Behåller man sin legitimation som pensionär?

[Pallen]

Men läkare får väl inte skriva ut till sig själv?

"De får även skriva ut medicin till sin praktik eller för eget bruk och behöver inte vara i tjänst när medicinen skrivs ut."

Hittade jag på wikipedia.

 

[Kattennizze]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

 

[Mia_R]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Varför ska en människa som tycker om sitt jobb tvingas sluta, när det dessutom råder brist på både kompetens och resurser inom t ex vården? Är det bättre att vi får ännu längre vårdköer? Ska du tvinga en äldre människa, frisk både fysiskt och psykiskt att sitta hemma och rulla tummarna i ensamhet istället för att gå till ett jobb där denne trivs med kollegorna, kunderna och har ett stimulerande utbyte varje dag?

Varför skulle den som väljer att under många och långa års studier jobba kvar i Sverige för samma lön som den som hoppade av högstadiet och som har som beredskapsarbete att plocka skräp på gator och torg? Varför sticker nyexade sjuksköterskor till Norge istället för att ta underbetalda jobb i Sverige? Hur motiverar du någon att gå en utbildning öht? Kan du komma på ett enda ställe i världen som det förekommer samma lön oavsett typ av arbete? I så fall har jag ett hett tips, flytta dit och bespara oss dina kostnader som bättre behövande behöver!

 

[sjoberga]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Jo, du och jag har extremt olika syn på vad som är rättvist och vad som gör världen till en bättre plats att leva på.

Det är tydligt.

Och jag tror att du har helt fel. Att trivas med sitt jobb, det man gör 40h per vecka, är något mycket positiv, för den enskilde och för samhället. Om vi kunde få fler att känna att de hamnat rätt i arbetslivet, tror jag att både psykiska och fysiska sjukdomar skulle begränsas enormt.

 

[sjoberga]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Jag tycker för övrigt att det är ganska egoistiskt att be andra att satsa järnet på att hjälpa andra och se till att samhället fungerar, samtidigt som man själv går och skrotar, outbildad och ineffektiv, med exakt samma förmåner och lön.

Grymt egoistiskt. Och skulle aldrig fungera i verkligheten. Skrämmande försök har gjorts.

Det är helt enkelt gravt orättvist.

 

[stjarnhimmel]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Om alla får medborgarlön- vem ska utföra alla tråkiga sysslor? Vem ska tömma sopor, vem ska tömma bajamajorna i parken etc?
Kommer någon med medborgarlön göra det frivilligt menar du?

 

[stjarnhimmel]

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?! Det där argumentet låter ju bara konstruerat, tycker jag. Livets mening kan ju fan inte handla om jobbet, då är man nog helt fel ute tycker jag. Alla borde jobba mindre, och inte mer!

Jag vet många kvinnor som ångrade att de inte jobbade mer. de fick så dålig pension.

 

[escodobe]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Med det här inlägget så blir det ännu konstigaste att du blev upprörd över Sjöbergas inlägg om läkaren som önskar att han hade jobbat mer...
http://www.msf.org/

 

[escodobe]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Jag tror faktiskt att det är fler av de som idag har välbetalda jobb som skulle jobba mycket än de som idag har dåligt betalt.
Det brukar finns en knepig diskrepans när det gäller jobb nämligen att de jobb som är tyngst, tråkigt och slitsamt ofta har betydligt sämre lön än jobb som (i alla fall jag) upplever som roligare, mer skonsamt och givande jobb.

Att folk har jobb som sliter ut dem eller har oschyssta anställningsvillkor är ett problem. Att en del har jobb som de orkar och vill göra efter pension är inte ett problem.

 

[Philosophia]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Vilken halmdocka! Inget av det du skriver är ju applicerbart på de som inte vill sluta jobba.

 

[Amha]

Det är väl inte ett dugg konstigt att vissa tycker om sina jobb? Det finns ju jättemånga intressanta jobb idag. Jag kan räkna upp ett flertal som jag gärna skulle vilja ha kompetensen för att utföra.

 

[Philosophia]

Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom?

Jodå. Jag har till och med föreläst om arbetslivets etik. Men istället för att antyda att arbete i sig är något dåligt som bör minimeras (även i de fall där arbetstagaren upplever det som meningsfullt) så kan man ju göra en distinktion mellan arbeten som upplevs som meningsfulla och de som inte upplevs som meningsfulla av en arbetstagare.

 

[monster1]

Som sagt var, jag tror man verkligen kan se detta på olika sätt. Jag tycker inte att ett samhälle som stället jobbet som något slags ideal, att det gör meningen med livet etc som något positivt alls. Många, kanske majoriteten som jobbar, får stora men av det, blir utslitna och vantrivs på sina jobb, de allra flesta har tråkiga, farliga, skadliga, monotona arbeten som direkt eller indirekt dödar dem globalt psykiskt eller fysiskt. Att då säga att det inte angår mig för just jag har ett superkul jobb är ju moraliskt och solidariskt något knepigt om man väljer att se det hela ur ett globalt perspektiv. Ärligt talat, är det ingen av er som ens har reflekterat över arbetets roll inom vårt samhälle, hur man ser på arbetet, hur det påverkar ens identitet, hur synen på arbetet påverkar samhället och tvärtom? Märkligt! Utan jobbar alla på och är nöjda och glada och ser inte alls några problem och konflikter kring vår syn på arbetet som det allena saliggörande för att få ett lyckligt liv? Jag tror att väldigt väldigt få människor blir genuint lyckliga av arbete i form av dagens lönearbete. Jag tycker t ex att mp gamla förslag som medborgarlön inte alls är dum.
Nå, vad skulle man göra i stället för att arbeta då? Tja, kan man inte svara på den frågan tycker jag att man nog bör tänka efter vad livet handlar om i ett längre perspektiv. Jag menar inte att man ska pyssla runt i sin medelklassträdgård och spela bridge precis. Jag blir en aning chockad över hur långt självcentreringen och egoismen har brett ut sig i vårt samhälle. Jag är t ex för att inte vi inte ska ha några löneskillnader alls i samhället. Utan att alla får lika lön för allt arbete. Undrar hur många av dem som har välbetalda arbeten idag som skulle jobba så mycket.

Jag kan förstå vad du fiskar efter. Det finns ju undersökningar på vad folk ångrar på sin dödsbädd och där är det att de jobbade för mycket och spenderade för lite tid med sin familj och vänner som står på första plats. Allting handlar ju om balans. Jag tror de flesta känner att de vill vara "behövda" och "till nytta" och det är ett behov som uppfylls genom arbetet. Risken är dock om man blir så besjälad av sitt arbete att ens identitet starkt kopplas till arbetet och prestationen och man glömmer då att man har ett värde bara i sig själv. Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb men jag tycker även väldigt mycket om mina vänner och min familj och att vara ledig och fri att göra vad jag vill. I mitt arbete är jag ju styrd, det finns moment och dagar som är mindre roliga än andra. Det är trots allt ganska få människor som inte tycker om semester och ledigheter även om man inte direkt misstrivs på sitt arbete.

 

[vallhund]

Jag tycker för övrigt att det är ganska egoistiskt att be andra att satsa järnet på att hjälpa andra och se till att samhället fungerar, samtidigt som man själv går och skrotar, outbildad och ineffektiv, med exakt samma förmåner och lön.

Grymt egoistiskt. Och skulle aldrig fungera i verkligheten. Skrämmande försök har gjorts.

Det är helt enkelt gravt orättvist.

En del a oss minns Pol Pot o liknande...

 

[monster1]

En del a oss minns Pol Pot o liknande...

Just tanken på jämlikhet är kanske inte den sämsta delen av kommunismen?

 

[Immer]

Veterinären som vaccinerar våra hästar är pensionerad sedan flera år, och ibland skriver han ut medicin på recept också. Inga problem.

 

[sjoberga]

Just tanken på jämlikhet är kanske inte den sämsta delen av kommunismen?

Ihop med förminskandet av individen så, jo. Men det är en annan diskussion.