Sv: Barn och hästar, går det ihop?
Roheryn skrev:
Dottern är med i stallet i snitt två dagar i veckan. Hon kan vara med vid alla stallsysslor, och tycker att det är roligt, och får för det mesta även rida när vi är i stallet. Hon får då rida först (skritt och trav i lina runt mig) i kanske 15 min (lagom uppvärmning för hästen), och sedan sitter hon bredvid paddocken medan jag tömkör, rider eller nåt annat i 20-30 minuter. Sedan får dottern sköta avskrittningen, dvs hon sitter på hästen och vi går en promenad. Visst är det jobbigt att ha med henne ibland - mycket tjat om att inte gå bakom hästen, inte öppna boxdörrar etc - men det är också kul att se hur snabbt hon lär sig! Och de dagar jag är i stallet själv (när maken har dottern) passar jag på att rida ut och/eller ta de lite längre träningspassen.
Precis så har jag det åxå, fast "lilleman" är hela sju år gammal och kille dårå... Men han följer lätt med till stallet och hjälper till (hjälper/stjälper...) och ridningen går bra eftersom han skrittar fram/skrittar av. Man får rida lite effektivt däremellan, eftersom man vet att han tröttnar efter max 20 min.
Sen har jag en elvaåring och trettonåring, och elvaåringen är ju själv hästintresserad och "självgående" i stallet. Trettonåringen är lite ljummen, och kanske följer med någon gång om hon får rida, annars inte.
----
malinsky: Min man är åxå golfare, så periodvis träffas vi lite konstiga tider. Men sedan jag skaffade häst träffas vi mer "kvalitativt" än tidigare.
Vi hade en diskussion om detta på stallet, där vi är tre "mammor" med golfspelande makar, och kom fram till att häst är det optimala i denna konstallation... Man måste ta plats i förhållandet!
Själv vet jag att jag tidigare (pre-häst) "offrade" mig om maken skulle iväg o spela golf, eller något annat med jobbet, och lullade runt hemma med barn och tvätt och disk... Ingen "vuxentid" eller "egentid" alls. Resonerade som så att om jag också skulle ha ett tidskrävande intresse skulle vi aldrig träffas. Men nu är jag "tvungen" att ta plats varje dag för att åka till stallet - och visst sjutton träffas vi iaf.
Och det är betydligt mycket lättare när han (som i lördags t ex) säger att han sticker och spelar golf hela förmiddagen - det är ok för då sticker jag till stallet heeeela eftermiddagen. Förr kändes det surt att jag alltid åkte på att ta hand om tre barn o matlagning o disk mm, och han spelade golf. Nu har jag min egentid åxå, och det gör livet hemma mkt lättare (jag tänker på de "tråkiga" sakerna, t ex tvätt o disk mm - barnen är inte belastningen, så ni inte missuppfattar mig!) På kvällen när vi träffas har vi så mycket mer att prata om, och kanske t o m saknat varann lite
.
En av mammorna på stallet sträckte sig så långt som att hästen räddat hennes äktenskap! (Hennes man jobbar mkt o spelar golf) Hon hade aldrig tagit plats i familjen om inte hästen funnits - man måååste ju till stallet varje dag. Men jag håller med henne verkligen - det är mycket lättare att "ta plats" nu än vad jag gjorde tidigare.
Hoppas det löser sig för dig! Men med en man som är beredd på att ta halva ansvaret för hem o familj så borde det gå!