Behåller man sin legitimation som pensionär?

[Lavinia]

Precis. Legitimation och föreskrivningsrätt har läkare kvar livet ut.

Många jobbar ju även kvar efter normal pensionsålder. Min sambos pappa fyller snart 74 år och har ingen tanke på att lägga ner sin praktik.

Eller snarare tills de själva ber att inte få ha det kvar. Det hände med en herre jag känner, han blev deprimerad och litade inte längre på sig själv och begärde att inte kunna skriva ut medicin längre. Så han får inte längre det.

/Lavinia

 

[Lavinia]

Jag tycker inte att det är sorgligt att ha sitt yrke som sitt största intresse, ett intresse som inte känner av pensionsgränsen. Jag tycker att det är en enorm förmån.

jag håller med dig!

min mamma jobbar fortfarande på samma ställe där hon var innan pensionen :-). Jag tror hon (och pappa) skulle bli knäppa av att gå hemma hela dagarna. Han har ett eget företag att leka med, utöver pensionen.

/Lavinia

 

[escodobe]

Ja det skulle vara mycket sorgligare att jobba i 45 år enbart för att få lön än att jobba 55 år på ett jobb man tycker är jättekul. ..

 

[Pallen]

Jag som trodde man var tvungen att vara praktiserande läkare för att få skriva ut recept efter nya regler tillkom för ett par år sen? Men kanske har fel!
Min pappa är praktiserande läkare i 2 länder, men var i Sverige senast 95 (tror jag). Han får inte skriva ut recept i Sverige. Men kanske finns någon annan förklaring på detta? Någon som vet?

 

[Kattennizze]

Jag ser inget sorgligt med det, tvärtom. Det är ju inget fel att tycka att ens arbete är stimulerande.

Jag jobbar inom ett annat yrke där det är mer regel än undantag att fortsätta arbeta efter det att man får gå i pension. Varför ska man tvingas odla andra intressen bara för att man uppnår en viss ålder? En kollega uppnår pensionsålder i år men sitter som bäst och planerar nya långsiktiga projekt. Och det är ju inte så att man behöver vara utan annan hobby. Min kollega spelar tennis, sjunger i kör och läser mycket skönlitteratur på sin fritid. Min pappas sambo målar och pysslar med datorn när han inte jobbar.

Fast jag tror du missar min poäng lite, jag tycker också det är helt okej att arbeta efter pensionen lite då och då men det gäller ju nästan bara akdemikeryrken eftersom man inom t ex LO-jobb är mera utsliten och knappt orkar fram till pensionsdags. Min poäng är när ens jobb blir ens identitet och man inte har något annat alls att se framemot. Det gäller ffa män på höga positioner och/eller hög status. Och då vid pensioneringen finns liksom inget annat. Det jag egentligen är ute efter hur sjukt jag tycker samhället är uppbyggt med arbete som främsta drivkraften i centrum.

 

[Kattennizze]

Jag känner en läkare som ångrar att han inte engagerade sig i MSF tidigare och kunde gjort fler sejourer i tredje världen, innan åldern tog ut sin rätt.

Så visst kan man ångra att man inte jobbade mer.

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?! Det där argumentet låter ju bara konstruerat, tycker jag. Livets mening kan ju fan inte handla om jobbet, då är man nog helt fel ute tycker jag. Alla borde jobba mindre, och inte mer!

 

[Hallonsoda]

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?! Det där argumentet låter ju bara konstruerat, tycker jag. Livets mening kan ju fan inte handla om jobbet, då är man nog helt fel ute tycker jag. Alla borde jobba mindre, och inte mer!

Jag tror inte den sanningen kan göras gällande för alla? Mitt nuvarande jobb har jag riktigt riktigt skoj på, och skulle inte välja bort det om jag fick samma inkomst även utan. Är jag därmed "helt fel ute"?

Sen kan jag tillägga att jag har en stimulerande fritid som jag uppskattar också, men även den som avskyr sin fritid och älskar sitt jobb har väl all rätt att tycka så, utan att vara exempel på ett "konstruerat argument"?

 

[sjoberga]

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?! Det där argumentet låter ju bara konstruerat, tycker jag. Livets mening kan ju fan inte handla om jobbet, då är man nog helt fel ute tycker jag. Alla borde jobba mindre, och inte mer!

Nej. Jag kan inte se att det är sorgligt att trivas med sitt yrke och vilja jobba mer med det vid pension.

Det är snarare sorgligt att gå 40h i veckan i 40 år och göra något man hellre skulle vara utan.

Varför är en hobby som är försörjning, sämre än någon annan? Jag fattar inte alls.

Du låter lite som en gammal kollega. Han röt ifrån när vi hade för roligt och var för positivt engagerade i våra arbetsuppgifter och projekten, "det heter jobb, då ska det vara jobbigt, fattar ni väl?".

 

[wrangler]

Självklart kan man ångra att man inte jobbade mer när man ligger på sin dödsbädd.
Det beror ju helt på vad man vill och vad man har jobbat med och hur mycket!
Om jag skulle ligga på min dödsbädd nu skulle jag definitivt ångra en hel massa, bland annat att jag inte jobbade mer med det jag var bra på.

Dessutom skulle jag ångra att jag inte hade gjort en massa saker (jobb) jag tänkt och velat göra redan!

Det där är en gammal skröna för att få folk att inte må dåligt.

 

[escodobe]

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?! Det där argumentet låter ju bara konstruerat, tycker jag. Livets mening kan ju fan inte handla om jobbet, då är man nog helt fel ute tycker jag. Alla borde jobba mindre, och inte mer!

Varför skulle alla jobba mindre?
Det finns ju folk som arbetar med sådant som de älskar att göra. Det är inte alla förunnat att kunna göra det, men du borde ha stött på någon sådan i ditt liv?

 

[Philosophia]

Fast jag tror du missar min poäng lite, jag tycker också det är helt okej att arbeta efter pensionen lite då och då men det gäller ju nästan bara akdemikeryrken eftersom man inom t ex LO-jobb är mera utsliten och knappt orkar fram till pensionsdags. Min poäng är när ens jobb blir ens identitet och man inte har något annat alls att se framemot. Det gäller ffa män på höga positioner och/eller hög status. Och då vid pensioneringen finns liksom inget annat. Det jag egentligen är ute efter hur sjukt jag tycker samhället är uppbyggt med arbete som främsta drivkraften i centrum.

Nej, jag tycker nog inte att jag missar poängen. Det handlar inte om arbete som främsta drivkraft utan om ett genuint intresse för det man arbetar med. Jag kan inte se varför mer än lite då och då inte skulle vara okej.

 

[Philosophia]

Alla borde jobba mindre, och inte mer!

Varför? För att göra vad?
Frågorna är uppriktigt menade.

 

[Philosophia]

Men skärp dig, menar du att man verkligen på dödsbädden ångrar att man inte jobbade mer?!

Min faster dog en månad före jul i cancer. Hon var konstnär och arbetade fortfarande fullt efter pensionsåldern. Månaderna innan hon dog så arbetade hon i ett rasande tempo för att hon hade så mycket kvar som hon ville skapa.

 

[Hagens_Zorba]

Min faster dog en månad före jul i cancer. Hon var konstnär och arbetade fortfarande fullt efter pensionsåldern. Månaderna innan hon dog så arbetade hon i ett rasande tempo för att hon hade så mycket kvar som hon ville skapa.

kl

Finns det nån gräns hur länge man får jobba efter "pensionsåldern"?
Jag har en lärare som är 85 år, han frågar varje vecka vad jag heter (är alltså väldigt virrig).
Han ska undervisa på gymnasienivå men han och hans team pratar större delen av föreläsningarna om andra saker, och avslutar ofta med "men det här behöver ni eg inte kunna". Det gör att majoriteten av klassen inte går på föreläsningarna för att det förvirrar mer än det ger. Men jag tycker iaf att det är ett problem, att de inte undervisar på rätt nivå, och att det är väldigt virrigt. Han har själv sagt att han gjort schema efter föregående år, vilket gör att dagarna inte alls stämmer på vårt schema, och det blir återigen förvirrad. Är detta ok? Vi går ju utbildningen av en anledning, för att lära oss det som ger oss behörighet till utbildningar, inget annat. Känns som att man lika gärna kunde läsa på distans.

 

[escodobe]

kl

Finns det nån gräns hur länge man får jobba efter "pensionsåldern"?
Jag har en lärare som är 85 år, han frågar varje vecka vad jag heter (är alltså väldigt virrig).
Han ska undervisa på gymnasienivå men han och hans team pratar större delen av föreläsningarna om andra saker, och avslutar ofta med "men det här behöver ni eg inte kunna". Det gör att majoriteten av klassen inte går på föreläsningarna för att det förvirrar mer än det ger. Men jag tycker iaf att det är ett problem, att de inte undervisar på rätt nivå, och att det är väldigt virrigt. Han har själv sagt att han gjort schema efter föregående år, vilket gör att dagarna inte alls stämmer på vårt schema, och det blir återigen förvirrad. Är detta ok? Vi går ju utbildningen av en anledning, för att lära oss det som ger oss behörighet till utbildningar, inget annat. Känns som att man lika gärna kunde läsa på distans.

problemet är ju inte åldern utan om man klarar av jobbet eller ej. Gör man det inte så spelar det ingen roll om man är tjugofem eller åttiofem.

 

[Fille]

Eller snarare tills de själva ber att inte få ha det kvar. Det hände med en herre jag känner, han blev deprimerad och litade inte längre på sig själv och begärde att inte kunna skriva ut medicin längre. Så han får inte längre det.

/Lavinia

Det är ju en bra insikt, jag vet en läkare som blev pillermissbrukare... Han lever inte idag och dog inte naturligt utan begick självmord...

 

[Fille]

Ja det skulle vara mycket sorgligare att jobba i 45 år enbart för att få lön än att jobba 55 år på ett jobb man tycker är jättekul. ..

Så är det för mig typ, nu är jag ännu bara 25 år, men jag går i princip bara till jobbet för lönen... Arbetskamraterna är bra också förstås, men jobbet i sig är inte speciellt stimulerande efter snart sju år, men vet inte vad jag vill göra heller. Jobbar dock extra som ridlärare utöver vanliga jobbet och det älskar jag

 

[Rialavargen]

F

a

Fast det där tycker jag är lite sorgligt på något vis. Alltså att man som pensionär arbetar då och då är ju helt okej och nog bara stimulerande, men att ha sin identitet som yrkesperson så mycket så att man inte kan gå i pension tycker jag är synd. Detta är ju vanligt ffa för män. Nu uttalar jag mig inte specifikt om hyacints anhörig, utan generellt. På mitt jobb har vi också flera pensionerade läkare som jobbar mer än heltid....och jag undrar alltid om de inte har några liv förutom jobbet och i de flesta fall verkar det inte vara så.

Jaha, och om de inte något annat liv än jobbet, vad spelar det för roll, för dig?Vissa människor har jobbet, likt en hobby. Varför skulle det va fel? Jag tycker det än en lyckosam människa som har fått det livet.
Båda min föräldrar lever genom sin yrken, båda har passerat 65 sedan många år. De jobbar lite mindre, mera effektivt men är lyckliga i sin yrken. Jag ser bara fördelar.

 

[hier]

Eller snarare tills de själva ber att inte få ha det kvar. Det hände med en herre jag känner, han blev deprimerad och litade inte längre på sig själv och begärde att inte kunna skriva ut medicin längre. Så han får inte längre det.

/Lavinia

Men läkare får väl inte skriva ut till sig själv?

 

[Laa]

Men läkare får väl inte skriva ut till sig själv?

Jodå, det får vi.