tvungen att ta bort honom. han var verkligen min bästa vän. det var tack vare honom som jag fortfarande levde,han fanns alltid där för mig så som ingen annan någonsin gjort.jag har aldrig hafft vänner +hafft massa problem med familj och skola osv. men hade ju fortfarande en till pålle så i akut så fick jag stalla upp honom på ridskolan där jag fick honom ifrån. men efter tre veckor där var jag tvungen att ta hem honom igen för dom behövde spiltan till sin unghäst så nu står han här hemma sj. både han och jag mår jättedåligt av det. har kollat efter stallplats, (men känns dumt då jag har eget stall och då jag har svårt med andra männisor),kollar även efter foderhäst. sällskapsponny och att köpa häst. vet inte hur jag ska göra.har åkt på så många nitar med hästar. vill ju ha en yngre häst att träna med då jag tycker att han förtjänar att ta det lungt som skogsmulle. Är mycket intresserad av varmblod så jag skulle vilja ha en och utbilda vidare men jag vet inte. sitter här helt förvirrad.. har liksom ingen att fråga om råd osv. Jag älskar ju hästar. det är hela mitt liv. känns trisst att inte ha vänner att dela det med. förlåt om det blev rörigt. hur hade ni löst det? och snälla ni inga hårda ord tack!
