Beach 2015, del 4

[Kiwifrukt]

Suck. Jag kommer tyvärr behöva tillbringa tid i helgen med den personen jag beskrev för ett tag sen, hen med de giftiga kommentarerna om mat, träning och hur "friska/sunda/normala" kroppar ser ut. Ikväll ska jag tack och lov fira valborg på annat håll, men i övrigt är det inget jag ser framemot. Hur mycket kan man rimligtvis befinna sig på annat ställe än där den personen är, utan att verka helt oartig och oförskämd?

 

[Luem]

Suck. Jag kommer tyvärr behöva tillbringa tid i helgen med den personen jag beskrev för ett tag sen, hen med de giftiga kommentarerna om mat, träning och hur "friska/sunda/normala" kroppar ser ut. Ikväll ska jag tack och lov fira valborg på annat håll, men i övrigt är det inget jag ser framemot. Hur mycket kan man rimligtvis befinna sig på annat ställe än där den personen är, utan att verka helt oartig och oförskämd?

Usch, det där låter jättejobbigt. Jag har inga bra tips att ge dig för jag är allt annat än socialt smidig. Hoppas du får en trevlig valborg i alla fall

 

[Luem]

@Qelina Jag stämmer in i kören att om dom diskuterar tvångsinläggning så är det riktigt allvarligt, det är inget beslut som går igenom lättvindigt
Jag har en nära anhörig som många familjemedlemmar inklusive mig försökte få tvångsinlagd många gånger (för andra orsaker än ätstörningar dock) men det var helt omöjligt. Det slutade med att hon till sist la in sig frivilligt men då var det nästan för sent och vi blev informerade av läkarna att förbereda oss på att hon inte skulle överleva, det var riktigt kritiskt där ett tag...
Vad du än bestämmer dig för att göra så hoppas jag verkligen att du får hjälp att fortsätta kämpa emot anorexin för det verkar allt annat än lätt just nu. Styrkekramar!

 

[imrahil]

. Gillar verkligen kombon socialt umgänge + motion!

Håller med!

Valborg idag då. Är ni lediga imorgon? Och har ni några planer för Valborg?

Ska till några kompisar och elda ikväll men det spöregnar så det kanske blir inställt.
Imorgon är jag ledig och tänkte ta mig an någon längre löptur i skogen. På kvällen kommer lite folk och dricker öl, det brukar vara trevligt (och skönt att det är hemma hos oss så jag slipper knalla hem och frysa).

Igår var det cykelonsdag...dåligt val av dag! Är stolt över att jag tog mig hem trots hagelskurarna Och konstaterar än en gång att sann lycka är ett par torra sockor

 

[Qelina]

@Kiwifrukt Själva tävlandet är ingen fara, det är rallylydnad så man går en bana,mest gång ibland lite spring,det tar bara några minuter att gå banan så det är lugnt Det enda som skulle kunna vara ett problem är väl i så fall att jag fortfarande går så pass mycket promenader, idag kommer det bli minst 3 timmar och jag kommer fortsätta röra mig framöver också för jag KAN inte gå emot mina tvång. Eller rent fysiskt kan jag ju det men jag klarar det inte mentalt. Jag vet att jag är svag och dum och borde klara det men jag är inte så stark, sjukdomen är starkare.

Så konstigt det känns att höra att det för någon annan är tillräckligt med den promenaden som för mig bara är en liten del av min dag, jag måste ha fått en snedvriden bild även av aktivitet och inte bara kroppsuppfattning i och med sjukdomen. Vill också kunna få känslan av att vara nöjd med det jag rört mig, få känna att det räcker och är bra.

Att bo hos mina föräldrar skulle leda till ett världskrig, jag vet hur det var när jag bodde hemma och hade mina problem. Det gick inte alls, alla var för känslostyrda så jag kröp in i ett skal och pratade inte medan mamma och pappa var jätte arga.

 

[Qelina]

@Qelina Jag stämmer in i kören att om dom diskuterar tvångsinläggning så är det riktigt allvarligt, det är inget beslut som går igenom lättvindigt
Jag har en nära anhörig som många familjemedlemmar inklusive mig försökte få tvångsinlagd många gånger (för andra orsaker än ätstörningar dock) men det var helt omöjligt. Det slutade med att hon till sist la in sig frivilligt men då var det nästan för sent och vi blev informerade av läkarna att förbereda oss på att hon inte skulle överleva, det var riktigt kritiskt där ett tag...
Vad du än bestämmer dig för att göra så hoppas jag verkligen att du får hjälp att fortsätta kämpa emot anorexin för det verkar allt annat än lätt just nu. Styrkekramar!

Ja, jag vet att tvångsvård är svårt, det var därför hon inte satte det igår fast hon hade velat det. När det gäller anorexi finns det ganska tydliga markörer för när det blir LPT, det handlar om blodtryck, puls, temp och vikt, när det gäller psykiska sjukdomar överlag är det ju om man är en fara för sig själv eller andra och jag vet inte om det kan användas när det gäller anorexi om inte något av de andra kriterierna är uppfyllda. Det värdet som låg nära tvångsvårdsgränsen igår var blodtrycket som var så lågt.

Tack för din omtanke. Jag kämpar på och hoppas att det ska gå lättare. Vill ju inte leva i sjukdomen, vill vara frisk och fri. Men vägen dit känns svår.

 

[Qelina]

Suck. Jag kommer tyvärr behöva tillbringa tid i helgen med den personen jag beskrev för ett tag sen, hen med de giftiga kommentarerna om mat, träning och hur "friska/sunda/normala" kroppar ser ut. Ikväll ska jag tack och lov fira valborg på annat håll, men i övrigt är det inget jag ser framemot. Hur mycket kan man rimligtvis befinna sig på annat ställe än där den personen är, utan att verka helt oartig och oförskämd?

Åh vad jobbigt, jag skulle prata så lite som möjligt med den personen. Lite snyggt se till att hamna bredvid andra människor och vara upptagen med annat. Kanske räcker det med att hälsa, utbyta lite artighetsfraser och sen se till att hamna bland dom du tycker om att umgås med?

 

[cili]

@Kiwifrukt Själva tävlandet är ingen fara, det är rallylydnad så man går en bana,mest gång ibland lite spring,det tar bara några minuter att gå banan så det är lugnt Det enda som skulle kunna vara ett problem är väl i så fall att jag fortfarande går så pass mycket promenader, idag kommer det bli minst 3 timmar och jag kommer fortsätta röra mig framöver också för jag KAN inte gå emot mina tvång. Eller rent fysiskt kan jag ju det men jag klarar det inte mentalt. Jag vet att jag är svag och dum och borde klara det men jag är inte så stark, sjukdomen är starkare.

Så konstigt det känns att höra att det för någon annan är tillräckligt med den promenaden som för mig bara är en liten del av min dag, jag måste ha fått en snedvriden bild även av aktivitet och inte bara kroppsuppfattning i och med sjukdomen. Vill också kunna få känslan av att vara nöjd med det jag rört mig, få känna att det räcker och är bra.

Att bo hos mina föräldrar skulle leda till ett världskrig, jag vet hur det var när jag bodde hemma och hade mina problem. Det gick inte alls, alla var för känslostyrda så jag kröp in i ett skal och pratade inte medan mamma och pappa var jätte arga.

Du säger att du inte kan gå emot dina tvång p.g.a. det mentala, vad är det du tror kommer hända om du trots allt bestämmer dig för att halvera en promenad?

 

[Kiwifrukt]

Åh vad jobbigt, jag skulle prata så lite som möjligt med den personen. Lite snyggt se till att hamna bredvid andra människor och vara upptagen med annat. Kanske räcker det med att hälsa, utbyta lite artighetsfraser och sen se till att hamna bland dom du tycker om att umgås med?

Det är nog ditåt det lutar. Och lite så det blev sist vi var tvungna att ses. Jag har ju hästen att skylla på, och där går det ju att "råka" bli kvar ett tag så man slipper lite umgänge. Dessutom är det väl inte schysst *host, host* att lukta häst efteråt sen heller, så då kan jag sega bort lite (mycket) tid i duschen. (Usch, vad hemsk jag känner mig nu, men vissa människor går ju verkligen inte ihop.)

 

[Emtherlia]

Ingen motion idag, det är typ storm ute så jag håller mig inne tills brasan tänds

 

[Qelina]

Du säger att du inte kan gå emot dina tvång p.g.a. det mentala, vad är det du tror kommer hända om du trots allt bestämmer dig för att halvera en promenad?

Flera saker, jag är så rädd för vad som skulle hända med min kropp till exempel om jag gick mindre eller åt mer, tänker på en massa hemska saker som kan hända och skulle jag gå mindre skulle jag vara tvungen att äta mindre också. Och jag är så rädd för ångesten som jag vet kommer, det känns som jag kommer dö av ångest när jag inte kan promenera så mycket som den där rösten har bestämt eller om jag äter mer än vad jag ska eller om jag går upp i vikt. Ångesten är verkligen extrem, jag vill ta livet av mig, jag står inte ut, det gör ont både fysiskt och psykiskt i mig och jag är livrädd. Jag är rädd för allt som alla andra säger är bra för mig.

Det finns en sak jag lyckas gå emot just nu och det är jag stolt över, jag är rädd även för att dricka men det går jag emot och gör i alla fall. För skulle jag sluta dricka skulle jag bli sjuk snabbt. Har haft perioder då jag inte vågat det heller men tvingar i mig själv dricka nu.

 

[Qelina]

Det är nog ditåt det lutar. Och lite så det blev sist vi var tvungna att ses. Jag har ju hästen att skylla på, och där går det ju att "råka" bli kvar ett tag så man slipper lite umgänge. Dessutom är det väl inte schysst *host, host* att lukta häst efteråt sen heller, så då kan jag sega bort lite (mycket) tid i duschen. (Usch, vad hemsk jag känner mig nu, men vissa människor går ju verkligen inte ihop.)

Låter jobbigt att ha en sådan "energitjuv" och negativ person som du måste umgås med. Vissa kan man ju välja bort själv. Hur lång tid kommer personen och du spendera tillsammans? Är det andra med också?

 

[cili]

Flera saker, jag är så rädd för vad som skulle hända med min kropp till exempel om jag gick mindre eller åt mer, tänker på en massa hemska saker som kan hända och skulle jag gå mindre skulle jag vara tvungen att äta mindre också. Och jag är så rädd för ångesten som jag vet kommer, det känns som jag kommer dö av ångest när jag inte kan promenera så mycket som den där rösten har bestämt eller om jag äter mer än vad jag ska eller om jag går upp i vikt. Ångesten är verkligen extrem, jag vill ta livet av mig, jag står inte ut, det gör ont både fysiskt och psykiskt i mig och jag är livrädd. Jag är rädd för allt som alla andra säger är bra för mig.

Det finns en sak jag lyckas gå emot just nu och det är jag stolt över, jag är rädd även för att dricka men det går jag emot och gör i alla fall. För skulle jag sluta dricka skulle jag bli sjuk snabbt. Har haft perioder då jag inte vågat det heller men tvingar i mig själv dricka nu.

Om du har någon som är med dig när ångesten tar över, vad tror du kommer hända då?

Bra att du får i dig dryck, din kropp kommer uppskatta att få i sig vätska.

 

[snow]

Jag kämpar vidare med min och pålles hoppning. Idag red vi privat för min ena ridlärare och hon gjorde en liten "teknikbana" åt oss som innehöll travbommar, slalom mellan koner, göra halt över en bom samt efter ett tag två stycken minihinder mellan allt detta. Syftet var att ge oss annat att tänka på än bara de "läskiga" hindren. Alla sorters markbommar går bra numera i alla gångarter vilket bara det är ett framsteg, men när bommarna lades upp till ett hinder blev jag spänd och han supertittig. Första språnget gjorde han ett jättehopp från typ stillastående över det 20 cm höga hindret och drog sedan iväg en halv diagonal efter landningen. Jag såg framför mig hur jag skulle flyga rätt in i väggen men när jag skrek "NEJ" och tog i tyglarna så stannade han faktiskt. Peppad av min ridlärare så var det bara att ta om och göra rätt, trots att det var jobbigt. Men, på slutet av lektionen när jag red mot hindren (som nu var typ 50 cm i alla fall, ni hör ju vilka monsterhöjder!) så kunde jag ha i princip lös tygel samt fortsätta trava eller galoppera i behärskat tempo efter landningen. Pålle var reglerbar, glad och lydig. Det låter ju verkligen simpelt nu när jag skriver det, men det är verkligen superkämpigt för mig mentalt det här. Därför blir det också så extremt roligt när jag känner att pålle är med mig, att han tycker att det är kul och att vi båda kan slappna av! Det är mycket träning kvar innan jag hoppar honom avslappnat från start men jag ska verkligen försöka ge det den tiden.

 

[Kiwifrukt]

Låter jobbigt att ha en sådan "energitjuv" och negativ person som du måste umgås med. Vissa kan man ju välja bort själv. Hur lång tid kommer personen och du spendera tillsammans? Är det andra med också?

Vi kommer (förhoppningsvis!) inte behöva tillbringa någon tid på tu man hand, utan det kommer vara andra människor med. Och min förhoppning är att eftersom kvällen ikväll går bort så blir det mindre tid vi överhuvudtaget måste ses, kanske ett dygn?

 

[Kiwifrukt]

@snow, Jag förstår dig, och jag tycker du är jättetuff som tar tag i det. Jag och ponnyhästen hade liknande problem i början, hon överhoppade sig något enormt eftersom hon inte kunde tekniken, och det blev bättre när hon började lära sig att man inte behöver ta i för kung och fosterland när hindret är mindre än en halvmeter högt. Hon kräver dessutom väldigt mycket mer eftergift i handen än vad min gamla tävlingsponny gjorde, och alla år på en häst som inte kräver så mycket har så klart satt sina spår hos mig. Det gjorde att jag kom ännu mer efter i hennes jättehopp. Själva hindret var pinsamt lågt, men eftersom hon hoppade typ en halvmeter högre än hindret var så krävde det ändå att jag följde henne bra.

 

[Qelina]

@snow Vad duktig du är som gång på gång utmanar dina rädslor. Kul att det går bra också!

 

[Qelina]

Jag tänkte på det här med prat om mat och vikt och så och hur pass vana vi är vid det. Jag tycker det är väldigt jobbigt i verkliga livet när det pratas vikt, mat, bantning och "onyttig" mat. Igår på hundkursen tog dom upp beställningar på mackor till pausen som dom alltid gör. Då var det bara jag och en till som inte ville ha, och den tjejen är väldigt smal. Då var en av ledarna så klart tvungen att kommentera att "Det är bra att ni tänker på figuren, ni som verkligen behöver det". Som att det var ok att skämta om det för att vi var två smala som inte ville äta och att det är ok att skämta om smala människor (vi blir också ledsna över kommentarer om kroppen även om alla inte förstår det). Menar hon då att vi borde äta men hur känner sig då de andra som faktiskt hade beställt varsin smörgås och som inte var så smala, skulle de inte förtjäna att äta? Nu var det två äldre damer så jag tror inte dom brydde sig men det är ändå så onödigt och jag fick en klump i halsen.

 

[LindgrenV]

The Book:

Tyckte det var viktigt att köpa en FIN bok, för det är så roligt att skriva i fina böcker - och det motiverar i alla fall mig till att faktiskt göra det varje dag. Skriver alltid med svart bläckpenna, ingen annan penna duger

Delar med mig av dagens blad på hur det är upplagt, det är upplagt likadant varje dag - men står förstås olika. När dagen är slut är den välfylld! Skriver under framför allt "känsla"-delen då och då under dagen. "Sova" är en ungefärlig tid när jag somnat, det fyller jag i när jag vaknat dagen därpå. Vakna-tiden innehåller även en liten kommentar om hur jag sovit

Lunchen innehöll även en macka och några sugar snaps, det har jag dock inte hunnit fylla i än Resten fyller jag i under dagen

 

[Emtherlia]

@LindgrenV Fin bok! Och kul ide!