Tack för ert stöd igår Har sagt det förr men ni är bara så
Mår helt pyton idag och är sjukt trött men jag får "skylla mig själv" för jag tog ju för mycket tabletter igår, det blev inte bra alls. Men jag lyckades hålla mig ifrån att ta ännu mer. Mina föräldrar kom och gick kvällspromenaden med mig men när vi sagt hej då kom ångesten tillbaka och jag började planera för hur mycket mer tabletter jag skulle ta när jag kom hem. Då när jag kom upp till min dörr (bor på fjärde våningen utan hiss ) satt en av mina allra närmsta vänner utanför dörren, samma kompis som jag var ute med på dagen. Hon hade blivit så orolig och ville inte att jag skulle vara ensam nu för hon vet ju hur jag mår och samtidigt ville hon ha sällskap så hon var hos mig hela kvällen och långt in på natten så jag tog inte mer tabletter! Jag fick hjälp att gå emot att ta fler men hon sa att det märktes på mig att jag tagit tabletter.
Hon sa också att det syntes hur mycket ångest jag hade över maten så hon stöttade mig och sa hur stark jag är som kämpar så hårt. Jag fick i mig det mesta men pillade bort lite på bröden, klarade inte att äta allt. Vet att det lilla jag pillade bort antagligen inte påverkar min vikt men ångesten blev lite lättare, samtidigt är det ett beteende jag inte vill ha för det blir lätt ett tvång att alltid göra så.
Idag ska jag till min sjukgymnast på samtal och kroppskännedom, kanske kan få vräka ut mig lite av hur det känns för just nu vill jag knappt leva.
Mår helt pyton idag och är sjukt trött men jag får "skylla mig själv" för jag tog ju för mycket tabletter igår, det blev inte bra alls. Men jag lyckades hålla mig ifrån att ta ännu mer. Mina föräldrar kom och gick kvällspromenaden med mig men när vi sagt hej då kom ångesten tillbaka och jag började planera för hur mycket mer tabletter jag skulle ta när jag kom hem. Då när jag kom upp till min dörr (bor på fjärde våningen utan hiss ) satt en av mina allra närmsta vänner utanför dörren, samma kompis som jag var ute med på dagen. Hon hade blivit så orolig och ville inte att jag skulle vara ensam nu för hon vet ju hur jag mår och samtidigt ville hon ha sällskap så hon var hos mig hela kvällen och långt in på natten så jag tog inte mer tabletter! Jag fick hjälp att gå emot att ta fler men hon sa att det märktes på mig att jag tagit tabletter.
Hon sa också att det syntes hur mycket ångest jag hade över maten så hon stöttade mig och sa hur stark jag är som kämpar så hårt. Jag fick i mig det mesta men pillade bort lite på bröden, klarade inte att äta allt. Vet att det lilla jag pillade bort antagligen inte påverkar min vikt men ångesten blev lite lättare, samtidigt är det ett beteende jag inte vill ha för det blir lätt ett tvång att alltid göra så.
Idag ska jag till min sjukgymnast på samtal och kroppskännedom, kanske kan få vräka ut mig lite av hur det känns för just nu vill jag knappt leva.