Haha, nej, riktigt så barnslig är jag kanske inte. Men rent teoretiskt. Jag har blivit bjuden på "klassfest" för alla som gick högstadiet tillsammans. Jag skrattade rakt ut när jag fick inbjudan, för högstadiet var de värsta åren i mitt liv som även gav mig svåra problem många år efteråt, upp i vuxen ålder. Detta vet alla, alltså det är HELT omöjligt att ingen mina gamla klass"kompisar" fattar att jag mådde jäkligt dåligt och att alla betedde sig som riktiga svin mot mig. Så det blev så himla komiskt på något dåligt sätt, att bli bjuden på den här klassfesten.
Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att gå dit. Möjligtvis en miljon. Men annars, nä. Jag vill inte träffa de människorna igen. Jag har träffat många av dem ute på jobb, i affärer, på fester o.s.v. och jag beter mig såklart vuxet och hälsar på ett trevligt, neutralt sätt. Men att gå på den här klassfesten vore en helt annan sak, nej aldrig i livet. Så det tänker jag inte göra, men i någon låtsasvärld, kanske om det här vore en film, skulle jag vara så jäkla sugen på att typ dyka upp och göra något sjukt oväntat så att de stod där med långa näsor sedan. Inte något taskigt, men något som bara fick dem att tappa hakan... haha, jag vet inte.
Har ni någonsin velat hämnas på någon som har varit riktigt elak? HUR skulle ni vilja göra det i så fall? Observera än en gång att jag inte tänker göra något på riktigt, jag tänker stanna hemma, men jag tycker bara att det är en lite rolig, ja och jag vet, ändå ganska sorglig, tanke.
För att sätta er in i det hela lite mer så var jag alltså grymt mobbad, både psykiskt och fysiskt, varje dag var ett rent helvete och så här i efterhand fattar jag inte att jag ens orkade med livet. Jag var livrädd på lektionerna för om jag räckte upp handen och visade att jag kunde något så visste jag att jag skulle få sota för det på rasten, jag blev jagad på rasterna, efter ett halvår hittade jag en städskrubb på andra våningen som jag gömde mig i hela rasterna. Där brukade jag sitta och gråta för att jag var så rädd att någon skulle hitta mig. Ja, det var riktigt, riktigt illa. Jag mådde så psykiskt dåligt att jag utvecklade ätstörningar och hade en anorexi som följde med mig fysiskt i några år, men psykiskt i många, många år. Lärarna var ren skit som absolut såg vad som hände men som inte gjorde ett smack. Jag skämdes så oerhört mycket, trodde ju att allt var mitt fel, så jag försökte spela så lycklig jag bara kunde mot min familj. Som tur är så hamnade jag i en alldeles fantastisk klass på gymnasiet och "läkte" sakta men säkert, idag är jag en framåt, självständig person med god självkänsla och utan ätstörningar. Jag har en utbildning, ett bra jobb, hästar, sambo, jag mår bra! Men vissa nätter blir tyvärr fortfarande sömnlösa på grund av gamla minnen.
Att sedan få en inbjudan till en klassfest för att "prata gamla goda minnen" med dem som gjorde mitt liv till ett helvete fick mig att se rött. Så än en gång, bara rent teoretiskt - om ni fick chansen att "hämnas" mot mobbare på en återträffs-klassfest, VAD hade ni gjort?
Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att gå dit. Möjligtvis en miljon. Men annars, nä. Jag vill inte träffa de människorna igen. Jag har träffat många av dem ute på jobb, i affärer, på fester o.s.v. och jag beter mig såklart vuxet och hälsar på ett trevligt, neutralt sätt. Men att gå på den här klassfesten vore en helt annan sak, nej aldrig i livet. Så det tänker jag inte göra, men i någon låtsasvärld, kanske om det här vore en film, skulle jag vara så jäkla sugen på att typ dyka upp och göra något sjukt oväntat så att de stod där med långa näsor sedan. Inte något taskigt, men något som bara fick dem att tappa hakan... haha, jag vet inte.
Har ni någonsin velat hämnas på någon som har varit riktigt elak? HUR skulle ni vilja göra det i så fall? Observera än en gång att jag inte tänker göra något på riktigt, jag tänker stanna hemma, men jag tycker bara att det är en lite rolig, ja och jag vet, ändå ganska sorglig, tanke.
För att sätta er in i det hela lite mer så var jag alltså grymt mobbad, både psykiskt och fysiskt, varje dag var ett rent helvete och så här i efterhand fattar jag inte att jag ens orkade med livet. Jag var livrädd på lektionerna för om jag räckte upp handen och visade att jag kunde något så visste jag att jag skulle få sota för det på rasten, jag blev jagad på rasterna, efter ett halvår hittade jag en städskrubb på andra våningen som jag gömde mig i hela rasterna. Där brukade jag sitta och gråta för att jag var så rädd att någon skulle hitta mig. Ja, det var riktigt, riktigt illa. Jag mådde så psykiskt dåligt att jag utvecklade ätstörningar och hade en anorexi som följde med mig fysiskt i några år, men psykiskt i många, många år. Lärarna var ren skit som absolut såg vad som hände men som inte gjorde ett smack. Jag skämdes så oerhört mycket, trodde ju att allt var mitt fel, så jag försökte spela så lycklig jag bara kunde mot min familj. Som tur är så hamnade jag i en alldeles fantastisk klass på gymnasiet och "läkte" sakta men säkert, idag är jag en framåt, självständig person med god självkänsla och utan ätstörningar. Jag har en utbildning, ett bra jobb, hästar, sambo, jag mår bra! Men vissa nätter blir tyvärr fortfarande sömnlösa på grund av gamla minnen.
Att sedan få en inbjudan till en klassfest för att "prata gamla goda minnen" med dem som gjorde mitt liv till ett helvete fick mig att se rött. Så än en gång, bara rent teoretiskt - om ni fick chansen att "hämnas" mot mobbare på en återträffs-klassfest, VAD hade ni gjort?
