Mjo jag tänker också att det är mycket personlighet. Men sedan inser man att statistiken säger att bara 30% av föräldrarna läser för sina barn varje dag, och ytterligare 30% i alla fall tre gånger i veckan. Det har sjunkit från 74% för 20 år sedan och från 90% för 40 år sedan. Och det är lägre för söner än för döttrar. Och orförrådet för ett barn som läser är tiotusentals ord större än för ett barn som inte läser/läses för vid 14 års ålder.
Samtidigt sjunker läskunnigheten som en sten i Sverige, det må vara hänt att barn inte kan läsa. Men det glappet kan ses på 20 åringar i dag. Sveriges befolkning är internationellt bra på att läsa men det finns tydligen ett avbrott i unga 20 årsåldern där svenskar plötsligt är medelmåttiga internationellt. Och det sjunker. Samtidigt har universitetsutbildningarna problem för de svenskspråkigt födda studenterna är så dåliga på att läsa att de inte kan ta in litteraturen och så dåliga på att skriva att de inte kan förmedla det de lyckats ta in. De studenter som inte hade svenskspråkiga föräldrar var tydligen -rent anekdotiskt, något bättre i alla fall.
Sämst på att läsa är pojkar och män.
Och då tänker man att även om det är sammanträffanden, så vore det bättre om fler läste och pratade med barn och pojkar. (Så kanske fler kvinnor och flickor och män får makar som kan läsa och samtala.)
(Och om artiklar, det var för många för att hitta och jag sparade inga, men googla sverige-läsförståelse, studenter läsförståelse, osv det var många som skrevs runt 2013. Den om 20 åringarna skulle jag gärna hitta igen, den är mest oroande.)
