Barn och jämställdhet

Absolut! Samma bok kan läsas på ett jätteroligt sätt, eller på ett dötråkigt sätt. Det löns att hitta böcker som man själv gillar. Böcker brukar bli mer spännande om barnet får delta (räkna något, söka något bland bilderna, komma ihåg vissa saker, rimma o.s.v.)

Det är sist och slutligen nästan alltid den vuxna som ligger bakom barnets intresse för läsning. Läser man väldigt mycket från början så har barnet vanan inne och orkar lyssna. Börjar man läsa tråkiga eller långa böcker åt någon som inte är så van så är det klart att de studsar runt och inte orkar (sen kan vissa studsa runt medan de lyssnar också).

(Tipsa din vän om böckerna om den underbara familjen kanin! De flesta barn brukar älska dem, eftersom de är så sjukt spännande! Vissa barn blir rädda, men där behöver man inte läsa med så stor inlevels heller ...;)) @Amha
 
(Tipsa din vän om böckerna om den underbara familjen kanin! De flesta barn brukar älska dem, eftersom de är så sjukt spännande! Vissa barn blir rädda, men där behöver man inte läsa med så stor inlevels heller ...;)) @Amha
Hm, är de gamla? Undrar om inte vi hade dem när vi var små...
 
Hm, är de gamla? Undrar om inte vi hade dem när vi var små...
Njäe, det tror jag inte.
9789163874543.jpg
 
Vi lästa massor för barnen när de var små. Döttrarna började läsa själva väldigt sent så vi fick läsa länge. Sonen lärde sig läsa tidigt men var/är helt ointresserad idag av att läsa -även om vi läste mycket för honom också. Vi hade många favoritböcker som vi kunde få läsa kväll efter kväll. I många veckor i sträck.
 
(Svar till alla egentligen). Intressant att börja så tidigt. Men uppskattas det så varför inte :) inser att jag har rätt dålig koll på barns utveckling överlag.
3 böcker lät mycket. Men beror väl på storlek också.
Nåja, med en bokslukande mamma lär det ge sig :p

Igår läste jag följande för min tvååring (han fyllde för några veckor sedan) som kvällsagor:

- Halvan och bärgningsbilen 3 gånger (pekbok)
- Bockarna Bruse (Catharina Kruusvals version)
- Ekorrn satt i granen 2 gånger (pekbok/sångbok av Katharina Kruusval)
- I ett hus vid skogens slut (pekbok/sångbok av Catharina Kruusval)
- Max dockvagn
- Apan fin (Anna-Clara Tidholm)
- Jag vet! Vi äter mat! (Pekbok, Ingela Arrhenius)
 
Vad underligt angående läsandet! Undrar vad det beror på, särskilt i lägre åldrar? Tror ju inte att någon medvetet tänker att de ska läsa mindre för pojkar.

OT men apropå det- när är det egentligen vettigt att börja läsa för barnen?

Här är sonen 7 månader och vi läser "gonattsaga" varje kväll sen ett par månader tillbaka. Hur mycket han förstår är ju oklart men han ligger oftast tyst och stilla och tittar på bilderna så han verkar gilla det. :)

Jag tycker det är superviktigt med böcker och läsning, inte minst för att han är pojke. Men att vi började tidigt handlade mest om att få en mysig nattningsrutin :)
 
Vad underligt angående läsandet! Undrar vad det beror på, särskilt i lägre åldrar? Tror ju inte att någon medvetet tänker att de ska läsa mindre för pojkar.

OT men apropå det- när är det egentligen vettigt att börja läsa för barnen?
Tror det blir en självuppfyllande profetia. Barn är ju ganska känsliga för stämningar och förväntningar. Så om man bara har grundsynen på pojkar som vilda och äventyrliga och ointresserade av böcker och skola och flickor som lugna och pyssliga så kommer resten av sig självt.

Man pratar mindre med pojken och mer med flickan. Presenterar annorlunda böcker för pojkar, pliktskyldigt -Jag försöker men det går nog inte. Böcker med maskiner och mindre story och mer instruktioner -traktorn består av... samtidigt som man förutsätter otålighet och därmed kanske frammanar det.

Sedan allteftersom så förstärker barnprogrammen det. SVTs Julkalender förrförra året var tydliga med att Flisa var duktigare på att läsa och förra året tror jag körde med en mindre tydlig förstärkning. De försöker såklart stärka flickor men har hamnat i otakt med verkligheten och missat att pojkarna behöver support i läsning istället numera.

Lärares och föräldrars förväntningar förstärker mycket. Man kan tydligen experimentera med duktiga och mindre duktiga elever i klassen genom att vända på nya lärares förväntningar, det är nästan otäckt.
 
Jag glömde ju poängen :) jo så det går att genom att undermedvetet tro att ens son inte kommer att gilla böcker få honom att förstå att han inte borde gilla dem och visa mindre intresse för dem.

Det undermedvetna i sig kommer från samhället, barnprogrammen osv till föräldern.

Lika lätt som det är att få ett barn att förstå vad det ska tycka omen färg genom hur man presenterar dem. Tex blå först och rosa sedan eller tvärtom, eller hur man tvekar när man presenterar. (Eller såklart bara inte låta barnet välja alls mellan blått och rosa förrän det är gammalt nog att ha fattat galoppen.)

När börja läsa? När de börjar kunna gnaga på en bok antar jag. Men det är ju inte så blodigt, vissa är mer intresserade än andra, A var inte så förtjust i pekboksstadiet som han är nu, men med Max potta osv så är det ju brilliant vid ettårsåldern eller så. De är ju lite på nivå. Max ha lampa, Max nå lampa, Max ramlar! Max gråter, Mamma kommer, mamma tröstar. Mycket drama.
 
Senast ändrad:
Igår läste jag följande för min tvååring (han fyllde för några veckor sedan) som kvällsagor:

- Halvan och bärgningsbilen 3 gånger (pekbok)
- Bockarna Bruse (Catharina Kruusvals version)
- Ekorrn satt i granen 2 gånger (pekbok/sångbok av Katharina Kruusval)
- I ett hus vid skogens slut (pekbok/sångbok av Catharina Kruusval)
- Max dockvagn
- Apan fin (Anna-Clara Tidholm)
- Jag vet! Vi äter mat! (Pekbok, Ingela Arrhenius)
Just det, Lilla snigel var hans första sångbok, han älskade den jättemycket och de går ju att både sjunga eller läsa. Sedan uppmuntrade vi honom att vara mycket försiktig med böcker så vi kunde ge hela sångboksbunten till dagis när han blev äldre. Håller med om Max dockvagn, det var så spännande när den blev lastad med mer och mer och handlingen var likadan hela tiden.
 
Mjo jag tänker också att det är mycket personlighet. Men sedan inser man att statistiken säger att bara 30% av föräldrarna läser för sina barn varje dag, och ytterligare 30% i alla fall tre gånger i veckan. Det har sjunkit från 74% för 20 år sedan och från 90% för 40 år sedan. Och det är lägre för söner än för döttrar. Och orförrådet för ett barn som läser är tiotusentals ord större än för ett barn som inte läser/läses för vid 14 års ålder.

Samtidigt sjunker läskunnigheten som en sten i Sverige, det må vara hänt att barn inte kan läsa. Men det glappet kan ses på 20 åringar i dag. Sveriges befolkning är internationellt bra på att läsa men det finns tydligen ett avbrott i unga 20 årsåldern där svenskar plötsligt är medelmåttiga internationellt. Och det sjunker. Samtidigt har universitetsutbildningarna problem för de svenskspråkigt födda studenterna är så dåliga på att läsa att de inte kan ta in litteraturen och så dåliga på att skriva att de inte kan förmedla det de lyckats ta in. De studenter som inte hade svenskspråkiga föräldrar var tydligen -rent anekdotiskt, något bättre i alla fall.

Sämst på att läsa är pojkar och män.

Och då tänker man att även om det är sammanträffanden, så vore det bättre om fler läste och pratade med barn och pojkar. (Så kanske fler kvinnor och flickor och män får makar som kan läsa och samtala.)

(Och om artiklar, det var för många för att hitta och jag sparade inga, men googla sverige-läsförståelse, studenter läsförståelse, osv det var många som skrevs runt 2013. Den om 20 åringarna skulle jag gärna hitta igen, den är mest oroande.)
Jag tycker att det är bedrövligt av föräldrar att inte läsa för och med sina barn!!
30 % av föräldrarna läser varje dag för sina barn - vilken skrämmande låg siffra :nailbiting: och ännu värre för pojkar... snacka om att göra sina barn en otjänst :down:.
 
Jag tycker att det är bedrövligt av föräldrar att inte läsa för och med sina barn!!
30 % av föräldrarna läser varje dag för sina barn - vilken skrämmande låg siffra :nailbiting: och ännu värre för pojkar... snacka om att göra sina barn en otjänst :down:.
Jo jag blev helt chockad när jag såg siffran. Jag letade för tråden efter artikel, jag visste att det sjunkit men från 90% till 30% på 30 år är ju helt hisnande.
 
Jo jag blev helt chockad när jag såg siffran. Jag letade för tråden efter artikel, jag visste att det sjunkit men från 90% till 30% på 30 år är ju helt hisnande.
Jag undrar varför siffran är så låg?
De allra flesta vuxna i Sverige kan ju läsa... skylla på den populistiska tidsbristen köper jag inte heller :meh:.
 
Jag glömde ju poängen :) jo så det går att genom att undermedvetet tro att ens son inte kommer att gilla böcker få honom att förstå att han inte borde gilla dem och visa mindre intresse för dem.

Det undermedvetna i sig kommer från samhället, barnprogrammen osv till föräldern.

Lika lätt som det är att få ett barn att förstå vad det ska tycka omen färg genom hur man presenterar dem. Tex blå först och rosa sedan eller tvärtom, eller hur man tvekar när man presenterar. (Eller såklart bara inte låta barnet välja alls mellan blått och rosa förrän det är gammalt nog att ha fattat galoppen.)

När börja läsa? När de börjar kunna gnaga på en bok antar jag. Men det är ju inte så blodigt, vissa är mer intresserade än andra, A var inte så förtjust i pekboksstadiet som han är nu, men med Max potta osv så är det ju brilliant vid ettårsåldern eller så. De är ju lite på nivå. Max ha lampa, Max nå lampa, Max ramlar! Max gråter, Mamma kommer, mamma tröstar. Mycket drama.
Gud. Vi har en maxbok. Jag avskyr sättet de skrivs på. Har aldrig kunnat läsa dem som det står. "Nalle ramla potta"?! Det gör ont i ögonen. Nä, jag har gjort korrekta meningar av orden. Maxböckerna är toksågade här. Dottern tyckte (tyvärr..) om dem men hon har bara fått en som jag fick läsa gång på gång. Övriga fick hon läsa på andra platser och jag tror de fanns på YouTube med som hon klickade in på en tid.
 
Jag tycker att det är bedrövligt av föräldrar att inte läsa för och med sina barn!!
30 % av föräldrarna läser varje dag för sina barn - vilken skrämmande låg siffra :nailbiting: och ännu värre för pojkar... snacka om att göra sina barn en otjänst :down:.

Jag läser inte varje dag för mina barn. De vill väldigt sällan bli lästa för, och visst skulle jag kunna tvinga dem att sitta och lyssna, men det känns inte riktigt som rätt väg att gå. De har massor av böcker och jag frågar ofta, men det är väldigt sällan de vill. Även på dagis tycker de att det är tråkigt, när man frågar den äldsta om vad som är roligast och minst roligt på dagis, så är det tråkigaste han vet när de läser på dagis.
 
Gud. Vi har en maxbok. Jag avskyr sättet de skrivs på. Har aldrig kunnat läsa dem som det står. "Nalle ramla potta"?! Det gör ont i ögonen. Nä, jag har gjort korrekta meningar av orden. Maxböckerna är toksågade här. Dottern tyckte (tyvärr..) om dem men hon har bara fått en som jag fick läsa gång på gång. Övriga fick hon läsa på andra platser och jag tror de fanns på YouTube med som hon klickade in på en tid.

Jag håller helt med! Vi hade också bara en, och det blev inga fler..

Jag har alltid läst mycket för mina barn, tills de var i sexårsåldern ungefär, sedan dess läser de helst själva eller högt för mig. Med stor inlevelse, olika röster på olika karaktärer osv - jätteroligt att höra att det man själv försökt med i många år fått effekt!
 
Gud. Vi har en maxbok. Jag avskyr sättet de skrivs på. Har aldrig kunnat läsa dem som det står. "Nalle ramla potta"?! Det gör ont i ögonen. Nä, jag har gjort korrekta meningar av orden. Maxböckerna är toksågade här. Dottern tyckte (tyvärr..) om dem men hon har bara fått en som jag fick läsa gång på gång..

Det finns Max-böcker med korrekta meningar längst ner på sidorna :)
 
Jag glömde ju poängen :) jo så det går att genom att undermedvetet tro att ens son inte kommer att gilla böcker få honom att förstå att han inte borde gilla dem och visa mindre intresse för dem.

Det undermedvetna i sig kommer från samhället, barnprogrammen osv till föräldern.

Jag är jättenoga med att prata och framförallt lyssna på min treårige son. Just för att jag tycker att det är så otroligt viktigt att pojkar får träna sin verbala förmåga.
Så att de sedan kan diskutera saker istället för att ta till våld.

Jag tror att mycket av problematiken med våldsamma män är att de inte har något annat sätt att hantera konflikter på.
Flickor tränas (i regel) på ett annat sätt att redan från början resonera och diskutera saker, något som gör att de här skillnaderna mellan snälla flickor och bråkiga pojkar cementeras.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp